Och så vänder vi på bladet …

… och vad hittar vi väl där? 

Ja, säg det? Ett oskrivet blad, ännu så länge. Men nu är det gjort. Bästa lyan är tömd och lämnad. Jobbigt, visst, men vi hade bestämt oss. Vi bor i hus utanför Sundsvall och andrahandskontraktet på lägenheten i Gävle gick ut vid årsskiftet. Jag var tvungen att ta ett beslut. .

Vi åkte ner i lördags och fyllde släpet med möbler och lite annat jag längtat efter: soffa, stora röda mattan, en lampa med mera som vi körde hem till Villa Armsjön och bar in. Sedan tillbaka till Gävle för fortsatt rensning.

Men, vad skulle vi göra med alla prylar? Möbler? Kläder och sängkläder i två förråd? Jag menar – vi har redan ett fullt hem och lite till.

Enkelt: annonsera på Facebook!

Varsågoda ungdomar! Kom och hämta. Kostar gratis!

Vitrinskåp, rumsbord, byråer och säng gick redan första dagen. Även en del porslin. En av våra gäster tipsade om att Ria hämtar upp sådant man inte behöver. Aha – bra idé! Dels slipper vi ägna tid och energi till att åka till återvinningen, dels kommer grejorna att säljas billigt till folk som behöver dem och pengarna går till bra ändamål.

Man gör en del fynd när man städar ur förråd.

Eftersom detta var mina sista dagar som lägenhetsägare i Gävle planerade jag även in en del skoj. Jag ville njuta ordenligt av den sista veckan. En golunch på vackra Konserthuset var en självklarhet.

Extra roligt att träffa kompisen Hasse.

Middag med bästa vännerna på Runebergs kvarterskrog.

Kalixlöjrom och bubbel. Mums.

Vi utnyttjade våra presentkort på Bishops Arms, en annan kväll käkade vi middag och spelade biljard på Interpool.

Bubble Thursday på Absint – champgne och snittar.

Maken, min vardagshjälte!

Nu verkar det som om vi är värsta festprissarna, men faktum är att vi somnade före tio varje kväll. Supertrötta i kropp och själ. En kväll köpte vi hem pizza och kollade film på TV4play vid den enda möbel vi hade kvar – köksbordet.

Och så kom den sista, sorgliga dagen. Efter att ha sopat dammet ur förråden, bytt handtag och knoppar på skåpluckor, kört skräp till återvinningen, fått lägenheten besiktigad och lämnat tillbaka alla nycklar var det dags att återvända till Sundsvall med det allra sista flyttlasset.

Man kan väl lugnt säga att jag åkte med blandade känslor. Jättetrist att flytta ur den perfekta lyan och lämna min kära hemstad – men skönt att det är gjort när det ändå måste ske.

Två timmar senare hade jag anledning att ångra mig. Vi kom inte in på vår egen gårdsplan på grund av fyra decimeter nysnö och en halv meter plogvall. Bil och släp ställde vi ifrån oss på byvägens mötesplats och gick hem för att skotta undan det värsta. Det tog en och en halv timme.

Dagen därpå har vi denna vy från ytterdörren. Gårdsplanet krymper för varje vecka. Snön måste ju få plats. Ser du staketet lite längre bort? Där parkerade jag min buss förut …

I dag har vår hyresvärd varit här med traktor och bland annat skottat fram vår brevlåda. 

Den var till hälften fylld med snö och resten av blöta brev och reklamblad. Allt fick torka i diskhon över natten. Det är bara att hoppas att PostNord inte slängt den post som inte fick plats i lådan ute i snön …

Det är verkligen extremt mycket snö och blåst här uppe. I dag har maken skottat fram altanen – vi var lite rädda att den skulle braka ihop. 

Han måste ju få en värmande glögg, eller hur?

Så var det det där med bladvändningen. Det blir spännande att se hur framtiden utkristalliserar sig. Mina intentioner att bo kvar i huset vid sjön i några år är äkta och starka, men efter tre flyttass på mindre än ett år vågar jag knappt önska längre. Hur som helst är ett långt livskapitel över och även om jag flyttar tillbaka till samma lägenhet när jag är 62 (jo, jag bestämde mig för det häromdagen) så blir det naturligtvis aldrig detsamma. Jag är inte densamma och inte heller livet. Nu pratar jag lite nonsens, men faktum är att jag tillbringat de bästa åren i mitt liv i Gävle. Jag får skapa mig ett nytt drömliv, helt enkelt.

Och –  se framåt, inte bakåt. Det blir – som sagt – spännande att följa fortsättningen. Sådär på första parkett, förstås.

 

 

 

 

 

 

 

 

En potatissticka från Tandådalen?

Flyttdags igen! 

Men denna gång flyttar jag från, inte till. Jag har kanske uttryckt mig lite luddigt för det finns de som tror att vi lämnar huset med den bedårande utsikten bara några veckor sedan vi flyttade in. Nej – så illa är det inte.

Det är min kära lägenhet i Gävle jag flyttar ur. Min ”ungflickslya”. Visserligen har jag bott i Sundsvall ett antal år nu, men vi har behållit den här lägenheten på grund av läget och dess trivselfaktor. På fredag ska den besiktigas, nycklar kvitteras och jag stänger dörren för alltid. Inte bara till en tvårummare i Gävle, utan till ett långt kapitel i mitt liv.

Jag erkänner villigt att det känns sorgligt. Här har jag trivts så bra. Uteplatsen är enorm och tack vare staketet runt om och balkongerna ovanför har min altan liksom skärmats av så jag har både tak och väggar där. Otaliga är de sommarkvällar och nätter jag suttit där ute, tittat på teve, inmundigat räkor och vitt  vin, spelat spel eller bara filosoferat över livet.

I lördags kom jag ner för att avsluta kapitel Gävlebo. Jag passade förstås på att träffa bästa vännerna, La Familia, på kvarterskrogen där vi käkade gomiddag och delade en flaska rött.

Söndag  morgon startade projekt Flytta från Gävle på allvar. Medan vi lastade släpet fullt med kartonger, mattor, soffa och annat kom jag på en alldeles lysande idé. Vi har så mycket prylar att vi har funderat på var i friden vi ska göra av dem när vi kommer hem till Sundsvall.

Jag tog helt sonika och lade ut en blänkare på Facebook. En Köp och säljsida för Gävleområdet. Skrev att nu var det bara att komma hit och hämta möbler, porslin  och annat. Oj, så många som hört av sig:

Är det verkligen sant, eller har du skrivit fel?

Nej, det är alldeles sant. Kom, titta och plocka!

Så roligt det har varit, att träffa alla människor.. De flesta är ungdomar som varit jätteglada över att få ett vitrinskåp, ett vardagsrumsbord, en dammsugare eller kaffeservis alldeles gratis. Det som är kvar på onsdag hämtar Ria och säljer i sin second hand-butik.

Än finns det mycket prylar kvar, trots att jag prackar på besökarna allt jag kommer på:

”Vill du inte ha ett köksbord? Nehej, inte det. Men ett resestrykjärn då? Dammsugare? Men en potatissticka från Tandådalen kan du väl inte vara utan?”

 

 

 

 

 

 

 

Att blogga är ingen barnlek …

Att blogga är minsann ingen barnlek. Förutom – förhoppningsvis – intressanta, aktuella och läsvärda inlägg ska bloggen skötas exemplarisk: uppdateras och hållas fräsch. Gammal skåpmat ska bort och frestande nyheter in.

Apropå frestande …

Jag känner mig imponeradtacksam och aningen förvånad över mina trogna följare som inte gett upp hoppet trots de ynka inlägg jag åstadkommit under 2017. Flera har hört av sig på olika sätt för att tala om att man uppskattar att jag kommit igång med bloggandet igen.

TACK – kära ni! Ni gör mig så glad och jag inspireras att fortsätta.

Nu är samtliga bloggsidor uppdaterade: startsidan ”Välkommen till mina bloggar”, ”Jag- en författarkvinna” samt ”Jag – en resenär”.

Välkommen in! Se och läs! En mängd nya och gamla foton har jag också lagt in – det är mycket möjligt att just du finns med på ett eller två av dem!

Mycket nöje! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Very Important Person

Jag har flera vänner och bekanta som antingen är på, eller är på väg till, varmare breddgrader för några dagars välbehövlig sol, värme och rekreation. I vanliga fall är jag lätt avundsjuk, men inte nu.

