Och så vänder vi på bladet …

… och vad hittar vi väl där? 

Ja, säg det? Ett oskrivet blad, ännu så länge. Men nu är det gjort. Bästa lyan är tömd och lämnad. Jobbigt, visst, men vi hade bestämt oss. Vi bor i hus utanför Sundsvall och andrahandskontraktet på lägenheten i Gävle gick ut vid årsskiftet. Jag var tvungen att ta ett beslut. .

Vi åkte ner i lördags och fyllde släpet med möbler och lite annat jag längtat efter: soffa, stora röda mattan, en lampa med mera som vi körde hem till Villa Armsjön och bar in. Sedan tillbaka till Gävle för fortsatt rensning.

Men, vad skulle vi göra med alla prylar? Möbler? Kläder och sängkläder i två förråd? Jag menar – vi har redan ett fullt hem och lite till.

Enkelt: annonsera på Facebook!

Varsågoda ungdomar! Kom och hämta. Kostar gratis!

Vitrinskåp, rumsbord, byråer och säng gick redan första dagen. Även en del porslin. En av våra gäster tipsade om att Ria hämtar upp sådant man inte behöver. Aha – bra idé! Dels slipper vi ägna tid och energi till att åka till återvinningen, dels kommer grejorna att säljas billigt till folk som behöver dem och pengarna går till bra ändamål.

Man gör en del fynd när man städar ur förråd.

Eftersom detta var mina sista dagar som lägenhetsägare i Gävle planerade jag även in en del skoj. Jag ville njuta ordenligt av den sista veckan. En golunch på vackra Konserthuset var en självklarhet.

Extra roligt att träffa kompisen Hasse.

Middag med bästa vännerna på Runebergs kvarterskrog.

Kalixlöjrom och bubbel. Mums.

Vi utnyttjade våra presentkort på Bishops Arms, en annan kväll käkade vi middag och spelade biljard på Interpool.

Bubble Thursday på Absint – champgne och snittar.

Maken, min vardagshjälte!

Nu verkar det som om vi är värsta festprissarna, men faktum är att vi somnade före tio varje kväll. Supertrötta i kropp och själ. En kväll köpte vi hem pizza och kollade film på TV4play vid den enda möbel vi hade kvar – köksbordet.

Och så kom den sista, sorgliga dagen. Efter att ha sopat dammet ur förråden, bytt handtag och knoppar på skåpluckor, kört skräp till återvinningen, fått lägenheten besiktigad och lämnat tillbaka alla nycklar var det dags att återvända till Sundsvall med det allra sista flyttlasset.

Man kan väl lugnt säga att jag åkte med blandade känslor. Jättetrist att flytta ur den perfekta lyan och lämna min kära hemstad – men skönt att det är gjort när det ändå måste ske.

Två timmar senare hade jag anledning att ångra mig. Vi kom inte in på vår egen gårdsplan på grund av fyra decimeter nysnö och en halv meter plogvall. Bil och släp ställde vi ifrån oss på byvägens mötesplats och gick hem för att skotta undan det värsta. Det tog en och en halv timme.

Dagen därpå har vi denna vy från ytterdörren. Gårdsplanet krymper för varje vecka. Snön måste ju få plats. Ser du staketet lite längre bort? Där parkerade jag min buss förut …

I dag har vår hyresvärd varit här med traktor och bland annat skottat fram vår brevlåda. 

Den var till hälften fylld med snö och resten av blöta brev och reklamblad. Allt fick torka i diskhon över natten. Det är bara att hoppas att PostNord inte slängt den post som inte fick plats i lådan ute i snön …

Det är verkligen extremt mycket snö och blåst här uppe. I dag har maken skottat fram altanen – vi var lite rädda att den skulle braka ihop. 

Han måste ju få en värmande glögg, eller hur?

Så var det det där med bladvändningen. Det blir spännande att se hur framtiden utkristalliserar sig. Mina intentioner att bo kvar i huset vid sjön i några år är äkta och starka, men efter tre flyttass på mindre än ett år vågar jag knappt önska längre. Hur som helst är ett långt livskapitel över och även om jag flyttar tillbaka till samma lägenhet när jag är 62 (jo, jag bestämde mig för det häromdagen) så blir det naturligtvis aldrig detsamma. Jag är inte densamma och inte heller livet. Nu pratar jag lite nonsens, men faktum är att jag tillbringat de bästa åren i mitt liv i Gävle. Jag får skapa mig ett nytt drömliv, helt enkelt.

Och –  se framåt, inte bakåt. Det blir – som sagt – spännande att följa fortsättningen. Sådär på första parkett, förstås.