En helt vanlig, ovanlig dag

Man hinner mycket på en dag, speciellt här på andra sidan jorden. Vi är liksom på språng mest hela tiden.

Jag går en hel del och något jag förvånas över vid den här vistelsen är att det är så rent. Bygatorna är ovanligt fria från sopor och man eldar skräp i gathörnen.

När jag anlände till Kathmandu för ett par dagar sedan tänkte jag att den här gången blir det nog inte många foton. Jag har ju tagit bilder på allt man kan tänka sig genom åren, vad ska jag mer fotografera? Men det händer saker och poppar upp fotoobjekt hela tiden. Vi träffar människor – vänner och nya bekanta – och besöker ställen jag aldrig eller sällan varit till.

Det lokala slakteriet med eget fårhuvud …

Thamel i festivalskrud.

Oops … Här är man ute och skjutsar skylten.

Happy make har investerat – en bok om klangskålar och en annan med recept från det nepalesiska köket.

Vi träffade gamla vännen Karma och fick varsin obligatorisk välkomstsjal, khada.

Bra restauranger finns det gott om. Här en nyfunnen favorit, ett enkelt litet tibetanskt ställe med egen takservering.

Jag käkade momos på tibetanskt vis, det vill säga friterade i stället för de ångkokta jag har så svårt för. Maken beställde dal baat, den nepalesiska nationalrätten, och vi delade på en Everest, den lokala ölen. Notan slutade på cirka 75 svenska kronor.

Självklart hade vi finaste utsikten över sprillans nyrenoverade buddhiststupan. Duvorna verkade också glada över att ha något att sitta på och bajsa ner.

Ett besök på LocWom (Local Womans Handicraft) ville jag absolut hinna med den här dagen för att träffa härliga Sahin. Det är hennes syster, Nashreen, som startat verksamheten.

Om jag  förstått historien rätt så blev Nashreen bortgift i unga år och blev inte särskilt väl behandlad. Tyvärr är det ofta så, men just denna unga kvinna har betydligt mer mod och go än de flesta av oss andra. Jag vet inte om hon rymde, eller hur hon tog sig ut ur äktenskapet, men hon hamnade i alla fall här i Thamel, Kathmandu, där hon började hjälpa andra unga kvinnor som råkat illa  ut: blivit bortgifta eller hotats med att giftas bort (ofta med äldre män). Sahin säger att hon är tacksam mot sin äldre syster, eftersom Nasreen har lämnat sin man vill heller ingen gifta sig med de yngre systrarna. I dag finns cirka trettio unga kvinnor med olika öden i Nashreens kvinnokooperativ. De syr, stickar, tillverkar halsband  och kan försörja sig och sina barn. Vardagshjältar.

Fler unga kvinnor träffade vi just den dagen. Flickorna på barnhemmet där jag jobbade som volontär för fem år sedan. Flera av dem är tonåringar i dag och kan med största sannolikhet tacka sin lyckliga stjärna att de har fått sin tillflykt hit, till barnhemmet, där de bor och lever tryggt. Det var läxläsning när vi kom, så vi hade inte möjlighet att kramas och prata med  alla flickorna.

Men goa Renouka var klar med sina läxor så henne fick jag busa lite med.

Efter en god kycklingmiddag på hotellet besökte vi The Cave, den nybyggda loungen man är så stolt över. Tyvärr luktar det fortfarande lite mögel av inredningen efter den blöta monsunperioden, men det är ett vackert rum i källarplan med stengolv och stora fina och sköna möbler. Våra vänner på hotellet har all rätt att vara stolta över sin arbetsplats. I Caven, grottan, spelade vi det här vackra Tigerspelet. Det liknar vårt Rävspel, men här  är det fyra tigrar och ett antal getter. Tigrarna vinner om de lyckats ta fem getter. Getterna avgår  som segrare ifall de lyckas blockera samtliga tigrar.

Vem som vann? Jag, förstås.

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Time flies – tiden går

Time flies, som man brukar säga. Tiden går. Det ser jag på barnen: vännernas och syskonbarnen. Själv har jag stannat upp i tid redan för tjugo år sedan. Såklart.

Här i Tinchulee, där vi befinner oss, ser vi också förändringar, stora som  små. I vår hotellträdgård bär ett nyplanterat apelsinträd frukt – naturens under. En ur personalen berättade att de får inte röra det lilla trädet för då ramlar alla apelsiner av.

Jag ser ofta hur stolt man är när man visar något nytt (som ett litet träd) eller något man skapat. Man ler, sträcker lite på sig och känner delaktighet. Ibland blir jag tårögd över stoltheten hos ett folk som lider brist på i stort sett allt, men ändå är omtänksamt, generös och vidsynt.

Tyvärr gäller förändringar i tiden även människor – en favorit ur personalen slutar om ett par dagar för att studera och två andra som jag tyckte mycket om har slutat inom loppet av ett år. Uppenbarligen har vi någon slags connection, koppling – för de brukar komma och berätta att ”snart ses vi inte mer för nu kommer jag att lämna den här arbetsplatsen”.

Trist är också de peepleträd man har huggit ner. Det visade sig att rotsystemet blivit så kraftigt på de gamla träden att de hotade både husgrunder och annat. Ett av dem har flera hundra årsringar. Tragiskt.

Till de goda nyheterna – åtminstone för turisterna och Kathmandus buddhister. Man har nu färdigställt Boudhanath, den heliga stupan. För drygt ett och ett halvt år sedan förstördes den i den andra av de kraftiga jordbävningarna som drabbade landet. Och som vi alla vet är det bra mycket viktigare att se till att religiösa byggnader återuppbyggs än människors bostäder. Nåja, nu är jag lite orättvis, nepalesiska staten har förmodligen inget med stupan att göra. Den är ett världsarv så det har nog gått genom andra kanaler. Men visst är det lite märkligt att man satsat så oerhört mycket på detta stenbeläte medan tält- och kåkstäderna ett stenkast härifrån bara växer i omfång.

I Tinchuleebacken, den långa och branta där jag gått hundratals gånger de senaste fem åren, händer det också saker. Varje gång jag kommer hit har det poppat upp nya butiker, caféer och restauranger och man renoverar hus och bygger nytt. Från att ha varit en lång radda med ”hål i väggen” längs med den gropiga och guppiga gatan har butiksbeståndet växlat till fräscha och chica boutiquer, moderna javaställen och livsmedelsbutiker med glasfönster och dörrar i stället för plåtjalusier. Bra eller dåligt? Bra, antar jag, att det faktiskt händer saker även i småbyar i det oerhört fattiga Nepal. Men utanför sitter tiggarna som vanligt och viftar med pappersmuggar, halvdrogade barn och diverse amputerade kroppsdelar för att om möjligt blidka (eller äckla?) någon turist till att lämna ifrån sig några rupees. Så vad är egentligen skillnaden?

 

 

www.aynsley.se

 

 

Tillbaka

Då är jag här igen. I den kaotiska, enorma, röriga och urfattiga miljonstaden Kathmandu.

Den är den tolfte Nepalresan och som vanligt är väskorna fyllda med en massa jättefina kläder för barn och vuxna – sprillans nya och oanvända och förstås leksaker och presenter från faddermammor. Min privata packning består av necessär och en liten påse med kläder. Den här gången har jag även med mig två tuber mjukost, ett paket dinkelkex och kaffe – bra att ha något att stoppa i magen när jag blir sugen och inte har lust att gå  ner till byn i mörkret. Lördag eftermiddag började jag packa och mot kvällningen åkte vi ner till Gävle. Det är enklare att ta sig till Arlanda därifrån.

Boarding om en timme så ett glas bubbel hinns med.

Resan var ganska kort, bara tre timmars uppehåll i Doha, Qatar. Men tidsuppfattningen blir ganska märkligt när man reser så här. Man åker genom flera tidszoner och det är ömsom mörkt, ömsom ljust. Ibland är det morgon och rätt som det är så är det natt igen. Vi fick en supergod och nylagad middag sedan vi lyft från Arlanda. När vi lyfte från Doha fick vi frukost, klockan 04.30 lokal tid … Jag hoppade över kycklingkorven och tog lite frukt och vatten i stället, valde en Wallanderfilm med Kenneth Branagh och försökte sova ett par timmar.

Den här gången anlände vi Kathmandu i dagsljus och vädret var klart. Se så vackert med bergstopparna mot molnen.

När inflygningen mot Tribuvhan Airport påbörjas kan man nästan tro att vi ska svepa med oss ett berg med flygplansvingen – så nära känns det.

Den heliga Baghmatifloden från ovan.

Och nu ska vi strax landa, mitt i stan.

När vi klev av planet ringde jag bästa taxichaffisen, Nabaraj, som blev förvånad över att jag var i stan. Han ville gärna hämta, men var i Jorpati. Jag lugnade honom med att det tog säkert minst en timme innan visat var klart och bagaget kommit, men för en gångs skull gick det jättesnabbt och på lite drygt trettio minuter var allt klart och jag kunde stå ute i solen och gona mig tills Nabaraj dök upp.

