Soppatorsk

Det är inte enkelt att uträtta något vettigt här just nu. På grund av bensinbristen står mycket still. Taxibilar kan ej köra, de bussar som går är så fulla att folk hoppar upp på taket för att få plats. Butiker är stängda på grund av att ägaren bor för långt bort för att ta sig till jobbet annat än med buss eller bil. För att inte tala om mat- och varutransporter.

Förmiddagen i dag var inbokad med ett par möten och efter att flickorna på barnhemmet i Gokarna slutat skolan skulle jag hasta dit för att säga hej. Tyvärr blev det inget av det, ”min egen” taxichaffis har stått i kö hela dagen och halva natten vid en mack för att få tanka några liter och ingen annan vill ta en körning åt det hållet eftersom de förmodligen inte får någon körning tillbaka. Taxikillarna vill åka mot andra hållet, in mot staden, där de potentiella kunderna finns. Jag har kunnat gå dit ut, men situationen uppstod sent och jag skulle inte ha hunnit gå hemåt igen innan mörkret.

Så synd – jag hade verkligen sett fram emot att träffa tjejerna i dag. Nu blir det inte förrän på lördag. I morgon är en resa till Lalitpur inbokad, till ett annat barnhem. Jag ska även besöka en kvinnoorganisation och se om de har varor som passar vårt sortiment.

I dag har jag passat på att handla i stället. Samt researcha, lägga ett par beställningar och knyta ett par bra kontakter.

image

Vi lunchade i Boudhanathområdet, min lillasyster Nymy och jag. Det var tragiskt att se den vackra och heliga stupan så demolerad. Den klarade ju första jordbävningen, 25 april, men säckade ihop den 12 maj.

image

För övrigt ser det omgivningen ut ungefär som förra gången jag var här, i början av april. Det är klart, jag har ju inte sett mer än gatorna mellan flygplatsen och hotellet ännu.

image

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

#Blogg100 / 32 Äntligen!!!

Äntligen kom då stunden vi väntat på, den egentliga anledningen till resan. Mötet med girlsen på barnhemmet. Nu för tiden kommer vi hit även för att träffa vänner, köpa hem hantverk samt försöka göra något litet för kvinnor och barn. Men, sanningen att säga, vore det inte för charmtrollen på flickhemmet kanske jag inte åkte hit fler gånger utan importerade via ombud i stället. Jag vet faktiskt inte.

Jag fick ju så att säga sju ungar på halsen när jag fyllde femtio och volontärade här. De har – självklart – en speciell plats i mitt hjärta, för alltid. Även den flicka som inte längre finns kvar på hemmet, lilla Karma.

SAM_8099

Vi hade tänkt promenera kilometrarna ut till barnhemmet men jag kände mig tömd på energi och orkade inte med värmen och trafiken. Vi tog en taxi och reflekterade över hur finklädd den unge chauffören var. Randig snygg skjorta och förmodligen de finaste byxorna han ägde, kritstrecksrandiga. Mycket riktigt, när vi närmade oss slutmålet berättade han stolt att han var alldeles ny. Vi berättade att han är en mycket bra chaufför och önskade lycka till i den fortsatta karriären.
SAM_8104 mindre

Hallo there, girls!CIMG6089

Ojdå, vi avbröt visst mitt i ett spel 🙂CIMG6079

Den obligatoriska fotograferingen och utlåningen av kamera.CIMG6064Manitha försöker tappert lära Mam en avancerad dans.

CIMG6067

En alldeles egen pepparkaksgubbe har jag lyckats hitta. Jag tror den här dressen kommer från Home Maid Gävle 🙂

CIMG6097

CIMG6093

SAM_8102

SAM_8148Manitha ville spela bordtennis med Bobby-Sir. Och fler ville vara med.

CIMG6146Riktigt duktiga är de, hjärtetrollen.

SAM_8097

Verksamheten har nyligen flyttat in i ett nytt fint hus med en stor bakgård där man ska anlägga trädgård. Vi vet att de redan fått massor av frön och sådant att plantera men tänkte att det finns säkert behov av mer. Maken har varit Sundsvall runt och tiggt allt han orkat. Tack Bauhaus Sundsvall, Plantagen Sundsvall och K-rauta Sundsvall!

Stort tack även till Peter på Bilfinger AB som skickade med ”trädgårdshandskar” till alla!

SAM_8126

Förutom bönor och andra sådana nyttigheter fick flickorna varsin påse med blomfröer. De valde själva mellan lupin, solros, lejongap etc. Uppdraget är att själva plantera sin blomma, rensa, vattna och sköta om. De har lovat att visa resultatet när vi kommer hit i höst 🙂

SAM_8128

En av flickorna var purken och jag frågade föreståndaren varför hon blev så sur. Svaret var att hon trodde hon skulle vara tvungen att gå ut och gräva och plantera på direkten, i 25-gradig värme. Se bara så glad hon blev när hon insåg att hon kunde skjuta upp jobbet till en annan vecka 🙂

SAM_8123

Föreståndaren kollade på påsarna och konstaterade att allt verkar odlingsbart även i Gokarna.

SAM_8130

Det visade sig att trädgårdshandskarna även kan användas som cykelhandskar. Och föreståndaren undrade om det var okej att han tog sig ett par motorcykelhandskar. Självklart.

Tjejerna var ivriga att prova handskarna. Och jag tror att de ville visa Mam and Sir hur duktiga de är att gräva 🙂

SAM_8138

Aliza var rädd att de fina vantarna skulle bli smutsiga, men jag intygade att det var helt okej.

SAM_8144

CIMG6136

Tyvärr blev vi inte så långvariga. Min mage kändes orolig och vi åkte hem efter bara någon timme. Vi stannade till för lunch på Garden Kitchen i Boudhanath, jag käkade tomatsoppa och drack en cola för att om möjligt få lite energi.

SAM_8177

Men när vi kom hem hjälpte ingenting längre och jag förstod varför jag känt mig så hängig hela dagen. Under eftermiddagen fanns bara två lägen, hopkrupen i fosterställning i sängen eller framstupa sidoläge i badrummet. Men allt har en ände, så även bad things. Efter en natts god och tung sömn vaknade jag till en ny, kräkfri dag. Visserligen tung, mosig och lätt illamående, men frisk ändå.

Så – ett nytt äventyr kan börja! Love my life!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Fjorton glada tjejer …

Det kan verka som om allt är bara elände i Nepal, men så är det naturligtvis inte. Verkligen inte! Ett stort glädjeämne är förstås tjejerna på barnhemmet som Föreningen för Gatubarn i Nepal driver. Dels flickorna själva, för det mesta glada och sprudlande, dels att man faktiskt räddat några barn ur fattigdom, misär och framtida trafficking.

I nuläget härbärgerar man fjorton flickor inklusive husfruns dotter. Det gamla huset har de egentligen växt ur för länge sen och för bara några dagar sen flyttade de in i ett alldeles nytt, i fyra våningar. Gissa om de är glada och exalterade.

SAM_6285

Husfrun har fått ett stort, fint kök med en sprillans ny spis. Med fläkt.

SAM_6286

Lite flyttrörigt är det allt. Men det ordnar sig nog snart. I Nepal har man inte så många saker som vi, det är enklare att flytta på så vis. Dessutom har man rensat ordentligt i förråden och gett bort en massa saker, både kläder och leksaker, till grannbarnen i Uttar Bahini som har det mycket sämre ställt. ”Våra” tjejer tyckte det var självklart att dela med sig. Härlig inställning!

SAM_6313Utsikten måste beundras, fält, skogar och berg.

SAM_6295

Samt en och annan gata. Det är ett jättebra område, flickorna har bara ett par hundra meter till skolan dessutom. Det enda negativa verkar vara luften. Det märks att det är fler grannar. De kvällar jag varit där har människor runt omkring eldat och luften är skarp att andas in.

SAM_6317

Här kan man hänga kläder. Det är lite skillnad mot för tre år sen, när flickorna låg på knä på stengolv och tvålade in kläder med tvättvål och sköljde i iskallt vatten. Sen hängdes kläderna över buskar, stenar och murar och fick självtorka. I dag har man tvättmaskin och förhoppningsvis är det de vuxna som drar tyngsta lasset vad gäller tvätten.

SAM_6321

Allra högst upp tronar vattentanken.

SAM_6334

SAM_6253

Idel Bollywoodstars finns här … 🙂

SAM_6260

Känns munderingen igen? Jajamensan, Mams röda toppy och solglasögon gillas.

SAM_6255

SAM_6266

SAM_6257

Lite dans förgyller livet. De här flickorna dansar mycket. Och ofta.

SAM_6273Sabina försöker sätta fötterna bakom nacken.

SAM_6276

Kommer ni ihåg den här tomten då? Ja, inte lilla Renouka, utan (den fula … ) trädgårdstomten? Den heter Gottfrid Kloker och kommer ursprungligen från Radio Gävleborg. För några år sen åkte Gottfrid runt och pryade hos olika företag runt om i länet, bland annat min städfirma i Hälsingland. När mamma och jag sen ordnade alternativt jul för gamla och ensamma i Ljusdal, lät radion Gottfrid komma och vara hedersgäst. Och när jag åkte till Nepal som volontär, december 2011, skickade de med mig tomten. Gottfrid är alltså nepales nu för tiden. Och i samband med flytten har han dammats av igen, hyfsat hel och ren.

SAM_6369

SAM_6376

Just den här dagen var vi massor med svenskar på plats. Det var tjejernas första lördag i nya hemmet. Vi hade såklart med oss flyttpresenter; flickorna hade fullt upp med nya kläder, mjukisdjur, åtta ton lego, bollar och andra sportprylar, stickade strumpor, hårtofsar och ballonger, pussel, duschkrämer och pysselblock.

SAM_6399

SAM_6392

SAM_6420

SAM_6330

SAM_6326

SAM_6415

SAM_6327

SAM_6401

Aliza är så lycklig över att hennes faddermamma är på besök. Här bygger de pussel tillsammans.

SAM_6410

SAM_6416

Det kan tyckas de blir bortskämda när de få så mycket presenter och många leksaker av oss turister. Men de är glada och tacksamma över allt.

Härliga ungar! Ajj La Vjoo! 

(Förresten – de ”ursprungliga” kidsen, de som var där för tre år sen, när jag jobbade som volontär, har skrivit God Jul-hälsningar till er som beställt. Jag hör av mig när jag kommer hem och hör hur vi levererar era böcker.

Vill du också köpa en fin julklapp? Min bloggbok Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal, säljs just nu i samarbete med Föreningen för Gatubarn i Nepal. För 225 kronor får du, förutom boken, ett fint Ajj La Vjoo-vykort, en presentpåse från Nepal plus en personlig hälsning från barnhemsflickorna! Av försäljningspriset går 25 kronor till föreningens speciella konto till högre utbildning för barnen.

Maila mig för beställning:

super-carina@hotmail.com)

 

 

www.aynsley.se

 

 

Följ med på promenad!

Ingen dag är den andra lik här i Nepal. Det spelar ingen roll vilka planer jag gjort upp för dagen så fallerar de. Det kommer en inbjudan till middag nånstans, möten blir avbokade, det är strejk, människor dyker inte upp, bussarna har slutat gå. Eller nåt.

Omgivningarna förändras också ofta, ibland från dag till dag. Det är alltid lika fascinerande att vandra omkring längs vägarna. Vore det inte för de hemska luftföroreningarna som ger mig hosta, eller den livsfarliga trafiken, skulle jag gå och gå, varje dag.

Följ med mig på en liten vandring, Tinchulee – Boudha, med start en dimmig, stinkande morgon.

SAM_6186 s

SAM_6188

SAM_5970

SAM_5762

Nya, fina klostret alldeles intill vårt hotell. Byggnationerna har pågått i ett år.

SAM_5972

SAM_5954

SAM_5761

SAM_5969

SAM_5973

SAM_5768

Jag slank in en stund på Porongklostret. Här är Choedak, en av buddhistmunkarna som blev så glad att se mig. Han studsade upp ur stolen jag fick stora, stora kramen.

SAM_5769

Jag hade också ynnesten att träffa mitt fadderbarn och hans fina pappa.

SAM_5814

SAM_5764

SAM_5955

SAM_5953

SAM_5951

SAM_5828

SAM_5723

SAM_5950

Inget slår den här lunchvyn.

Ja, och vad gjorde jag sen? Gick hem till hotellet, det var dags att hälsa på girlsen på barnhemmet … 🙂

 

www.aynsley.se

 

 

Busonsdag

Efter lunch var det som sagt dags för busbesök på barnhemmet.

SAM_5858Det är alltid spännande att vara ute på vägarna i Kathmandu, mycket att se på.

SAM_5857

SAM_5839

SAM_5848

Den här sopbilen höll på att ta elledningarna med sig. Men det gick bra.

SAM_5851

SAM_5862

Munskydd är ett måste när man är ute på gatorna. Bilarna har ingen avgasrening och man eldar skräp och plast överallt. Föroreningarna är enorma.

SAM_5863Bästa taxichaffisen ever.

SAM_5859

SAM_5864

Utanför lönnkrogen i Uttar Bahini fick vi stanna och tuta lite, vi kom helt enkelt inte fram. Grabbarna kunde snart slita sig från plåtmuggarna och komma ut och flytta en hoj så vi kom fram.

SAM_5867När vi anlände barnhemmet pluggade de, som vanligt. Men inga läxor, det var man noga med att poängtera. Nejdå, bara förberedelser till nästa kurs .

Det dröjde inte så värst många minuter förrän deras extralärare gav dem ledigt för att leka. Personligen tror jag hon var glad att vi kom så hon med gott samvete kunde åka därifrån. Till nästa jobb, sina egna hemläxor (hon är universitetsstuderande som finansierar sina studier med ett par extraknäck varje dag) eller kanske rentav en ledig eftermiddag, vad vet jag. Ungarna fick i alla fall börja med det de är allra, allra bäst på – busa … 

SAM_5917

SAM_5937

Man har praktikanter från Socionomer utan gränser där. De är också busbara.

SAM_5870

Betyg ska visas upp och vederbörligen beundras. Och nog ser hon riktigt imponerad ut, åttaåriga Alizas faddermamma Ann-Christine?!

Och nu, förstår ni, kommer något ni aldrig förut skådat. Super-Carinas portfolio. Uttänkt och strängt regisserad av Pema Dolma, även hon åtta år.

SAM_5891

Jag fick noggranna instruktioner om var händerna skulle placeras, hur munnen skulle plutas med och hur luggen skulle ligga.

SAM_5882

SAM_5892

SAM_5895

SAM_5893

SAM_5922

Beundrare eller bara vettskrämd? Hmm …

SAM_5938

Som vanligt när Mam har århundradets motiv i kamerasiktet, då … då … händer detta. Hver gang …

SAM_5927

SAM_5934

SAM_5880

När barnen själv får fota …

SAM_5878

SAM_5914

Men allt roligt har ett slut, så även busonsdagar. Vi avslutade med några stillsamma kramar. Här Aliza med sponsormother och så fick jag äran att vara med på ett hörn.

Ajj La Vjoo! 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Utan pass

Morgonen var vikt åt en träff med mitt fadderbarns pappa, som även är en av mina vänner här i Kathmandu.

SAM_5765

När jag kom till klostrets gästhem, där vi hade avtalat vårt möte, hade han med sig sonen, som jag trodde skulle befinna sig på den förskola jag betalar för varje månad. Så glad jag blev.

SAM_5779

Sonen/fadderbarnet fick en tidig julklapp, pysselbok och kritor så han skulle hålla sig sysselsatt medan vi vuxna pratade en stund. Han öppnade boken, tog en tjock krita och började fylla i den streckade linjen för att rita färdigt motivet. Sen målade han alltihop, med olika färger, snyggt och prydligt innanför linjerna. Han är fem år, den här killen. Mycket duktig på engelska är han också, faktiskt betydligt bättre än sin far.

SAM_5780

Modern/hustrun befinner sig i arabland för att jobba. Ett sånt där slavkontrakt då passet är beslagtaget och hon inte kan åka hem för att hälsa på. Nu har hennes treårsperiod snart löpt ut och hon väntas hem efter årsskiftet. När är däremot en öppen fråga, det beror på när arbetsgivaren har lust att lämna tillbaka hennes pass. Fadern har ingen möjlighet att åka och hälsa på sin fru, han är nämligen tibetan och får därmed tydligen inget nepalesiskt pass. Och dessutom kostar det pengar. Jag har bloggat om det här förut, på mitt fadderbarns tvåårsdag, då hade mamman ännu inte åkt utomlands. Nu är han fem och har inte sett sin mor på snart tre år.

När vi skildes åt nån timme senare var det uppståndelse på klostergården. Jag måste ju kolla vad det var, så klart.

SAM_5782

En delegation från en schweizisk organisation, som jobbar för handikappade barns situation i Nepal, var på besök. Till deras ära hade ordnats en dansuppvisning.

SAM_5796

SAM_5784

SAM_5788

Det ville även de här barnen. SAM_5789

Nej, dags att dra vidare. Först tillbaka till hotellet för att hämta lite grejor.

SAM_5800

SAM_5763

SAM_5801

SAM_5804

SAM_5807

Precis utanför hotellet har man stängt av vägen och grävt upp den. Ett par dagar har vägen varit helt avstängd för biltrafik, men nu finns en smal passage där en bil kan knö sig genom.

SAM_5808

SAM_5809

SAM_5810

SAM_5811

Home, sweet home.

Nästa anhalt är Boudhanath där jag skulle luncha med tre svenskor. Men först lite egentid.

SAM_5823

SAM_5830

SAM_5833

SAM_5831

SAM_5834

SAM_5836

SAM_5838

Nej tack, jag tar allt en ginger/honey tea instead, jag …

SAM_5840

På väg till lunchdejten passerade jag de här gentlemännen. Schackkillarna. Jag vet inte om det är samma karlar, eller för den delen samma parti, men faktum är att jag har ett likadant foto från april i år. Och december förra året.

