Det händer i mars!

I mars månad händer det mycket. Visst, jag börjar nytt jobb och flyttar, men det var inte det jag närmast tänkte på.

Nej, det är allt roligt som har med författande, böcker och skrivarlust att göra! Här är kalendern:

Lördag 11 mars: Bokmässa i Dalarna för tredje året.

”Lördagen den 11 mars kl. 10.00 slår vi upp portarna till Dalarnas bokmässa på Dalarnas Museum i centrala Falun. Här kommer du kunna mingla runt bland förlag och författare, lyssna på författaruppläsningar och föreläsare samt ta en paus på café Kopparhatten. Mässan har öppet till 16.30 och det är gratis inträde.”

Torsdag-lördag 16-18 mars: Littfest i Umeå, Norrlands egen bokmässa. Det är fjärde gången jag är där (tredje som utställare). Programmet publiceras på deras hemsida den 9 februari.

Slutligen, den 26-27 mars: Litteraturkryssning med Stockholmsförfattarna i samarbete med Birka Paradise.

”Välkommen till en kryssning för dig som älskar böcker eller har författardrömmar.
Kryssningen går av stapeln mellan den 26-27 mars. Vi rekommenderar buffé kl. 18.00 så att alla deltagare kan umgås.

Boka på www.litteraturkryssning.se eller ring 08-702 72 00.
Stadsgårdsterminalen T-bana Slussen
Avgångstid 18.00 Ankomsttid 15.45
Föreläsningar och workshops”

Jag är jätteledsen över att jag inte har möjlighet att åka med, men är du intresserad av böcker och skrivande, eller för den delen läsande, så häng med! Flera intressanta föreläsare och (tro mig) givande och skojigt mingel i dagarna två.

 

Håll med om att mars är ett eldorado för oss bokstavsfantaster!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Dancing Queens

Tjejerna på  barnhemmet i Gokarna är ena riktiga dansfantomer. En av de äldre till och med tävlar i dans. De flesta av dem är jätteduktiga och fattas bara, de får danslektioner en gång i veckan sedan flera år tillbaka. Det är mest indiska danser, åtminstone var det så på den tiden jag bodde här. Typ sexton turer på en minut  och sedan andra moves och turer. Vojne. De försökte lära mig och jag tyckte jag var riktigt duktig, men av skratten att döma var jag nog ganska ensam om att anse det …

Häromdagen återupplivade vi projekt ”Lära Super-Carina Mam Att Dansa”. Jag bjuder gärna på en liten bildkavalkad som bevis på hur oduktig jag är på just indiska danser 🙂

Så där, Mam, gör som vi säger nu bara …

Okej, så här menar ni?

Eller så här?

Nej, Mam, du förstår visst inte. Du ska göra som vi.

Äh, vi kör lite kick-dance i stället. Come on, Mam.

Hej, vad det går.

Nää, tyvärr, Mam. Du är för kass på det här. Vi vill dansa med Bobby-Sir i stället.

Bobby-Sir, först gör du så här och sen så där …

Åh, jag förstår. Så här menar ni?

Äh, ni är så värdelösa på att dansa, båda två. Jag går ut och rensar ogräs istället.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

Ett år äldre och klokare. Eller?

Det sägs att visdom kommer med åren. Är det så?

I så fall borde jag vara jätteklok nu, så gammal som jag börjar bli.

Är det jag det? Vete sjutton 🙂

Hur som helst har har jag fyllt år och blitt ordentligt firad. Maken bokade en kryssning till Helsingfors för att vi skulle få komma bort lite. I Helsinki var det tolv grader kallt och mycket snö. Lägg snålblåst till det så lovar jag att någon längre promenad hade vi inte lust med, trots att vi var bra klädda. Vi gick in för att värma oss där vi hade möjlighet. Ett köpcenter här, en varm glögg där.

Så hittade vi Helsingfors vattenhål. Finlandia. Kaviarrestaurangen. Den måste vi ju testa och tog föllsedagslunchen där.