På hotellet mötte personalen med den sedvanliga välkomstsjalen och kall juice och efter lite uppfräschning var det dags för sen lunch – jag käkade Chicken fried rice, supergott. Den måltiden fick bli tidig middag också, för efter maten behövde kroppen ta igen lite sömn och jag slocknade på sängen i några timmar. Nu är klockan halv nio nepali time och jag funderar på hur jag ska kunna somna igen 🙂 Äh, det ordnar sig.

I morgon är det dags för äventyr, jag har faktiskt inte bestämt  mig ännu för hur dagen ska se ut. Det får jag fundera över under en god frukost imorgon bitti!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Kackerlackor, pumor och poolhäng

Man har ett rikt djurliv här på Cypern. Det gäller att se upp så man inte blir attackerad och anfallen. Vilket jag i och för sig redan blivit, men det är lätt att vara efterklok.

sam_6558

De pyttesmå myrorna är söta och ser inte ut att göra någon förnär. Men ack, vad man kan bedra sig. Stör vi deras myrgångar på poolområdet hoppar de genast upp och biter. Bevis: mina små, röda prickar på tårna. Men, det är förmodligen makens fel (som det mesta). När jag ställer solstolen bredvid myrautostradan för att inte störa det idoga arbetet med att promenera fram och tillbaka, flyttar han helt sonika stolen så ett ben står mitt i deras väg. De ska lära sig att vara flexibla, tycker han, vilket jag förmodligen fått sota för. Hans håriga tår är okänsliga för bett, vilket mina små söta inte är.

Vidare har vi så många duvor att vi skulle kunna sälja i parti och minut.

sam_6566

Varje morgon börjar vi med att sopa balkongen ren från fjädrar och bajs från nattens duvparty. Sedan gäller det att se upp så det inte trillar ner en fjäder eller två i kaffemuggen.

sam_6444

Vad mer? En död kackerlacka har vi sett, i poolen. Några spindlar och jättemyror, även de i poolen. De cypriotiska djuren gillar uppenbarligen att bada.

Och så har vi puman då.

sam_6591

Oj då, fel bild? Men vad gör hon? Käkar förstås, det är en höjdarsysselsättning på den här ön.

sam_6559

Och så våra absoluta favoriter – katterna. Vår lilla by är befolkad (bekattad?) av diverse storlekar, raser och färger.

cimg9275

De verkar vara skygga och rädda, vilket får mig att undra hur de egentligen behandlas? Vi hinner inte ta upp kameran förrän katten flytt flera kilometer.

Vår favorit är vår egen poolkatt. Den är fet, svart och vit, jamar tyst och är förvånansvärt smidig. Häromdagen såg vi den inta en 1,5 meter hög mur för att om möjligt få käka småfågel. Dock gillar den inte våra kattologiska leksaker. Maken hade en fickan som vi kastade ner från balkongen i förhoppning om att få ett godkännande.

sam_6464

Har ni månne nåt käk, mjauu?

sam_6465

Åh, där kom en godbit nedseglande.

sam_6466

Määh, det här går ju inte att äta … 

sam_6467

Nä, fy katten, nu går jag och letar mig nåt att tugga på.

sam_6468

Mjau på er!

 

 

 

 

After Mäss …

Årets spektakel är över. Hejdå, bokmässan, vi ses nästa år!

sam_6248

Så här ledsen är min fina monterkollega över att inte få sälja fler böcker. För, jo, vi har haft några enormt bra dagar, så amatörer vi är. Tillsammans har vi sålt ca 120 böcker, vilket är enormt bra! Plus en del fint hantverk från Kathmandu.

14446076_627704187396086_8080829907989537292_n

Så – rollup ner.

sam_6266

Resterande böcker packas ner. Jag kom ner med (alldeles för många, tyckte jag) nittio böcker, och har knappt fyrtio med mig hem.

nöjdpunktnu är bara förnamnet.

sam_6270sign

En annan nöjd bokmässedeltagare, Lena Hansson, den fina tjejen jag bara träffar en gång om året (bokmässan), men tycker så mycket om. Här hennes debutbok jag ska köpa en annan gång, när jag inte har så mycket bagage med mig …

sam_6267

Vår fina lilla monter var snart nedmonterad och klar. Dags att åka hem. Nej, inte riktigt ännu. Självklart bokade vi en extra natt i Götet för att landa, ladda och planera nästa års aktiviteter.

thumbnail_img_6394

En sista räkmacka de lux och en flarra vin måste man ha när man räknar, antecknar och spånar planer. Vårt fina samarbete fortsätter. Författaren Pia F Davidson och jag har bokat en jättemonter till nästa år, tanken är att flera kreativa och supertrevliga människor ska ansluta sig.

sam_6280

Sista Göteborgsnatten bodde jag på Gothia Towers. Ett överskattat ställe, det kostar mer än det smakar, om man säger så. Dyrt, ganska ostädat, halvtaskig service här och där. Men det är ju det stället som gäller om man vill bo nära händelsernas centrum.