SAM_5843

Här är de svenska pumorna, samtliga medlemmar i Föreningen för Gatubarn i Nepal, som driver flickhemmet utanför Kathmandu. Vi ska göra sällskap dit sen, för att hälsa på girlsen. Men först lite god lunch på min favvorestaurang i Boudha, Garden Kitchen. Yummy …

SAM_5841

 

www.aynsley.se

 

 

En stillsam dag

Jag behövde landa. Ja, inte bokstavligen, det gjorde jag redan dagen innan. Men mentalt och även fysiskt. Det har varit en intensiv tid och min hosta samt den långa resan hit gjorde att jag kände mig ganska slut. Jag var trött och blödde näsblod och beslutade mig för att ta en dag off. Lite ledigt sådär, från vad vet jag väl egentligen inte. Livet här nere är precis vad man gör det till.

Dagen startades i alla fall vid frukostbordet. Kaffe, färsk frukt, sol och bröd med färgad geléklump till marmelad. Jag beställde även omelett med bacon, miniportion. Det visade sig att omeletten var fylld med grönsaker, varav minst hälften var chili. Så hot. Så gott. Man får aldrig chili att smaka likadant hemma i Sverige som här. Min ommis var så himmelens hot att jag måste beställa in mangojuice och ytterligare en kopp kaffe för att försöka skölja ner hettan.

Jag satt kvar ute i trädgårdsserveringen tills batteriet i datorn var slut, då gick jag in och fortsatte. Hann inte med allt jobb innan jag åkte hemifrån. Det var mail som skulle skrivas, tider att skriva in i kalendern och frågor att besvara. Roliga mail att läsa, vad sägs till exempel om svaret från en veckotidning – att min insända novell var för sorglig och stillsam för deras publik, men man vill läsa mer av mig eftersom jag skriver bra … yiippiiie så kul! Det blir nästa projekt, fler noveller. Jag kollade också statistiken för våra sidor, bloggsidan (supercarina.se) och hemsidan (aynsley.se) och döm om min förvåning när vi har haft besökare från tio olika länder (plus Sverige förstås) under en och samma dag, det vill säga i går. Wow. Förmodligen är det semestrande svenskar som kikar in. Kul!

Så småningom rörde jag i alla fall på fläsket. Jodå. Fläsket var det. Jag är trött på att varje gång jag anländer till Nepal höra att jag blir fetare och fetare. Jorå – så är det. You look fat, Mam. You look more fat, Mam. Men alltid följt av ett and strong. Det ÄR en komplimang, jag vet. Men ….

Nog om det och ut på byn i stället!

SAM_5721

Det var dags att återse härliga Boudhanath, den heliga stupan som är pilgrimsmål för buddhister världen över. Ett av mina andningshål här i Kathmandu.

SAM_5723

SAM_5724

En tallrik thukpa till lunch, den tibetanska grönsakssoppan, här med spaghetti.

SAM_5725

Den avnjöt på jag på Flavor´s, restaurangen i Boudhanath som anställer döva och småväxta. Inte för att maten är speciellt god, jag tycker den är ganska intetsägande och där är ganska smutsigt. Inte alls mitt favoritställe, men jag äter och fikar där ibland för den goda sakens skull. De gör gott helt enkelt, människorna som jobbar här skulle förmodligen ha väldigt svårt att få jobb nån annanstans.

SAM_5744

Så var det äntligen dags att göra en tur till barnhemmet. Det flickhem som drivs av Föreningen för Gatubarn i Nepal och där jag var volontär för tre år sen. Vi kom dit några minuter innan tjejerna kom hem från skolan. Det var underbart att se dem komma gående i samlad tropp från vägskälet uppe i Uttar Bahini. Har jag haft kameran i handen skulle det ha blivit jättefina foton, men för en gångs skull låg den i fodralet och jag ville inte gå därifrån.

SAM_5747

Som vanligt gick de direkt upp på övervåningen och bytte om, sen var det läxläsning som gällde. Varje dag efter skolan pluggar man. Ibland hela kvällen, men ibland går det lite fortare. Jag har varit där dagar då de inte fått gå ifrån skolböckerna förrän klockan sju på kvällen. Måste vara tufft för småflickorna.

SAM_5759

Den här kvällen gick pluggandet fortare och det hanns med lite lek. Några av flickorna ägnade sig åt lek med tärningar på övervåningen. De spelar inte, utan kastar dem i luften och fångar så många som möjligt. Ser väldigt svårt ut, de är väldigt duktiga och nej, jag provade inte ens …

SAM_5760

Stora flickan, Alisha, packade upp efter sin trekking. Hon har vandrat i bergen några dagar med föreningsmedlemmar som befinner sig i Nepal. Hon var mäkta stolt över att ha fått vara med på samma villkor som de vuxna. Dessutom hade hon jobbat som assistent och fått lite lön för det. Hon visade byxorna hon köpt för egna pengar, påpekade att de var dyra, och visade sedlarna hon hade kvar och skulle låsas in. Så himla kul att hon fått vara med och ta lite eget ansvar. Barnen har alltid tyckt att det är roligt att hjälpa till, jobba. Jag minns när jag föreslog ibland att vi skulle sopa, eller dammsuga. Alla ville hålla kvasten och de slogs om dammsugarslangen. Sånt ska uppmuntras, tycker jag.

Min första dag i Nepal har känts lång, trots att jag inte gjorde nåt speciellt. Resten av veckan blir desto mer intensiv. Jag har en del inbokade träffar och ska naturligtvis hälsa på på barnhemmet fler gånger. Och shoppa inne i stan … Och …

Ajj La Vjoo!

 

www.aynsley.se

 

 

Resa med filmstjärnestatus

SAM_5628

Lång och långtråkig resa. Själva flygavsnitten går väl bra, Arn-Doha respektive Doha-Ktm. Då är jag ju i alla fall på väg. Men en niotimmars väntan på Doha International Airport är inte min grej.

SAM_5645

Även om flygplatsen är sprillans ny och väldigt stor.

SAM_5646

Gigantiskt stor. Det märks när man ska transportera sig genom den. Till fots.

SAM_5644

Londonminnen väcks till liv – ostron och champagne …Men nu – mot mineralvattnet och linserna!

SAM_5649

SAM_5654

SAM_5638

Flygplansmaten är godare än den ser ut.

SAM_5655

Trångt om knäna. Och tänk så skojigt det är när samtalen med medpassagerarna kommer igång.

SAM_5640

Det här, förstår ni, är en av Irans främsta komedienner, Bahareh. Enligt egen utsago skådespelerska och författare. Hon och hennes följe har varit i Stockholm på filmfestival. Maken och jag har numer en stående inbjudan till hennes mans palä (eller nåt) i Teheran. Man vet aldrig, kan va bra att ha … 🙂

SAM_5639

SAM_5651

SAM_5657

SAM_5667

SAM_5664

Intressant att se hur vädret ändrar karaktär – sådär från första parkett liksom.

SAM_5659

Himalayas toppar ovan molnen.

SAM_5656

Filtinsamling. Nu ska vi äntligen snart landa!

Trodde vi. Efter att fasten seatbelts-skyltarna tänts och vi snurrat runt bland moln och berg en kvart kom meddelande från kaptenen att vi inte fick landa ännu. Och att han hoppades få landningstillstånd inom femton minuter.

Okej, tänkte jag. Kissnödig, visst, men jag är bra på att förtränga sånt.

Fyrtiofem minuter senare började det bli kris. Och när vi äntligen stod still på marken måste vi invänta de bussar som skulle transportera oss till terminalbyggnaden. Jag stod i mitten, det vill säga sist i kön som kunde gå ut fram i planet och sist i kön som kunde gå ut bak i planet. Nu kunde jag inte förtränga mina fysiska behov längre och när jag kom fram till toaletten frågade jag personalen om man fortfarande fick använda den. Det fick man. Det gjorde jag. Bussarna var inte på plats ännu så jag kände mig inte alls stressad. Visserligen visste jag att hotellets transfer väntat på mig sen en dryg timme men det kunde jag ändå inte göra nåt åt. Så jag kissade. Och kissade. Tills jag hörde röster utifrån. ”There is one left.” Det är en kvar. Och de bankade på min dörr.

Pinsamt.
Men inget att hetsa upp sig över. Jag drog på mig solbrillorna och gick sådär lagom fort, iklädd ett stort leende, nerför trappan och in i den överfulla bussen med flygplatsvakter i hälarna. Jag menar – har man umgåtts med filmstjärnor halva dan så har man. Eller hur?

SAM_5697

Efter den sedvanliga visumkön och konversation om våra (visummannens och mina) eventuella barn och barnbarn kom väskorna väldigt snabbt och sen var vi snart ute i den kaotiska stadstrafiken, hotellets representant och jag.

SAM_5704

SAM_5706

Ligger skräpet kvar sen förra gången jag var här, i april? Mycket möjligt.

SAM_5720

Äntligen! Tjugoåtta timmar sen jag satte mig i bilen i Sundsvall var jag framme vid favvohotellet, Shambaling i Tinchulee.

SAM_5718

 

Så himla roligt när dörrkillar och receptionspersonalen tar emot med välkomstsjal och grönsaksdrink. ”Welcome back, Mam.” ”Nice to see you again, Mam.”SAM_5708

 

Och när jag sen blir uppgraderad till sviten, det vill säga den enkla men rena och fräscha tvårummaren, och upptäcker välkomstpresenten: friterade kakor, frukt och Läran om Buddha (på tyska …), då förstår jag att de gillar sina återkommande gäster.

Nio timmars sömn och en god frukost senare ska jag strax gå upp och lätta på klädseln. Solen gassar och tempen är nog snart uppe i tjugo grader. Planerna för dagen är att ta det lugnt, först och främst, sitta kvar i trädgården nån timme till och klara av ett eller två kursavsnitt jag halkat efter i Att skriva som en journalist. Sen bär det nog av ner mot Boudhanath och den vackra stupan, för att avsluta dagen på barnhemmet i Uttar Bahini, busa med trollen på barnhemmet sen de slutat skolan för dagen.

På återhörande!

PS: Du minns väl? Vi utlovade överraskningar och erbjudanden med anledning av företagets 25-årsjubileum. Här är den första:

Året ut, till och med 31 december 2014, bjuder vi på frakten när du beställer dina julklappar (hantverk från Nepal) hos oss! 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Resdag

Så – nu är det snart dags! Sitter på Arlanda Airport och fördriver fyra timmar.

Snabbtåget både avgick och anlände i tid. Tack SJ! Jag twittrade om den ovanligt fina frukosten jag fick på morgontåget:

10423804_10152529882633720_2880077667236960586_n

”Frukost med extra allt … Till och med energirådgivning … Tack SJ”

En timme senare twittrade SJ:

Roligt att höra att du har det bra ombord. Ha en fortsatt trevlig resa till Nepal.”

SAM_5624

SAM_5623

I går kväll, dan före dan, drack vi skumpa. Maken fick champagne med tillhörande glas i kombinerad föllsedags- och bröllopsdagspresent, och vi tyckte det var ett gyllene tillfälle att avnjuta den i går. Jag behövde nog lite tröst och uppmuntran, tidsoptimist som jag är. Tänkte det skulle gå på ett par timmar i går att packa mina väskor men det tog liksom hela dan med allt småplock, shoppa presenter, slå in dem och fixa lite andra överraskningar. Och sen är det ju allt det ”andra” också, ni vet, käk och sånt. Men Bästa Maken och Fina Lina fixade biffen. Tack för det!

Väl inne på Arlanda följde jag de vanliga rutinerna. Först upp till McDonalds Skycity för att tigga ballonger till barnhemsbarnen. Som vanligt är personalen där superserviceminded.

”Självklart, jag plockar ihop så många som möjligt.”

SAM_5626

SAM_5627

(Tips till McDonalds Sundsvall; detta är service!)

En cheeseburgare och några chili cheese tops senare var magen lunchnöjd och jag stegade iväg till terminal fem. Ännu ett par timmar för tidigt att checka in och eftersom det verkade jättetråkigt att stå på stengolvet i avgångshallen letade jag reda på ett roligare ställe.

SAM_5631

Ett glas vin och lite bloggande så går tiden lite fortare. Om en halvtimme är incheckningsdisken historia och jag slipper dra på det skrymmande bagaget.

Strax efter tre lyfter vi. Ett glas champagne (jodå, det är fritt dricka, så skumpan är inte bara kall, den är gratis också 😉 ) och en god middag senare kommer jag nog att somna lite småskönt sådär. Var nämligen vaken flera timmar i natt, det surrade runt med allt jag inte fick glömma ochsådärnivet. Så till slut tog jag min iPad och mailade till mig själv, så jag slapp oroa mig mer.

Så – vi ses och hörs i Kathmandu! Eller möjligen Doha.

PS: Vi utlovade överraskningar och erbjudanden med anledning av företagets 25-årsjubileum. Här är den första:

Året ut, till och med 31 december 2014, bjuder vi på frakten när du beställer dina julklappar (hantverk från Nepal) hos oss! 

Må änglarna vara med dig …

Vilken dag! Så lugn och till synes händelselös men ändå så full av aktivitet. Termometern visade 27 grader i solen på förmiddagen. Visserligen i lä på uteplatsen, men ändå. Det är trots allt elfte oktober. Jag är i Gävle ett par dagar, dagar vikta åt skrivande, lite administrativt jobb och besök på stans bokhandlar och caféer.

Efter en morgon med tvättstuga och huvudvärk från helvetet klädde vi oss för att gå ut och andas syrerik höstluft. Det luktar höst och det ser ut som höst. Helt underbar dag för promenad. Jag som inte ens gillar promenader, tänk så det kan bli.

SAM_5476

SAM_5477

SAM_5481

SAM_5484

SAM_5498

Men oj, vad har hänt här?

SAM_5489

Jaha ja, här befinner sig alla utryckningsfordon på en gång. Var jag än kommer finns de där, liksom … hm …

SAM_5488

SAM_5494

En incident av något slag, tydligen med missbrukare inblandade. Två ambulanser, räddningstjänst och polis. Massor med människor men vi nöjde oss med att raskt promenera förbi. Jag hann se att ambulanssjukvårdare bar en ung man på bår in i ambulansen.

Så – nu knallar vi vidare. Vi kan ändå inte göra något.

SAM_5497

Visst är Boulognerskogen otroligt vacker?

SAM_5504

Väl inne i stan uppsökte jag dess två bokhandlare och erbjöd dem tre författare som signerar böcker under en lunchtimme i november. Men, kan ni tänka er, intresset var svalt. Trots gratis. De vet inte vad de missar 😉

Vi uträttade några nödvändiga ärenden och sen konstaterade maken och jag att det är länge sen vi drack champagne. Vi kom också fram till att en sån här lördag är en perfekt skumpadag. Vi har en del att fira: avtal på novellsamlingar, en rolig och behjärtansvärd kampanj tillsammans  med Föreningen för Gatubarn i Nepal, en bokreleaseturné att planera och genomföra med två andra författare (jodå, information och inbjudan kommer), och annat kollijox. Vi inhandlade en hummer på Coop också när vi ändå var i farten.

Åh, undrar du vad det är för kampanj? Jo, om du hör av dig före sista oktober kan du förbeställa den perfekta julklappen. Eller presenten. Eller gåvan till dig själv från dig själv. Min bloggbok Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal tillsammans med … håll i dig nu … en personlig hälsning från barnhemsflickorna i Gokarna! När jag åker till Nepal om två veckor har jag med mig speciella kort där Alisha, Rita, Manita, Anisha, Pema och Aliza skriver sin hälsning till dig, eller mottagaren av din gåva; boken. Dessutom slår vi in boken i cellofan tillsammans med hälsningen och ytterligare en liten gåva, presentpåse tillverkad av Regnbågskvinnorna i Tinchulee. För varje såld bok skänker jag 25 kronor till det speciella utbildningskonto Föreningen för Gatubarn i Nepal instiftat. Klicka här för beställning.

Så – tillbaka till lördagen. Vi var in till en av mina favoritrestauranger i Gävle: Gävligt Gott. Där var så mycket folk och långa köer att vi bestämde oss för att gå någon annanstans för att få någon mat. Men jag hann få beröm för min hatt av en ung kvinna som varit i Indien. Vi pratade lite och jag fick dela ut några visitkort.

Carina med hatt

Vi gick vidare till strömmingsvagnen i stan och tog oss en fiskburgare. Även där kom vi i samspråk tack vare min vackra hatt och tänka sig, strömmingsvagnsägarna kom från Ljusne i Hälsingland. .

DSC_0102Där pratade jag barnhemsbarn och tiggarnas situation en stund med damen som inte syns bakom blommorna. Hon sa att hon är själv uppvuxen på barnhem i Polen men haft en bra barndom. Vidare berättade hon att den äldre kvinna som sitter utanför porten vid Åhléns inte tillhör de organiserade tiggarna. Jag blev så glad när jag fick veta att jag faktiskt kan göra något utan att gynna kriminella organisationer så jag gick dit och gav henne de pengar jag hade kvar i plånboken. Leendet jag fick tillbaka var obeskrivligt.

Vi åt vår strömmingsburgare med god aptit och när vi gick hemöver ropade kvinnan i vagnen och tillönskade mig en trevlig resa.

Och så sa hon: Må änglarna vara med dig … 

Tack, du okända! Jag blev glad i hjärtat av din uppriktiga välgångsönskan!

Nu ska jag tillbringa resten av den här fantastiska lördagen tillsammans med maken över en hummer och ett glas skumpa och sen är det baske mig dags att sätta igång och skriva novell. Jag vill ju väldigt gärna vara med i uppföljaren av #Älskanoveller ju. Och deadline är snart …

Så – nu sätter jag upp Stör ej-skylten.