Jag har ju vatt på en veckas skrivretreat på Öland –  och det  var precis vad jag behövde! Solbränna och kvällsdrink i ljumma vindar – visst, underbart, men för att ladda de för länge sedan utbrunna batterierna behövde jag ett annat slags vitamintillskott och det har jag sannerligen fått!

Har du någonsin sett ett så gräsligt foto?

Tätt tillsammans med tre andra personligheter, alla så olika min och varandras, har jag  fått vila, nytt syre och näring för både kropp och själ.

Och man har fått ta HUUR mycket sås man vill …

Jag har hittat tillbaka till pennan och orden. Visserligen har jag inte hunnit knåpa på mitt gamla romanmanus, men arbete med blogg, hemsida och framtida projekt med Stockholmsförfattarna har tagit sin tid. Det har gått väldigt lätt att hålla tankarna borta från flyttkartonger och varulagerinventering här  hemma.

kalltsomfanochhurmycketskitsnösomhelstpunktnu

Så – borta bra, men hemma bäst. Jag har de bästa intentioner att fortsätta goda vanor – yoga, promenader, strukturerat arbete etc.

Vilken tavla!

Men, som vi alla vet, när man lämnar den skyddade miljö där inspirationen flödar och alla goda idéer kommer till, kastar sig verkligheten obönhörligen över en. Oplanerade saker knackar på och inrutade dagar tar en annan struktur.

Okej, då får jag göra nya rutor, tänker jag. De blir kanske kantigare, antar en annan storlek och är inte fullt  lika roliga, men det handlar om förhållningssätt. Som en klok kvinna sade häromdagen, det är lättare att ta itu med saker och ting om man bestämmer sig för att det ska bli en intressant och lärorik upplevelse, i stället för att sucka och vara ledsen över det som är jobbigt.

– mina vänner, nu ska det bli morgonyoga trots att förmiddagen redan är långt liden. Jag ska andas in ljusa, lätta och hoppfulla tankar för att tränga bort det kalla och mörka. Tända lampor och ljus för att behålla den glädje jag har så lätt för att tappa.

Jag tar finmuggen till hjälp för att minnas att det är faktiskt bara jag som kan göra min egen dag. VIP, very important person, det är du och jag, vi är alla våra egna VIP-kunder, glöm inte det!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stockholmare? Jag?

Tror ni jag har det bra här på Öland bland författarkollegors glada sällskap?
Japp – rätt gissat, jag mår som en prinsessa!

Visserligen arbetar de andra med sina respektive bokmanus, vilket gör mig ganska avundsjuk, men jag jobbar hårt med de texter jag försummat så länge: mina bloggar och hemsidan. Flitens lampa lyser verkligen över oss alla!

Skrivretreat på Öland med kollegor från Stockholmsförfattarna

Dagarna på ett skrivretreat är långa och mödosamma. Vi ställer ingen väckarklocka, men vid halv åtta-tiden är de flesta redo för morgonkaffet. Var och en mornar sig i sin egen takt, själv behöver jag ett soffhörn, kaffe och tystnad innan jag kommer igång. Vid niotiden kör vi ett lätt yogapass tillsammans och sedan är det fri lek, det vill säga alla jobbar med sitt och käkar lunch när det passar. Klockan ett är det promenaddags. Du som känner mig vet hur jag avskyr just den aktiviteten, men jag erkänner mer än gärna att det är väldigt skönt en timme senare när kängorna åker av igen. Jag känner mig sådär jättenyttig och skönt tillfreds, du vet.

Eftermiddagen är återigen fri arbetstid och vid pass halv fem är det dags för kvällsskiftet. Då läggs manus, fotofiler och andra privata projekt åt sidan och vi jobbar några timmar med vårt gemensamma, det vill säga Stockholmsförfattarna Event.

Så glad jag är att få ingå i det här nätverket! Inte bara för att jag har tillgång till roliga aktiviteter jag knappast skulle kunna ta del av annars, nej, även för fina kollegor runt om i landet som vissa av dem även blivit mina vänner. Ja, det är faktiskt så att man behöver inte ha den minsta anknytning till huvudstaden för att vara medlem i eventnätverket!  Det räcker gott med författardrömmar och / eller en och annan utgiven text och det passar mig utmärkt.

För, nej, någon stockholmare blir det aldrig av mig, det är jag ganska säker på!