En lång och härlig frukost senare var det dags att plocka ut vårt flyttlass till bil och resväskor. Vi var inte sist att lämna montern.

sam_6282

Så – tack för några fantastiskt givande dagar, kära kollega och vän. Bara en enda sista twiefie innan tåget styr mot Gävle …

14449746_627704180729420_438377980253490743_n

 

 

 

www.aynsley.se

 

Bokmässesöndag

Återigen en underbart fantastisk dag! Tänk att det kan vara så roligt att jobba häcken av sig! Jag blev förälskad redan första gången vi möttes och förälskelsen har växt till ren kärlek genom årens lopp. I dag känns det som om this is real, vi kanske fixar det livet ut?
Kära bokmässa, nästa år ses vi igen. Jag längtar redan! Löööve, från Carina.

sam_6249

sam_6254

sam_6274

sam_6260

sam_6265

sam_6264

sam_6275

sam_6277

Good night, Gothenburg!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Bokmässa – dag 3

Bokmässedag tre – lördag. En fantastisk dag på många sätt: den var lång, varm, intensiv och vi sålde väldigt många böcker.

sam_6227

Och träffade oerhört trevliga människor, förstås. Här är en av dem, Lena Friedrich.

sam_6245Och vad är en bokmässa utan Per Berg? Just det, intet!

sam_6236

Vår käre vän polisförfattaren Per har fullt i sin monter hela tiden. Är det inte kunder och bokköpare så är det kollegor som vill byta ett ord.

På tal om byta ord hittade jag en mycket trevlig och fin status på Facebook. En helt ny bekantskap för mig, som jag tydligen ”delar” novellantologi med, skrev på sin Facebooksida:

Så äntligen fick jag träffa Super-Carina Aynsley IRL. Hon var precis lika glad och trevlig som jag trott att hon var. I samma monter fanns Pia F. Davidson. Skall bli underbart trevligt att läsa böckerna av dessa fantastiska kvinnor.

Så fina ord, jag blir nästan tårögd när jag läser.

sam_6244Skräckförfattaren Jens Daniel Burman tillsammans med Anna-Karin Alfjärd.

sam_6233Och se bara på den här skithäftiga fantasyförfattaren, Lupina Ojala, som hittade en Nepalväska som passar som hand i handsken till hennes läckra outfit.

sam_6228

När man får oväntat besök … skrivarkurskompisen Agnes Ling letade reda på mig. Varm i hjärtat? Jadå. Tack, Jorun Modén för alla häftiga människor du sammanfört genom åren 🙂

sam_6247Ann Ljungberg, skrivcoachen, hälsade på i montern.

sam_6238En hel del besök fick jag i montern. Kusinen Åsa med make Kent och dotter Alexandra hälsade på, så även Pia och Terry Mullins.

Och efter en god middag högst uppe i Gothia Towers var det dags att återigen leta oss hemöver för att sova. Vi hörs i morgon.

 

 

www.aynsley.se

 

 

Bokmässa – dag 2

En intensiv dag är över.

Bokmässefredagen började med en trevlig matlåda.

img_6355img_6357

Och kissemissällskap till frukost. Sedan var det dags att äntra Grön Express mot stan och mässhallen.

sam_6208Vår lilla monter är färgglad, trevlig och drar mycket folk. En toppendag, helt enkelt. Och så har vi ju träffat många vänner, bekanta och obekanta. En del kunder och Ajj La Vjoo-följare.

sam_6185Författaren Ann Olerot kom över och hämtade teckningar och annat från sitt fadderbarn Anisha Shunuwar i Kathmandu.

sam_6206Jag måste självklart kika in i grannmontern, Mörkersdottir Förlag, och heja på Frida.

sam_6192Teveaktuella Ann Liljeroth susade över för att säga hej.

sam_6199Nyblivna Göteborgsbon och fina vännen Victoria Drakevingar.

sam_6201En snabblunch med Gävlevännen Anna Hellqvist hanns också med.

sam_6202Finaste Kerstin Dejemyr kom över för en pratstund och bokbyte. Hon har haft release för sin ”I lagens famn” här på mässan.

sam_6212Nepalvännen Marita Lynard med make. Marita släppte sin nya bok under fredagen, ”Självkänsla, när introverta och extroverta möts”. Förra året var de båda i Nepal och byggde hus efter jordbävningen. Respekt!

sam_6205Ingen bokmässa utan Pia Lerigon och hennes bokväska 🙂

sam_6223Sten Rosendahl kikade förbi.

img_6370Kära monterkollegan Pia idkade pausgympa med montergrannen Per Polis.

sam_6222Margareta och Stefan Olsson måste ha en väska från Nepal att bära alla böcker i. Självklart.

sam_6218Författaren och Sundsvallsjournalisten Katarina Vikström. Heja Norrland!

Och jodå, min dress för dagen (kurtha) är vansinnigt snygg. Uppsydd förra veckan av en skräddare i Kathmandu. Jag får många frågor från kvinnor som vill ha en egen kurtha – går den att beställa? Visst. Hör av dig till mig så fixar vi allt praktiskt med mått och så vidare till nästa gång jag åker till Nepal.

Även den längsta dag har sitt slut, så även denna fredag. Men inte förrän klockan sju fick vi stänga montern. Puh. Och se bara vad som väntade när jag kom hem till Anna-Karin i Kungälv! Färska havskräftor och räkor … det gottaste jag ätit på mycket länge – lovar! *mumsochslurp*

sam_6224

Nu – sova. En ny och lång dag väntar i morgon – bokmässelördag!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Kort bokmässeinlägg – dag 1

Jag vill skriva så mycket! Lägga in hundratals roliga bilder. Men, det är det här med tiden. Det är så mycket som ska hinnas med: mingla, umgås, sälja böcker, prata Nepal, förbereda monteraktiviteter, sköta bokföringen, skylta om. Och så blogga. Puh. Så det blir korta inlägg de här dagarna.

14379951_10154068898148720_2088645821776188223_o

sam_6134Good morning, Gothia!

sam_6166

sam_6168

Pia och kollegan Håkan Lindgren.

sam_6164

Monterbesök av Lill Viljesten.

14370287_1761582937437432_2931094181177847323_n

Författarkollegan och ordekvilibristen Jan Björkman.

sam_6177

Fina Ann Olerot, som även har fadderbarn i Nepal, kikade förbi.

sam_6167

Jag kan meddela att vi känner oss fullkomligt trygga i vår monter. Lagens väktare huserar på andra sidan gången och upprätthåller ordningen. Han har ett namn dessutom, Per Eriksson, och skriver deckare.

sam_6170

Ibland får han besök av kollegorna.

Självklart träffade vi många fler, bekanta och obekanta, ni hamnar säkert på bild en annan dag 🙂

Bokmässedag ett avslutades med en middag på West Coast där även kompisen Alwa anslöt.

sam_6181

Dags att åka hem och sova, det är en lååång dag i morgon.

Men, så trevligt att komma hem med det här välkomnandet.

sam_6183God natt!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Bokmässa!

14379951_10154068898148720_2088645821776188223_o

Det årliga spektaklet. Evenemanget med stort E. Cirkusen jag inte får missa.

img_6336img_6340Efter en lång jobbartisdag med frissabesök och tåg Gävle – Göteborg anlände jag hotell Gothia Towers vid midnatt.

sam_6161Bokmässa – here I come!

sam_6130Självklart käkade jag gofrulle på hotellet där jag också träffade en del goa kollegor. Sedan var det dags för oss – mig och kompanjonen Pia – att bygga monter. Detta är en förebild. Eller före-bild, kanske. Någon efter-bild tog jag inte – hmm. Får fixa det till senare blogg …

sam_6154Efter byggardag är det mingelkväll. En massa utställare som vill äta gott och ta ett glas champagne tillsammans på Gothias översta våning.

sam_6150Däribland vi, förstås: Pia F Davidson, Anna-Karin Alfjärd och jag, Carina.

sam_6147

sam_6161

Bästa Anna-Karin och jag sade god natt till Gothia och åkte hem till Kungälv.

img_6345

14355736_1050277998404775_6279909281699892959_n

sam_6145Där träffade jag veckans charmigaste kille, alla kategorier. Findus *hjärtahjärta*

Men nu är det sovdags så vi orkar jobba i morgon – bokmässa dag 1. Monter A03:58. Såklart.

 

 

www.aynsley.se