Tid är en märklig sak. Vi rår inte över den och den har sin gång, oavsett vad som händer. Utplånas vår värld skulle det enda som var kvar vara tiden. Visst är det konstigt? Eller är det bara jag som funderar över sådant? Det senaste årets turbulens har visat att vi måste vara rädda om vår tid. Det går fort nu, saker händer slag i slag och människor mister anhöriga och vänner åratals för tidigt. Livet känns förgängligt på ett vis jag aldrig upplevt förut. Tråden mellan liv och död har blivit otroligt mycket tunnare.
Detta nådens år 2020 har förändrat livet på så många sätt och inte bara här hemma. För min egen del har det inneburit oro, stress och rädsla, men jag har även fått så mycket tid som jag aldrig tidigare haft; tid för mig själv, tid att göra det jag vill. Tid, detta märkliga begrepp.
Jag har bloggat om det tidigare, hur jag ägnat timmar åt att krypa runt på gräsmattan och samla maskrosblommor, förvällt mangold och plockat svamp, skrivit och läst, druckit kaffe med granntanten och jag har löst hundratals Sudoku. Jag som alltid älskat att jobba och, det ska villigt erkännas, att vara småföretagare är mer en livsstil än ett arbete. Man är alltid alert och på språng och det finns alltid hur mycket som helst att göra. Men detta år med inställda uppdrag och inga inkomster har jag stillat mig. Funnit nöje och glädje i maskrosor och brännässlor och tänker att sådant har jag alltid velat göra, utan att kanske vetat om det. Det är många ‘första gången’ för mig i år och en av de roligaste första gångerna var igår, när jag bakade rullrån. Vi hittade ett fint rånjärn från Skeppshult gömt inne i vedspisen och ett recept på Youtube och sedan var det bara att börja vispa, grädda och rulla. Det där med rånpinne att rulla rånen på blev en liten svårighet som måste lösas, men ett bortskruvat handtag på brödkaveln fick duga.
Att baka rullrån är ett hantverk och det kommer att krävas några gånger innan jag får in snitsen, veta exakt hur mycket smet, vilken temperatur på plattan och så vidare, men inte ett enda rån gick till spillo ändå. Och det var så himla roligt! Det får nog bli en sats rullrån ikväll också. Jag har ju tiden!
Tack Universum.