Resa med filmstjärnestatus

SAM_5628

Lång och långtråkig resa. Själva flygavsnitten går väl bra, Arn-Doha respektive Doha-Ktm. Då är jag ju i alla fall på väg. Men en niotimmars väntan på Doha International Airport är inte min grej.

SAM_5645

Även om flygplatsen är sprillans ny och väldigt stor.

SAM_5646

Gigantiskt stor. Det märks när man ska transportera sig genom den. Till fots.

SAM_5644

Londonminnen väcks till liv – ostron och champagne …Men nu – mot mineralvattnet och linserna!

SAM_5649

SAM_5654

SAM_5638

Flygplansmaten är godare än den ser ut.

SAM_5655

Trångt om knäna. Och tänk så skojigt det är när samtalen med medpassagerarna kommer igång.

SAM_5640

Det här, förstår ni, är en av Irans främsta komedienner, Bahareh. Enligt egen utsago skådespelerska och författare. Hon och hennes följe har varit i Stockholm på filmfestival. Maken och jag har numer en stående inbjudan till hennes mans palä (eller nåt) i Teheran. Man vet aldrig, kan va bra att ha … 🙂

SAM_5639

SAM_5651

SAM_5657

SAM_5667

SAM_5664

Intressant att se hur vädret ändrar karaktär – sådär från första parkett liksom.

SAM_5659

Himalayas toppar ovan molnen.

SAM_5656

Filtinsamling. Nu ska vi äntligen snart landa!

Trodde vi. Efter att fasten seatbelts-skyltarna tänts och vi snurrat runt bland moln och berg en kvart kom meddelande från kaptenen att vi inte fick landa ännu. Och att han hoppades få landningstillstånd inom femton minuter.

Okej, tänkte jag. Kissnödig, visst, men jag är bra på att förtränga sånt.

Fyrtiofem minuter senare började det bli kris. Och när vi äntligen stod still på marken måste vi invänta de bussar som skulle transportera oss till terminalbyggnaden. Jag stod i mitten, det vill säga sist i kön som kunde gå ut fram i planet och sist i kön som kunde gå ut bak i planet. Nu kunde jag inte förtränga mina fysiska behov längre och när jag kom fram till toaletten frågade jag personalen om man fortfarande fick använda den. Det fick man. Det gjorde jag. Bussarna var inte på plats ännu så jag kände mig inte alls stressad. Visserligen visste jag att hotellets transfer väntat på mig sen en dryg timme men det kunde jag ändå inte göra nåt åt. Så jag kissade. Och kissade. Tills jag hörde röster utifrån. ”There is one left.” Det är en kvar. Och de bankade på min dörr.

Pinsamt.
Men inget att hetsa upp sig över. Jag drog på mig solbrillorna och gick sådär lagom fort, iklädd ett stort leende, nerför trappan och in i den överfulla bussen med flygplatsvakter i hälarna. Jag menar – har man umgåtts med filmstjärnor halva dan så har man. Eller hur?

SAM_5697

Efter den sedvanliga visumkön och konversation om våra (visummannens och mina) eventuella barn och barnbarn kom väskorna väldigt snabbt och sen var vi snart ute i den kaotiska stadstrafiken, hotellets representant och jag.

SAM_5704

SAM_5706

Ligger skräpet kvar sen förra gången jag var här, i april? Mycket möjligt.

SAM_5720

Äntligen! Tjugoåtta timmar sen jag satte mig i bilen i Sundsvall var jag framme vid favvohotellet, Shambaling i Tinchulee.

SAM_5718

 

Så himla roligt när dörrkillar och receptionspersonalen tar emot med välkomstsjal och grönsaksdrink. ”Welcome back, Mam.” ”Nice to see you again, Mam.”SAM_5708

 

Och när jag sen blir uppgraderad till sviten, det vill säga den enkla men rena och fräscha tvårummaren, och upptäcker välkomstpresenten: friterade kakor, frukt och Läran om Buddha (på tyska …), då förstår jag att de gillar sina återkommande gäster.

Nio timmars sömn och en god frukost senare ska jag strax gå upp och lätta på klädseln. Solen gassar och tempen är nog snart uppe i tjugo grader. Planerna för dagen är att ta det lugnt, först och främst, sitta kvar i trädgården nån timme till och klara av ett eller två kursavsnitt jag halkat efter i Att skriva som en journalist. Sen bär det nog av ner mot Boudhanath och den vackra stupan, för att avsluta dagen på barnhemmet i Uttar Bahini, busa med trollen på barnhemmet sen de slutat skolan för dagen.

På återhörande!

PS: Du minns väl? Vi utlovade överraskningar och erbjudanden med anledning av företagets 25-årsjubileum. Här är den första:

Året ut, till och med 31 december 2014, bjuder vi på frakten när du beställer dina julklappar (hantverk från Nepal) hos oss! 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *