Pride

Ytterligare något att stryka ur ”99 saker att göra innan jag dör”-listan:

Prideparad.

Jag har aldrig varit på en förut. Det var färgglatt, folkligt och fantastiskt trevligt!

Glada människor och en hel del uppfinningsrikedom.

Självklart är inte alt bara glatt. Tankarna går till de av oss som måste tänka till både en och två gånger innan man deltar i en sådan här manifestation. De som bor i länder där homosexualitet är förbjudet och/eller tabu. Jag tänker bland annat på Nepal. Landet och dess regim hyllas för att man bland några få länder infört ”det tredje könet”: ”other”. Det är dock relativt få som öppet kan gå ut med sin avvikande sexuella läggning och vi är många som anser att man kanske skulle lära sig ta hand och ta hänsyn till sina två ordinarie kön (man och kvinna) innan man inför ett tredje?

Vi har åtminstone visat vårt stöd och dessutom träffat vänner och bekanta. Nu går vi och käkar, hörni!

 

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Tom, Jan-Åke och de andra

Jag fick förfrågan om ett annorlunda, men roligt uppdrag. Gefle Katthem i Gävle firar 15-årsjubileum och skulle ha öppet hus.

Bildvisning ”Att vara katt i Kathmandu”, en spännade utmaning.

Vacker väggmålning

Jag har inte besökt ett katthem förut. Inte i Sverige. Mitt intryck är att man är mycket mån om sina skyddslingar. Till exempel måste man ha plasttossor utanpå skorna alternativ låna skor på plats (för att inte sprida bakterier). Vi fick Inte fotografera katterna. Ganska självklart, egentligen. Många missar är omhändertagna och det vi fick oss berättat om vissa katters skador och men gör ont i magen och får mig att vilja döda dårar

Man bjöd på ett härligt fikabord!

Man hade bullat upp med hembakat, gluten- och laktosfritt fikabröd samg, gurka och äpplen att plocka fritt av. Mot valfri donation till katthemmet, förstås. Bra initiativ.

Utsmyckning på toa

Vi fick förstås en rundvandring på det fina, men bidragsberoende katthemmet. Som vanligt när det gäller sådana här inrättningar går man på knäna. Man klarar sig inte utan sina fantastiska volontärer. I en del av lokalerna driver man kattpensionat.

Alla katter är olika individer och har egen personlighet. Det vet jag sedan förut eftersom jag haft flera stycken. Bland annat träffade vi Tom, en mycket  gullig och gosig lite större katt, men Tom har en del samarbetsproblem med andra av sin ras.  En annan kille som fastnade i minnet är Jan-Åke, kattfarbrorn som trivs bäst i köket, men som fick ta sin tillflykt till sin stora bur just den här dagen. Jan-Åke är femton år och det är ganska mycket i kattålder räknat.

Dagen till ära bar jag förstås den fina (och knallröda!) toppen jag köpt på marknad under Härjedalsturné. Se ett så fint missemotiv!  Mina matchande sandaler finns där någonstans under tossorna.

Bildvisning pågår

Katthem i Kathmandu

Jag hade med en del  hantverk, även om det sinar i lagren nu, och även några böcker.

Ett par av de fina medarbetarna på Gefle Katthem och Pensionat

Jag hoppas katthemmet fick in en slant på entrén och fikat (valfri donation, som sagt). Även vi lämnade förstås några kronor efter oss i form av sponsring.

Vill du lämna ett litet (eller stort) bidrag så går det bra att swisha direkt till katthemmet: 

123 085 01 49

Gör det!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Dra åt Hälsingland / TACK!

Sitter i sängen med kaffemuggen och reflekterar. I går kom jag hem efter fyra intensiva, roliga och härliga turneringsdagar. Den fjärde dagen vaknade jag till denna vackra utsikt.

Det var tidigt och det var mörkt. Kollegan åkte till macken i byn för att köpa kaffe till oss.

Efter en stunds administrativt jobb och bloggande var det dags att åka till jobbet.

Det är ganska slitigt att vara ute på turné. Tungt att bära och så måste man vara glad och trevlig hela tiden …

Men det fixar vi ganska bra, faktiskt. Snart var vi uppmonterade och klara utanför B.O.K i Guldsmeden. Även Hudiksvall levererade. Tack, kära kunder och läsare.

Den här turnén har varit fantastiskt rolig! Vi har träffat så många trevliga människor, haft inspirerande, roliga och sorgliga samtal och – sist, men inte minst – sålt otroligt många böcker.

Ett stort och hjärtinnerligt TACK till de vänner, bekanta och Facebook-kompisar som slutit upp, peppat och även investerat i en bok eller två. Micael, kollegan, har stor släkt i Hälsingland som verkar ha slutit upp mangrant. Jag är imponerad och överväldigad över det stöd och den support även de gett oss i varenda ort vi besökt. TACK!

Det är skönt att vara hemma igen!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Dra åt Hälsingland / Berättarcafé

Dag tre i vår turné ”Dra åt Hälsingland” var lång. Riktigt lång. Vi signerade böcker på bokhandeln (på övertid dessutom), sedan behövde vi handla en del förbrukningsartiklar – dukar, bokställ med mera. Eftersom vi sålt så himmelens många böcker under veckan insåg jag att de jag hade kvar knappast skulle räcka under vår sista signeringsdag i Hudiksvall. Jag ringde maken och bad honom lasta bilen full med böcker och komma ner till Söderhamn. Han gjorde så, käkade middag med oss och åkte tillbaka hem. 

Sedan var det dags för kollegan och mig att åka mot Skärså, till ”Skrivare i Hälsingland”s Berättarcafé.

En mycket trevlig tillställning. Tyvärr hade kollegan och jag inte möjlighet att stanna hela kvällen, men vi ville i alla fall säga hej till skribentkollegorna i föreningen när vi ändå var i trakten.

Vi träffades på Anders Perssons fina Tjärnviks Gård, Anders är före detta serietecknare som numer arbetar aktivt för mijön och driver grönsaksodlingar.

Första kvinna ut var Jenny Eriksson. Vi debuterade båda i #Älskanoveller – 26 nyanser av SverigeGävle Stadsbibliotek bjöd senare in oss båda till en novellkväll med intervjuer och författaruppläsning. En mycket trevlig kväll!

Vi lyssnade på Britt Ruuskas intressanta berättelse om sin farmor, hattmodist,

och vår värd, Anders, berättade bland annat om Staffans Stupa i Norrala, som sägs vara världens viktigaste byggnad. Sägnen säger nämligen att den tredje gången stupan rasar kommer världen att gå under. Det må vara hur det vill med det, men spännande är det, eller hur?!

Så småningom anlände vi till logit för natten.

Två puttenuttiga små (med betoning på små) stugor på Igge Camp. Mycket enkelt, men trevligt.

Med denna vackra utsikt somnade jag gott.

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Dra åt Hälsingland / Oj, vilken dag!

Vi har gjort Söderhamn den äran. Eller Söderhamn oss, för den delen. Vi hade fått informationen att Söderhamn en onsdag efter turistsäsong är L.U.G.N. Men sådana bagateller bekymrar inte oss, tänkte vi, vi ger järnet som vi brukar.

Efter gofrulle hos den kompis som bidragit till turnén med fritt vivre styrde vi Silverpilen mot Söderhamn och B.O.K, den fina bokhandeln på Köpmangatan.

Som vanigt hade vi tumme med vädergudarna och snart var bokbordet uppdukat. Bästa kollegan öppnade bubblet och vi var redo. Yeeah – Söderhamn, var är ni?

Oj, vilken dag det blev! Vilka människor! Vilka möten! Och så otroligt många böcker vi hade förmånen att få sälja. Tack Universum.

Vi hann knappt ställa upp böckerna innan fina författarkollegan Maria anlände. Hon ville ha en ny Granne och det fick hon så gärna. Henne kommer vi snart se mer av, var så säkra!

Kära vänner från trakten hälsade på oss i den gassande höstsolen. Så himla roligt! Tack Anneli och Kristina för att ni var med och gjorde vår dag.

En annan fin kollega är Jenny. Den unga tjej som debuterade i samma novellsamling som jag: #Älskanoveller – 26 nyanser av SverigeGävle Stadsbibliotek bjöd in oss två för att prata noveller, det var mitt första stora författarframträdande. Ett roligt minne! Jenny har sedan gett ut en bok om att vara ung anhörig till en förälder med demens.

Ja, dagen var fullspäckad av fantastiska möten som fyllde mig med energi och glädje. Och kan man tänka sig, en ur personalen i bokhandeln berättade att de just förundrats över att de kunder som kom in för att betala böcker de köpt av oss ute vid bokbordet var så glada! Så känslan verkar ha varit ömsesidig. Underbart.

En annan kär vän dök upp för att införskaffa Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal. Men egentligen var det nog för att ge mig en kram. Behöver någon förresten duktig potatisskalare så står Magnus till er tjänst.

Vi var bokade till klockan tre, men stannade en timme extra eftersom intresset för våra böcker var så stort. Faktum är att maken fick susa ner från Armsjön på kvällen med fler böcker. Jag måste ju ha något att signera sista turnédagen i Hudiksvall också.

Jag antar att vi ses där? Torsdag, 16 augusti, hittar du oss på Hälsinge Bok, B.O.K i Hudiksval, kl 11-15.

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Dra åt Hälsingland / 2 grader varmt

Andra dagen av Hälsingeturnén började lite svalt, för att inte säga kyligt. Under natten sjönk temperaturen ända ner till två plusgrader. Lite väl tidigt med så kalla nätter, kan jag tycka.

Gofrulle hos mamsen

Innan vi anlände till dagens signeringsställe, Helins Bokhandel i Bollnäs, hade dock gradantalet stigit betydligt.

Kollegan jobbar, jag är paparazzi …

Det var så pass varmt och soligt att vi utan problem kunde jobba utomhus.

Så där ja, nu kan vi börja jobba!

Även denna dag träffade vi trevliga och sköna människor. Vissa köpte böcker av oss, andra lät sig smaka av våra förfriskningar och stannade kvar för en pratstund.

En del gamla bekanta dök upp för att säga hej. Anna-Karin har jag träffat flera gånger i samband med kattutställningar runt om i Mellansverige, där vi medverkat och sålt tovade kattleksaker Ajj La Vjoo.

Tiden går fort när man har roligt och innan vi visste ordet av var det dags att packa ihop och åka till nattens inkvartering. Som vanligt har det varit en mycket trevlig dag med bra bokförsäljning.

Vi köpte med oss pizza, blev bjudna på tårta, kaffe och jordgubbar samt tjötade och skrattade ihop med vänner i Hälsingeskogarna.

Tack för en supertrevlig kväll!

Nu en natts sömn innan vi kör de två milen till Söderhamn och deras fina bokhandel.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Dra åt Hälsingland / Plötsligt händer det!

I morse drog vi åt Hälsingland, författarkollegan och jag. Vi hade ju ytterligare en turné inplanerad innan hösten anlände på allvar. Jag är född och uppvuxen i Hälsingland och kollegan har även han sina rötter där.

Plötsligt händer det! Signering på fina Ericssons Bokhandel i Ljusdal. ”Mitt boktempel”, som en Facebook-vän sade. Vi kände oss välkomna och omhändertagna av Eva och hennes goa medarbetare.

Micael Lindberg, Sundsbruk

Kunder kom och böcker såldes, både till kända och okända. Självklart är det extra roligt att signera i min egen gamla hemort!

I kväll har vi käkat middag med mina föräldrar, rökt röding med hjortronsås. Mums! Och tisdag morgon bär det av mot anhalt nummer två i Hälsingeturnén: Helins Bokhandel i Bollnäs. Vi ses där, kl 11-15!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

Jag måste härifrån!

En härlig dag. Men det blir som man gör det, du vet. Morgonen och förmiddagen ägnades åt en del varulagerinventering, bokningsbekräftelser och telefonsamtal. Så småningom kände jag att nej, nu går det inte längre. Jag måste härifrån, göra något annat. Dessutom längtade jag efter att se en annan människa än mig själv i hallspegeln.

Sagt och gjort. Jag satte mig i bilen och drog iväg mot stan. Det är sällan jag besöker min hemstad, Sundsvall, och skulle verkligen behöva en sightseeing. Jag stannade till vid mitt nya förråd för att inspektera. Hurra, vad glad jag är över att snart slippa alla klädkartonger och ställningar i gästrum, kontor, bastu och garage!

Till helgen blir det flytt, minsann. Jag postade ett par brev och åkte sedan för att hämta makens dotter och vårt superbarnbarn för en fika på stan.

Prins W

Se så stilig han är, den lille. Tre månader och några dagar. Så småningom somnade han i min famn – så härligt att känna den lilla kroppen falla ihop till en spretande ostkrok medan hans (tack och lov) tandlösa lilla mun smaskar på min axel. En urmysig eftermiddag, med andra ord!

På väg hem handlade jag lite godis för att överraska maken.

Kräftalas med bedårande utsikt

Kräftskiva på tu man hand i tältet. Med diverse läckra get- och fårostar samt utsikt  över badviken. Jo, maken blev både överraskad och glad. Sedan vi festat klart hjälptes vi åt att fylla min buss med kläder, galgar, ställningar och diverse kartonger.

Vad gör du i kartongen, bäste maken??

Efter en ovanligt händelserik och underbar dag hamnade vi på altanen. En lätt kofta över axlarna och så vindstilla att vi kunde tända ljus i augustimörkret.

Så himla mysigt!

 

 

 

 

www.aynsley.se

Längtan

Längtan. Ett vackert ord. Men visst kan det vara märkligt det här med vad man längtar efter, vad man önskar? Hela den långa, snöiga vintern längtade jag efter gröna gräsmattor, sol och värme. Och nog har vi fått värme allt, så mycket att det räcker och blir över. Men – eftersom människan sällan är nöjd så har jag (och Sveriges övriga befolkning) smått desperat längtat efter regn. Av flera orsaker, förstås, men nu lämnar jag tragiska bränder därhän.

Sedan någon vecka tillbaka regnar det mest varje dag. Ibland ett dygns hällregn, andra gånger en tillfällig störtskur. För att inte säga skyfall. På kort tid har gräsmattorna äntligen antagit en grön färg, hallonen är vattenskadade och grönsaksodlingarna i pallkragar formligen skriker: ”skörda mig nu!”. Trädgårdsdynorna är snart utslitna efter alla de gånger de tas in, torkas, tas ut, tas in, torkas och så vidare. Nu längtar jag desperat efter solen igen. Ska vi få mer sommar, bikini och bad innan vintern?

Är det alltid så att man längtar efter något annat? Typ, grannens gräsmatta är grönare? Är det människans natur att se fram emot något annat, något bättre eller mer attraktivt? Eller är det bara det rastlösa jaget som har svårt att vara i nuet? Jag menar – även en regnig dag med muller från ovan kan vara väl så njut- och användbar. Det är då man med gott samvete rensar den där garderoben, äntligen packar upp de där flyttkartongerna eller ligger under filten och pillar sig i naveln. Men – nej. Jag tror att vi nordbor är så oerhört beroende av den korta sommar vi eventuellt får oss tilldelade att vi jagar den desperat. Och längtar.

