Hörde du om mig på radion idag?

Idag har jag varit riktigt arg. Jag har varit riktigt rädd. Men jag blev även riktigt glad i hjärtat. Dessutom hamnade jag, ofrivilligt och omedvetet, i lokalradion.

Tidigt i morse startade jag min årliga långresa till Jämtland och Årefjällen. Jag bor strax intill E4:an och när jag kom ut till motortrafikleden släppte jag förbi ett par långtradare och några personbilar innan jag tröck pelle i botten och rattade mig ut. Man måste nämligen göra det när det är såphalt och grisföre – gasa ordentligt så man inte fastnar i sörjan.

Snart behövde jag växla upp till sexan. Men – vad hände? Jag hittade inte växeln? Jag provade igen utan att lyckas. Tänkte ”vad fan”, fastnade i friläget och kände hur min buss obönhörligen tappade fart. Min simultanförmåga kan ingen klaga på – samtidigt som jag förstod att jag skulle bli stående svor jag lite ytterligare, kollade i backspegeln efter potentiella faror i form av andra trafikanter, hittade varningsblinkersen, slog kortnumret till maken (som jag visste låg max två kilometer före mig) samt försökte styra bussen så nära högerdiket som möjligt för att vara ur vägen för trafiken. Tack Universum för tvåfiliga vägar!

I backspegeln såg jag ett par långtradare närma sig med hög fart, tog telefonen och klättrade snabbt ur bussen. Jag sprang mot vägräcket, slängde mig över och stod strax i en snödriva som nådde mig upp till låren och larmade försäkringsbolaget  som lovade skicka ut bärgningsbil omgående. Medan jag pratade med larmnumret kom maken springande med varningstriangeln.

För att göra  en lång historia kort levde jag farligt i en timmes tid.

Heder och eloge till de flesta yrkesförare som faktiskt saktar ner farten när de passerar.  Samtliga utlandsregistrerade yrkesfordon dock, utom ett eller två, drog förbi i minst 70, ibland 90-100 km/h. Ni ser marginalerna, eller hur?

Och ett STORT fy skäms till många personbilister. Visst, jag kan förstå att ni har bråttom till jobbet, men tror ni jag stod där för att det var roligt? Varför så irriterad att du måste gasa lite extra när  du passerar? Försöker du skrämmas? Är du så dum i huvet att du inte fattar att det kanske till  och med  hänt en trafikolycka? Du har ingen aning om vad som finns framför mitt fordon. Nästa gång kan det vara du själv eller en anhörig, tänk på det ni.

Änglar, finns de? Jajamen, även på E4:an. Den blå lastbilen (för övrigt från Järvsö) stannade bakom min buss och ropade att jag skulle hoppa in. Chauffören sade att han har sett folk bli påkörda förut. Gudarna ska veta att det nog var nära ett  par gånger att vi skulle bli touchade även i lastbilen, men det gick bra. På grund av kaoset i trafiken efter all snö fick jag vänta länge på bärgare. Den här killen ville inte åka innan bärgningsbilen kom och stod kvar med mig. Jag blev riktigt rörd över omtanken när jag betänker hur många andra medtrafikanter agerar. Eller ska man möjilgen kalla dem MOTtrafikanter, eftersom det liksom inte är något samarbete att tala om? Jag känner mig fortfarande rörd när jag  tänker på vad den här killen kanske förhindrade den där gräsliga timmen innan bärgningsbilen kom och faktiskt med sitt eget liv som insats.

Määäh! Där åker ju jag!

På väg  till verkstaden hörde jag mig själv omnämnas på radion. Man varnade för ett stillastående fordon i  norrgående riktning norr om Armsjön. Det var jag det. Bärgningskillen var så bussig  att han ringde trafikupplysningen och berättade att nu var bilen borta.

Maken hämtade mig vid verkstaden, skjutsade hem mig och sedan har jag suttit i telefon och bokat av jobb och login i Jämtand, pratat med försäkringsbolag och funderat och ältat. Enligt verkstaden kan det bli väldans jättedyrt, men ingen vet ännu. Under tiden har försäkringsbolaget fått tag  på en ersättningsbuss så imorgon ska jag försöka hämta mina vagnar i den havererade bussen, köpa spännband, lasta om och ta mig de drygt  tjugo milen upp till  Östersund och Åre där det är meningen att jag ska jobba de närmaste tio dagarna.

Önska mig lycka till! 

Nu spelar vi lite inomhusdart, käkar nåt  gott och skiter i det här. Eller hur, käre make?

Största tacket till Universum, maken och föraren på Sune Olssons Åkeri i Järvsö för att inget allvarligare hände!! 

2 reaktion på “Hörde du om mig på radion idag?

  1. Mem åh så orolig jag blev när jag nyss läste det du skivit. TACK god Gud att du inte blev skadad! Ja änglar finns! De är synlifa emellanåt, eller hur?
    Skönt att allt gick väl förutom bussen.
    Det ordnar sig nog med det!
    STOR KRAM till dig, min vän❤❤

  2. Allt ordnar sig och det kommer alltid vara någon som bevakar dig, så att allt går bra så du i alla lägen kommer landa på båda fötterna. Tryggt att det finns så bra medmänniskor och Bobby är en klippa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *