Time flies – tiden går

Time flies, som man brukar säga. Tiden går. Det ser jag på barnen: vännernas och syskonbarnen. Själv har jag stannat upp i tid redan för tjugo år sedan. Såklart.

Här i Tinchulee, där vi befinner oss, ser vi också förändringar, stora som  små. I vår hotellträdgård bär ett nyplanterat apelsinträd frukt – naturens under. En ur personalen berättade att de får inte röra det lilla trädet för då ramlar alla apelsiner av.

Jag ser ofta hur stolt man är när man visar något nytt (som ett litet träd) eller något man skapat. Man ler, sträcker lite på sig och känner delaktighet. Ibland blir jag tårögd över stoltheten hos ett folk som lider brist på i stort sett allt, men ändå är omtänksamt, generös och vidsynt.

Tyvärr gäller förändringar i tiden även människor – en favorit ur personalen slutar om ett par dagar för att studera och två andra som jag tyckte mycket om har slutat inom loppet av ett år. Uppenbarligen har vi någon slags connection, koppling – för de brukar komma och berätta att ”snart ses vi inte mer för nu kommer jag att lämna den här arbetsplatsen”.

Trist är också de peepleträd man har huggit ner. Det visade sig att rotsystemet blivit så kraftigt på de gamla träden att de hotade både husgrunder och annat. Ett av dem har flera hundra årsringar. Tragiskt.

Till de goda nyheterna – åtminstone för turisterna och Kathmandus buddhister. Man har nu färdigställt Boudhanath, den heliga stupan. För drygt ett och ett halvt år sedan förstördes den i den andra av de kraftiga jordbävningarna som drabbade landet. Och som vi alla vet är det bra mycket viktigare att se till att religiösa byggnader återuppbyggs än människors bostäder. Nåja, nu är jag lite orättvis, nepalesiska staten har förmodligen inget med stupan att göra. Den är ett världsarv så det har nog gått genom andra kanaler. Men visst är det lite märkligt att man satsat så oerhört mycket på detta stenbeläte medan tält- och kåkstäderna ett stenkast härifrån bara växer i omfång.

I Tinchuleebacken, den långa och branta där jag gått hundratals gånger de senaste fem åren, händer det också saker. Varje gång jag kommer hit har det poppat upp nya butiker, caféer och restauranger och man renoverar hus och bygger nytt. Från att ha varit en lång radda med ”hål i väggen” längs med den gropiga och guppiga gatan har butiksbeståndet växlat till fräscha och chica boutiquer, moderna javaställen och livsmedelsbutiker med glasfönster och dörrar i stället för plåtjalusier. Bra eller dåligt? Bra, antar jag, att det faktiskt händer saker även i småbyar i det oerhört fattiga Nepal. Men utanför sitter tiggarna som vanligt och viftar med pappersmuggar, halvdrogade barn och diverse amputerade kroppsdelar för att om möjligt blidka (eller äckla?) någon turist till att lämna ifrån sig några rupees. Så vad är egentligen skillnaden?

 

 

www.aynsley.se

 

 

Kathmandu – dag 2/promenad i Boudha

Jag vaknade av smattret mot tak, stenplattor och plåt. Till min förvåning var klockan redan sex, jag hade sovit i åtta obrutna timmar. Internetuppkopplingen fungerar dåligt här på hotellet, men jag upptäckte ganska omgående att tidigt på morgnarna och runt midnatt är det helt okej. Då går det att ladda ner bilder och filmer. Så jag fixade en kopp pulverkaffe och öppnade datorn medan det regnade klart.

SAM_5425

IMG_6275Efter en lyxig gröt-, färsk frukt- och kaffefrulle gav vi oss ut på äventyr.

SAM_5428

Så här ser vägen ut utanför hotellet. Jag har en filmsnutt där vi är ute och går i leran, men den är för lång för att laddas upp här. Vill du se små smakprov på livet i Kathmandu så gå in på min Facebooksida Ajj La Vjoo.

SAM_5426

SAM_5430

Den lokala slaktarboden.

SAM_5433

Boudhanath, den vackra och heliga buddhiststupan, ser ut att snart vara färdigrenoverad. Den blev gravt skadad vid jordbävningarna april och maj 2015. Man har hunnit ganska långt sedan jag var här senast, huvudet med Buddhas ögon är rest.

Dagen var ägnad till en del administration och telefonsamtal, jag hade en hel del möten och träffar att boka. Inte helt lätt i Nepal där allt ändras från dag till dag. Men vi har begränsad tid på oss och vill hinna så mycket som möjligt. Det var skönt också att få ta det lite lugnt, vi passade på att promenera och se oss omkring. Det är ändå ett drygt halvår sedan förra gången. Och så var vi på shopping- och rekognoceringsrunda. Jag har köpt en del roliga pappersvaror till bokmässan, ett gäng vackra handbroderade väskor och så ett par klänningar till mig själv. Kunde inte låta bli …

SAM_5467Man jobbar med att breda huvudgatan, Main Street. Det stora problemet är alla hus som ligger ända ute vid trottoarkanten och ibland lite till. Man har helt enkelt byggt ut sina butiker och bostäder när man behövt mer utrymme. Men nu måste de bort. Det har man löst så att man bilar och skalar bort fasaden och det yttersta på huset. Man bygger ny fasad och där det är möjligt bygger man i stället på huset motsvarande yta på baksidan …

SAM_5465

SAM_5464

Vi käkade en jättesen lunch, chow mein, på Garden Kitchen, ett av favoritställena i Boudha och gick sedan hemåt. Just när jag kom in på hotellrummet började det regna. Tur som en tok.

Kvällen blev stillsam, en varma koppen-middag på rummet och sedan sorterade vi upp allt i våra bagage. En del ska till barnhemmet i Lalitpur, annat till Gokarna. Vi har kläder till slumdistriktet i Shantinagar och presenter till vänner och fadderbarn. Vi har fått bidrag swishade till oss, så vi har tillräckligt för att köra ut en hjälpsändning till slummen och även lämna bidrag till andra ställen där det behövs. I morgon åker vi till barnhem nummer ett, Moonlight Childrens Home i Lalitpur. Det ska bli roligt att träffa de 21 flickorna igen och även familjen Osti, förstås.

Personalen på hotellet tyckte vi måste besöka deras sprillans nya lounge, The Cave. Självklart gjorde vi det, den är jättefin och de är så stolta över nybygget.

SAM_5476

Vi tog ett glas vin och relaxade lite. Tyvärr ligger det en tung lukt av fukt där nere och de nya, fina möblerna känns råa att sitta i. Allt här blir genomrått och mögligt under sommarperioden, det är verkligen inte lätt att leva här.

SAM_5478

Man har också laddat upp med böcker på hyllor och bord. På olika språk, förstås, så gästerna ska ha något att läsa. Jättebra idé, nästa gång jag kommer ner har jag självklart ett bokpaket med att donera.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Den vackraste av dem alla

Du som följer mina resebloggar vet förmodligen var ett av mina paradis på jorden finns – Boudhanath, den heliga buddhiststupan i stadsdelen Boudha, ett par mil utanför storstaden Kathmandu.

3214882776_cf8e789762_z

Historien om Boudhanath sägs vara följande. Någon gång på 400-talet bad en kvinna kungen om mark för att bygga en stupa till Buddhas ära. Kungen var lite snål och sa att hon skulle få så mycket mark hon kunde täcka med en buffelhud. Men kvinnan var lika slug som han var girig och klippte skinnet i tunna, tunna remsor som hon lade ut i en stor cirkel. Kungen insåg att han blivit lurad, men höll sitt löfte.

Idag är Boudhanath ett pilgrimsmål för buddhister världen över. Runt om den stora stupan finns infällda bönehjul som innehåller mängder med mantran, böneremsor.

SAM_2131Man går sina koras/varv runt stupan, medsols och udda antal varv. Under tiden snurrar man bönehjulen och en mängd mantran sänds upp till himmelen. Visst är det vackert?

CIMG61911

Buddhas visa ögon på de guldpläterade plattorna följer en i vilket väderstreck man än befinner sig.

1-lördag-003

Och alla dessa böneflaggor i vackra färger som lyser upp överallt.

I dag är synen en annan. Den heliga stupan är svårt skadad.

SAM_2130

SAM_2127

Den har alltså stått intakt sedan 400-talet, byggts på då och då och naturligtvis underhållits. Men den andra stora jordbävningen, den tolfte maj, skadade stupan svårt. Mina nepalesiska vänner är mycket ledsna över det, men reparationsarbetet har redan börjat.

SAM_2432

Här har alltså Buddhas ögon tidigare sett ner över nejden. Nu finns här ett otal byggnadsarbetare som fixar skadorna. Observera de två stora svarta rören på var sida om byggnadsställningen.

SAM_2433

Man slänger sten och skräp i dem.

SAM_2434

SAM_2147

SAM_2144

För att turisterna ändå ska få se hur den ursprungliga, mycket vackra stupan sett ut, har man helt sonika satt upp en skylt.

SAM_24672

Ett långt och hårt arbete kvarstår. Man räknar med att det tar minst ett år att renovera stupan. Självklart önskar jag mina vänner nepaleserna lycka till och även jag vill att Boudhas stolthet, den vackra stupan, ska lysa upp omgivningarna i framtiden. Förnuftet säger dock att många jordbävningsoffer har kunnat få ett nytt hem för de här enorma summorna det kostar att bygga upp stupan.

En paradox – som det mesta i Nepal.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

#Blogg100 / 29 Gatubilder

I Kathmandu råder kaos. Oavbrutet. Ibland mer och ibland mindre, visserligen, men kaos. Jag har alltid kameran till hands och hittar motiv överallt. Vissa saker och människor fotograferar jag inte, det gäller att ha respekt för medmänniskan även om vi bor ”på olika planeter”.

Jag älskar att promenera omkring, betrakta djur, människor, miljöer och företeelser. Tyvärr sätter den dåliga luften stopp för många promenader. Jag kan helt enkelt inte vistas ute utan min mask med aktivt kol och i tjugoåttagradig värme blir det för svettigt. Den här resan har jag fuskat med mask eftersom det varit så varmt och klibbigt och det fick jag sota för när jag tappade rösten för några dagar sedan. Nu har jag röst men grym hosta. Nej, inga fler promenader på ett tag.

CIMG6656

Men en visuell promenad kan vi ta tillsammans. Häng med!

CIMG6191

CIMG6200

CIMG6201

SAM_8380

SAM_8374

SAM_8376

CIMG6657

CIMG6515

CIMG6514

SAM_8184

SAM_8193

SAM_8182

CIMG6591

SAM_8560

CIMG6518

SAM_8425

SAM_8378

SAM_8413

CIMG6322

CIMG6324

CIMG6189

SAM_8180

SAM_8181

SAM_7961

CIMG6133

SAM_7934

SAM_8423

SAM_8418

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Längtar …

Snart bär det av igen. Mot Nepal. I slutet av oktober kliver jag på planet mot Doha med vidarebefordran till Kathmandu.

SAM_0445

Det ska bli så himla härligt och roligt. Självklart att träffa flickorna. De fina. De som bor på hemmet för före detta gatubarn. Men också att träffa alla andra jag känner, bekanta, affärsbekanta, vänner och ”släktingar”. Ja, jag har ju en alldeles egen nepalesisk lillasyster, en bahini. Flickan är 23 år och jag träffade henne första gången för fyra år sen, under min pilgrimsvandring i Himalaya.

SAM_8104

Utsikt från flygplanet

CIMG2809

Bönehjul – snurras medsols

SAM_0477

En helt vanlig trafiksituation i Kathmandu

SAM_8354

Boudhanath – pilgrimsmålet

Självklart ska jag också handla. Både köpa hantverk och hämta det vi redan beställt. Flera hundra handgjorda halsband, väskor, hattar och andra vackra saker. Det är alltid så spännande att få se de nya sakerna, hålla i dem första gången. Allt vi köper är handgjort och ingen vara den andra lik.

När jag kommer hem blir det julmarknad och öppet hus lite varstans. Vill du passa på att få en fin julklapp alldeles gratis? Hör i så fall av dig för att boka en tid för ditt eget home party. Bjud hem några vänner och jag bjuder er på två timmar: visar bilder från Nepal cirka 20 minuter och berättar om våra fina varor. Dessutom får du – såklart – en fin gåva som tack för ditt värdinneskap! Dessa arrangemang brukar vara väldigt uppskattade och många är intresserade. Maila mig:

super-carina@hotmail.com

eller klicka här.

SAM_1772

Gatuförsäljare

CIMG3311

Man får mycket god mat i Nepal

Youtube – Kathmandu, Bob Seger

Som sagt – längtar …

 

 

www.aynsley.se