Jag sitter pÃ¥ tÃ¥get mot Stockholm. Det har väl knappast undgÃ¥tt nÃ¥gon att jag numer bor pÃ¥ Plattan, alltsÃ¥ Sergels torg? Skämt Ã¥sido, Ajj La Vjoo har julmarknad och vi säljer nepalesiskt hantverk. Eftersom jag befinner mig i min lilla paviljong större delen av dagen och ägnar den övriga tiden till att planera nästa dag, fixa och styra om sÃ¥ kan man väl lugnt säga att dygnet just nu upptas av jul, jul, jul …
Och vad huvet är fullt av – ni vet. Tiden räcker inte riktigt till och bloggandet kommer i kläm. Ärligt talat skulle jag vilja skriva om nÃ¥got annat än den här förbaskade julmarknaden, det finns ett liv utanför Sergels torg ocksÃ¥, även om det var ett tag sedan jag upplevde det. SÃ¥ jag försökte tänka till. Vad engagerar mig? Vad brinner jag för? Vad retar upp mig? Och sÃ¥ gick jag in pÃ¥ ICA för att köpa en mineralvatten och när jag skulle betala fanns det där – rakt framför mina ögon.
Ge mig min pinne! Tack! Please! Bitte!
Jag och mÃ¥nga med mig lägger reklampinnen, varuavskiljaren eller vad du vill kalla den, pÃ¥ bandet för att undvika sammanblandning av olika kunders varor. I slutänden underlättar jag alltsÃ¥ kassörskans jobb. Jag menar, nästan utan undantag suckar hon när man ropar ”Nej, det är inte min vara” och hon mÃ¥ste göra en retur. (Och ja, jag vet att det finns manliga kassörer, men de flesta verkar vara kvinnor.)
VARFÖR tar kassapersonalen sedan (så gott som alltid) köpinnen försiktigt, försiktigt mellan fingrarna och lägger sedan ner den, ännu mer försiktigt, i där för avsett metallspår? Följden är att nästa kund inte når den och måste fatta ett av följande beslut:
- strunta i pinnen och plocka upp varorna på bandet ändå och därigenom dra på sig kassapersonalens irritation och sura miner
- klättra upp på bandet för att hämta en de avskiljare kassörskan ömt vårdar, vilket kan medföra både ryggskott och fallskador.
- be kunden framför, eller till och med framförframför att kasta ner ett par pinnar
- eller gör som jag – säg sÃ¥där lagom högt att ojdÃ¥, nu finns det ingen köpinne igen eftersom kassörskan satt sig pÃ¥ dem.
Resultatet av det sistnämnda förslaget är antingen att personen i kassan slänger pinnen efter en eller att denne låtsas som om man inget hört och håller ännu hårdare i det man verkar tro är sin egendom.
G e m i g m i n p i n n e!
En öppen fråga till dig som jobbar i kassan: Varför? Är den din privata som du inte vill låna ut? Är den lika helig som en av Indiens kor och ska behandlas varsamt? Eller vad är orsaken?
Snälla, snälla, snälla … skjut ner min varuavskiljare för sjutton gubbar. Den mÃ¥ste väl ändÃ¥ vara betald och inräknad i min matnota? Jag funderar faktiskt pÃ¥ lite CO (civil olydnad) nästa gÃ¥ng jag handlar – nÃ¥r jag inte min pinne sÃ¥ tänker jag drista mig till att strunta i den. Vad sägs om det tilltaget?
Haha! Jobbar visserligen inte i kassan, men min teori är att där inte finns tillräckligt med mÃ¥nga pinnar… För ligger det en där redan sÃ¥ skjuts den bort när kassörskan lägger dit pinnen, och du kan dÃ¥ nÃ¥ en pinne, inte nödvändigtvis just den pinnen som kassörskan la dit utan den hon la där tidigare…. En annan aspekt till följd av detta är att jag har läst nÃ¥gonstans att dessa pinnar brukar fÃ¥ fötter… Med andra ord, det finns folk som helt sonika har dessa pinnar hemma, kanske för att kunna köa till duschen, eller för att vänta pÃ¥ sin tur vid matbordet, vad vet jag!
Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19028337.ab
Du kan ha rätt, Jennie, men jag tror du har fel 😉 Det spelar ingen roll om det är tomt eller inte, kassapersonalen vill ha sin pinne kvar …. de ba e´sÃ¥ …
Har tänkt likadant. Varför kan dom inte skjutsa ner den där pinnen med ett jehu så dom hamnar längst ner. Jag brukar, när jag är framme, ta ett rejält tag om pinnen som hon bara lagt i skåran och skjutsa till ordentligt,
Det gör jag också, Gunbritt. Förstår inte att det ska vara så jobbigt att tänka? 🙂 Kram på dig