Längtan

Nationaldagsfirandet är över. Vi har haft en liten bokreleasemiddag med champagne för närmast sörjande. Du vet, #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek. 
11401481_10153021411903720_7438010863249782433_n

Gästerna har tagit bussen hem, med största sannolikhet nöjda, belåtna och champagnerusiga. Klockan är strax efter åtta och Lilleman är nerbäddad. Jag sätter mig i soffan, startar datorn för att boka tågbiljetter och slår samtidigt på teven.

Där börjar precis en dokumentär från Nepal. Om jordbävningen. Den är alldeles ny, bara några dagar gammal. Jag blir sittande, självklart, ser på raserade byggnader, lyssnar på speakerrösten och gråtande ögonvittnen. Jag får veta att området där jag pilgrimsvandrade i oktober 2010 inte längre finns. Langtang. Det är utplånat, borta för alltid.

Trots det gräsliga, trots den oerhörda tragedin, önskar jag att jag vore där. Jo, så är det. Min allra första reaktion när jag fick vetskap om den stora jordbävningen, lördag morgon den 25 april, var att det måste vara allvarligt, eftersom media rapporterar från landet långtbortifrån. Den andra var att jag skulle ha velat vara på plats. Samma känsla får jag nu, när jag ser dokumentären. En fysisk längtan efter att packa väskan och ge mig iväg. Jag vill vara där, jag vill hjälpa till.

Naturligtvis vet jag att jag förmodligen inte är lämpad för det. Jag skulle slita hårt, göra mitt bästa, men andra gör ett bättre jobb. Jag ska stanna hemma. Jag kan samla in pengar till olika projekt och göra nytta här hemma.

Men jag längtar. Till mitt Nepal.

Rapport från det mycket trevliga nationaldagsfirandet kommer i morgon.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

En reaktion på “Längtan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *