Kategoriarkiv: Skrivarlust

Livet på Solbygården – Rödbetor och lingonsylt

Postat av
Svara

I dag är det fredag. Februari är snart till ända och det står inte på förrän ett helt kvartal  av det nya året passerat. Jag funderade just vad jag/vi gjorde på nyårsaftonen, men minns faktiskt inte. Förmodligen sov vi gott vid tolvslaget.

Januari tillbringade jag mest sittande, framför manus eller deckarserier jag är så förtjust i, ivrigt gnölande att ”nu ska jag snart börja träna igen”, men nejdå. Till och med under vår härliga fjällvecka i hyrd stuga i Lofsdalen satt jag mest inomhus, njöt och hade det bra. Med en utetemperatur på 25-30 grader kändes det som det bästa alternativet.

Februari har jag tillbringat flera veckor upprättstående. Och gående, till och med småspringande. Inför bokrean på stans bokhandel, där jag är inhyrd för ett av mina uppdrag, har jag tillsammans med kollegor packat upp arton pallar böcker (motsvarar ungefär sex ton), klättrat upp och ner för stegar, packat flera hundra kassar till kunder som velat förbeställa sina reaböcker och sprungit upp och ner för en lååång källartrappa för att hämta nyss nämnda kassar. Och, till pudelns kärna, för en som mest suttit av de senaste månaderna: det känns! Jag lovar. Många av nätterna har jag tillbringat på spikmatta för att mjuka upp kroppen. Höfterna värker, naglarna har gått av och armarna är fulla av rivsår av pappkartonger. Men roligt har det varit! Jätteroligt. Bokrea är alltid kul, trots pandemitider.

I dag är det som sagt fredag. Jag är ledig och morronkaffade i strålande sol (redan klockan åtta, våren är på G!), sittande på en filt på träbänken utanför stallet. Vacker utsikt, kelsjuk katt och ljudbok i öronen. Resten av förmiddagen har jag kokat rödbetor och lingonsylt, kokat broccolisoppa och stekt rostbiff, jag har en lergryta med blivande pulled pork i ugnen och en oidentiferad bit fryst nötkött i stekgryta på spisen. En härlig förmiddag har det varit, men nu ska jag slå av ljudboken och ägna mig åt min egen kommande bok resten av dagen.

Tack Universum!

 

 

 

Livet på Solbygården – Sista kapitlet

Postat av
8

Ännu ett kapitel i livets bok har nått sista sidan. Ett väldigt långt kapitel som sträckt sig över mer än halva mitt liv. Det har varit spännande och oförutsägbart, ibland enormt roligt och ibland så kämpigt att jag nästan gett upp. Men bara nästan. Alltid bara nästan.

Jag lånade en smärre förmögenhet – då – för att starta en redovisningsbyrå. Under årens lopp har jag även drivit städfirma, hyrt ut personal inom bygg- och tolkbranschen, drivit solsalong, jobbat som hudvårdskonsult, varit ambulerande klädförsäljare, importerat hantverk, utbildat, arrangerat mässor och marknader, skrivit och gett ut böcker, hållit hundratals föreläsningar, jobbat som säljare och i butik. Jag har startat upp flera verksamheter på olika orter, försörjt en hel del människor och servat tusentals kunder, jag har arrangerat firmafester som till och med varit omnämnda i lokalpressen.

Kort sagt – det har varit trettioen otroliga, fantastiska år, men nu är det dags att starta ett nytt kapitel i livets bok. Den som lever får se vad det innehåller.

I kväll har vi varit på galamiddag. Mitt företag har avtackat mig och jag har avtackat mitt företag. Maken och jag blev bjudna på en helkväll, med casino, middag, champagne och biobesök.

Nolby Casino, ”Ticket to ride”

Hemmabio, shoes off

Vi har skålat för företaget, vi har skålat för mig. Min man har hållit tal, jag har hållit tal. Jag har självklart skålat för min man som stöttat mig i åtta av de trettioett åren. Vi har ätit gott, sippat champagne. Jag har fällt en del tårar över det avslutade kapitlet, över att åren obönhörligt går. En riktig nostalgitripp.

Champagnen är slut, filmen likaså. Klockan är strax före midnatt och det är dags att sova. I morgon startar det nya kapitlet i livets bok.

 

 

www.aynsley.se

Livet på Solbygården – Det nya livet

Postat av
Svara

I Gävle med Jensan, 3/1

Livet före och livet efter. Före det stora utbrottet: ett aktivt och socialt liv med resor, middagar och restaurangbesök.

Med maken i Tallinn, 3/1

Jodå, jag har ett liv nu också. Och nog är det aktivt, det ser jag till. Passivitet är inte bra, varken för kropp eller själ. Men så särskilt socialt är det inte. Livet nu för tiden är väldigt lugnt. Ja, om man bortser från den inre stressen över situationen, ekonomin, brist på jobb och så vidare. Då är det lugnt och stilla. Det är bra.

Hälsar på Annica i Örby Slott, 3/1

Middagar och restaurangbesök har gått i stå och i vissa fall ersatts av digitala möten. Inget för mig, dock. Jag avskyr att ses via nätet. Förresten verkar jag inte ha den typen av bekantskapskrets heller. En del av arbetslivet sker via Zoom, så även yogakurser och föreläsningar. Till viss del bekvämt, jag erkänner. Jag slipper klä mig och ge mig ut i kalla vinterkvällen. Men …

Skrivretreat på Öland, 3/1

För att inte tala om resorna. För en gipsy soul som jag är det tragiskt att vara hänvisad till E4 mellan hemmet och jobbet. Eller, ja, det blir även en tripp till ICA då och då.

Ölandsmiddag, 3/1

De dagarna kommer väl tillbaka tids nog, då man får och vågar resa fritt och umgås med vänner.

I Stockholm med Birgitta, 3/1

Under tiden jag väntar på det ägnar jag mig åt att – med viss bävan – hälsa det nya året välkommet. Morgnar är vikta åt Yoga by Lina, jag skriver en hel del (målet är att ge ut två böcker i år), lagar gott käk till mig och maken, umgås på lite avstånd med bästa grannarna och försöker hålla kontakten med släkt och vänner via telefon och sociala medier.

3/1 2020, maken bjuppade på föllsedagsmiddag på lokal

Samtliga bilder i inlägget är tagna den tredje januari, dagen före min födelsedag. Senast för ett år sedan, 3/1 2020. Idag blir det förstås ingen middag på lokal, men i morgon är det såklart föllsedagskalas i vanlig ordning med det smörgåstårta á la Carina och bubbel (med största sannolikhet en glest befolkad tillställning …), en tradition sedan sisådär tjugo år tillbaka.

Men nu – yoga och några timmar med min kommande kioskvältare!

#2021bästaåret

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Dan före dan före dan

Postat av
1

Min favorithögtid av dem alla stundar. Den som kommer med ljus, umgänge, god mat och helt accepterad slöhet. Klappar inte minst, så gammal jag är. Jag älskar paket och de behöver icke vara dyra, nej det är den där förväntan jag är så himmelens duktig på, att se fram emot ‘Vad kan det här vara?’. Känna, klämma och gissa och så småningom slita av papperet. Förresten är jag ganska försiktig med slitandet, är det vackert papper försöker jag spara det till ett senare tillfälle, till ett collage, present eller annat.

(Bild av Tove Erbs på Pixabay)

Men det är ännu roligare att ge än att få, jag älskar paket även när det gäller att ge. Att välja ut, fundera lite, kanske fixa ett banalt julklappsrim och slutligen slå in och lägga under granen. Är du som jag, tycker om att ge personliga presenter så har jag här ett par julklappstips så här dan före dan före dan. OCH jag har ett riktigt sjangdobelt julerbjudande: Fri hemkörning/leverans till Sundsvall och Kvissleby med två mils omkrets!

Bokpaket nr 1: ‘Lite salt, lite surt och resten sött’ + ‘Grannen from Hell’ + ‘Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal’ + fri hemkörning/leverans = 225 kronor!

Bokpaket nr 2: ‘Lite salt, lite surt och resten sött’ + ‘Över en sommarfika’ + ‘Våra bästa skrivtips’ + ‘Grannen from Hell’ + fri hemkörning/leverans = 225 kronor!

Klicka här för beställning eller frågor. Vill du ha boken/böckerna signerade så skriv ner vad som ska stå eller om jag ska skriva en personlig hälsning.

Självklart kan jag även skicka ditt paket, det kanske blir en fin nyårspresent? Då tillkommer en symbolisk fraktkostnad på 50 kronor.

Kika gärna in på hemsidan och titta på vänner böcker i Lilla Bokhandeln.

Med tillönskan om en riktigt fin jul!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Var rädd om tiden!

Postat av
Svara

Tid är en märklig sak. Vi rår inte över den och den har sin gång, oavsett vad som händer. Utplånas vår värld skulle det enda som var kvar vara tiden. Visst är det konstigt? Eller är det bara jag som funderar över sådant? Det senaste årets turbulens har visat att vi måste vara rädda om vår tid. Det går fort nu, saker händer slag i slag och människor mister anhöriga och vänner åratals för tidigt. Livet känns förgängligt på ett vis jag aldrig upplevt förut. Tråden mellan liv och död har blivit otroligt mycket tunnare.

Detta nådens år 2020 har förändrat livet på så många sätt och inte bara här hemma. För min egen del har det inneburit oro, stress och rädsla, men jag har även fått så mycket tid som jag aldrig tidigare haft; tid för mig själv, tid att göra det jag vill. Tid, detta märkliga begrepp.

Jag har bloggat om det tidigare, hur jag ägnat timmar åt att krypa runt på gräsmattan och samla maskrosblommor, förvällt mangold och plockat svamp, skrivit och läst, druckit kaffe med granntanten och jag har löst hundratals Sudoku. Jag som alltid älskat att jobba och, det ska villigt erkännas, att vara småföretagare är mer en livsstil än ett arbete. Man är alltid alert och på språng och det finns alltid hur mycket som helst att göra. Men detta år med inställda uppdrag  och inga inkomster har jag stillat mig. Funnit nöje och glädje i maskrosor och brännässlor och tänker att sådant har jag alltid velat göra, utan att kanske vetat om det. Det är många ‘första gången’ för mig i år och en av de roligaste första gångerna var igår, när jag bakade rullrån. Vi hittade ett fint rånjärn från Skeppshult gömt inne i vedspisen och ett recept på Youtube och sedan var det bara att börja vispa, grädda och rulla. Det där med rånpinne att rulla rånen på blev en liten svårighet som måste lösas, men ett bortskruvat handtag på brödkaveln fick duga.

Kisar man lite så ser de riktigt bra ut

Att baka rullrån är ett hantverk och det kommer att krävas några gånger innan jag får in snitsen, veta exakt hur mycket smet, vilken temperatur på plattan och så vidare, men inte ett enda rån gick till spillo ändå. Och det var så himla roligt! Det får nog bli en sats rullrån ikväll också. Jag har ju tiden!

Tack Universum.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Det blir jul hur man än gör

Postat av
Svara

Det är tidig morgon, himlen brinner röd och utomhusbelysningen avslöjar gröna gräsmattor och hästhagar. Lite svårt att ta in att om fyra dagar är det julafton. Men det blir jul, tro mig. Trots noll snö, att inte kunna träffa släkt och vänner och att känslorna är mer oro än förväntan inför årets finaste högtid.

Här på Solbygården gör vi vårt bästa för att leva i nuet och glädjas åt det vi har. Jag erkänner villigt att jag inte alltid lyckas, till och med att jag mer ofta misslyckas, men som sagt, en gör så gott en kan.

Igår hade maken och jag lite julstök. Vi bakade och kokade och pyntade. I lagoma mängder. Oj, så tokigt det såg ut, det är nog dialektalt. I lagom mängd, ska det nog heta.

Man kan väl säga att vi julpyntat selektivt. Jag kände att jag inte har lust att gå flera varv runt huset om ett par veckor för att leta kvarglömda tomtar, glitter och annat. Nej, vi gjorde helt enkelt ett tomtebord, med massor av tomtar, juldukar, tomteljus och luvor. Där är det verkligen julstämning. Och jo, i köket har vi jul. Mitt älskade kök med den högt värderade vedspisen. Nu har jag inte bara kokat morronkaffe på den, nu har vi även bakat på den. Helt underbart!

Stompa enligt mamsens recept

Oj, så snabbt tiden går när man har roligt, i mitt fall när jag skriver. Till exempel ett blogginlägg. Nu är det dusch och frukost för sedan kommer granntanten och vi ska fortsätta jullagandet och -bakandet idag. Så roligt det ska bli!

Glad fjärde advent på er! 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Det nya livet

Postat av
Svara

Det har uppkommit en del nya ord detta märkliga nådens år 2020. De allra flesta har med den rådande situationen att göra. Ett ord jag själv starkt förknippar med detta år är ‘normalisering‘.

Denna dag för (bara) ett år sedan hade jag nyligen kommit hem från en underbar pilgrimsresa i Nepal.

Oj, så tacksam jag är idag att jag unnade mig de två veckorna!

Denna dag för (bara) ett år sedan hade jag nyligen börjat på ett nytt uppdrag och flyttat till något som måste betecknas som vår drömbostad. Fler roliga saker som bådade gott för framtiden inträffade, men de är mer privata.

Idag finns inte på kartan att åka till Nepal på förmodligen flera år och när jag utför mina uppdrag är det på armslängd avstånd och med visir på. Vår bostad är jag (och maken) så glada över, det är vår fristad och den plats vi hela tiden vill återvända till.

Till viss del lever jag som i Nepal – går inte utanför dörren utan munskydd och handsprit i handväskan, undviker att komma medmänniskor alltför nära då jag inte vet vad de bär på (löss och parasiter kontra virus). Spritar händer, bestick och föremål och tar mig aldrig i ansiktet.

Jag har så oerhört svårt att ta in det, att detta numer är ett normaliserat tillstånd här hemma, i Sverige. Och så snabbt det har gått!

Det sociala livet skjuts hela tiden på. Jag ser många som roar sig med AW, fikadejt med vännerna etc via nätet, men jag har väl kanske inte den typen av vänner. Däremot har jag – motvilligt, men nödd och tvungen – börjat en yogakurs online, Yoga by Lina. Varje lektion jag bokar och betalar för får jag även en länk till, så jag kan ”kursa” i ytterligare sju dagar. Jag har deltagit i flera möten och styrelsemöten via Zoom och igår var jag och maken på snabbvisit i Svalbard, med Hurtigruten.

Härliga exempel på företagsamma människor som ställer om livet, inte ställer in.

Jag är också med online. Vängåvans Bokhandel har lagt ut en video med julbokstips.

Och – jag måste erkänna. Detta ‘Zoomande’ och ‘online-ande’ är inte bara av ondo. Det är faktiskt ganska skönt att slippa gå ut i grårusket och köra bil i halkan. Nej, jag rullar bara ut yogamattan i vardagsrumsvärmen eller plockar fram lite snacks till Svalbard-bion och njuter.

Nu, mina vänner, ska jag njuta av eld i vedspisen, tända ljus och nykokat kaffe en stund. Sedan ska jag förbereda mig för ett nytt och spännande uppdrag jag ska göra idag. Självklart med munskydd och handsprit i handväskan och visir på.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Tacksamhet!

Postat av
Svara

Tacksamhet är ett ofta återkommande ämne i mitt liv, mina tankar och blogginlägg. Det är ett så viktigt ord. Förresten, inte bara ord, även i tanke och handling. Någon klok lär ha sagt ‘Att känna tacksamhet och inte uttrycka den, är som att slå in ett paket och inte ge det’.

Det vackra fotot lånat från ‘Populär Astronomi’

Jag tackar ofta Universum för braiga saker och företeelser. Även när något emellanåt går snett kan jag säga ett ödmjukt tack för att det ändå gick så pass bra. Det kunde ha varit värre. Ja, du kanske förstår hur jag menar. Och jo, jag vet att det finns de som tycker jag kan vara lite larvig med mina ‘tack Universum’, men det är verkligen äkta menat, ingen klyscha.

Min övertygelse är att världen skulle se ganska mycket bättre ut om vi alla hängav oss åt tacksamhet då och då. Inget är så bra att det inte kan bli bättre, men allt skulle kunna vara sämre. Idag är jag tacksam över den otroligt vackra amaryllis jag köpte för några veckor sedan av min favvo-torghandlare i Gävle (har handlat av honom sedan jag flyttade dit -98, men nu hotar han att gå i pension). Den blommar så vackert och gör sig så fint tillsammans med de enorma och tunga ljusstakar jag köpte på Korså Bruk i höstas och som blir ännu snyggare med de röda ljus bästa grannen köpte till mig på IKEA igår. Tack Universum!

I morse tände jag i vedspisen. Eld är så vacker, så mystisk och ger värme på många vis. Har jag sagt hur tacksam jag är över att vi har en fungerande vedspis i vårt kök? Jaså, ja, då behöver jag inte säga det igen.

Just idag behövde jag tröst och styrka, livet har visat hur blixtsnabbt det kan ändras. Jag var ledsen och orolig, men minuterna efteråt fick jag ett glädjande besked och mina tankar kunde ännu en gång byta riktning. Ett innerligt tack, Universum! 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Skallebank

Postat av
Svara

Det har vatt en jobbig natt, varm och rik på konstiga drömmar. När jag vaknade för tredje gången hade jag huvudvärk, fjärde och femte likaså. Jag lyckades somna om och vaknade strax efter åtta, gick upp och fixade dagens matlåda och tände i vedspisen för att koka kaffe.

Det är fullkomligt underbart att ha en vedspis i köket.

När jag satte mig i soffhörnet för att inta morronkaffet kände jag att det här kommer inte att fungera. Man kan inte jobba när man har skallebank så man mår illa. Innan någon blir orolig vill jag meddela att jag starkt gissar på syrebrist. Jag har känt av nacken ett tag och har lyft ett par ganska tunga kartonger. Förmodligen något som låg lite i kläm. Jag meddelade kollegorna att idag måste bli en arbetsfri dag för mig och började med att stretcha lite lätt. Det kändes som om det bästa skulle vara att röra mig.

En lång promenad satte i gång syreförbrukningen ordentligt och när jag kom hem käkade jag frukost med smoothie, macka med maskrosmarmelad och mer kaffe. Visst är det gott med fika när man varit ute i grårugget?!

Jag fortsatte att hålla igång även inomhus, tog reda på kryddväxter jag haft på tork och äpplen som hotade att förfaras. En stund senare låg tre ollor med äppelringar i torkmaskinen för att förvandlas till framtida chips eller ämne till kräm, kanske. 

Ikväll ska jag på yinyoga och ska be läraren om bra övningar för att stärka nackmusklerna. Jag har kapitulerat och anmält mig till yogakurs online, via Zoom, hos Yoga by Lina. Jag har köpt klippkort och i tjugo veckor framöver är det tänkt jag ska stärka kropp och själ.

Förresten passade jag på att städa de två nedersta hyllorna i vårt stora skafferi, där vi placerar allt sådant man inte vet vad man ska göra av. Jag gjorde en del fynd, vill jag lova.

Bubbel och glögg – ikväll blir det party! Nejdå, skämtar bara. Det har varit nog med skallebank det här dygnet 🙂

Nu börjar det gå till sig, lite ”döven” bara, jag ska passa på att skriva en timme innan gubben kommer hem från jobbet. Tack Universum!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Varde ljus!

Postat av
Svara

Mörkt ute, mörkt inne. Det är tur det finns ljus. Värmeljus, stearinljus och för den delen elektriskt ljus. Nu har det varit svarta natta i flera dagar, en snabb beräkning säger fem. Mörkt ute, mörkt i sinne.

Kanske inte att undra på att ältandet börjar anta enorma proportioner och att självömkan och Jante sitter tungt på vardera axeln? Inte mycket blir gjort, mat förstås, men i övrigt. Inte ens skrivandet känns särskilt produktivt. Denna hellediga helg skulle bli en stor Skrivarhelg, men sedan i onsdags har jag knåpat ihop 1682 ord. Boken blir klar år 2038 på det här viset.

Jag gör vad jag kan för att bekämpa mörkrets makter: Jag har varit på den världskända möbel- och inredningsaffären och köpt stearin- och värmeljus för hundratals kronor som jag eldar både dag och kväll. Jag trotsar – för närvarande – alla miljö- och klimathot och har lampor eller julstjärnor i varje fönster. Dygnet runt.

För upplysning och för att återfå gnistan.

Maken säger att man kan förstå varför man under hedendomen offrade människor (och djur) denna mörka årstid, man var helt enkelt livrädd att solen hade gått i stå för alltid. Så långt vill jag väl inte gå, men tänker att vi kan hjälpas åt att be till Universum eller Gud eller vem vi vill – ge oss ljus! Ge oss solen tillbaka! Ge oss hopp och sol i sinnet. Varde ljus!

Carl Larsson: Midvinterblot.NM 6971

” … Gud sade: ”Varde ljus”; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.” 1 Moseboken 1:3

 

www.aynsley.se