Vi har fått en fin utmärkelse. Ja, jag säger vi, eftersom jag är en av Sundsvalls skattebetalare och alltså ingår i det kollektiva begreppet. 

Det finns en Föreningen Arkitekturupproret, som arbetar för vackrare och trivsammare städer och boendemiljöer. Det väsentliga verkar – enligt min uppfattning – vara inspirerande arkitektur och bevarande av kulturvärden, alltsÃ¥ gamla fina byggnader. Och det var denna förening som startade omröstningen Sveriges vackraste stad. Fler än tiotusen personer var med och tyckte och – hÃ¥ll i er – gamla anrika Sundsvall med dess vackra stenstad drog alltsÃ¥ hem fler röster än bÃ¥de Visby och Lund!

Visst är det fantastiskt! 

Jag gillar verkligen min hemstad, den är pampig och stÃ¥tlig. Vissa av byggnaderna har ritats av samma arkitekter som verkat i Stockholm och alla tycker vi vÃ¥r huvudstad är mycket vacker, eller hur? Att promenera i Sundsvalls centrum – eller Stenstan som det kallas – är byggnadsporr för ögat.

SÃ¥ – vadan min tvekande rubrik?

Någon eller några beslutsfattare i kommunen anser att den här hederssamma utnämningen är värd att dela med omvärlden. Såklart. Det skulle jag också ha tyckt.

MEN – den stora fina skylten, som med största sannolikhet kostat en del skatteslantar, har man väl för sjutton gubbar kunnat ställa pÃ¥ ett mer smickrande ställe? Första gÃ¥ngen jag sÃ¥g den trodde jag nÃ¥gon behagade skämta.

Här presenteras Sveriges vackraste stad, mitt bland fabriksskorstenar, industrier och gråsvart rök som ser ut att täcka halva stan.

Ser det vackert ut?

Snälla nÃ¥gon – lÃ¥t oss passera industriröken. LÃ¥t oss ana den vackra vyn där bakom, med vÃ¥r pampiga bro (speciellt kvällstid dÃ¥ den är vackert upplyst). LÃ¥t oss böja nacken förväntansfullt framÃ¥t och verkligen se Sveriges vackraste stad.

Flytta skylten!