Middagen gick inte av för hackor den heller. Skaldjur och vitt vin. Mums.

Vi roade oss kungligt – gäller att passa på när man har chansen 🙂 Eftersom jag fyllde år fick jag skönsång, bubbel och blommar på scenen och lite senare hyllade maken mig med karaokesång 🙂 Vad han sjöng? Jag måste ringa Carina, såklart.

Det var ljuvligt att få sova ut på båten, sömn är en bristvara i mitt liv. En frukost senare var vi då åter på landbacken och på väg hem. Och så hann jag förstås skriva en del också. Det är deadline på en ny fikabok.

Ja, hur var det med den där klokheten nu då? Jag brukar inte avlägga nyårslöften, men ibland kan man ju bestämma sig för att ändra på en del saker, eller hur? Ett bra devis är: är du inte nöjd – gör något åt det.

  1. Jag ska göra något åt saker och ting lite oftare.
  2. Jag ska definitivt ta mindre skit
  3. Och: ha ROLIGT under tiden 🙂

Gott Nytt År alla!

 

Ett nytt år blir det likafullt

Jodå, det nya året ramlar över oss. Oavsett om vi vill det eller inte. Oavsett om det blir gott eller ej så inkluderas vi i ett nytt årtal. Men det här blir jättegott, det har jag bestämt.

Den ”riktiga” nyårsaftonen sov vi in i vardagsrumssoffan. Maken väckte mig fem i tolv och vi skyndade oss att hälla upp ett glas bubbel, springa ut på balkongen och skåla innan det bar iväg till sängen för att fortsätta sova. Nyårsdagen däremot blev vår festkväll –  barnfria och bortbjudna till en fin vän.

Så nu har även vi snavat in i det nya året med fest, god mat och bubbel. Gott Nytt År, alla!

Jag har stora förhoppningar på det nya året med nytt jobb och ny bostad.

Här är min nya firmabil. Jag är numer glad och stolt medarbetare i Sveriges Senior Shop. Mitt distrikt omfattar Medelpad, Hälsingland, Jämtland och Södra Ångermanland upp till Kramfors. Senior Shop är den rullande butiken som kommer till kunden: äldreboenden, föreningar och organisationer. Men det är inte bara seniorer som hittar snygga kläder hos oss, det finns något för alla, även herrar och yngre kvinnor. Är du intresserad så hör av dig: carina@seniorshop.se eller 070/311 38 05.

Och så ska vi ju – ÄÄÄNTLIGEN – flytta. Det tog bara några dagar från det vi satte ut en intresseanmälan på Facebook tills kontraktet var påskrivet.

Det här fina huset ska vi hyra. Happy me! Det är garanterat tyst och lugnt och inga chipstunga grannar kommer någonsin mer att klampa omkring dygnet runt och väcka oss. Hallelujah!

Som om det inte vore nog kommer det nya böcker också. Den här bland annat, Över en vårfika, med tema: saker man inte pratar om. Den 15 mars släpps novellsamlingen. Men redan i januari/februari kommer de sju dödssynderna som ljudbok. Fantastiskt roligt!

Men först – föllsedagskryssning. Som vanligt.

Jag är tacksam över hur saker och ting har utvecklat sig och ser fram emot att få börja jobba och flytta, tillsammans med maken naturligtvis.

Nepal då? undrar någon. Nej då, jag lägger naturligtvis inte ner Mitt Nepal. Men jag måste omstrukturera verksamheten lite. Återkommer till det senare.

Tack Universum! Må detta bli året då livet och jag blir sams igen.

