Livet på Solbygården – Pussel

Vi lägger pussel. Numer finns alltid ett påbörjat pussel, 1000 bitar, 1500 eller 2000 bitar. Varannan gång på vardagsrumsbordet och varannan gång på köksbordet. Det är min regel, det ser mindre stökigt ut om man varierar sig. Tänker jag …

Maken har börjat samla och det är Jan van Haasteren som gäller. Inget annat.

Jag tycker det är roligt och avkopplande. Ja, ibland blir det förstås lite stressigt också, till exempel när jag ”ska bara” lägga några bitar innan jag åker till jobbet eller laga middag. Hm, ”ska bara” existerar inte, undrar när jag ska lära mig det?

Man kan bli stressad av sitt eget livspussel också. Jag känner mig då och då vilsen över de vägval som ska göras och viktiga beslut som ska tas. Dock har jag efter alla år lärt mig att aldrig, aldrig fatta ett omedelbart beslut ens om de skojigaste alternativen, nej, jag måste sova på saken, en eller helst två nätter. Det blir lätt fel annars när jag fungerar som jag. Ganska impulsiv och spontan, vill ju hinna prova allt, men är samtidigt rädd att göra andra besvikna. Någon gång kanske jag också lär mig att den eventuella känslan är den andre partens ansvar, inte mitt?!

Även det här viktiga livsvalet har det hänt att jag ångrat, jag skulle ljuga om jag sade något annat. Och jag är helt övertygad om att Mannen i mitt liv vissa stunder har önskat mig dit chilin växer. Men nu har vi lagt vårt gemensamma pussel i snart nio år och det blir med största sannolikhet ytterligare ett antal år, så länge vi lever och får ha hälsan, som det så vackert heter.

Apropå liv och annat, finns det något vackrare än när naturen lever? Se på rädisorna som är på väg upp!

Fortsättning följer …

 

 

www. aynsley.se

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *