Jag kan inte åka till Nepal utan att hälsa på tjejerna i Gokarna. Såklart. Där jag var volontär 2012. Snart är de inte små flickor längre, de börjar bli stora damerna. Långbenta, vackra, kloka och roliga. Jodå, jag är fortfarande kär.
Lekarna förändras med åren, en del blir mer ”tjejiga” – det ska poseras och plutas och allt det där, ni vet. Jag upplever även att de blivit mer stillsamma. Det var länge sedan jag såg någon av dem klättra på väggar eller leka cirkusakrobater med varandras kroppar 🙂
Tänk att vi till och med kan spela Plockepinn, ett så pass koncentrationskrävande spel. Och vem tror ni förlorade? Jodå.
Självklart hade vi med ballonger, en leksak det inte verkar finnas åldersgräns på. De är poppis och isbrytare överallt. Som vanligt skickade McDonald´s Skycity Arlanda med en hel plastpåse ballonger, jag måste ha fått tusentals genom åren.
Innan man får blåsa upp och leka måste man ibland räkna dem, dela upp i färger och högar.
Men sedan kan ballongkalaset börja.
Man kan dansa med dem framför spegeln.
En och annan selfie blir det. Med min kamera, förstås 🙂
Tanterna förlorade säkert flera hekto av överflödigt fett idag. Ungarna körde hårt med oss …
Undrar vem som hade roligast, egentligen?
Och, jodå, det går faktiskt att trassla in sig i twistbandet.
Vi hinner hit en gång till innan vi åker hem till Sverige. Till dess: Ajj La Vjoo!
