#Blogg100 / 25 Blixtar och dunder, magiska under

När jag kom fram blev jag mottagen och välkomnad av Lala som presenterade sig som the manager.

SAM_8002

En yogalektion skulle just starta men jag var inte riktigt säker på när jag ätit senast, så jag tackade nej och bad om lunch i stället.

SAM_7946

Yummie … Gentle soup, garlic rice and curry. Betyder linssoppa, vitlöksris och currystuvning med vitkål och potatis.

Jag fick ett rum i ett nybyggt eco-hus. Det är jättefint och känns otroligt lyxigt med eget badrum. Sedan att lampan i taket inte är färdigmonterad och andra småsaker inte är fixade gör inget. De blir förmodligen aldrig klara.

SAM_7966

SAM_7962

Huset som står två centimeter bredvid ser mer ut som ett typiskt nepalesiskt hus. Där bor förresten en söt liten kille som jag just blivit kompis med.

SAM_7951

SAM_8016

Jag måste bara få sova, så jag ställde klockan och gick och lade mig. Ett par timmar senare var jag hyfsat pigg och var på mitt första yogapass på tre år. Märktes det? Jajamen.

Strax innan lektionen startade började det regna. Först lite lätt och sedan accelererade vattenflödet. Vojne – jag trodde nya ecohusets tak skulle rasa in av vattenmassorna. Regn är bra, speciellt här i dammiga Kathmandu, men det finns liksom gränser. Värst av allt var åskan och blixtarna. Det dånar och smäller och ljudet rullar mellan bergen. Jag skriker högt ibland, hoppar högt andra gånger. Fy, så läskigt det är.

Självklart tänker jag på alla de människor som inte har ett tak att söka skydd under. De som genomblöta och kalla får försöka hålla reda på sina pinaler och vänta ut störtfloden från himlen.

SAM_7960

SAM_7956

Sim salabim – just innan kvällsyogan var slut så upphörde ovädret. Först då mindes jag att det var exakt samma sak förra gången jag var här, för tre år sedan. Då bodde jag i tält, helt ensam. Nu är vi nästan tio personer här.

SAM_8000

Klockan sju är det middag och sedan ljusmeditation och samtal med ”doktorn”. Vid åttatiden fick jag äntligen gå och sova och vaknade inte förrän klockan ringde 06.30 morgonen därpå.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

#Blogg100 / 10 Hackad?

Om jag var riktigt jäkla arg i går så var jag lika rädd i dag. Eller rättare sagt i morse.

15808658-smiley-emoticons-face-chockad

Jag var inne på SJ:s hemsida för att köpa tågbiljetter. När beställningen var klar och jag skulle skriva ut dem fick jag ett meddelande om att sidan kanske inte var privat och att jag borde lämna den.

Vad i all världen? Usch och fy, det såg inte så roligt ut, klart som korvspad jag knallar tillbaka till ursprungssidan. Men det var värst så segt internet var.

images (2)

Jag använder mitt mobila bredband mycket, eftersom jag ofta sitter på tåg och buss. Mitt månadsabonnemang är på tjugo GB och det brukar räcka alldeles utmärkt. En enda gång har jag fått ringa Telia och öka på min pott. Det var under semestern och vi var tre som utnyttjade bredbandet, fyra dagar före månadsskiftet hade vi festat upp hela potten och jag köpte tio färska gigabyte för den facila summan av 175 kronor plus moms.

Tillbaka till i morse – ni vet hur det kan vara med datorer och internet. Ibland är det segt och det kan vara bra att stänga av och slå på igen. Jag provade. Det hjälpte inte. Däremot fick jag, när jag gick in på Hotmail, återigen ett meddelande om att sidan kanske inte var privat och att jag kunde bli utsatt för hackers och jag hann se att det stod något om Telia. Snabbare än någon kan säga datorhackare stängde jag av både dator och bredband.

bild huvud

Lätt kissnödig, kan jag lova. Vad sjutton händer?

Mot bättre vetande ringde jag min man. Är det något han absolut är så är det tekniskt okunnig när det gäller datorer, men jag behövde mentalt stöd. Han tyckte jag skulle prova en annan dator så jag slog på min iPad. Och kan ni tänka er, trots att mitt modem sade att jag var ansluten till 4G-nätet så sade min platta att jag inte hade någon internetanslutning.

Det var det.

Mitt nät är kapat, någon illvillig varelse håller just nu på att skapa sig tillgång till mina konton.

Mycket hinner röra sig genom en oftast effektiv men just då lätt panikslagen hjärna. Var hade jag varit inne någonstans?