 

 

 

 

Sista av allting …

Sista dagarna. Sorgligt, men sant.

sam_6862

Sista trippen till Larnaca.

sam_6872

Sista Medelhavshänget.

sam_6845

Sista mezen i Tersefanou.

cimg9410

Sista goset med ljuvliga kattungar. God bless them och låt dem överleva …

sam_6912

Sista balkonghänget.

sam_6932

Kyl- och frysrens och …

sam_6911… sista goa soppan.

collage1

Sista poolhänget.

sam_6913

Sista poolgodiset – stekt halloumi, färska fikon och en flaska iskall bubbel.

sam_6933

Sista baddräktstorket.

sam_6936

Sista café- och internethänget.

sam_6908

MEN, jag har köpt en snygg skrivarmössa och jag kommer snart tillbaka – lovar!

 

 

 

 

 

 

 

Flygande buskar

Dagen innan makens föllsedag var vi på väg hem från Kiti, grannbyn där vi införskaffat jordgubbstårta, champagne och annat. Självklart missade vi bussen med ett par minuter och beslutade att gå hem, trots hetta och livligt trafikerad landsväg. Det finns ingen trottoar och man har vänstertrafik, så det gäller att tänka sig för när man är ute i trafiken.

cimg9267

Det blåste ganska friskt och fläktade skönt. Nästan hemma vid avtagsvägen mot lägenheten såg jag något stort rulla med blåsten, på fältet till höger om oss. Jag frågade maken vad i hela friden det var och han svarade att det var en torrbuske. Det kom bilar längre fram i mötande körfält och jag hörde fordon komma bakom oss samtidigt som vinden förde med sig den enorma busken mot vägen. Vid det här laget vet vi hur fort man kör här, hjärtat började slå hårdare och jag tänkte det här går inte väl.

sam_6648

Maken gick framför mig på vägrenen. ”Gå in på sidan!” ropade jag och för en gångs skull frågade han inte ”Varför då?”, utan steppade raskt ut på närliggande fält med mig efter. 

sam_6647

Cirka trettio meter framför oss låg den taggiga jättebollen nu mitt på vägen och den första bilen bakom oss, typ en stor stadsjeep, bromsade så det skrek i asfalten och lämnade efter sig ett stort svart rökmoln. Nästa bil lär ha haft en skicklig förare som undvek en krock i den relativt höga farten, han väjde ut mot åkern till vänster och jag tackade Universum att det inte var just där vi stod. Under tiden passerade mötande trafik, bil nummer två backade och åkte vidare och sedan den bastanta damen i jeepen plockat bort buskaget från kofångaren åkte även hon.

sam_6646

Allt såg ut som vanligt igen. Förutom de svarta spåren i asfalten och den farliga, flygande jättebusken hon ilsket knuffat iväg.  

Jag var glad att vi klarade oss helskinnade från den otäcka incidenten och maken var glad att han – den gamle deltidsbrandmannen – slapp göra en insats under semestern. Och att vi dessutom hade möjlighet att fira hans stora dag, hela och välmående,

Tack Universum!

 (Fotona på jättebusken tog vid dagen därpå.)

 

 

 

 

Bröllopshajking …

Häromdagen hade vi fyraårig bröllopsdag. Jag tänkte överraska maken med en båttur från Larnaca till Egypten och Port Said för vidarebefordran till Gizah för att peta på pyramiderna, men tyvärr har man slutat med de resorna på grund av det politiska läget (terrordåd, kapning etc). Den sorgliga verkligheten. Men vi skulle fira, så vad göra? Champagne på stranden avverkade vi ju på sextioårsdagen.

Efter att ha rådfrågat turistböckerna (som vi hittat i Madelenes fina lägenhet där vi bor) bestämde vi oss för en vandring mellan Aya Napa och Protaras, via Kap Greco med dess vidunderliga utsikt.

sam_6729

Som grädde på moset bokade jag två hotellnätter i Protaras via den suveräna hotellbokningssidan booking.com. Lätt packade (varsin rygga med vatten, tandborste, pass, badkläder och finklänning till bröllopsdagsmiddagen) klev vi på bussen och strax efter tolv anlände vi till den hysteriska turiststaden Aya Napa.  

sam_6671

Vi knallade ner till Limnaki hamn och placerade rumporna på Vassis restaurang för lunch.

sam_6684

Där delade vi en Harbour platter, en underbar fisktallrik med krabba, musslor, en sorts plattfisk, två varianter av kalamari, räkor, inlagd bläckfisk och en söt liten inhemsk fisk som man friterat till ett skrämmande utseende. Medan vi väntade på maten skrattade maken åt hur långt vi kommit på vår hajk. Klockan var redan ett och vi hade vandrat mindre än trehundra meter.

sam_6679

Vi passade på att fråga den trevlige servitören om vår tänkta rutt. Enligt honom stämde inte mycket i turistboken som berättar att den tolv kilometer långa leden löper längs med stränder och cypriotiska enbuskar fram till utsiktsstället Kap Greco. Med ett stort skratt önskade han oss lycka till och förklarade att inget i världen skulle få honom att följa med på denna vandring som skulle ta oss minst fyra – fem timmar, OM vi snabbade på (tre enligt boken, inklusive badpauser … ).

sam_6728

Äsch då, han var säkert bara avundsjuk. Det är klart vi ska gå, nu när vi bestämt så. Enligt kartan finns möjlighet att nå en större väg på tio-femton minuter i stort sett oavsett var på leden vi befinner oss. Och där finns både buss och taxi.

page1

Man kan väl lugnt säga att den första delen av vandringen var behagligast. Vi tog av oss skor och tröja och gick längs med strandlinjen i det ljumma Medelhavet. Det gick förvånansvärt fort att gå den halvkilometerlånga strandremsan och sedan vi torkat bort sanden mellan tårna satte vi på oss skor och fortsatte på den utmärkta och tydligt uppmärkta leden.

 Solen gassade, men det visste vi ju redan innan. Bara att fylla på med vatten och knalla på. Så småningom ändrades landskapet och blev kargare. Man vattnar idogt där de flesta turister finns så det ska vara grönt och fint, men i övrigt sparar man de ädla dropparna till bevattning av åkrar och potatisland.

sam_6721

På tal om vatten vet vi nu att det är kritiskt läge, åtminstone här i södra Cypern. Man har tydligen gått ut med att kommer inget regn inom fem veckor stänger man av vattnet till de lägenheter och hus som finns här. Självklart gör vi vårt för att spara både el och vatten, försöker vara försiktiga, duschar inte varje dag och så vidare.

page2Efter några kilometer försvann fuskleden, den uppbyggda stigen av sten och trä, och vandrare hänvisades raka vägen ut i spenaten. Om det funnits någon.

page3

En jordig, dammig stig ledde ut i brun, sönderbränd terräng och stenig natur. Vi kämpade på, svalkade oss i det blåturkosa Medelhavet när vi kom åt och däremellan bälgade vi i oss vatten. Men Kap Greco föreföll nästan lika långt bort nu som när vi började vår vandring. Det är alltid en synvilla när man ser motiven fågelvägen.

sam_6712

sam_6714

sam_6716

”Säg till om du inte orkar, om vi ska gå upp till vägen och ta bussen i stället”, tjötade maken.

”Aldrig i livet, det här är väl ingen match”, tjötade jag.

cimg9367

Svårigheterna började ytterligare några kilometer senare när den redan smala och ibland svårföljbara stigen blev i det närmaste obefintlig.

sam_6733

sam_6734

sam_6735

Marken övergick till månlandskap med ihåliga, supervassa lavastenar och jag var rädd att vi skulle skära sönder skorna. Vi checkade kartan och läget och insåg att vi hade gått i rask takt i drygt två timmar, men hade långt kvar till udden, Kap Greco. Nej, nu fick det vara nog.

Vi forcerade lavastenarna upp till närmsta dammiga sandväg som vi följde upp till den asfalterade vägen mot Protaras.

sam_6736

sam_6741

Det fanns en och annan busshållplats, men nu var det ju piece of cake att gå, på asfalt, så vi fortsatte vår hajking. Och tänk att vi hittade en korkek där vi kunde äta lite medhavd halloumiost och dela en kall öl.

sam_6742

sam_6743

sam_6749

Så småningom tyckte vi att vyerna började bli enahanda och hajkingen tråkig och beslutade att ta nästa buss vid nästa hållplats.

sam_6751

 Vi hade i alla fall vandrat en dryg mil i hettan och sett Kap Greco på baksidan. Fusksidan, där det finns väg upp …

sam_6753

sam_6756

Sagt och gjort, en stund senare stod vi – svettiga och gråa av damm, på en överfull buss på väg till Protaras. Det kändes inte så roligt att komma in på det lyxiga hotellet som vi såg ut, men efter en välbehövlig dusch och ombyte till ”finkläderna” gick vi ner till receptionen för att de skulle få se att vi kan minsann se anständiga ut vi också. Sedan gick vi ut på stan för att käka middag och dricka vin – för se det hade vi minsann jobbat oss fram till!

sam_6761

(Maken försöker förgäves kyla en flaska bubblande vin ...)

(Maken försöker förgäves kyla en flaska bubblande vin …)

sam_6763

Och dagen efter skulle vi fira bröllopsdag.

 

 

 

 

 

Att fylla eller inte fylla …

Vi fyller dagarna med mycket, dock inte fylla

Någon sådan har vi inte heller sett, fylla alltså, förutom på den långa beachen längs med gatan, Makenzie Beach (där vi firade sextioårsdagen) i Larnaca.

cimg9307

Dit kom en dag en brunbränd, småväxt cypriot med en mörkhårig, minst tjugo år yngre speta springande efter sig. Han halsade medhavd whisky och var allmänt otrevlig, bad folk fucka off och så vidare. Vakterna tog itu med saken och efter ett högljutt gräl på beachen tystnade han så småningom. Jag tyckte mest synd om hans lilla toy girl.

I övrigt verkar Cypern vara ett ganska nyktert land. De få gånger vi sett en cypriot dricka alkohol på lokal beställer han in en 37,5 cl whiskyflaska och nyttjar som måltidsdryck. När maken och jag är på café och tjötar med befolkningen dricker de kaffe eller cola.

cimg9355

Vad fyller vi för övrigt då? Dagarna förstås. Vi gör vårt bästa för att fylla livet med små upplevelser och minnen.

sam_6522

cimg9344

cimg9339

cimg9350

thumbnail_img_6434

Här kan man snacka om gatuservering 🙂

thumbnail_img_6435

Närmare gatan än så kommer man liksom inte …

thumbnail_img_6441

Medan vi väntade på vårt käk kom en hel bilkortege på den jättesmala gatan. (De kör väldigt fort här på ön, ifall jag inte sagt det förut?) Dekorationerna på den första bilen skvallrade om bröllop: stora vita rosetter. Hela karavanen körde med varningsblinkers och alla tutade. Självklart rycktes vi med av festyran, vinkade och skålade med dem. Tillbaka fick vi en massa tummar upp och glada tillrop. När vi ett par timmar senare var på väg hem gick vi förbi Santa Maria där bröllopsfestligheterna pågick för fullt.

thumbnail_img_64722

Brudgummen vinkade in oss och insisterade på att vi skulle vara hans gäster. Vi sade att vi är turister, men han vidhöll att vi skulle äta och dricka så mycket vi kunde och orkade. Vi tackade så hjärtligt, gratulerade brudparet och lyckönskade gummen till en vacker brud och sedan gick vi en runda och sade Hej och Trevligt att träffas. Vi var ju nyätna, men maken sneglade mot drinkbordet. Väluppfostrad som han är följde han med frugan när hon sade, Nej, nu går vi hem och låter dem ha sitt dricka för sig själva.

thumbnail_img_64742

Vi hade dessutom lite att styra med, dagen efter var vår egen fylla-dag. Maken sextio bast. Det händer minsann inte varje år och krävde vissa förberedelser.

thumbnail_img_6483

En ansiktsmask för att tillföra huden fukt inför morgondagens långbänk vid Medelhavet måste vi ha, tyckte jag.

thumbnail_img_6477

Maken var måttligt förtjust, men lydde order medan han muttrade om ett cypriotiskt drinkbord han just missat.

