Längtan

Längtan. Ett vackert ord. Men visst kan det vara märkligt det här med vad man längtar efter, vad man önskar? Hela den långa, snöiga vintern längtade jag efter gröna gräsmattor, sol och värme. Och nog har vi fått värme allt, så mycket att det räcker och blir över. Men – eftersom människan sällan är nöjd så har jag (och Sveriges övriga befolkning) smått desperat längtat efter regn. Av flera orsaker, förstås, men nu lämnar jag tragiska bränder därhän.

Sedan någon vecka tillbaka regnar det mest varje dag. Ibland ett dygns hällregn, andra gånger en tillfällig störtskur. För att inte säga skyfall. På kort tid har gräsmattorna äntligen antagit en grön färg, hallonen är vattenskadade och grönsaksodlingarna i pallkragar formligen skriker: ”skörda mig nu!”. Trädgårdsdynorna är snart utslitna efter alla de gånger de tas in, torkas, tas ut, tas in, torkas och så vidare. Nu längtar jag desperat efter solen igen. Ska vi få mer sommar, bikini och bad innan vintern?

Är det alltid så att man längtar efter något annat? Typ, grannens gräsmatta är grönare? Är det människans natur att se fram emot något annat, något bättre eller mer attraktivt? Eller är det bara det rastlösa jaget som har svårt att vara i nuet? Jag menar – även en regnig dag med muller från ovan kan vara väl så njut- och användbar. Det är då man med gott samvete rensar den där garderoben, äntligen packar upp de där flyttkartongerna eller ligger under filten och pillar sig i naveln. Men – nej. Jag tror att vi nordbor är så oerhört beroende av den korta sommar vi eventuellt får oss tilldelade att vi jagar den desperat. Och längtar.

Min man sade något intressant: ”motsatsen till längtan måste vara likgiltighet”. Är det så? En mycket intressant tanke, men vad händer då med att leva i nuet? Att gilla läget, slappna av och låta själen ta nästa steg, inte den överhettade hjärnan. Åtminstone är det min tanke, att lever jag i nuet strävar jag inte efter något annat, längtar inte bort eller fram till ett specifikt mål. Jag är bokstavligen här och nu. Inte är jag väl likgiltig för det? Jag som engagerar mig så djupt i det jag brinner för så jag nästan tar eld emellanåt?

Jag vet inte. Jag förstår inte riktigt. Kanske ordvalen är fel. Kanske tänker jag tokigt.

Det finns en annan slags längtan, som jag ser det. En allenarådande och allt överskuggande. Den efter någon som inte längre finns bland oss.

Under relativt kort tid har vi fått flera dödsbud, maken och jag. Bekanta och släkt på båda sidor har försvunnit från jordelivet, i olika åldrar och av olika orsaker. Vissa har vi aldrig träffat, men någon av oss känner i alla fall de efterlevande. De som lämnats kvar. I sorg och en oerhörd längtan och saknad. Kan de leva i nuet? Bara vara? När jag tänker närmare på det, försöker sätta mig in i situationen, kanske det är det enda sättet  man överlever denna ofattbara sorg och längtanMan bara är, tar en dag i taget.

Nu kanske jag använder fel ord igen. Allt är en definitionsfråga och vi nyttjar vår vokabulär på olika vis. Det som betyder en sak för mig betyder något annat för dig. Hur som helst tror jag att jag menar att kontentan av dessa mina reflektioner är att vi kanske ska vara mer aktsam om livet? Mer rädd om medmänniskan? Kanske längta mer efter varandra nu, innan det slutgiltiga budet kommer?

Men nu, mina vänner, längtar jag efter mitt morronkaffe.  

 

 

 

 

 

 

Karusellen snurrar vidare

Att turnera är ett hårt jobb. Före, under och efter turnen: det planeras, struktureras och transpireras. En lyckad bokturné är just till ända, bokstavligen under det klyschiga uttrycket blod, svett och tårar.

En del Heligt vatten har minsann gått åt för att hålla Härjedalsvampyrerna borta.

En hel del rök också, faktiskt. Och dansande sotflagor. Men vi  var priviligierade, kunde åka därifrån när vi ville. Faktum är att vi tänkte göra det också. När jag hörde att en del vägar söderut stängdes av på grund av bränderna fick vi ta en allvarlig funderare. Men efter att ha sovit på saken beslutade vi att stanna. Så länge arrangörerna och marknadsbesökarna höll ut skulle vi göra det också.

Fotot är från fredag den trettonde. En märklig dag som inleddes med kyla. Ja, faktiskt. Vi drog på oss jeans och tjock tröja. Men det dröjde inte mer än ett par timmar så återgick temperaturen till, för den här sommaren, det normala.

Visst är tapeten i vandrarhemsköket så perfekt den kan bli?

Monterbygge sista turnédagen, torget i Sveg, på kokande asfalt.

Försäljningsmässigt gick det kanske inte så jättebra den här dagen, men vi träffade nya och gamla bekanta samt skapade en del kontakter.

Kollegan bjuppade på köpegodis för att få fart på oss.

Turnékarusellen är avslutad för denna gång. Det har varit roligt, intensivt, fruktansvärt varmt och lärorikt. Jag gör gärna en liknande turné nästa sommar.

Och jag längtar redan!

Hej från oss! Och tack för att du följt våra turnéäventyr på bloggen!

(fler foton här)

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Rök, aska och humlor

Bokturnén Härliga Härjedalen pågår ännu någon dag och vi roar oss kungligt. Vi träffar bekanta, gamla som nya (till och med släktingar emellanåt), tjötar med lokalbefolkning och turister, säljer och signerar hundratals böcker.

Självklart har vi en massa skoj också, frotterar oss på uteserveringar, spelar biljard, pratar strunt och fnissar hejdlöst åt poänglösa skämt. Eftersom vi jobbar utomhus hela dagen, i gassande sol, leende och ständigt kommunicerande är det liksom allt vi mäktar med efter arbetsdagens slut. Diverse intelligensbefriade samtal, alltså.

För att inte tala om alla knäppa och ganska meningslösa foton som tagits …

Vi har haft äran att medverka vid ett alldeles nyinstiftat evenemang, Härjedalens Litteraturfestival, vars invigning skedde på hembygdsgården i Sveg.

Det blev ett mycket trevligt arrangemang, välordnat och välbesökt. Förutom vårt gäng från Stockholmsförfattarna deltog ytterligare fem författare, från Malmö i söder till Sveg i norr.

Hela dagen hölls författarsamtal från scenen. Vår kollega Eva Ludvigsen var konferencier och vi fick alla våra femton minuter i rampljuset för att prata böcker och skrivande. Från Svegs bibliotek fick vi fina presenter: en björn i trä samt en bok om Café Cineast, filmcaféet, som vi för övrigt tänker besöka i eftermiddag.

Medan vi roar oss pågår tragedier ett stenkast härifrån. Skogsbränder rasar på flera håll, byar evakueras och skogar vattenbombas. Lågorna sägs hoppa mellan trädtopparna och hela tiden blossar nya eldar upp. Jag läser inlägg på sociala medier om vänner som hjälper hemvärnet med släckningsinsatser, fixar fika till brandkår, räddningstjänst och övriga som gör allt de kan – och förmodligen lite till – för att få de livshotande lågorna under kontroll.

Hjältar – Ajj La Vjoo!

Andra inlägg berättar om skålar fyllda med vatten och stenar på balkonger och altaner för att våra insekter inte ska törsta ihjäl i värmen.

Älskade humla

Under tiden allt detta pågår sitter jag i skuggan på hotellets altan och njuter av förmiddagsvärmen, av att kunna sitta ute utan vare sig filt, kofta eller jeans. Någon sade att det skulle bli värmerekord idag, vilket jag finner ganska otroligt. Det var det ju igår? Och i förrgår?

Det som händer omkring oss är djupt oroande och naturligtvis tragiskt för bybor och andra som drabbas. Men faktum är att inget blir bättre av att jag slutar leva, slutar njuta av varma sommarkvällar. Inget blir bättre för att jag ligger inne på ett stekhett rum och funderar i stället för att skratta med kollegorna. Den djupa oron finns där ändå, som en klump i magen som växer lite var dag solen gassar, marken blir allt brunare och insekterna dör.

Ett annat faktum är att medan jag skriver de här sista raderna börjar halsen sticka och små askflagor landar på datorns tangentbord. Plötsligt luktar det som i Nepal, där man bränner sopor, plast och allt annat vid trottoarkanten. Men där bär jag kolfibermask. Det  gör jag inte i Sveg. Jag njuter inte längre.

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Fredag den trettonde

Jag anser mig inte vara skrockfull. Dock hindrar det mig inte från att ägna livet och ödet ett par tankar extra en stund det här ödesmättade datumet. Så även denna fredag. Högt säger jag ”Åh, vår turdag, alltså!”, men tänker något med i stil med Oj, hoppas inget trist händer. 