Mitt konto på SJ: skitsamma. Internetbanken: katastrof, där har jag även mitt företagskonto. Hotmail: mitt liv är sorterat i prydliga mappar i inkorgen. Facebook: ja, ja, tar Bajsmannen över min identitet så vet åtminstone de som känner mig att det är bluff. Alla förnuftiga människor blockar mig och så är det inte mer med det. Men allt det andra – hemsida, blogg etc.

images

Hjäääälp!! 

Det är just vid sådana här tillfällen jag bestämmer mig att omskola mig, till något vettigt. Tolk, importör och författare till all ära – men till vilken nytta, liksom? Nej, datortekniker är det som gäller. Var finns närmsta kursprogram? Just ja, jag kommer ju inte in på mitt internet …

Jag måste ringa Cari … Telia … Får inte glömma det.

Telia, 90 400. Tjugo minuter senare var jag äntligen framme i kundsupport för företag och berättade att min dator och mitt internet var kapat och … och … En förstående och vänlig Victoria intygade att det inte var någon fara och ingen kan kapa mitt modem. Och så vidare. Något i den stilen.

Jag trodde henne inte. Och det sade jag, naturligtvis. Hon hjälpte den uppskärrade tanten så gott hon kunde. Ibland suckade hon – jodå, jag hörde allt – men sådana här gånger får ungdomarna sucka ihjäl sig om de har lust, bara de hjälper  mig.

Till slut kom vi fram till att min surfpott var slut. Va? Jag har ingen surfpott utan sånt där som försvinner successivt, du vet och förresten har det bara gått nio dagar och en morgon på ny kalendermånad och surfen kan omöjligt vara slut. Hon suckade igen och berättade att det nya är att man inte stryper internet utan det slås av, pang, bom. Och att jag från det jag klev upp klockan sex (jodå, kunde inte sova) och halv nio hade förbrukat 2,9 gigabyte … ?! Inte möjligt – jag har inte ens spelat Wordfeud, det måste vara hackaren.

Men vi fyllde i alla fall på min surfpott med tio gigabyte och några minuter senare var det full fart igen. Av hackare inget spår. Varifrån de där fula, hemska sidorna kom vet jag inte, om det var av en slump just precis där och då, eller om det hade något samband med att nätet var på väg att försvinna.

Hur som helst skiter jag i det, just nu. Och i dag har jag ytterligare en anledning att tacka Universum!

Däremot är det fortfarande ett mysterium varför mina gigabyte har gått åt på nio sketna dagar och en morgon. Jag misstänker att det måste ha blivit något fel, att det kanske var det som var över från förra månaden. Men just nu bryr jag mig inte om det, får hålla koll på det i framtiden .

hämta (5)

Så här glad är jag i dag – jag lovar! 

Tack Universum, Gud och Buddha!

Ajj La Vjoo alla!

www.aynsley.se

#Blogg100 / 2 Struktur

En tanke slog mig. En bra, tror jag.

Nu ska jag ju blogga varje dag i etthundra dagar, förhoppningsvis ha något hyfsat vettigt att delge. Min erfarenhet från förra årets #Blogg100 är att det gäller att ha lite struktur. Att ha översikt över kommande vecka och åtminstone några planer och idéer om ämne och / eller tema.

En viss form av struktur, alltså.

hämta (3)

Och med magen full av blinier med rom och rödlök samt ett glas mousserade (jodå, jag är på kryssning och har ägnat ett par förmiddagstimmar åt lyxfrukost … ) kom jag på det. Vad jag möjligen måste jobba med, inte bara i blogghänseende utan även i verkliga livet.

Struktur.

Kan det vara så?

Är det därför jag vaknar om nätterna? För att jag har taskig struktur på livet i allmänhet och mitt liv i synnerhet? Jag vaknar orolig och vissa gånger med panik i magen, jag funderar och ältar. Vissa gånger orkar jag inte, kliver upp och kokar kaffe i stället för att grotta ner mig själv i potentiella katastrofer. Andra gånger lyckas jag somna om, med hjälp av avslappningsband eller på egen hand.

Jag vet att när jag kom hem från Nepal för ganska precis tre år sedan kunde jag inte längre stressa. Under tre månader hade jag lärt mig att släppa kontrollen, att det var ingen idé att hetsa upp mig över något jag ändå inte kunde påverka. Livet på planeten Nepal är så annorlunda mot livet i hemlandet Sverige. I ett helt år efter hemkomsten från min tremånadersvistelse i främmande landet hade jag – av olika anledningar – förmånen att kunna ta det lugnt, göra saker i min egen takt och för det mesta utan jäkt och stress.