Morgonen därpå vaknade han till en riktig fylla-dag.

sam_6640

Min syrra i Umeå hade beordrat jordgubbar och champagne till frukost.

sam_6644

Även kära mamsen hade beställt en flaska skumpa, som intogs (mycket långsamt) under brännande sol på Mackenzie Beach.

sam_6658

Spännarmake.

sam_6665

En riktigt god föllsedagsmiddag käkade vi i Larnaca innan vi tog bussen hem till Tersefanou.

sam_6662

Så – nu väntar vi på maken sjuttio år och under tiden fortsätter vi fylla livet med guldkorn.

 

 

 

 

 

 

 

Om färger och olivolja

Här är mestadels brunt. Det är höst och går mot vinter, det mesta är sönderbränt. Men när vi sitter på bussen ser vi då och då klargröna områden mitt i det bruna. Där har man bevattnat en odling eller två. Vattenmeloner, kanske.

sam_6551

sam_6555Jag blir inte riktigt klok på om man har vattenbrist eller inte. Har man varit på någon av de grekiska öarna ligger det nära till hands att tro att man bör spara på de ädla dropparna. Men här verkar det inte vara brist på något. Varken vatten eller annat.

sam_6578

Visst är det lite märkligt det här med att vandra runt i någon annans vardag? Det jag tycker är exotiskt och annorlunda och vill ta kort på, är inget märkvärdigt alls för den som bor här.

sam_6571

Hemma plockar vi äpplen, gör mos och paj. Här har man olivträd på tomten. Den här äldre mannen tyckte det var jätteroligt att (på cypriotiska) förklara för oss hur han gör olivolja på skörden.

sam_6576

sam_6553

sam_6583

sam_6584

sam_6587

Man blir hungrig av att promenera i hettan. Det är mest jag som lagar maten. Vi gör helt enkelt det vi är bäst på.

cimg9293

cimg9297

cimg9299

sam_6554

Maken är definitivt bäst på att bära hem vatten. Sådeså …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Undrar ni vad vi har för oss?

Det är lätt att svara på: faktiskt mest ingenting … Och dessutom njuter vi av det.

Lycka är att varje kväll när jag lägger mig L.Ä.N.G.T.A tills det blir morgon igen, eftersom vi har så mycket skojigt att hitta på. Det vill säga mest ingenting.

Vad ska vi äta till frukost idag? Vad har vi? Mest ingenting: oliver, ost, bröd och kaffe. Det låter alldeles utmärkt. Eller ska vi gå ut och äta frukost? Kan vi väl.

Ska vi gå ner till poolen? Kan vi väl. Ska vi ligga där hela dagen? Kan vi väl.

Vad ska vi äta till middag? Vet inte, vad tycker du? Vet inte, ska vi gå på restaurang? Kan vi väl.

Eller så snor vi ihop något – som pitabröd med stekt haloumiost och tomater, plocktallrik med jalapenoägg, oliver och ost eller kanske en grönsakssoppa (varma koppen från Sverige …) och stekt bröd med fårost.

När vi ska vara riktigt avancerade tar vi bussen någonstans. Till grannbyn. Eller till storstaden Larnaca. Man kan äta där också. Jodå. Eller så promenerar vi till grannbyn. Men det är väldigt svettigt – det är supervarmt här och det går ett par liter vatten under en promenad.

 Undrar ni fortfarande vad vi gör om dagarna? Tänk att det gör vi också! 🙂

sam_6469

sam_6490

sam_6631

sam_6572

sam_6602

cimg9296

sam_6550

sam_6565

sam_6628

sam_6632

sam_6633

sam_6613