Härifrån stjäl man inte …

Häromdagen blev jag påmind om en händelse som berörde. Den gjorde mig både ledsen och glad. Ledsen över en människa med tragiskt livsöde men smått lycklig över att även hon, trots yttre påverkan, uppenbarligen har ett gott hjärta och fungerande samvete.

Jag vet inte varför händelser från den gräsliga julmarknadsmånaden på Sergels Torg poppar upp just nu, men så är det.

IMG_4607

En av de kalla kvällarna kom en hyfsat ung kvinna in i min paviljong. Hon var tydligt påverkad av något, men verkade intresserad av varorna och min verksamhet. Det var särskilt en hatt hon sade hon var förtjust i och bad mig lägga undan den till dagen därpå då hon skulle få pengar.

Visst gjorde jag det, även om jag inte för ett ögonblick trodde att hon skulle komma ihåg var hon varit och hitta tillbaka.

Hon hann knappt försvinna ut genom plastdörren innan hon kom tillbaka in, uppför den lilla trappan.

”Förlåt!”

I den utsträckta handen låg en guldfärgad Buddha.

IMG_46502

”Härifrån stjäl man inte”, sade hon. ”Förlåt.”

Min första reaktion var ilska, förstås, det var inte det första någon stal från mig på Serge. Men kvinnan var den enda som ångrat sig. Vi bytte några ord och jag gav henne en kram innan jag – bokstavligen – skickade ut henne i kylan igen.

Hennes ord värmer fortfarande. ”Härifrån stjäl man inte.” Det betydde alltså något för henne, vårt samtal gick igenom drogruset.

Ajj La Vjoo – flicka, jag hoppas du har det bra!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Den vackraste av dem alla

Du som följer mina resebloggar vet förmodligen var ett av mina paradis på jorden finns – Boudhanath, den heliga buddhiststupan i stadsdelen Boudha, ett par mil utanför storstaden Kathmandu.

3214882776_cf8e789762_z

Historien om Boudhanath sägs vara följande. Någon gång på 400-talet bad en kvinna kungen om mark för att bygga en stupa till Buddhas ära. Kungen var lite snål och sa att hon skulle få så mycket mark hon kunde täcka med en buffelhud. Men kvinnan var lika slug som han var girig och klippte skinnet i tunna, tunna remsor som hon lade ut i en stor cirkel. Kungen insåg att han blivit lurad, men höll sitt löfte.

Idag är Boudhanath ett pilgrimsmål för buddhister världen över. Runt om den stora stupan finns infällda bönehjul som innehåller mängder med mantran, böneremsor.

SAM_2131Man går sina koras/varv runt stupan, medsols och udda antal varv. Under tiden snurrar man bönehjulen och en mängd mantran sänds upp till himmelen. Visst är det vackert?

CIMG61911

Buddhas visa ögon på de guldpläterade plattorna följer en i vilket väderstreck man än befinner sig.

1-lördag-003

Och alla dessa böneflaggor i vackra färger som lyser upp överallt.

I dag är synen en annan. Den heliga stupan är svårt skadad.

SAM_2130

SAM_2127

Den har alltså stått intakt sedan 400-talet, byggts på då och då och naturligtvis underhållits. Men den andra stora jordbävningen, den tolfte maj, skadade stupan svårt. Mina nepalesiska vänner är mycket ledsna över det, men reparationsarbetet har redan börjat.

SAM_2432

Här har alltså Buddhas ögon tidigare sett ner över nejden. Nu finns här ett otal byggnadsarbetare som fixar skadorna. Observera de två stora svarta rören på var sida om byggnadsställningen.

SAM_2433

Man slänger sten och skräp i dem.

SAM_2434

SAM_2147

SAM_2144

För att turisterna ändå ska få se hur den ursprungliga, mycket vackra stupan sett ut, har man helt sonika satt upp en skylt.

SAM_24672

Ett långt och hårt arbete kvarstår. Man räknar med att det tar minst ett år att renovera stupan. Självklart önskar jag mina vänner nepaleserna lycka till och även jag vill att Boudhas stolthet, den vackra stupan, ska lysa upp omgivningarna i framtiden. Förnuftet säger dock att många jordbävningsoffer har kunnat få ett nytt hem för de här enorma summorna det kostar att bygga upp stupan.

En paradox – som det mesta i Nepal.

 

 

 

www.aynsley.se