Under sex sommarveckor alternerar några orter i Härjedalen att ha marknad, en dag i veckan. Den här fredagen, 13 juli, var det dags för Hede, cirka sju mil  norr om Sveg.

Morgonen skvallrade om det mindre oväder som dragit fram kvällen innan med regn, åska och blixtar. Till och med strömavbrott en stund. Det var så pass svalt att jeans och jacka åkte på medan vi lastade in vårt bagage och lämnade Klövsjö för Hede.

En del skoj måste man förstås hinna med

I backspegeln är mitt övergripande intryck att det var en mycket trevlig, givande och inspirerande dag. Försäljningen gick över förväntan, vi träffade många trevliga människor, vissa för andra eller till och tredje gången. Det finns de som besöker flera marknader under veckan. Vissa besökare minns man naturligtvis tydligare än andra; någon som gjort starkt intryck eller det visar sig – efter en stunds småprat – att man har gemensamma beröringspunkter. Eller så träffar man helt enkelt ett par kära släktingar!

Nu laddar vi inför helgens spännande signeringar. Lördag har vi förmånen att medverka vid invigningen av en Butik Nära i Linsell (gilla dem på Facebook här!) Det ska bli jättekul!

Söndagen kommer att ägnas åt en alldeles nyinstiftad Litteraturfestival i Sveg.

Där kommer vi att få träffa flera kollegor från olika delar av landet. Kul!

 

 

 

www. aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Nu är hon här!

Ännu en marknadsdag har gått till ända. Idag har vi lyckliggjort Vemdalen. Eller Vemdalen oss, en mycket trevlig marknad.

Två av kollegorna, Micael och Åsa.

Vi har sålt böcker, såklart, och tjötat med lokalbefolkning och turister. Eftersom vi är fem författare representerar vi de flesta genrer: barn- och ungdomslitteratur, rese- och verklighetsskildringar, feelgod och mappie lit, humor och deckare.

Efter jobbet gick vi på lokal. Jag käkade fish and chips, med  – hör och häpna – friterad fjällröding. Snacka om fisk!

Sedan spelade vi bowling ett par timmar … nej, jag menar förstås biljard. Gissa vem som vann den fjärde omgången, jo Lill och jag! Hm … men att vi förlorade de tre första kan vi kanske prata lite tyst om?

Men – något har ju saknats oss.

Rättare sagt, någon. Men nu är hon här, vår egen mappie lit-drottning, Birgitta.

Nu sitter vi här, allihop, i vår gemensamma lägenhet med denna fantastiska utsikt, med förfriskningar och givande prat om allt möjligt. Imorgon bitti lämnar vi dock Klövsjö för några dagars jobb i Sveg. Men innan dess hoppas jag vi ses på marknaden i Hede, fredag 13/7.

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Funäsdalen, tack och adjö!

Första turnédagen är avverkad. Vi har stått på marknad i Risnäset, Funäsdalen. Många trevliga människor har vi träffat, både svenskar och norrmän. Böcker har vi sålt också. Såklart.

Solen har gillat oss idag. Vi hann med lite regn och blåst också. Faktiskt blåste det så pass hårt att vi fick ta ner ett av våra tälttak i slutet av dagen.

Nu ser vi fram emot resten av turnén! Imorgon bitti, torsdag, åker vi till Vemdalen för att vara med på marknaden där.

Media har besökt oss. Vår egen deckarkung, Micael Lindberg, har varit flitigt fotograferad och intervjuad.

Micael är bördig från Härjedalen och man gillar uppenbarligen sina lokala kändisar. Dessutom utspelar sig hans senaste roman här.

Även vi ”flickor” har blivit vederbörligen fotograferad. Men det är bygdens son som varit dagens huvudperson. Kul!

Vad jag kan förstå kan man se de här inslagen på www.sveg.se och Tidningen Härjedalen.

På Svegs hemsida kan man också läsa mer om söndagens litteraturfestival – klicka här.

Nu: sov gott!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Härliga Härjedalen

Nu är vi här. Äntligen. I sisådär sex månader har det planerats, strukturerats och funderats. Kollats kartor, skalor och avstånd.

Vi – fem författare från olika delar av landet: Micael Lindberg, Birgitta Andersson-Backlund, jag, Lill Eljana Viljesten och Åsa Ringdahl.

Kollegan Lill anlände redan på måndagen och vi hade en skön eftermiddag där vi varvade packning av böcker med bad i Armsjön. Till min förvåning har någon förevigat badnymferna när vi vattnade fötter och ben – kan de månne vara maken som lånat min iPad?

 

Tisdag morgon var det då dags att bege oss mot första etappen – Funäsdalen. Resan var lång, det tog drygt fyra timmar att nå vårt första boende.

Härlig lunchrast någonstans runt Offerdal

Så småningom sammanstrålade vi på Funäs Ski Lodge. Vi grillade korv och haloumi och lärde känna varandra en aning. Det var en hel del intressanta diskussioner om allt från kungligt apanage, kvinnlig mens genom århundrandena till bokbloggare och förlag.

Nu har vi vaknat upp till turnédag nummer ett, marknad i Funäsdalen. Vi morronkaffar i den hyrda lägenheten och åtminstone ett par av oss ör rörande överens om att det borde vara förbjudet att kliva upp så här tidigt på morgonen.

Det blir några spännande och intressanta dagar, med marknader och andra arrangemang och inte minst härliga kollegor. Och hörni – ses vi inte förr så ses vi väl på söndag?

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

Dags att skörda

Det man sår får man skörda. Det gamla talesättet som, även om det är flitigt nytjat, aldrig tappar sin innebörd.

Just i dag är de slitna orden av verklig relevans. Att, i den somriga och halvlediga tillvaro jag befinner mig i, kunna böja på ryggen för att dra upp ett par jordiga och perfekt röda rädisor, gå ner för altantrappan för att klippa ett knippe dill till den nykokta potatisen eller att plocka en solmogen jordgubbe för att  långsamt och njutningsfullt suga i mig den söta smaken –  det är lycka.

Vi har sått, alltså kan vi skörda. Rikedom. Och även om jag jobbar en del av den lediga dagen och gör nytta  så njuter jag oerhört av värmen, av att kunna springa ut och in i shorts och bikiniöverdel och låta kroppen suga i sig vitaminer och som extra bonus få lite fräsch färg.

Att, när det blir lite för varmt, ta de få stegen ner till vår lilla badvik för att ta ett svalkande dopp.

Och nu har någon förmodligen gått i taket. En av dem som just nu förbannar sol och sommar, en som förtvivlat undrar hur framtiden (läs: de närmaste veckorna) kommer se ut. Hur länge räcker fodret? Vad händer med vattnet? Hur lång är kön för att få djuren nödslaktade?

Vi befinner oss mitt i ett skrämmande scenario som inte gäller bara bonden utan oss alla. Otaliga är vi som delat inlägg i sociala medier om att hjälpa till och för sjutton köpa svenskt kött, att dela med sig av eventuella betesmarker och försöka snåla med vattnet. Tyvärr är det det enda jag kan göra: dela inlägg. Jag har varken betesmarker eller kontakt med Regnguden.

Som man sår får man skörda. Det är väl i dag en allmänt hållen uppfattning att det är vi själva som förstör vårt klimat, inte så sakta längre, men säkert. Nu börjar vi få ta en del  mycket allvarliga konsekvenser av våra tidigare handlingar och beslut. Jag vet att det finns de som har motsatt uppfattning, att vädret helt enkelt varierar från år till år, oavsett hur vi själva hanterar naturen. Själv är jag ingen klimatexpert, men en kännande och ganska skraj människa. Vad kan jag göra på kort sikt? Inget, annat än att på största allvar försöka tänka över mina egna handlingar i vardagen – vad kan jag tillföra eller dra ner på?

Under tiden jag, tillsammans med den övriga befolkningen, endast kan vänta och se vad som händer, har jag i alla fall för avsikt att suga i mig så mycket jag kan av solvärmen, ladda energi och kraft, att bada och njuta av varma kvällar, att plocka nyskördade grönsaker och örter för att använda i matlagning eller bara stoppa i munnen. Dock lite mer diskret i sociala medier och med en lätt förtvivlad bismak.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har åtminstone försökt …

Efter mitt senaste blogginlägg har jag fått kommentarer och meddelande om vad ”att göra ingenting” innebär. Samtliga avsändare är (oberoende av varandra) eniga om att tvätta, diska och träna icke är att betrakta som att göra ingenting. Okej. Gör om, gör rätt.

Ny dag, nya insater. En dag fylld med ingenting.

När jag vaknade avnjöt jag morgonkaffet på altanen medan jag kollade in nya grannarna.

Nya grannen, fyrabarnsfamiljen, ute på stillsam morgontripp

Så skulle man ha det, liksom glida omkring  i livet.

Självklart måste jag kolla mail och sociala medier, men bara  på Paddan. Datorn öppnade jag inte på hela dagen. Duktigt!

Jag tog ett varv på ägorna och kollade in bäverns nattliga röj-röj.

Armsjön by night …

Eftersom jag inte skulle göra något nämnvärt fick skräpet ligga till en annan dag, alternativt till makens hemkomst .. …

Sedan råkade jag somna på soffan. Hoppsan. Vaknade av ett jäkla oväsen. Det var PostNord som aviserade sin ankomst och ville leverera ett paket. Så bra, det hade jag väntat på. Men, eftersom jag skulle göra ingenting ställde jag det i ett hörn i köket så länge.

Se där, klockan hade hunnit bli lunchdags, det kanske var dags att äta frukost? Stekte  pyttipanna, satte mig på altantrappan och njöt av sol och stillhet medan jag blev mätt i magen. Sedan tog jag vattenflaskan och Paddan, gick ner till sjön och lyssnade på ljudbok medan jag solade, badade benen och drack vatten.

Jaha, nu då? Jag fick träsmak in the bottom av lilla trädgårdsstolen och gick hem. Placerade ut yogamattan på altanen och lade mig att sola ryggen en stund. Måste hämta mer vatten. Oj, så duktig jag är på att inte göra något, eller hur? Nu hade jag slappat på och njutit av alla tänkbara ställen där hemma, snacka om att vila.

Klockan hade blivit två. Jag ringde maken och frågade om han var på väg hem, men han skrattade, skulle jobba till fyra som alla andra dagar. Okidoki. Var skulle jag vara sysslolös någonstans nu då?

Men … den låg ju redan där, skulle jag inte kunna använda den då, yogamattan, på altanens trägolv? Eftersom ett träningspass kan vara nog så njutningsfullt (särskilt i världens vackraste gym) så kunde jag väl lika hämta mina exetubes och träningsprogrammet också, eller hur?

Sagt och gjort och efter ett svettigt och skönt pass i gasset tog jag en dusch och inväntade makens hemkomst. Jag öppnade paketet i hörnet och gjorde ett nytt paket med varor en kund beställt. Sedan hämtade jag posten och gjorde en koll i kyl och frys efter middagsmat. När maken äääntligen anlände hann han byta t-shirt innan jag kommenderade iväg oss till Njurunda. Vi köpte tagetes, petunior, fler basilikaplantor och en liter jordgubbar innan vi styrde hemåt igen.

Sedan gjorde vi ”ingenting” tillsammans. Vi bubbade krukor och jord, planterade blommor, åt jordgubbar och drack bubbel, grillade korv och spelade kort. Trevligt, minsann.

Alltså, jag inser att jag är för rastlös i själen för att vara helt sysslolös. Dithän kommer jag möjligen efter typ ett par veckors meditationsläger. Lagom är nog bäst och huvudsaken är att man gör roliga, stressfria saker, tror jag, oavsett om de är fysiska eller inte.

Ny dag igen – nya insatser som vanligt. Morgonkaffet är avklarat och nu ska jag betala några fakturor, göra utskrifter, skicka ett par mail och ringa ett jobbsamtal. Sedan ska jag gå ut i solen och faktiskt göra ingenting. En stund.

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Att göra ingenting

Äntligen sommar! Riktig sommar. Med sol, värme och lata dagar. Det blåser visserligen fortfarande, men vinden far liksom förbi, inte rakt på oss.

En sådan glädje att få vakna tidigt och känna förväntan över att få kliva upp och dricka kaffe i skön morgonsol. Vill du veta en hemlighet? Jag älskar Mariekex! Har tagit till (dålig) vana att stoppa i mig några stycken just till morgonkaffet.

Jag hade lite jobb att göra, ska jobba som skrivtolk på lördag och uppdraget kräver en hel del förberedelse. Det tog mig förmiddagen och sedan tog jag ytterligare en kopp kaffe och en croissant till sen frukost. Jaha, vad skulle jag göra nu då? Jag funderade en stund och kom sedan på den briljanta idén: ingenting!

Så jag slängde i en maskin tvätt, tog reda på disken och gick sedan ut på altanen med liggunderlag, exetubes och gummiband för att göra ett träningspass.

Sedan hade jag gjort nog med ”ingenting” …

Nu har jag laddat hem en ljudbok jag ska gå ut och blunda och lyssna på. Strax kommer nog maken hem, i det vackra vädret ska vi självklart grilla och mysa till det. Det är väl det sommaren är till för, eller hur?!

 

 

 

www.aynsley.se