Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen …

Men nu är det ju inte där vi varit. Vi begav oss så nära fjällvärlden vi kan komma – Sidsjöbacken, vid norra änden av stan. Sundsvall, alltså.

Och inte var vi uppe i backen heller. Vi ville ut på en rejäl promenad och sedan grilla lite korv till lunch. Det blåste nordan (+2 gr) och snöade några korn, så nog var det vinter allt.

Vi hade hela, stora grillen alldeles för oss själva. Maken lekte Grill Master.

Och jag väntade på att lunchen skulle serveras 🙂

Gott! Men kallt. Så snart vi svalt sista tuggan begav vi oss vidare för hemfärd.

Men nog var det hälsosamt och stärkande, allt!

 

 

www.aynsley.se

 

 

Veckans höjdpunkter!

Vilken vecka jag haft! Den är sedan ett år tillbaka öronmärkt för en veckas skrivretreat, men så mycket annat jag hunnit göra och uppleva också.

Bara att få vakna upp i nya huset och se ut genom fönstret är en höjdarstart på dagen.

Att få fira föllsedag med båda barnbarnen är riktigt roligt, även om den ena sov sig genom hela eftermiddagen. Jag vet inte riktigt vad den fina teckningen föreställer, men kanske 1,5-åringen gjort ett porträtt av mig? Vi lär aldrig få veta.

Lite champagne blev det förstås. Det hör föllsedagar till.

Kommer jag inte till skrivretreaten får retreaten komma till mig, eller hur? Fina författarkollegan Birgitta (hon med kioskvältaren/självbiografin Blondie) tog tåget upp till Sundsvall för några intensiva skrivardagar. Oj, så vi har jobbat, Birgitta har redigerat manus och jag har jobbat med synopsis och persongalleri. Fantastiskt givande. Självklart har vi käkat gott också, det hör liksom till.

Fina höjdarmaken har förstås fått vara med ett hörn. Middagshörnet.

Nästa höjdpunkt – besök på Gävle Implantatklinik. En framtand (fastcementerad med titanstavar) började röra på sig för ett par månader sedan. Nu var det äntligen dags att få göra något åt det, men så nervös jag var! Vad kan tandläkaren göra? Limma fast den? Implantat? Hur ont kommer det att göra?

Jag hade inte behövt oroa mig, efter tre bedövningssprutor rakt upp i näsan (kändes det som) och sedan femtio smärtfria minuter satt tanden där den skulle. Plånboken överlevde också. Dubbel lycka!

I Gävle hittade jag våra fina nattygsbord av smide som vi tog hem och kunde fixa klart vårt fina sovrum. Så härligt! Nu har vi inga ”måsten” kvar i vårt hem. Fix och trix och städ i skafferi och skrubbar och så vidare återstår – men absolut inget som är jätteakut.

En av helgens höjdpunkter var skrivtimmarna ihop med bästa kollegan Micke (deckarförfattare från Sundsvall) vid mitt köksbord. Sedan käkade vi hemgjord pizza tillsammans med maken och spelade kort. En höjdarkväll.

Och vet ni – en riktig höjdare är kvar. Ledig söndag!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Ölandstok

Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Visst är det så. När jag kom hem från den fantastiska pilgrimsresan i Nepal fick jag lov att omgående kasta mig rakt ut i det okända.

Det har varit några spännande, omtumlande, intensiva, transpirerande, irriterande och fantastiska veckor. Men här kommer äntligen ett blogginlägg.

När jag kom hem från Kathmandu hann jag väl inte mer än att sova några timmar innan det var dags att börja nya jobbet, det på bokhandeln i Sundsvall.

Fotot taget tidig luciamorgon. Vi har faktiskt elektricitet och belysning i vanliga fall …

Det är väldigt länge sedan jag fick lov att vara ”ny på jobbet” och måste säga att det är både spännande och ganska skönt. Jag är tillåten (och förväntas) fråga om det mesta, hjulen är redan uppfunna och jag behöver inte hitta nya, egna lösningar. Ovant för en gammal företagare (sedan trettio långa år), men även en befriande känsla. Och vilka härliga kollegor jag har! Det är länge sedan jag skrattade så mycket som vi gjort under julstress och press.

Ett par dagar efter jobbstart var det dags för flytt. Vi bor numer ett par mil närmare stan med närhet till bussförbindelser och livsmedelsaffär. Ett lyft för oss i allmänhet och mig i synnerhet. Ganska många har frågat hur i all världen vi kan flytta från den fantastiskt vackra utsikten, men den nya vyn går inte av för hackor den heller. Så det så. 

