Den här dagen var ganska lugn. Vi åt frukost i lugn och ro och gick sedan ner till Boudhanathområdet, cirkeln runt den heliga stupan, där jag stämt träff med goda vänner. Efter några varv/koras runt stupan gick vi till ”vår” restaurang, Garden Kitchen. Det är trevlig atmosfär och, för att vara Nepal, annorlunda inredning. De har bra mat till mycket bra priser, jag kan till exempel få en tomatsoppa för femton kronor, stekt ris med grönsaker för tjugo, etc. Mina vänner från Nepal tycker det är dyrt, men vi har olika preferensramar.

Vi fick såklart varsin khada, välkomstsjal.

Till min baini/syster Nimi hade jag gjort en liten bok med foton från hennes månad i Sverige i vintras, en massa foton plus hälsningar från några av de nya vänner hon träffade där

Goda vännen Khedup anslöt så småningom och vi käkade lunch och pratade.

Jag käkade veg Pakora, friterade grönsaker med chilisås. Så gott, så gott, så gott …

Hejdå, vi ses om några månader!

Vidare mot Chabahil, Boudha, där jag ska hämta tovade Cat Houses från min leverantör.

Nästan hela familjen är samlad. Rosemarry själv lägger sista handen vid ett katthus, dottern Pasang ställer i ordning min faktura och pappa Pasang ser nöjt på. Rosemarry säger att hon har en bra man som hjälper till i företaget när det behövs.

Ett par av kvinnorna tillverkar kulor av ull.

I Nepal firar man alltid (tycker vi) en festival eller högtid. Det här fotot är taget nyligen när alla de anställda kvinnorna bjöds in till en gemensam fest av något slag.

Rosemarry och Pasang hjälper oss bära varorna upp till huvudvägen där de fixade en taxi åt oss tillbaka till hotellet. Innan vi skildes åt blev vi dessutom inbjudna på lunch (daal bath, ris och linser) på tisdag. Trevligt värre, det ser jag fram emot!

Det blev tidig kväll. Redan vid halv fyra var vi tillbaka vid hotellet. Solen sken så vackert och vi passade på att gå upp på taket för att sola lite och ta några foton på vyerna.

Tyvärr är jag ju sådan att jag känner alltid lite skuld när jag slappar här nere och inte ”gör något”. Men med åren har jag lärt mig att jag måste ha egentid också för att orka. Som i dag, en trevlig dag med vänner och ett par timmar på en solig takterass. Världen blir varken bättre eller sämre för att jag tar en paus. Så svårt det är att lära sig tänka på sig själv ibland?!

Och det trevliga var inte slut där. Jag bjöd in min syster till hotellet för att äta middag med oss, vilket hon blev glad över.

Vi käkade och spelade kort till långt efter mörkret då vi fixade en taxi som körde henne hem till Jorpati.

Så – ännu en dag i livet har passerat. I morgon (läs lördag) ska vi upp tidigt, då är det allvar igen. En taxi hämtar oss och bagaget klockan nio för transport till det stora slumdistriktet Shantinagar, där vi ska lämna kläder och en jäkla massa säckar med ris och linser med mera.

Rapport kommer!

www.aynsley.se