Borta bra, men hemma bäst. Visst är det så. Än roligare är det att komma hem från en veckolång turné är det när man vet att fler muntrationer strax väntar.
Amerrkafrämmat, ju. En väninna jag mötte pÃ¥ Bali 1999. Sedan har vi gift oss med varsin utlänning och flyttat utsocknes. Hon till USA och jag till Sundsvall (nu kommer maken spika upp mig pÃ¥ en vägg … ) Vi ses inte ofta, men när vi väl sammanstrÃ¥lar brukar vi göra det rejält. NÃ¥gra veckor i USA, en kryssning till Tallin, bokmässa i Göteborg, eller varför inte nÃ¥gra dagar i Sundsvall.
Sightseeing stod förstås på agendan. Självklart en massa gott käk samt lite spel och dobbel på altanen.
Gofika på lokal hanns med, likväl ett och annat dopp i nya badviken.
Men! Vi skulle inte ha dansat så häftigt. Regndansen.
Jäsiken, vad det öste ner. Hällade. Forsade. Vräkte sig.
Jag vet att i stort sett hela landet är avundsjuka på vårt störtregn och jag önskar hett att det kunde vräka ner lika mycket i såväl Sveg som Ljusdalstrakten. Att ett tält brakade ihop av vattenmassorna gör liksom inget. Fast det var klantigt av mig att inte tänka på att ta av tälduken, det medges.
Men – det finns de som försörjer sig pÃ¥ att göra tält. SÃ¥ det sÃ¥!