Om jag vore en film …

Vilken film skulle jag vara? Det beror på dagsformen. Förstås. Samt yttre omständigheter. En film om dagen, kanske? Byta film som andra byter skjorta?

Jag har sett många rullar genom årens lopp, kalkoner, floppar och flippar. Förut på bio och video, senare  via dvd.

Idag ser jag mest film och program på datorn, när jag har tid.

Jag har alltid tyckt det vore spännande att kunna leva livet som en film. Med flera tänkbara slut beroende på det oändliga antalet val vi gör, oavbrutet, från morgon till kväll. Vad skulle ha varit annorlunda om jag tog tåget istället för bilen just den där dagen? Vilket skulle skeendet ha varit om jag gjort det i stället för det? Och så vidare. Hur många har inte – likt mig – sett filmer typ  Broarna över Madison County och önskat att Meryl skulle släppa allt och rymma med Clintan? Undrar hur det gått? Katastrof, förmodligen. Men, vi får aldrig veta.

De som känner mig vet att jag är non-violent personifierad. Det enda jag någonsin dödar är mygg. Har svårt att ta livet av äckliga  kackerlackor och skulle aldrig kunna ta livet av ett djur. Eller människa, för den delen. Jag är kanske inte så fridfull av mig, men definitivt inte våldsam. MEN – det finns tillfällen jag nästan önskar att jag kunde löpa amok, löpa linan ut så att säga och ställa världen till rätta.

Det finns korta  stunder då jag verkligen VILL VARA Motorsågsmassakern, hela jäkla filmen. Visserligen skulle jag aldrig våga se den, men jag har dristat mig till att läsa baksidestexten och sett bilder. Ja, det är jag i ett nötskal – det är vad jag vågar se av en skräckis och sedan ligger jag sömnlös.

Dessa tillfällen inträffar till exempel när vissa postbefordrare serverar lögn på lögn vilka sms och andra aviseringsmetoder de presenterat mig, då mina (redan betalda) varor rest tillbaka till Arlanda eller till okänd ort – då åker motorsågsfodralet av och klingan går varm. När sedan en av samma företags chefer fräser ”det kan du ju roa dig med” när jag berättar att nu kommer det en faktura till det stora bolaget på 38 mils extra resor på grund av deras slarv slash nonchalans slash whatever – då vässas sågtänderna och chefen hamnar i samma massgrav där ett flertal av dennes medarbetare redan tagit plats.

Och när den drygt medelålders uppenbarligen opassande för yrket kvinnliga incheckaren på det stora svenska (såklart) flygbolaget säger till våra vänner att de kan byta flygbolag nästa gång när de ifrågasätter varför de nekas de extra tjänster de betalat  dyrt för. Då jävlar. Sedan kan vi inkludera Försäkringskassan och Statiska Järnvägar. Såklart. När jag tänker närmare efter gör jag nog en sista raid mot de byråkrater som sitter på sina feta arslen med sin feta lön och inte har en tanke på vad de ställer till med (ekonomiskt och medmänskligt) för människor när de drar in assistans och dylikt  för de som är så funktionsnedsatta att de knappt har någon funktion kvar.

När jag klarat av allt detta återgår jag nog till min vanliga roll. Åsiktsmaskin, visst, men snäll, lite timid och skraj. Typen som gillar att dansa loss emellanåt, men inte gör så stort väsen av sig.

Visst är det kul med film!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *