Jag vaknade av smattret mot tak, stenplattor och plåt. Till min förvåning var klockan redan sex, jag hade sovit i åtta obrutna timmar. Internetuppkopplingen fungerar dåligt här på hotellet, men jag upptäckte ganska omgående att tidigt på morgnarna och runt midnatt är det helt okej. Då går det att ladda ner bilder och filmer. Så jag fixade en kopp pulverkaffe och öppnade datorn medan det regnade klart.
Efter en lyxig gröt-, färsk frukt- och kaffefrulle gav vi oss ut på äventyr.
Så här ser vägen ut utanför hotellet. Jag har en filmsnutt där vi är ute och går i leran, men den är för lång för att laddas upp här. Vill du se små smakprov på livet i Kathmandu så gå in på min Facebooksida Ajj La Vjoo.
Den lokala slaktarboden.
Boudhanath, den vackra och heliga buddhiststupan, ser ut att snart vara färdigrenoverad. Den blev gravt skadad vid jordbävningarna april och maj 2015. Man har hunnit ganska långt sedan jag var här senast, huvudet med Buddhas ögon är rest.
Dagen var ägnad till en del administration och telefonsamtal, jag hade en hel del möten och träffar att boka. Inte helt lätt i Nepal där allt ändras från dag till dag. Men vi har begränsad tid på oss och vill hinna så mycket som möjligt. Det var skönt också att få ta det lite lugnt, vi passade på att promenera och se oss omkring. Det är ändå ett drygt halvår sedan förra gången. Och så var vi på shopping- och rekognoceringsrunda. Jag har köpt en del roliga pappersvaror till bokmässan, ett gäng vackra handbroderade väskor och så ett par klänningar till mig själv. Kunde inte låta bli …
Man jobbar med att breda huvudgatan, Main Street. Det stora problemet är alla hus som ligger ända ute vid trottoarkanten och ibland lite till. Man har helt enkelt byggt ut sina butiker och bostäder när man behövt mer utrymme. Men nu måste de bort. Det har man löst så att man bilar och skalar bort fasaden och det yttersta på huset. Man bygger ny fasad och där det är möjligt bygger man i stället på huset motsvarande yta på baksidan …
Vi käkade en jättesen lunch, chow mein, på Garden Kitchen, ett av favoritställena i Boudha och gick sedan hemåt. Just när jag kom in på hotellrummet började det regna. Tur som en tok.
Kvällen blev stillsam, en varma koppen-middag på rummet och sedan sorterade vi upp allt i våra bagage. En del ska till barnhemmet i Lalitpur, annat till Gokarna. Vi har kläder till slumdistriktet i Shantinagar och presenter till vänner och fadderbarn. Vi har fått bidrag swishade till oss, så vi har tillräckligt för att köra ut en hjälpsändning till slummen och även lämna bidrag till andra ställen där det behövs. I morgon åker vi till barnhem nummer ett, Moonlight Childrens Home i Lalitpur. Det ska bli roligt att träffa de 21 flickorna igen och även familjen Osti, förstås.
Personalen på hotellet tyckte vi måste besöka deras sprillans nya lounge, The Cave. Självklart gjorde vi det, den är jättefin och de är så stolta över nybygget.
Vi tog ett glas vin och relaxade lite. Tyvärr ligger det en tung lukt av fukt där nere och de nya, fina möblerna känns råa att sitta i. Allt här blir genomrått och mögligt under sommarperioden, det är verkligen inte lätt att leva här.
Man har också laddat upp med böcker på hyllor och bord. På olika språk, förstås, så gästerna ska ha något att läsa. Jättebra idé, nästa gång jag kommer ner har jag självklart ett bokpaket med att donera.
www.aynsley.se
Och katter gosas med.
Man går sina koras/varv runt stupan, medsols och udda antal varv. Under tiden snurrar man bönehjulen och en mängd mantran sänds upp till himmelen. Visst är det vackert?
