En härlig dag. Men det blir som man gör det, du vet. Morgonen och förmiddagen ägnades åt en del varulagerinventering, bokningsbekräftelser och telefonsamtal. Så småningom kände jag att nej, nu går det inte längre. Jag måste härifrån, göra något annat. Dessutom längtade jag efter att se en annan människa än mig själv i hallspegeln.
Sagt och gjort. Jag satte mig i bilen och drog iväg mot stan. Det är sällan jag besöker min hemstad, Sundsvall, och skulle verkligen behöva en sightseeing. Jag stannade till vid mitt nya förråd för att inspektera. Hurra, vad glad jag är över att snart slippa alla klädkartonger och ställningar i gästrum, kontor, bastu och garage!
Till helgen blir det flytt, minsann. Jag postade ett par brev och åkte sedan för att hämta makens dotter och vårt superbarnbarn för en fika på stan.
Prins W
Se sÃ¥ stilig han är, den lille. Tre mÃ¥nader och nÃ¥gra dagar. SÃ¥ smÃ¥ningom somnade han i min famn – sÃ¥ härligt att känna den lilla kroppen falla ihop till en spretande ostkrok medan hans (tack och lov) tandlösa lilla mun smaskar pÃ¥ min axel. En urmysig eftermiddag, med andra ord!
På väg hem handlade jag lite godis för att överraska maken.
Kräftalas med bedårande utsikt
Kräftskiva på tu man hand i tältet. Med diverse läckra get- och fårostar samt utsikt över badviken. Jo, maken blev både överraskad och glad. Sedan vi festat klart hjälptes vi åt att fylla min buss med kläder, galgar, ställningar och diverse kartonger.
Vad gör du i kartongen, bäste maken??
Efter en ovanligt händelserik och underbar dag hamnade vi på altanen. En lätt kofta över axlarna och så vindstilla att vi kunde tända ljus i augustimörkret.
SÃ¥ himla mysigt!