Dra åt Hälsingland / Berättarcafé

Dag tre i vår turné ”Dra åt Hälsingland” var lång. Riktigt lång. Vi signerade böcker på bokhandeln (på övertid dessutom), sedan behövde vi handla en del förbrukningsartiklar – dukar, bokställ med mera. Eftersom vi sålt så himmelens många böcker under veckan insåg jag att de jag hade kvar knappast skulle räcka under vår sista signeringsdag i Hudiksvall. Jag ringde maken och bad honom lasta bilen full med böcker och komma ner till Söderhamn. Han gjorde så, käkade middag med oss och åkte tillbaka hem. 

Sedan var det dags för kollegan och mig att åka mot Skärså, till ”Skrivare i Hälsingland”s Berättarcafé.

En mycket trevlig tillställning. Tyvärr hade kollegan och jag inte möjlighet att stanna hela kvällen, men vi ville i alla fall säga hej till skribentkollegorna i föreningen när vi ändå var i trakten.

Vi träffades på Anders Perssons fina Tjärnviks Gård, Anders är före detta serietecknare som numer arbetar aktivt för mijön och driver grönsaksodlingar.

Första kvinna ut var Jenny Eriksson. Vi debuterade båda i #Älskanoveller – 26 nyanser av SverigeGävle Stadsbibliotek bjöd senare in oss båda till en novellkväll med intervjuer och författaruppläsning. En mycket trevlig kväll!

Vi lyssnade på Britt Ruuskas intressanta berättelse om sin farmor, hattmodist,

och vår värd, Anders, berättade bland annat om Staffans Stupa i Norrala, som sägs vara världens viktigaste byggnad. Sägnen säger nämligen att den tredje gången stupan rasar kommer världen att gå under. Det må vara hur det vill med det, men spännande är det, eller hur?!

Så småningom anlände vi till logit för natten.

Två puttenuttiga små (med betoning på små) stugor på Igge Camp. Mycket enkelt, men trevligt.

Med denna vackra utsikt somnade jag gott.

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Dra åt Hälsingland / Oj, vilken dag!

Vi har gjort Söderhamn den äran. Eller Söderhamn oss, för den delen. Vi hade fått informationen att Söderhamn en onsdag efter turistsäsong är L.U.G.N. Men sådana bagateller bekymrar inte oss, tänkte vi, vi ger järnet som vi brukar.

Efter gofrulle hos den kompis som bidragit till turnén med fritt vivre styrde vi Silverpilen mot Söderhamn och B.O.K, den fina bokhandeln på Köpmangatan.

Som vanigt hade vi tumme med vädergudarna och snart var bokbordet uppdukat. Bästa kollegan öppnade bubblet och vi var redo. Yeeah – Söderhamn, var är ni?

Oj, vilken dag det blev! Vilka människor! Vilka möten! Och så otroligt många böcker vi hade förmånen att få sälja. Tack Universum.

Vi hann knappt ställa upp böckerna innan fina författarkollegan Maria anlände. Hon ville ha en ny Granne och det fick hon så gärna. Henne kommer vi snart se mer av, var så säkra!

Kära vänner från trakten hälsade på oss i den gassande höstsolen. Så himla roligt! Tack Anneli och Kristina för att ni var med och gjorde vår dag.

En annan fin kollega är Jenny. Den unga tjej som debuterade i samma novellsamling som jag: #Älskanoveller – 26 nyanser av SverigeGävle Stadsbibliotek bjöd in oss två för att prata noveller, det var mitt första stora författarframträdande. Ett roligt minne! Jenny har sedan gett ut en bok om att vara ung anhörig till en förälder med demens.

Ja, dagen var fullspäckad av fantastiska möten som fyllde mig med energi och glädje. Och kan man tänka sig, en ur personalen i bokhandeln berättade att de just förundrats över att de kunder som kom in för att betala böcker de köpt av oss ute vid bokbordet var så glada! Så känslan verkar ha varit ömsesidig. Underbart.

En annan kär vän dök upp för att införskaffa Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal. Men egentligen var det nog för att ge mig en kram. Behöver någon förresten duktig potatisskalare så står Magnus till er tjänst.

Vi var bokade till klockan tre, men stannade en timme extra eftersom intresset för våra böcker var så stort. Faktum är att maken fick susa ner från Armsjön på kvällen med fler böcker. Jag måste ju ha något att signera sista turnédagen i Hudiksvall också.

Jag antar att vi ses där? Torsdag, 16 augusti, hittar du oss på Hälsinge Bok, B.O.K i Hudiksval, kl 11-15.

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Dra åt Hälsingland / 2 grader varmt

Andra dagen av Hälsingeturnén började lite svalt, för att inte säga kyligt. Under natten sjönk temperaturen ända ner till två plusgrader. Lite väl tidigt med så kalla nätter, kan jag tycka.

Gofrulle hos mamsen

Innan vi anlände till dagens signeringsställe, Helins Bokhandel i Bollnäs, hade dock gradantalet stigit betydligt.

Kollegan jobbar, jag är paparazzi …

Det var så pass varmt och soligt att vi utan problem kunde jobba utomhus.

Så där ja, nu kan vi börja jobba!

Även denna dag träffade vi trevliga och sköna människor. Vissa köpte böcker av oss, andra lät sig smaka av våra förfriskningar och stannade kvar för en pratstund.

En del gamla bekanta dök upp för att säga hej. Anna-Karin har jag träffat flera gånger i samband med kattutställningar runt om i Mellansverige, där vi medverkat och sålt tovade kattleksaker Ajj La Vjoo.

Tiden går fort när man har roligt och innan vi visste ordet av var det dags att packa ihop och åka till nattens inkvartering. Som vanligt har det varit en mycket trevlig dag med bra bokförsäljning.

Vi köpte med oss pizza, blev bjudna på tårta, kaffe och jordgubbar samt tjötade och skrattade ihop med vänner i Hälsingeskogarna.

Tack för en supertrevlig kväll!

Nu en natts sömn innan vi kör de två milen till Söderhamn och deras fina bokhandel.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Dra åt Hälsingland / Plötsligt händer det!

I morse drog vi åt Hälsingland, författarkollegan och jag. Vi hade ju ytterligare en turné inplanerad innan hösten anlände på allvar. Jag är född och uppvuxen i Hälsingland och kollegan har även han sina rötter där.

Plötsligt händer det! Signering på fina Ericssons Bokhandel i Ljusdal. ”Mitt boktempel”, som en Facebook-vän sade. Vi kände oss välkomna och omhändertagna av Eva och hennes goa medarbetare.

Micael Lindberg, Sundsbruk

Kunder kom och böcker såldes, både till kända och okända. Självklart är det extra roligt att signera i min egen gamla hemort!

I kväll har vi käkat middag med mina föräldrar, rökt röding med hjortronsås. Mums! Och tisdag morgon bär det av mot anhalt nummer två i Hälsingeturnén: Helins Bokhandel i Bollnäs. Vi ses där, kl 11-15!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

Om insikter och kärlek

Det har varit ganska tomt i min bokhandel, webbutiken. Så gott som alla böcker har tagit slut i sommar. Jätteroligt, visst, men en Novelldrottning bör väl ha sina antologier med när hon turnerar?

Så – vad göra? Kontakta förlagen och köpa ut nya, förstås. Två gamla godingar har anlänt: ”Insikter och ”#Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek”

Just den #Älskanoveller är en av mina personliga favoriter. Min novell heter ”En doft av Emser” och utspelar sig vid Vängåvan i Sundsvall. Som titeln på antologin berättar handlar det om kärlek och passion. Min huvudkaraktär går med rullator, men är inte på något vis känslolös för den skull. Jag har fått mycket fin respons för novellen, okända läsare har hört av sig för att berätta hur mycket de tyckte om min berättelse! Glad? Ja, visst.

Jag hoppas ingen ingen missat min nya bokhandel? I min webbutik finns nu även böcker skrivna eller översatta av kollegor och vänner! Som invigning har jag skickat med goodie bags till de som beställt en eller fler böcker. Det finns fortfarande två kvar, men som vanligt: först till kvarn.

Här kommer du till vår fina bokhandel!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Jag måste härifrån!

En härlig dag. Men det blir som man gör det, du vet. Morgonen och förmiddagen ägnades åt en del varulagerinventering, bokningsbekräftelser och telefonsamtal. Så småningom kände jag att nej, nu går det inte längre. Jag måste härifrån, göra något annat. Dessutom längtade jag efter att se en annan människa än mig själv i hallspegeln.

Sagt och gjort. Jag satte mig i bilen och drog iväg mot stan. Det är sällan jag besöker min hemstad, Sundsvall, och skulle verkligen behöva en sightseeing. Jag stannade till vid mitt nya förråd för att inspektera. Hurra, vad glad jag är över att snart slippa alla klädkartonger och ställningar i gästrum, kontor, bastu och garage!

Till helgen blir det flytt, minsann. Jag postade ett par brev och åkte sedan för att hämta makens dotter och vårt superbarnbarn för en fika på stan.

Prins W

Se så stilig han är, den lille. Tre månader och några dagar. Så småningom somnade han i min famn – så härligt att känna den lilla kroppen falla ihop till en spretande ostkrok medan hans (tack och lov) tandlösa lilla mun smaskar på min axel. En urmysig eftermiddag, med andra ord!

På väg hem handlade jag lite godis för att överraska maken.

Kräftalas med bedårande utsikt

Kräftskiva på tu man hand i tältet. Med diverse läckra get- och fårostar samt utsikt  över badviken. Jo, maken blev både överraskad och glad. Sedan vi festat klart hjälptes vi åt att fylla min buss med kläder, galgar, ställningar och diverse kartonger.

Vad gör du i kartongen, bäste maken??

Efter en ovanligt händelserik och underbar dag hamnade vi på altanen. En lätt kofta över axlarna och så vindstilla att vi kunde tända ljus i augustimörkret.

Så himla mysigt!

 

 

 

 

www.aynsley.se

En märklig böjelse

Det är fint och festligt att besöka en bokhandel. Att öppna dörren, förmodligen plingar det till, stanna upp i entrén en kort stund och insupa atmosfären, dofterna och de vackra, blanka omslagen i travar. Det tar en stund att gå runt i sakta mak och kika på intressanta titlar, läsa baksidestexter, kolla in best seller-hyllan ifall en av mina böcker skulle stå där (he he) och naturligtvis kika på allt annat vackert och färgglatt som ligger på hyllorna: kalendrar, pennor, block och notislappar i all oändlighet och så vidare. En bokhandel i dag är som ett helt varuhus.

Något jag altid tyckt är märkligt när det gäller bokhandeln är dess pluralform. Hur böjer man till en bokhandel? Det lustiga  är att det alltid hetat en bokhandel, men två boklådor. Ja, det är sant. Det sägs komma från tyska Buchladen, boklåda, som butiken kallade förr i tiden. Idag har man tack och lov ändrat pluralformen till bokhandlar. Jag menar – vem skulle överhuvudtaget begripa vad jag menar om jag till exempel berättar att i Gävle finns två boklådor. Eh … jaha?

Vän av ordning undrar nu naturligtvis varför jag kom på detta just idag?

Jo, det är nämligen så att jag öppnat ytterligare en bokhandel!

Så nu har jag två webbokhandlar, eller boklådor, what ever. Du som kund har ett större urval av bra litteratur och författarna får lite extra publicitet. Där finns även deras kontaktuppgifter så du kan köpa fler böcker direkt från författaren själv.

Just nu gästspelar tre av mina författarvänner: Birgitta Andersson, Lill Viljesten och Micael Lindberg. De skriver barnböcker, mappie lit, deckare, feelgod, verklighetsskildringar och släktkrönikor. Här hittar du några av deras verk..

Den fjärde gästartisten, Dorothea Liebel, översätter fantastisk litteratur från tyska. Bland annat har vi till exempel ett fint paket med två av Liebel Litteraturförlags verklighetsbaserade böcker från Tibet samt min Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal. 

För att fira invigningen av min nya bokhandel kommer de fem första kunderna att få  en liten goodie bag i sitt bokpaket (oavsett vilken/vilka böcker du beställer)!

Gå nu genast in på hemsidan och shoppa loss!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Längtan

Längtan. Ett vackert ord. Men visst kan det vara märkligt det här med vad man längtar efter, vad man önskar? Hela den långa, snöiga vintern längtade jag efter gröna gräsmattor, sol och värme. Och nog har vi fått värme allt, så mycket att det räcker och blir över. Men – eftersom människan sällan är nöjd så har jag (och Sveriges övriga befolkning) smått desperat längtat efter regn. Av flera orsaker, förstås, men nu lämnar jag tragiska bränder därhän.

Sedan någon vecka tillbaka regnar det mest varje dag. Ibland ett dygns hällregn, andra gånger en tillfällig störtskur. För att inte säga skyfall. På kort tid har gräsmattorna äntligen antagit en grön färg, hallonen är vattenskadade och grönsaksodlingarna i pallkragar formligen skriker: ”skörda mig nu!”. Trädgårdsdynorna är snart utslitna efter alla de gånger de tas in, torkas, tas ut, tas in, torkas och så vidare. Nu längtar jag desperat efter solen igen. Ska vi få mer sommar, bikini och bad innan vintern?

Är det alltid så att man längtar efter något annat? Typ, grannens gräsmatta är grönare? Är det människans natur att se fram emot något annat, något bättre eller mer attraktivt? Eller är det bara det rastlösa jaget som har svårt att vara i nuet? Jag menar – även en regnig dag med muller från ovan kan vara väl så njut- och användbar. Det är då man med gott samvete rensar den där garderoben, äntligen packar upp de där flyttkartongerna eller ligger under filten och pillar sig i naveln. Men – nej. Jag tror att vi nordbor är så oerhört beroende av den korta sommar vi eventuellt får oss tilldelade att vi jagar den desperat. Och längtar.

Min man sade något intressant: ”motsatsen till längtan måste vara likgiltighet”. Är det så? En mycket intressant tanke, men vad händer då med att leva i nuet? Att gilla läget, slappna av och låta själen ta nästa steg, inte den överhettade hjärnan. Åtminstone är det min tanke, att lever jag i nuet strävar jag inte efter något annat, längtar inte bort eller fram till ett specifikt mål. Jag är bokstavligen här och nu. Inte är jag väl likgiltig för det? Jag som engagerar mig så djupt i det jag brinner för så jag nästan tar eld emellanåt?

Jag vet inte. Jag förstår inte riktigt. Kanske ordvalen är fel. Kanske tänker jag tokigt.

Det finns en annan slags längtan, som jag ser det. En allenarådande och allt överskuggande. Den efter någon som inte längre finns bland oss.

Under relativt kort tid har vi fått flera dödsbud, maken och jag. Bekanta och släkt på båda sidor har försvunnit från jordelivet, i olika åldrar och av olika orsaker. Vissa har vi aldrig träffat, men någon av oss känner i alla fall de efterlevande. De som lämnats kvar. I sorg och en oerhörd längtan och saknad. Kan de leva i nuet? Bara vara? När jag tänker närmare på det, försöker sätta mig in i situationen, kanske det är det enda sättet  man överlever denna ofattbara sorg och längtanMan bara är, tar en dag i taget.

Nu kanske jag använder fel ord igen. Allt är en definitionsfråga och vi nyttjar vår vokabulär på olika vis. Det som betyder en sak för mig betyder något annat för dig. Hur som helst tror jag att jag menar att kontentan av dessa mina reflektioner är att vi kanske ska vara mer aktsam om livet? Mer rädd om medmänniskan? Kanske längta mer efter varandra nu, innan det slutgiltiga budet kommer?

Men nu, mina vänner, längtar jag efter mitt morronkaffe.  

 

 

 

 

 

 

Karusellen snurrar vidare

Att turnera är ett hårt jobb. Före, under och efter turnen: det planeras, struktureras och transpireras. En lyckad bokturné är just till ända, bokstavligen under det klyschiga uttrycket blod, svett och tårar.

En del Heligt vatten har minsann gått åt för att hålla Härjedalsvampyrerna borta.

En hel del rök också, faktiskt. Och dansande sotflagor. Men vi  var priviligierade, kunde åka därifrån när vi ville. Faktum är att vi tänkte göra det också. När jag hörde att en del vägar söderut stängdes av på grund av bränderna fick vi ta en allvarlig funderare. Men efter att ha sovit på saken beslutade vi att stanna. Så länge arrangörerna och marknadsbesökarna höll ut skulle vi göra det också.

Fotot är från fredag den trettonde. En märklig dag som inleddes med kyla. Ja, faktiskt. Vi drog på oss jeans och tjock tröja. Men det dröjde inte mer än ett par timmar så återgick temperaturen till, för den här sommaren, det normala.

Visst är tapeten i vandrarhemsköket så perfekt den kan bli?

Monterbygge sista turnédagen, torget i Sveg, på kokande asfalt.

Försäljningsmässigt gick det kanske inte så jättebra den här dagen, men vi träffade nya och gamla bekanta samt skapade en del kontakter.

Kollegan bjuppade på köpegodis för att få fart på oss.

Turnékarusellen är avslutad för denna gång. Det har varit roligt, intensivt, fruktansvärt varmt och lärorikt. Jag gör gärna en liknande turné nästa sommar.

Och jag längtar redan!

Hej från oss! Och tack för att du följt våra turnéäventyr på bloggen!

(fler foton här)

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Rök, aska och humlor

Bokturnén Härliga Härjedalen pågår ännu någon dag och vi roar oss kungligt. Vi träffar bekanta, gamla som nya (till och med släktingar emellanåt), tjötar med lokalbefolkning och turister, säljer och signerar hundratals böcker.

Självklart har vi en massa skoj också, frotterar oss på uteserveringar, spelar biljard, pratar strunt och fnissar hejdlöst åt poänglösa skämt. Eftersom vi jobbar utomhus hela dagen, i gassande sol, leende och ständigt kommunicerande är det liksom allt vi mäktar med efter arbetsdagens slut. Diverse intelligensbefriade samtal, alltså.

För att inte tala om alla knäppa och ganska meningslösa foton som tagits …

Vi har haft äran att medverka vid ett alldeles nyinstiftat evenemang, Härjedalens Litteraturfestival, vars invigning skedde på hembygdsgården i Sveg.

Det blev ett mycket trevligt arrangemang, välordnat och välbesökt. Förutom vårt gäng från Stockholmsförfattarna deltog ytterligare fem författare, från Malmö i söder till Sveg i norr.

Hela dagen hölls författarsamtal från scenen. Vår kollega Eva Ludvigsen var konferencier och vi fick alla våra femton minuter i rampljuset för att prata böcker och skrivande. Från Svegs bibliotek fick vi fina presenter: en björn i trä samt en bok om Café Cineast, filmcaféet, som vi för övrigt tänker besöka i eftermiddag.

Medan vi roar oss pågår tragedier ett stenkast härifrån. Skogsbränder rasar på flera håll, byar evakueras och skogar vattenbombas. Lågorna sägs hoppa mellan trädtopparna och hela tiden blossar nya eldar upp. Jag läser inlägg på sociala medier om vänner som hjälper hemvärnet med släckningsinsatser, fixar fika till brandkår, räddningstjänst och övriga som gör allt de kan – och förmodligen lite till – för att få de livshotande lågorna under kontroll.

Hjältar – Ajj La Vjoo!

Andra inlägg berättar om skålar fyllda med vatten och stenar på balkonger och altaner för att våra insekter inte ska törsta ihjäl i värmen.

Älskade humla

Under tiden allt detta pågår sitter jag i skuggan på hotellets altan och njuter av förmiddagsvärmen, av att kunna sitta ute utan vare sig filt, kofta eller jeans. Någon sade att det skulle bli värmerekord idag, vilket jag finner ganska otroligt. Det var det ju igår? Och i förrgår?

Det som händer omkring oss är djupt oroande och naturligtvis tragiskt för bybor och andra som drabbas. Men faktum är att inget blir bättre av att jag slutar leva, slutar njuta av varma sommarkvällar. Inget blir bättre för att jag ligger inne på ett stekhett rum och funderar i stället för att skratta med kollegorna. Den djupa oron finns där ändå, som en klump i magen som växer lite var dag solen gassar, marken blir allt brunare och insekterna dör.

Ett annat faktum är att medan jag skriver de här sista raderna börjar halsen sticka och små askflagor landar på datorns tangentbord. Plötsligt luktar det som i Nepal, där man bränner sopor, plast och allt annat vid trottoarkanten. Men där bär jag kolfibermask. Det  gör jag inte i Sveg. Jag njuter inte längre.

 

 

 

 

www.aynsley.se