De som känner mig vet att jag starkt ogillar att diska, dammsuga och promenera. Jag kan gå en stund om någon frågar mig, för då har jag sällskap, men att gå ut i spenaten för att söndagsflanera för mig själv finns inte på kartan.
Att göra en pilgrimsvandring däremot, det är okej (även om det fortfarande inte är direkt roligt). Jag har ett mål och ett syfte med promenaden, jag känner till punkt A och framför allt punkt B.
Jag skulle pÃ¥ skrivretreat dagen efter och tänkte att vad kan väl passa bättre som mental förberedelse än en fin pilgrimsfärd med gelikar? Sagt och gjort, jag anmälde mig till SelÃ¥ngers församling som för tjugonde sommaren anordnade vandring SelÃ¥nger kyrka – Torkarlberget (hembygdsgÃ¥rden) i Matfors. Jag har gÃ¥tt sträckan för nÃ¥gra Ã¥r sedan, men nu planerar jag att även gÃ¥ fortsättningssträckor kommande söndagar.
Dagen började med pilgrimsgudstjänst vid kyrkoruinen i Selånger. Mycket vackert och en härlig atmosfär.
Vandringen börjar pÃ¥ fyra kilometer asfalt och övergÃ¥r sedan till trevligare underlag – grus- och skogsvägar.
Man blir hungrig av att vandra så länge och efter en tredjedel av sträckan stannade vi för gemensam lunch.
Hemgjord pizza, rÃ¥kostsallad, avocado, vattenmelon och ett ägg – mums! Och litervis med vatten, förstÃ¥s.
Allt har en ände och så även pilgrimsvandringar. Jag såg så många vackra motiv efter vägarna, men beslutade mig för att bevara dem i minnet enbart, inte i mitt fotoalbum.
De tre härliga vandringsledarna tackade oss med glass och varsitt diplom och nu kände jag mig redo för nästa äventyr – skrivretreatet!
Så ser en nöjd pilgrim ut efter att ha avverkat arton kilometer.
Tack Universum!