I dag ter sig tillvaron annorlunda. Igen. Jag jobbar ganska mycket, vilket jag egentligen tycker är roligt, jag bygger tillsammans med maken upp en helt ny verksamhet (Ajj La Vjoovilket ju är jätteroligt men tar mycket energi. Jag lever inte tillnärmelsevis lika hektiskt som l.f.n (livet före Nepal) men, tror jag, alldeles för stressigt för den jag är. Till och med denna natt, trots att jag är på minisemester, vaknade jag och oroade mig för framtiden och potentiella faror. Nej, nu är det sannerligen dags att bestämma mig.

Struktur. Struktur. Struktur.

Först av allt ska jag avsluta mina påbörjade åtaganden och måsten; en skrivarkurs, ett tiotal noveller om dödssynder och annat, en Nepalresa, en bokmässa i Umeå och något liknande i Falun, en kurs i journalistiskt skrivande, översättning av min bloggbok Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal, redigering av min egen novellsamling, romanskrivande … puh.

Ja. Nej. Det här går ju inte. Det ser jag när jag gjort den här listan. Förutom detta har jag också, som alla andra människor, åtaganden man inte kan säga ifrån sig, det vill säga min försörjning och familj: inbokade tolkuppdrag, ett antal bildvisningar Mitt Nepal och naturligtvis min man.

Nej – min vår kommer att bli ganska hektiskt, rolig och intensiv. Men stressig. Och stressande. Nu ska jag göra en egen, privat, lista över mitt livspussel och under de närmaste månaderna ska bit för bit läggas på plats.

images

Förmodligen blir det ett oändlighetspussel, som inte tar slut förrän livet självt gör det. Men ett strukturerat pussel, måhända?

Det, mina vänner, kommer jag att jobba för!

Med vänlig hälsning,

en blivande strukturfascist.

Kanske.

112362

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

#Blogg100 / 1 Marknadsfunderingar

Det är dags igen. För #Blogg100. Jättekul, tycker jag. För den som inte vet eller kommer ihåg från förra året är det en nationell rörelse (kan man nog kalla det för … ) där många människor förbinder sig att blogga varje dag i hundra dagar.

971174_10151393648526314_193530753_n

Det låter enklare än det är. Jag lovar. Det är en sak att blogga när man tycker man har något att skriva om, att delge. En helt annan sak när man kommer på Åh, just ja, jag har ju glömt #Blogg100 idag, vad i hela friden ska jag skriva om?

Men i dag kan jag faktiskt berätta att jag debuterat. Marknadsdebuterat. Fredag och lördag hyrde jag mig ett marknadsstånd på Ockelbo marknad. Jättekul. Jättekallt. Jättelärorikt.

SAM_7569

Jag kommer definitivt att göra om det. Men det gäller att tänka till, före, så att säga. Man måste ha ett blickfång. Det duger inte med några snygga grejor – nej, det måste vara något som får människor att stanna upp. Unga, gamla, kvinnor och män. Många stannade upp vid mitt stånd, men långt ifrån alla.

SAM_7553

Kallt som faaan var det, rent ut sagt. Mycket kaffe krävdes. Gomackor hade vi också med, förstås.

Vi passade på att köra igång stora vårrean. Jag åker ju till Nepal snart och kommer att göra en hel del inköp. Då är det bra att tömma hyllorna innan. De som handlade av oss på marknaden gjorde en riktigt bra affär.

PS: Det kan även du göra, inom ett par dagar kommer vi att sälja ut hela vårt lager även på hemsidan, www.aynsley.se   Missa inte …

SAM_7559Det är roligt att vara ute med vårt fina varumärke, Ajj La Vjoo. Många frågar om det, vad det betyder, vad det står för. Det är ett privilegium att få berätta.

SAM_7557

Fredag morgon var det vi knallar som övervägde, senare under dagen var marknaden betydligt mer välbesökt.

SAM_7564Och på lördagen var det smocktjockt.

SAM_7573

Extra kul är det när det visar sig att man känner kunden. Kanske rent av är släkt …

bild 5

Allra bäst sålde vi av våra fina yogabyxor. Även barnmössor med djurmotiv var mycket populära.

Hm, vilken ska jag välja?

bild 2

Den vill jag ha!

SAM_7576

Fler stolta och glada djurmösseägare.

SAM_7577

Även de tovade hattarna gick som smör i solsken. Den här vackra damen kom tillbaka efter ett par timmar och berättade att många hejdat henne och berömt henne för den fina hatten.

Jättekul, tycker vi. Såklart!

Hur som helst har jag fått mersmak för marknader. Riktigt roligt är det! Nästa gång hoppas jag att vi ses där.

PS: Självklart har modeller och deras mammor sagt okej till att medverka på min sida.

 

www.aynsley.se