Min man sade något intressant: ”motsatsen till längtan måste vara likgiltighet”. Är det så? En mycket intressant tanke, men vad händer då med att leva i nuet? Att gilla läget, slappna av och låta själen ta nästa steg, inte den överhettade hjärnan. Åtminstone är det min tanke, att lever jag i nuet strävar jag inte efter något annat, längtar inte bort eller fram till ett specifikt mål. Jag är bokstavligen här och nu. Inte är jag väl likgiltig för det? Jag som engagerar mig så djupt i det jag brinner för så jag nästan tar eld emellanåt?

Jag vet inte. Jag förstår inte riktigt. Kanske ordvalen är fel. Kanske tänker jag tokigt.

Det finns en annan slags längtan, som jag ser det. En allenarådande och allt överskuggande. Den efter någon som inte längre finns bland oss.

Under relativt kort tid har vi fått flera dödsbud, maken och jag. Bekanta och släkt på båda sidor har försvunnit från jordelivet, i olika åldrar och av olika orsaker. Vissa har vi aldrig träffat, men någon av oss känner i alla fall de efterlevande. De som lämnats kvar. I sorg och en oerhörd längtan och saknad. Kan de leva i nuet? Bara vara? När jag tänker närmare på det, försöker sätta mig in i situationen, kanske det är det enda sättet  man överlever denna ofattbara sorg och längtanMan bara är, tar en dag i taget.

Nu kanske jag använder fel ord igen. Allt är en definitionsfråga och vi nyttjar vår vokabulär på olika vis. Det som betyder en sak för mig betyder något annat för dig. Hur som helst tror jag att jag menar att kontentan av dessa mina reflektioner är att vi kanske ska vara mer aktsam om livet? Mer rädd om medmänniskan? Kanske längta mer efter varandra nu, innan det slutgiltiga budet kommer?

Men nu, mina vänner, längtar jag efter mitt morronkaffe.  

 

 

 

 

 

 

En and, flera ändor

Jag lever i de bästa av två världar. Du som brukar läsa min blogg vet att jag tycker så. Vi bor på landet, i skogen vid en sjö. Vi har egen badvik, en underbar altan och massor med skog omkring oss. Men – du som känner mig vet även att hur underbart jag än tycker detta är måste jag få trampa asfalt från och till för att inte få så kallad lappsjuka.

Sagt och gjort. Jag packade nattväskan och släpade den och maken på tåget de tjugo milen ner till storstan Gävle.

Vi checkade in på Elite Grand Hotel, den vackra gamla byggnaden nere vid Gavleån.

Sedan var det bara att göra stan med bästa vännerna.

Efter onsdagsbubbel hos Elsa drog vi brudar på bio.

Mamma Mia! Tvåan är, enligt mitt tycke, bättre än ettan. Bara det att se och höra Cher sjunga ABBA-låtar var helt klart värt kostnaden för biobiljetten.

Tiden går fort när man har roligt, det kan jag skriva under på. Dagen därpå var det dags att äntra Korståget igen och bege oss norrut. Väl hemma pratade vi om att åka iväg igen, kanske campa? Men jag tycker det känns lite för mycket att åka iväg och tälta när vi bor så fint vid badsjö och allt. ”Kan vi inte slå upp tältet nere vid sjön?” frågade jag maken.

Det tyckte även han. Så från hotellnatt och skumpa till tältnatt och varmkorv.

Och så underbart att kliva raka vägen från tältsängen ner till sjön för morrondoppet.

Idag har vi haft finfrämmande.

Familjen And kom och hälsade på. Mamma And satt kvar nere vid stranden och höll koll på läget medan de små var nyfikna på vårt tält. En av dem försökte tugga i sig det gröna tältsnöret, men gav snart upp.

Så småningom gled de iväg ut mot nya äventyr.

 

 

 

www.aynsley.se