Efter en lång bilfärd var vi äntligen framme vid flickhemmet i Lalitpur. Trots att staden ligger bakom kröken upplever man att man är på landsbygden. Det är grönt, luften är okej och det är sanslöst vackert.

Barnen hade inte kommit hem från skolan ännu. Vi fick en kopp te och en pratstund med familjen som driver barnhemmet. Grundaren själv är utomlands och jobbar, man är alltid i stort behov av pengar till drift och tjugoen barns skolgång.

Klockan fyra kom de på rad, tjugoen sötnosar 3-15 år. Efter att ha tvättat ansiktet och bytt om från skoluniform serverades mellanmål, te och kakor. Sedan skulle de egentligen ha läst läxor, men fick uppskov en timme för att umgås med oss.

Självklart fick jag en egen pratstund med mitt nya fadderbarn Esther. Hon är sju år och har bott på barnhemmet sedan hon var fyra.

Presenter är liksom ett måste när man hälsar på barn, i Nepal som överallt annanstans. Förutom ballonger, halsband och andra små saker fick de jättefina, varma strumpor, stickade av en fin vän hemma i Sundsvall, Birgith.

Tror ni de blev lyckliga? Jodå! Lilla Anjila var kvickt framme och ville bli förevigad med strumpor på.

Anisha likaså *hjärtahjärta*

Här hjälper jag Anisha att läsa brevet från hennes nya sponsor mother. Glädjande nog kunde jag berätta att barnhemmet har fått fem nya sponsorer, mig själv inräknad. Men, som sagt, de har tjugoen flickor som alla behöver lite extra stöd, särskilt inför skolstarter etc. Så är du intresserad av ett långsiktigt stödjande för att en flicka i ett utvecklingsland ska få gå i skola så är du mer än välkommen! En hundring i månaden (eller mer om du vill och kan, förstås) räcker för att klara en stor del av skolavgifter, böcker, etc. Flera av flickorna har flera faddrar för att det inte ska bli så sårbart om en slutar.

Hör av dig till mig så förmedlar jag kontakten! Du får dessutom direktrapport och foton varje gång jag varit i Nepal.

Allt trevlig har ett slut, så även besök hos fadderbarn och andra härliga ungar. Flickorna måste göra läxorna och vi skulle åka hem.

Det mörknar fort och innan vi kom hem (det tog en och en halv timme att ta oss genom stan på hemvägen) var det kolsvart. Dessutom var klockan åtta och det var sängdags … jodå.

Fortsättning följer. Tack för att du läser! Och TACK Universum för ännu en fantastisk dag i mitt liv.

www.aynsley.se