Gym finns här i byn också! Gissa om jag kommer bli vältränad i vår.

Här i nya byn och huset har vi nu firat jul, nyår och min föllsedag.

Vi har haft så otroligt hektiskt så någon gastronomisk matlagning har det inte varit tal om. Kan man förresten få skörbjugg av Findus delikatessköttbullar??

Nåja, vi har nog petat i oss en och annan godsak också, särskilt under jul- och nyårshelgen.

Men så var det det där med Öland då och token. Eller tokarna, om man ska vara mer exakt. Det har ju liksom varit tradition att åka på skrivretreat en vecka i januari hos väninnan på Öland. Jodå, ni som följt mig på bloggen har sett att det är mycket god mat, en hel del bus, tjo och vin (vi har ju ”varit tvungen” att fira min föllsedag), men vi har jobbat väldigt hårt – skrivit, redigerat, testläst varandras texter och spånat på nya idéer.

Det har varit en kreativ och inspirerande vecka med kära vänner, en vecka jag inte vill vara utan, men i år fick vi av olika anledningar ställa in med ganska kort varsel. Så trist, men sådant är livet. Så – vad göra? Vi uppfann ett nytt Öland, såklart. I år heter retreatplatsen Nolby och här, som på Öland, finns mycket vackert att se, promenadstråk när man vill lufta hjärna och lungor, skrivargrottor och självklart en del mat och vin kvällstid.

Sammantaget kommer det bli en fantastisk vecka (som avslutas med ett tandläkarbesök i Gävle på fredag. Min framtand håller på att ramla ur … sviter sedan volontärtiden i Nepal). Och det kommer bli ett helt fantastiskt år, med mycket glädje och stora framgångar. Och visst är jag ganska fantastisk själv? Eller hur?! Förresten, det är du också! 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Superdiwor och Bokhandlar-Bosses skumpa

Första stoppet mot Kathmandu blev inte Doha, Qatar, denna gång. Nej, maken och jag tog tidiga tåget till Stockholm för ett dygn att umgås och träffa vänner. En skön start på de kommande tre, betydligt mer spartanska, veckorna.

Torsdag kväll: efter flera timmars kämpande med packning och begränsning till 30 kilo: fadderbrev och presenter, hikinggrejor och kläder, skor, gåvor och allt jox var vi förtjänta av vitlöksgratinerad hummer. Eller hur? Vardagslyx big size.

Som sagt, tidig morgontimme. Först med bil dit vi kan parkera bilen något dygn, sedan buss till järnvägsstationen i stan för tågresan till huvudstaden.

Incheckning på hotellet och golunch med vacker utsikt.

Visst, lite byggen och sådant, men om man lyfter blicken så visst är det tjusigt med Stockholms ström och Gamla Stan!?

Tyvärr hann jag inte avsluta och färdigställa alla åtaganden innan jag åkte, men visst är det praktiskt att kunna ha kontoret ”på fickan”? Eller åtminstone i handbagaget. Tre timmars administrativt jobb uppe i loungen var perfekt, med croissanter, tomatjuice och den vidunderliga utsikten. Jodå, maken ser bra ut han också, men det var främst utsikten från de stora fönstren jag syftade på.

Men nu fick jag allt rappa på, fina väninnorna annonserade sitt besök.

Båda är faddrar till flickor i Kathmandu och ville överlämna brev och presenter till ”sina” tjejer. Och jag tyckte tillfället var gyllene att äntligen sprätta champagneflaskan jag vann på Sverigeförfattarnas Litteraturkryssning i april. Det var där jag vann novelltävlingen med tema ”författardrömmar” med Berit Rings ambitioner och möte med Bokhandlar-Bosse. Detta genererade alltså en butelj av denna ädla dryck.

Men nu är den slut! Blir till att knåpa ihop nästa novell nu då, så jag får lite mer skumpa.

Kära vännen Annica ville absolut ha ett foto av sina berömda författarvänner, eller, nej det var inte så hon sa? Författardivorna, uttryckte hon sig. Okej, vad gör man väl inte för sin stund i rampljuset? Vi bjuder på Siwan och Diwan. Och ja, det är maken som vilar öronen från oss i bakgrunden.

Men nu – några timmars sömn för mer kontorsjobb lördag innan det är dags att checka in på Arlanda! Lite resfeber börjar jag allt att få.

 

 

www. aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fredagsmys på riktigt!

Vilken helg det blev! Fredag eftermiddag fick jag jobb på bokhandeln och självklart ville vi fira med ett glas champagne. Vi hade köpt biljetter till Sundsvalls Vin- och Smakmässa på kvällen och räknade med att de skulle ha skumpa.

Sådan himmelens fin lokal att ha fin mässa i! Det ser lite tomt ut på just den här bilden, men det var väldigt tidigt på eftermiddagen och jag tog kortet för att tak och lampor är så vackra.

Ost och kött och whisky och vin och choklad och öl och … och … det fanns hur många godsaker som helst. Naturligtvis hittade vi vår champagne och köpte varsin provsmak.

Vi handlade med oss en hel del gott hem, käkade smakbitar och charktallrik på plats samt provsmakade en fantastisk Chateauneuf du Pape, ett av mina absoluta favoritviner. Sedan gick vi till nattlogit för att göra kväll. Imorgon är ju alltid en annan dag och redan vid 7.30 skulle vi styra kosan tjugo mil söderut eftersom jag skulle jobba.

Men det gjorde inget. Det var så himla trevligt och njutbart att jag kommer att minnas den här kvällen länge.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Svampigt värre!

Tjejen från Ramsele är på besök. Ni vet, hon som jag hälsade på förra veckan och yogade och mediterade med. Nu var hon på väg söderut för att hälsa på barn och barnbarn och hade tack och lov tid att även tillbringa ett dygn med mig

Första kvällen var det förstås ett väldans fjäsk. Det brukar vara det när det kommer gäster. Hasselbackspotatis, kyckling och trattkantarellsås.

Morgonen därpå ägnades åt morronkaffe, morronmeditation och morronyoga. Visst låter det härligt? Det var det! Efter morronfrullen knallade vi till morronskogen för att plocka trattkantareller.

Om vi hittade några trattisar? Jodå, tack!

 

Även några gulingar, faktiskt.

Oj! Är det månne en björn som vatt i farten??

Men? Hoppsan! Är grinden stängd och låst? Den var öppen när vi kom dit ett par timmar tidigare. Jag har blivit – nästan – inlåst förut, klicka här för att läsa just det blogginlägget. 

Det ordnade sig! Grinden var inte låst, det var bara att lyfta haspen, öppna och gå ut. Och sätta tillbaka haspen, förstås.

Snart var vi hemma och det tog ett par timmar att rensa svampen.

Och sedan var det dags för middag. Igen. Idag nepalesiskt käk: Dal Bath. Ris och linser med grönsaksröra. Plus lite kyckling. Mums. Vi måste ju förbereda oss inför resan …

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

I korsningen mellan fantasi och verklighet

Jag har blivit med iPhone. En röd. Lyxpryl, anser jag, men eftersom jag har kontoret på fickan när jag är ute och reser och jobbar behöver jag en bra dator och en bra telefon att hantera, även att ta foton med. Och nu har jag äntligen fått igång den samt fixat några appar och annat nödvändigt. Så tänkte jag – den där Siri alla pratar om och med kan vara roligt att ha, så jag aktiverade även henne. En söndag morgon lekte jag med min nya röda telefon:

”Hej Siri. Vad är klockan?”

”Hej Siri. Recept på sockerkaka.” Så skojade jag vidare:

”Hej Siri. Kommer jag att träffa den rätte innan jag dör?”

Siri: ”Hej! Ett alternativ är sjukhuset på Bergslagsgatan 32 …

Och vad sägs om dessa:

Tack Siri! Den tjejen kommer jag att ha mycket kul med.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Kommer efter som Arbogaölet …

Någon mer än jag som minns det gamla uttrycket ”Det kommer efter som Arbogaöl”?

Nehej, inte det. Wikipedia säger: ” Det kommer efter som Arboga Öl”. Dessa bevingade ord ska enligt sägnen ha yppats år 1365 av en krigshär som kommit för sent till ett slag. Soldaterna hade nämligen rastat i Arboga och provat det lokala ölet, som redan under medeltiden var känt för sin styrka och smak. Oavsett om denna historia är sann eller inte följs traditionen med att brygga mustiga och fylliga öl.”

Visserligen var det söndag och ölaffären var stängd, men vi skulle ändå ta en tripp till just Arboga för att se mer av omgivningarna.

Vi började på Kanalbron, den lilla stadens äldsta bro. Vackert är det och vi hade tur med vädret, ganska kyligt, men solen gjorde sitt bästa för att värma upp oss.

En mycket vacker stad med en hel del att vila ögonen på!