Stockholmsförfattarnas hemsida

Stockholmsförfattarnas Facebooksida

Kom med du också!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ölandstokar

Nu har jag tillbringat tre hela dagar på Öland. Snart halva veckan har gått, men det känns som en hel evighet. Jag måste erkänna att det är väldigt skönt att slippa det extrema snökaoset  hemma i Norrland, även stressen över flyttkartonger, administration och varulagerinventering. Här ägnar jag mig åt yoga, bokmanus och planering av författarframtiden tillsammans med kollegorna från Stockholmsförfattarna. 

Vi är noga med att vårda både kropp och själ, så förutom yoga och bra mat tar vi dagliga långpromenader i den vackra, lite karga (och framför allt snöfria …) omgivningen.

Och hemma väntar en riktigt smaskig middag på Ölandstokarna.

Scampi. Oj, så snabbt det tog slut …

 

 

 

 

 

 

56 år och 24 minuter

Så har min femtiosjätte föllsedag passerat. Jag vill inte säga det högt för det låter alldeles för nära sextio. Men – för att citera salig mormor:

”Ha, det är väl ingen ålder på en kvinna. Och gift har hon ju blivit också.”

I vanliga fall firar jag föllsedan hemma med champagne och smörgåstårta, men den här dagen drog jag iväg hemifrån.

Från drivor, kaos och snöskottande make till en dagslång bussresa tillsammans med sköna kollegor från Stockholmsförfattarna, ett nätverk som samarbetar i olika event runt om i landet. Vårt mål var skrivretreat på Öland.

Efter incheckning och en utsökt middag var det dags att jobba lite. Jag menar, vi är ju inte här för skojs skull. Enbart. Nej, vi har mycket att planera, strukturera och filosofera över.

Men det är klart, lite champagne hinns ju alltid med … det är ju faktiskt föllsedag hela dagen.

Jag tackar härmed för all uppvaktning, grattishälsningar via Facebook, sms och främst naturligtvis personliga samtal. 

Vän av ordning funderar nu över bloggens rubrik ”56 år och 24 minuter”.

Ja, 56 år syftar alltså på lilla mig. De 24 minutrarna avser den tid det tog att korka upp en motsträvig flaska bubbel i bussen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skrivkramp

Hej bloggen! Nu är jag här igen.

Det är länge sedan sist, men år 2017 har varit rörigt, kaotiskt, dyrt och energikrävande på flera vis. Orken och tiden har inte räckt till att skriva eller blogga. Tyvärr. Men det blir ändring på det nu, tänker jag!

Först: många har undrat varför vi redan flyttat från vårt hus i skogen. Jag vill inte gå in närmare på den trista och dyrköpta historien som slutade med att vi blev nekade tillträde till huset samtidigt som vi krävdes på hyra. Vi har satt punkt för det kapitlet i livets bok och förhoppningsvis lärt oss något av det.

Men – för några veckor sedan flyttade vi till ett sprillans nytt hus med högt i tak, mycket luft och en helt bedårande utsikt över sjö och skog. Här vill jag bo och leva i många år!

För övrigt har år 2017 mest bestått av jobb, jobb och mer jobb. Jag har hunnit köra två säsonger med min rullande klädbutik och det har varit intensivt, roligt, tufft och jobbigt.

Nu har jag jullov tills jag kör vår- och sommarkollektionen med början 28 februari. Sedan är det full rulle fram till någon gång i juni.

Apropå julen så var helgen lugn, skön och avkopplande. Precis som man hoppas den ska bli. Flyttkartongerna stängde vi dörren om och njöt av helgen, pyssel, god mat och vinterpromenader.

Och apropå vinter – vi har investerat i en snöslunga för att inte slita ut den drygt 60-årige maken i förtid. Vi har nämligen varit tvungna att skotta tre – fyra gånger om dagen i stort sett hela december och även nu i januari. Nederbörden verkar aldrig ta slut.

Men idag är det trettondag jul och jag befinner mig på ett helt snöfritt Öland.

Jag är här på skrivretreat och planeringskonferens tillsammans med tre kollegor från Stockholmsförfattarna. Förutom ett kommande gemensamt bokprojekt har vi en massa arbete att utföra inför mässor och marknader, Litteraturkryssning på Birka Princess och annat skoj. Mer information kommer – jag lovar!

Jag lovar också att återkomma med en ny blogg, snart. Kanske min skrivkramp släpper under veckan med dessa kreativa författarkvinnor?!

 

 

 

 

 

 

 

 

Elvis has left the building …

Det har vatt ett jobbigt halvår. Mycket drygt, med nytt jobb som Seniorshopsäljare, flytt och annat. Jag bloggar om det en annan gång.

I går gjorde jag min sista arbetsdag för säsongen och nu ska jag – försöka – ha semester några veckor.

Men nu är det midsommar. Midsommarafton.

Det har varit en bra dag. Jag vaknade tidigt, klev upp och fixade bokföringen för juni. Skönt att ha det gjort.

Maken och jag åkte till byn och postade alla papiren, handlade lite och sedan tog vi en sen frukost. Eller tidig lunch, om man så vill.

Sill, lax och snaps. Och en massa annat gott.

Det är ju midsommarafton.

Vi har haft solsken i stort sett hela dagen, även om det varit lite svala vindar emellanåt. Inte sol- och badväder direkt, men helt okej ändå.

Jag har hunnit inventera en del av varulagret samt städa lite. Skönt att få sådant gjort. Och jag känner mig ledig när jag får göra det jag verkligen vill och har längtat efter att hinna med. Så det har vatt en bra dag, tycker jag.

Visserligen har den kunnat slutat illa.

Vi hjälptes åt att rulla in klädvagnarna i bussen och jag bad maken parkera intill garaget. Jag stod och tittade på och kände grilldoft från en granngård. Och kom på – fan … spisen … stekpannan med smör …

Oj, så jag sprang. Skorna sinkade mig så jag sparkade av mig dem och sprang på grusgången utan att känna hur ont det gjorde. Jag bad till universum att det inte skulle ha hunnit börja brinna ännu. Och det hade det inte. Maken kom inspringande strax efter mig (han förstod vad som hänt) och vi slängde ut stekpannan på gården och ställde till korsdrag i huset. Det tog en stund att få bort rökoset, men allt gick bra och jag är tacksam för det.

Så – nu har vi käkat midsommarmiddag och tittar på en Wallander på play. Det är helt okej att sitta på altanen när ljusen är tända och alstrar lite värme.

Från och med i morgon tänker jag ha semester på allvar. Jag har beslutat att skippa allt vad sociala medier heter och bara tagga ner. Sova, när och hur mycket jag vill. Äta när jag vill och överhuvudtaget göra vad jag har lust med. Och skita i det jag inte har lust med.

Så härmed säger jag Auf Wiedersehen, kära vänner, följare och bekanta. På återseende en annan dag.

En annan månad.

 

 

 

 

 

Det händer i mars!

I mars månad händer det mycket. Visst, jag börjar nytt jobb och flyttar, men det var inte det jag närmast tänkte på.

Nej, det är allt roligt som har med författande, böcker och skrivarlust att göra! Här är kalendern:

Lördag 11 mars: Bokmässa i Dalarna för tredje året.

”Lördagen den 11 mars kl. 10.00 slår vi upp portarna till Dalarnas bokmässa på Dalarnas Museum i centrala Falun. Här kommer du kunna mingla runt bland förlag och författare, lyssna på författaruppläsningar och föreläsare samt ta en paus på café Kopparhatten. Mässan har öppet till 16.30 och det är gratis inträde.”

Torsdag-lördag 16-18 mars: Littfest i Umeå, Norrlands egen bokmässa. Det är fjärde gången jag är där (tredje som utställare). Programmet publiceras på deras hemsida den 9 februari.

Slutligen, den 26-27 mars: Litteraturkryssning med Stockholmsförfattarna i samarbete med Birka Paradise.

”Välkommen till en kryssning för dig som älskar böcker eller har författardrömmar.
Kryssningen går av stapeln mellan den 26-27 mars. Vi rekommenderar buffé kl. 18.00 så att alla deltagare kan umgås.

Boka på www.litteraturkryssning.se eller ring 08-702 72 00.
Stadsgårdsterminalen T-bana Slussen
Avgångstid 18.00 Ankomsttid 15.45
Föreläsningar och workshops”

Jag är jätteledsen över att jag inte har möjlighet att åka med, men är du intresserad av böcker och skrivande, eller för den delen läsande, så häng med! Flera intressanta föreläsare och (tro mig) givande och skojigt mingel i dagarna två.

 

Håll med om att mars är ett eldorado för oss bokstavsfantaster!

 

 

www.aynsley.se