Dalai Lama i Krakow

Ett av alla intressanta besök vi gjorde i Krakow var på Nationalmuseet.

Dock hade vi lite problem när vi kom dit, man måste nämligen bestämma i förväg vad man vill titta på, eftersom biljettpriset är beroende på hur många utställningar man besöker. Hm, inte så lätt med ett antal ”permanenta” och andra ”temporära” utställningar och ett virrvarr av information vad som är det ena och det andra. Inte blev det bättre av att personalen verkade förstå min engelska, men förklarade hela schemat på polska. Eh … ?

Hur som helst köpte vi en biljett mest på måfå och det blev ganska bra. Vi kom in på de flesta ställena. Först hamnade vi på den militära avdelningen.

Såg duelleringsvapen och vanliga bössor. Självklart måste vi prova lite attiraljer så som hjälmar och annat. Först efteråt tänkte jag på alla miljoner människor som haft den mössan på sig. Undrar hur många som haft löss, otvättat hår etc? Jodå, jag tvättade håret när jag kom hem till hotellet.

En porslinsutställning finns på museet. Gissa om Grabbarna Grus var jätteintresserade? Jajamensan. Not.

Även en judisk liten utställning med ljusstakar och annat. Men det häftigaste var förstås tavlorna. Mest polska konstnärer och ganska moderna sådana.

Och så Tavlan med stort T. Förstås.

Da Vincis ”Dam med hermelin”. Ett tydligen unikt konstverk som utgör en av Polens nationalskatter. Porträttet lär vara aningen omtvistat, någon har tillbringat tre år av sitt liv för att försöka bevisa att hermelinen är ditmålad i efterhand. Den ska alltså inte vara Da Vincis verk.

Man får inte ta kort inne i salen på den världsberömda tavlan. Nehej, då tar vi väl ett utanför då. Det blev i alla fall ett liiiitet smakprov.

Men den stora kopian utanför får man förstås fota fritt.

Dagarna hitintills i Polen hade varit ganska grå, men just den här dagen hade vi strålande solsken. Även temperaturen förändrades, från cirka 8-10 plus till 18-20.

Maken hittade en kompis att diskutera med på vaxmuseet.

Och jag träffade den här mannen! En riktig förebild. Kära Dalai … va? Ojdå, bara en vaxdocka?

Vem kan månne den här figuren vara då?

Åh, en linslus!

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Grabbarna Grus på slottstur

Dagen var vikt åt ett besök på Krakows kungliga slott, Wawel Castle.

Man kan ju inte åka taxi varje dag. Ibland måste man ta spårvagnen. Men kartan måste gås igenom och färdvägen noga memoreras.

Väl inne i centrumsmeten fortsatte de till fots och passerade bland annat denna vackra kyrka, väl värd ett besök.

Nej! Hjälp! Maken försvann ner i underjorden!!

Puh, han hittade upp igen …

Att tända ljus är ett måste i alla kyrkor.

Så – det var Slottets Dag i dag. Ut och promenera igen. Vaddå, vätskekontroll? Okej, men bara en öl.

Åh, ännu en rolig karta!

Där är ju slottet!

Slottet är stort. Det är ett komplex av byggnader innehållande kungliga slottet, men även domkyrka. Här har alla gamla kungar och regenter begravts fram till mitten av 1700-talet.

Vacker utsikt är det också från muren som omgärdar hela området. Man ser en del av floden Wisla och staden Krakow.

I klocktornet kan man, om man vill, klättra ända upp och ringa i klockorna.

Tyvärr får man inte fotografera inne i slottet, men slottsgården är väl så vacker den, trots en gråmulen och lite regnig dag.

Och när man kommer hem servereras godsaker till grabbarna.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Bokmässa i Krakow!

Eftersom jag inte hade möjlighet att bevista årets Bok- och Biblioteksmässa i Göteborg tidigare i höst fick jag åka till Polen för att gå på bokmässa! Skämt åsido – det föll sig så att samma dag vi anlände till Krakow startade den internationella bokmässan! Fantastiskt. Och självklart måste vi åka dit.

När jag sökte uppgifter på internet hur man löser biljett fick jag veta att Sverige är hedersgäst på bokmässan detta år samt att författare har fri entré. Så kul! Båda delarna, menar jag.

Taxi är billligt i Polen och bekvämare än spårvagn för gamlingar som vi. När vi kom fram frågade jag vilken kassa jag skulle passera eftersom jag är svensk författare. Då tyckte man att hela sällskapet skulle gå in gratis och vi var sååå välkomna.

Det märktes att mässan var svenskinfluerad.

Mycket Astrid Lindgren. Och Pippi. Vad annars?

Väldigt mycket folk och stor trängsel. Som det ska vara på en riktig bokmässa!

Där fanns varken Ceasarsallad eller Räkmacka de lux (med löjrom). Det är liksom standardförtäringen på Göteborgsmässan. Dyrt och överskattat. Däremot hittade vi ryska dumplings med kålsallad. Mums filibabba. Och vin fanns där förstås.

Jag träffade en trevllig översättare. Från svenska till polski.

Och det är inte varje dag man får pitcha sina böcker för polska förläggare!

Tiden går fort när man har roligt och alltför snart var det dags att lämna mässan. Det finns ju så oändligt mycket mer vi ska hinna upptäcka under veckan!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är livet som pågår

Våffeloset ligger som en doftridå över hotellets foajé och frukostmatsal. Grabbarna Grus är på väg till Auschwitz för heldagsbesök, väninnan är däckad i förkylning på hotellrummet och jag tar mig en Carina-dag för eftertanke och tacksamhet. Kanske ska jag till och med skriva en text eller två? Det var länge sedan. En rejäl frukost är aväten och jag har laddat upp med dator, vattenflaska och banan, för säkerhets skull köpte jag även en chokladbit i receptionen. Utanför de heltäckande, men tunna nylonliknande gardinerna lyser solen och jag vet att det är ungefär 20 grader i dag. Skönt att det är varmt, tänker jag, utan längtan ut. Inte ännu i alla fall.

Jag har börjat på en ny text. Vet ännu inte om det blir novell eller roman – eller möjligen ingenting alls? Det är lite skräckundertoner och det är inte min ordinarie genre, men det kan väl bli. Ingenting är omöjligt. Hittintills har jag skrivit sex meningar och påbörjat den sjunde. Vattnet är urdrucket och chokladen slut.

Det tar emot. Jag är inte van, försöker tvinga fram inspirationen och formuleringarna, men störs ideligen av andra tankar.

Det har varit en omtumlande vecka. Vi befinner oss mitt i världshistorien. Hela tiden påminns vi om det som varit och tyvärr fortfarande är.

Krakow, Polen. Med en av de största skamfläckade europeiska stadsdelar någonsin – Podgorze, judegettot. Med en och en halv timmes bilresa till Auschwitch och Birkenau – lämningarna av de koncentrationsläger många idag påstår aldrig funnits, bara är ett påhitt för att svärta ner vissa politiska partier.

Vi har besökt Kazimierz som varit stadens judiska kvarter sedan 1300-talet. Vi har även varit på guidad tur i Podgorze, judegettot, den stadsdel där man stängde in drygt 20.000 människor under två års tid innan de slutligen fördes till koncentrationsläger för att slaktas eller gasas.

Denna mur omgärdade gettot och det sägs att den var det sista man såg när man transporterades till dödslägret, Auschwitz.

Minnessten över de 65.000 judar som dödades av nazisterna. Monumentet står mitt i Kazimierz. Faktum är att många scener ur Schindlers list spelades in här, trots att handlingen utspelar sig i gettot Podgorze, på södra sidan av floden Wisla.

Självkart har vi gjort och upplevt mycket annat under veckan. Vi har ätit gott, besökt en mängd vackra kyrkor, besökt den internationella bokmässan med mera, men med besöken på Schindlers museum och judegettot så nära inpå är det dessa tankar som tar upp tiden just nu.

Men – det kommer mera!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Mat, käk och lite mat

Jag har tillbringat de senaste fyra dagarna i Polen. I Krakow, närmare bestämt.

En trevlig stad, mycket intressant att se och göra, men framför allt fantastiskt käk! Jag brukar skryta om det nepalesiska köket: det är mycket enkelt, men det mesta är delikat. Faktum är att jag tycker det polska köket slår Nepal med åtminstone ett par hästlängder.

Hittintills har jag provätit en hel del rätter, från tomatsoppa till anka och ryska dumplings. Och tänka sig – en av de få rätter i Nepal jag inte är speciellt förtjust i: momos (=ångkokta dumplings), är den rätt jag ännu så länge tycker bäst om här i Krakow. Hm, det ska bli intressant att komma till Kathmandu i januari och återupptäcka vegetariska momos.

Vad dricker man här då? En hel del vatten, naturligtvis. Jag är storkonsument och är tacksam över att det dyker upp två nya flaskor på hotellrummet varje dag.

Grabbarna Grus svingar en ölbägare då och då och vi ”flickor” smakar på vinet, det vita med och utan bubbel. Jag är inte riktigt säker på de polska referensramarna vad gäller vinets sötma och torrhet, men en Prosecco Extra Dry kan kännas lite sötklibbig mot tänderna, sådär som läsk har en benägenhet att göra. En gammal hederlig Chardonnay funkar bäst så här långt. Kaffet ska vi inte tala om. Är det något jag möjligen längtar hem till är det kaffet. Och nästa gång jag reser utomlands ska jag komma ihåg min mini-bistrokanna och en påse Gevalia. Vattenkokare finns ju på de flesta hotellrum i dag.

Hur som helst svälter man inte här i Polen. Och inte blir man ruinerad heller, som turist.

En god middag för fyra, inklusive ett par flaskor vin alternativt ett par öl och varsin konjak efter maten går löst på max en tusenlapp. Då ingår även bra dricks till söta Tatiana i hotellrestaurangen.

Nää, nu har jag inte tid längre. Jag ska ut på stan och käka middag!

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om jag vore en film …

Vilken film skulle jag vara? Det beror på dagsformen. Förstås. Samt yttre omständigheter. En film om dagen, kanske? Byta film som andra byter skjorta?

Jag har sett många rullar genom årens lopp, kalkoner, floppar och flippar. Förut på bio och video, senare  via dvd.

Idag ser jag mest film och program på datorn, när jag har tid.

Jag har alltid tyckt det vore spännande att kunna leva livet som en film. Med flera tänkbara slut beroende på det oändliga antalet val vi gör, oavbrutet, från morgon till kväll. Vad skulle ha varit annorlunda om jag tog tåget istället för bilen just den där dagen? Vilket skulle skeendet ha varit om jag gjort det i stället för det? Och så vidare. Hur många har inte – likt mig – sett filmer typ  Broarna över Madison County och önskat att Meryl skulle släppa allt och rymma med Clintan? Undrar hur det gått? Katastrof, förmodligen. Men, vi får aldrig veta.

De som känner mig vet att jag är non-violent personifierad. Det enda jag någonsin dödar är mygg. Har svårt att ta livet av äckliga  kackerlackor och skulle aldrig kunna ta livet av ett djur. Eller människa, för den delen. Jag är kanske inte så fridfull av mig, men definitivt inte våldsam. MEN – det finns tillfällen jag nästan önskar att jag kunde löpa amok, löpa linan ut så att säga och ställa världen till rätta.

Det finns korta  stunder då jag verkligen VILL VARA Motorsågsmassakern, hela jäkla filmen. Visserligen skulle jag aldrig våga se den, men jag har dristat mig till att läsa baksidestexten och sett bilder. Ja, det är jag i ett nötskal – det är vad jag vågar se av en skräckis och sedan ligger jag sömnlös.

Dessa tillfällen inträffar till exempel när vissa postbefordrare serverar lögn på lögn vilka sms och andra aviseringsmetoder de presenterat mig, då mina (redan betalda) varor rest tillbaka till Arlanda eller till okänd ort – då åker motorsågsfodralet av och klingan går varm. När sedan en av samma företags chefer fräser ”det kan du ju roa dig med” när jag berättar att nu kommer det en faktura till det stora bolaget på 38 mils extra resor på grund av deras slarv slash nonchalans slash whatever – då vässas sågtänderna och chefen hamnar i samma massgrav där ett flertal av dennes medarbetare redan tagit plats.

Och när den drygt medelålders uppenbarligen opassande för yrket kvinnliga incheckaren på det stora svenska (såklart) flygbolaget säger till våra vänner att de kan byta flygbolag nästa gång när de ifrågasätter varför de nekas de extra tjänster de betalat  dyrt för. Då jävlar. Sedan kan vi inkludera Försäkringskassan och Statiska Järnvägar. Såklart. När jag tänker närmare efter gör jag nog en sista raid mot de byråkrater som sitter på sina feta arslen med sin feta lön och inte har en tanke på vad de ställer till med (ekonomiskt och medmänskligt) för människor när de drar in assistans och dylikt  för de som är så funktionsnedsatta att de knappt har någon funktion kvar.

När jag klarat av allt detta återgår jag nog till min vanliga roll. Åsiktsmaskin, visst, men snäll, lite timid och skraj. Typen som gillar att dansa loss emellanåt, men inte gör så stort väsen av sig.

Visst är det kul med film!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Jag skulle vilja …

Jag skulle vilja ha fred på jorden. Hela jorden. För all framtid.

Jag skulle vilja att alla nära och kära vore friska, rika och lyckliga. För  all framtid.

Jag skulle vilja jobba deltid och få ägna mig åt sådant jag verkligen tycker om den övriga tiden.

Jag skulle vilja skriva en riktig bestseller som gör mig ekonomiskt oberoende resten av mitt liv.

Jag skulle vilja att alla barn (särskilt i Nepal) fick en kärleksfull familj och trygg tillvaro.

Jag skulle vilja så mycket.

Men just nu skulle jag brinnande gärna vilja skriva ett riktigt kanontoppeninlägg som får Sveriges smygnazister att haja till och äntligen förstå vad de håller på att rösta fram för monster.

Och där vaknade jag … allt var bara önskedrömmar. Utom möjligen det där med att jobba deltid. Då får jag jobba mot det då.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

En ödesmättad söndag

Ett tag sedan jag bloggade nu. Igen. Men vi – maken och jag – har packat upp, prickat av, prismärkt och hängt cirka tusen plagg till kundbeskådande. Ett mycket tidsödande och drygt jobb, jag lovar.

Men det är snygga grejor! Och det finns något för de flesta, anser jag, oavsett ålder och storlek. Här har jag ett par kritstrecksrandiga, smala byxor samt en urläcker knytblus. (Kuriosa: Sara Danius har gillat detta foto  på Facebook)

Nu är jag redo! Nu jäklar kör vi! Pelle i botten, klackarna i taket eller vad du vill, fram till andra advent ungefär.

Vad mer då? Ja, jag har hittat ett nytt guldkorn i hotellväg. En enklare variant, bra pris men en bra bit utanför Gävle centrum. Nyrenoverat, tyst och lugnt med störtskön säng. Rekommenderas. Dessutom byter de namn på sina gäster.

Underbart  jag har ett nytt alias!

Jag har varit på mitt livs första torgmöte. Egentligen skulle jag vilja vara politiker, men jag har för lite tid, alltför dålig verbala argument och bristande tålamod. Dock anser jag detta val så oerhört viktigt, men ack så sorgligt. Jag kan helt enkelt inte förstå hur så många i vårt land väljer eller funderar på att välja fram ett enfrågeparti som står för rasism och nazism. Jag kan för mitt liv inte förstå. Jag har hört argument som:

Men du tror väl ändå inte att de kommer att starta koncentrationsläger här i Sverige?

Det är Jimmie Åkesson jag röstar på, inte nazisterna. 

Det finns bara ett parti, ut med invandrarna. 

Bland mycket annat. No comments. Vi har yttrande- och valfrihet i Sverige (åtminstone ett tag till), och jag älskar såklart vår demokrati. Jag har läst deras partiprogram (och andras, förstås) och anser det vara blaj-blaj, en önskelista nio miljoner svenskar kan skriva under på. Populistpolitik.

Vad jag tycker SD-väljare ska tänka på är hur de vill utarma kvinnors rättigheter, genom t ex att sänka gränsen för fri abort, minska pappaveckor med mera. Såg ett bra inslag på sociala medier häromdagen där någon ifrågasatte hur så många kvinnor kan rösta bort sina egna rättigheter.

Jag har vänner och bekanta som är och har varit politiker runt om i landet, de har skrämmande saker att berätta, någon har blivit hotad av SD i samband med förra valet när man uttryckt en negativ åsikt om partiet. En annan berättar hur partiets representanter verkar ha satt i system att gå emot i stort sett varje fråga som skall beslutas om i fullmäktige, bara för att man kan.

Hur som helst – jag är lika förvånad över att Trumph valdes som president i USA, men han är ju folkvald även han. Jag har i alla fall gjort vad jag kan, tagit ställning genom att för första gången gå med i ett parti som betalande medlem. Och varit på torgmöte, som sagt.

Med det parti jag anser vara humanistiskt och småföretagarvänligt. De vill flytta skolorna från kommunen tillbaka till staten, de vill införa enklare jobb så arbetslösa svenskar och nytillkomna svenskar snabbt kommer ut i arbetslivet. Bland annat.

Det blir en ödesmättad söndag. Men livet  kommer att gå vidare, som vanligt, oavsett valresultatet. Och Pamela Astley fortsätter köra sin Seniorshop.

 

 

 

 

 

Minisemme i bilder

Jag har varit på inköpskonferens. Vår- och sommarkollektionen för 2019 ska köpas in. Jodå, trots att höst- och vintersäsongen 2018 inte har börjat ännu. Det är så det går till. Maken fick hänga med på ett hörn. Det är så långt att åka att jag lika gärna kan ta några dagar extra semester. När jag ändå är så nära kontinenten liksom.

Tåg från Sundsvall till Helsingborg, Sveriges nionde största tätort. Cirka 90 mi, tar några timmar. 

Nästan mörkt när vi anlände. Va? Ska vi ända dit upp?! Japp. Och lite till.

Vacker utsikt här uppifrån. Ända ner till havet.

Efter några timmars sömn var det dags att göra stan. Hm, vart ska vi börja?

Vi börjar väl med att gå ner för alla trapporna igen!

Och vad kan det här vara då?

Vi hittade en genväg. Fick visserligen klättra över ett par staket längre ner, men vi vägrade att gå upp igen …

Stadsvandring

Helsingborg är en vacker sommarstad.

S:t Maria Kyrka – stadens äldsta kyrka. Uppfördes på 1100-talet, men har självklart restaurerats och byggts till under årens lopp. 

Kyrkor är så vackra.

Vi brukar alltid försöka besöka minst en kyrka på varje ort vi besöker.

Vi tände varsitt ljus. Jag tycker det är så vackert. 

Efter frukost dagen därpå åkte vi vidare mot Helsingör.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Världens längsta bokbord

Från Gävle till Stockholm och nya äventyr. Den här dagen skulle ägnas åt kollegor och vänner vid Världens längsta bokbord på Drottninggatan.

Jag anlände huvudstaden redan strax efter nio och startade dagen med en lätt frulle på Espresso House med Stockholmsbästisen. Vi hade ett par trevliga timmar, tjötade om allt och inget tills vi skulle gå vidare och upptäckte att väninnans telefon var stulen. Vi vet när och av vem – men det var en god stund sedan så vi kunde inget göra annat än att svära ve och fan. En ur denna mångfald – och enfald – som terroriserar med skrivna lappar och skyltar, ger sken av att tigga en slant medan han lägger sitt ark på bordet och påpassligt lyfter upp telefonen som ligger där under.

Självklart lade händelsen sordin på stämningen och väninnan hade fullt upp ett par timmar med att spärra abonnemang, göra polisanmälan etc. Så småningom var det praktiska avklarat och vi kunde njuta av det vi kommit dit för – bokbordet. Sägs vara världens längsta, men de som varit med förut säger  att det blir kortare och kortare.

Jon Kahn och Louise Björnlind, båda medlem i Stockholmsförfattarna Nätverk.

Susan Casserfelt

Kjell E Genberg, den Hudiksvallsbördige författaren med förmodligen den största utgivningen i landet.

Jorun Modén, snart aktuell med sin nya roman ”Embla”.

Paus på parkbänk med Leffe.

Fina tjejerna Ulla M Nissen, Monica Rocca Ahlgren och Birgitta Backlund.

Lill Eliana Viljesten, Stockhomsförfattarna Nätverk och polaren Annica

Dags för lunch!

Det var en vacker och lagom varm dag. Vi hade liksom ingen lust att åka hem och sätta oss på balkongen riktigt ännu, så vi tillbringade ett par timmar på Scandics takterrass tillsammans med lite kallt bubbel.

Till slut hamnade vi ändock på balkongen i sällskap med några turkiska gentlemän.

Och några norrmän, tror jag. Plus franska ostar och gott i glasen.

En fabulös dag är strax slut!

 

 

 

www aynsley.se