Engelbrekt vaktar utanför Heliga Trefaldighetskyrkan från 1200-talet. Lite anonym på utsidan, men med mycket vacker interiör. Där stannade vi även på högmässa, lyssnade på skönsång och kloka ord. 

Slutligen besökte vi stadens äldsta kyrka, S:t Nicolai.

Så var det dags att lämna Arboga för denna gång. Något Arbogaöl blev det inte, men vi tackade vår eminenta guide, en kompis till värdparet, och åkte vidare.

To be continued.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

I en annan del av Köping

Maken och jag skulle äntligen åka till Kolsva som vi pratat om så länge. Vi skulle hälsa på kompisarna som bor i det lilla samhället strax utanför Köping. Det hade snöat under natten, men nu var vägarna bara och det var plusgrader igen. Efter fyra timmars bilfärd var vi framme och fick avnjuta den väntande middagen.

Gulasch! Vi har ju nyligen rest i Europa tillsammans och ätit gulasch i olika former och varianter, så det var supergott och trevligt att återuppliva (inte så gamla) minnen.

Efter den delikata middagen var det dags för sällskapsspel. Vi hade tagit med oss Tripoley som vi för övrigt köpte i USA när vi hälsade på kompisarna där för några år sedan.

Allt roligt har ett slut, så även lördagkvällar i Västmanland.

På söndagsmorgonen väntade en trevlig överraskning.

Amerikanska pannkakor med lönnsirap och bacon. Wow och mums! Minnen från Cracker Barrel, den fantastiska frukostrestaurangen vi besökte flera gånger under vår treveckors tripp till USA det året vi vann pengar på ”Lingo” på teve.

Efter frukost var det dags för sightseeing i en annan del av Köping.

Fortsättning följer.

 

 

 

www. aynsley.se

 

 

 

 

 

Klimatsmart! Igen …

Det är mycket nu. Klimatsmart och klimatkompensation och man ska göra så och resa si. Visst, självklart ska vi värna vår miljö. Men att resa i glesbygd utan bil är sannerligen inte lätt. Det märker jag inte minst när jag ska hälsa på mamma utanför Färila. Jag tar mig till Ljusdal utan problem, men norrut – nää, nästan omöjligt. Åtminstone om man är yrkesarbetande och inte har möjlighet att ta semester för att åka på visit. På helgerna till exempel går det en buss. Söndag kväll. Okej. Nej, det får allt bli bil om jag ska kunna träffa mamsen.

Förresten är det inte bara i norrländsk glesbygd det är tufft att ta sig. Jag bor drygt två mil söder om Sundsvall, fem minuters promenad från E4 där buss 29 Hudiksvall-Sundsvall går sju gånger om dagen i vardera riktning. Wow, tänkte jag när vi flyttade dit för 2,5 år sedan – vi behöver bara en bil, jag kan åka buss in till stan när jag behöver. Tji fick jag. Man har dragit in hållplatsen och ska jag överhuvudtaget kunna åka kommunalt får jag först gå en dryg halvmil eller så. Lite ogörligt, lär väl de flesta medge. Och det är inte ens glesbygd. Som sagt.

Den här veckan har jag dock blivit vederbörligen imponerad över hur väl kollektivtrafiken fungerar i vissa regioner. Ännu så länge, ska väl tilläggas. Jag skulle på meditationsläger till väninnan i Ramsele och tänkte att det går väl något tåg jag kan åka och byta några gånger och så vidare. Bättre upp. Buss från Sundsvall, byte i Österforse eller Långsele och buss därifrån raka vägen till Ramsele. Enkel resa tre timmar! Inklusive stopp på diverse hållplatser, vad sägs till exempel om Ärtrik?

Vår svenska natur är oslagbar. Man kan sittande timmar och bara njuta av vyerna, eller hur?

Jodå, bussen går dagligen flera mil längs dessa smala grusvägar.

Och vilka busschaffisar! Inga nonsenskommentarer man är så van vid nu för tiden, typ ”fråga inte mig var bussen stannar, jag är bara chaufför”. Nej, minsann, riktigt fin service fick jag ”kliver du av vid den hållplatsen istället behöver du inte vänta så länge på nästa buss”, ”ha en fortsatt fin resa nu” och liknande.

Tack Din Tur för en angenäm resa i norrlandskogarna!

Jag kom till Sundsvall vid lunchtid och gick till fina Pallas Konditori där jag tog en fika och redigerade manus tills maken hämtade mig efter jobbet.

 

 

 

 

 

www.aynsley.se