God bless you - 1 - Super-CarinaSuper-Carina

Det var välkomsthälsningen. En av pastorerna rörde lätt vid min arm och sade lågt God bless you innan han greppade en tjugofemkilos rissäck för att bära in i lokalen.

Men vi börjar från början: Två bilar kom för att hämta oss klockan halv tio. Eller nåja, vi är ju i Nepal, kvart i tio hann klockan bli. Det spelar ingen roll, vi kom iväg och vi hann det vi tänkt oss. Vi skulle hämta ut pengar till dagens inköp nere vid Boudhanath, där också Nymy väntade på oss. Hon ville gärna följa med och jag ville gärna ha henne med, som tolk och vän. Ingen av de fem uttagsautomaterna fungerade. Det var bara att dundra iväg och leta en annan. Inte det allra enklaste i den här kaotiska och myllrande staden. Vi stannade på ett par ställen utan att hitta en automat som ville släppa ifrån sig pengar, men så småningom lyckades vi och ytterligare närmare en timme hade gått.

Jag kände igen både butiken och butiksägaren. Vi handlade där förra gången jag var till slummen i Shantinagar också.

Här finns tydligen allt man kan behöva i form av linser, nötter och bönor.

Och kryddor. Maken, som köpt sig en tvättäkta nepalesisk kokbok, var på jakt efter något som heter hing.

Detta är som sagt en välsorterad affär och min man är numer stolt och lycklig ägare till en burk hing till det facila priset av tre kronor och femtio öre. Förmodligen turistpris, men vi överlever nog det.

Ska ni inte köpa tvål också? undrade Nabaraj. Självklart hade han rätt i det. Några kartonger färgglada tvålar, tack.

Han övervakade inköpslistan och såg till att allt kom med och till rätt pris. Med största sannolikhet får han en slant av butiksägaren för att han tar oss dit, men det struntar jag högaktningsfullt i. Det är honom väl unt, i så fall. Vår chaffis skjutsar, bubbar och bär, väntar tålmodigt (ibland i timtal) medan vi handlar eller hälsar på någonstans. Skulle jag glömma plånboken eller tappa telefonen i hans bil behöver jag inte vara orolig, jag får grejorna tillbaka. Han får naturligtvis betalt för varje körning, men detta är hans bonus.

Nymy översatte den nepalesiska inköpslistan till mig. Jag har, mig veterligen, inte blivit medvetet lurad i Kathmandu någon gång, men jag måste ändå kolla vad vi köper.

Så, då var vi klara, butiksägaren skrev ut räkningen.

Och kontrollräknade pengarna.

Under tiden bar pojkarna ut våra varor.

Våra fina chaffisar lastade sina små bilar fulla. Överlastade, ska jag väl säga. Ärligt talat levde vi nog ganska osäkert allihop en stund. Ett halvt ton livsmedel, olja, tvål, kläder och annat fördelat i två Suzukis. För att inte tala om vår egen vikt … Hur som helst kom vi fram välbehållna, men vi betalade chaufförerna väldigt bra med tanke på det bilslitage vi stod för. Fjädrar och bromsar blir aldrig mer vad de varit. Det vill säga det som var kvar av dem innan vår resa …