Livet är sannerligen fyllt av mysterier. Varje dag. För att hårddra det hela skulle jag vilja gå så långt att jag säger att livet självt är ett mysterium.

I mÃ¥nga Ã¥r hade jag en seriestrip uppsatt pÃ¥ kylskÃ¥psdörren. Katten Gustav och Jon, hans ägare. Jon är lite deppig och har existensiella funderingar, bland annat undrar han vad som egentligen är livets mening. Självklart dyker en hungrig Gustav upp med det, i hans eget tycke, perfekta svaret, ”Att mata katten?”.

Jag kanske måste skaffa katt igen?

I natt har jag – som vanligt – vaknat flera gÃ¥nger. I natt har jag – som vanligt – med affirmationer, visualiseringar och kloka ord försökt stävja magpaniken. I natt har jag – tack och lov – inte hostat sÃ¥ mycket. I natt har jag – tack och lov – lyckats somna om ganska omgÃ¥ende. MEN … här kommer ett stort MEN … jag vaknade till ett riktigt mysterium, en melodislinga. Och inte vilken lÃ¥t som helst.

”Ã…h, Ã¥h, Dagny, kom hit och spill. Ã…h, Ã¥h, Dagny, fem droppar till”

Jo, det är sant. Varför? undrar jag. Varför? Har min hjärna fått helspel? För något undermedvetet budskap kan jag inte, hur jag än försöker, inte hitta i de här raderna, Owe Thörnqvists gamla slagdänga:

”Dagny, kom hit och spill. Åh, Ã¥h, Dagny, fem droppar till. Hör hur mitt hjärta sjunger: tralldilldill”

Jag får nog släppa det så länge och avvakta till kommande natt, se vad som händer då. Kanske Dagny spillt klart och jag får nynna till något helt annat? Vad sägs om Eva Dahlgren, det skulle väl kännas helt okej att ligga vaken till?

 

www.aynsley.se