Nää! Kan de va möjligt?

Mitt förra inlägg handlade om traditioner och tacksamhet. Det gör även delvis detta. Det är nu andra gången jag firat min födelsedag med författarvänner här på Öland. Jag förstår att maken nog tycker det är lite trist att jag är hemifrån just den dagen, men jag vet även att han verkligen unnar mig dessa inspirerande och kreativa dagar efter min tuffa höst. Och snart är jag ju hemma igen.

Men – häromdagen hände det något mycket märkligt! Jag fyllde jättegammal. Femtisju! Jag menar – jag vet fortfarande inte vad jag vill göra när jag  blir stor och inser plötsligt att om åtta korta jäkla ofattbara år är jag pensionista. Va?! Jag?!

Hur som helst – när jag tänker till och efter inser jag att jag måste vara tacksam. Jo då. Jag är frisk och rörlig och lever ett rikt liv. Jag har haft nära släktingar som gått bort på grund av sjukdom när de varit yngre än jag är nu. Själv var jag ännu inte tonåring och förstod inte riktigt upphetsningen och sorgen – är man gammal så dör man, punkt. Förlåt mig, Universum, för mina då mycket ungdomliga och dåraktiga slutsatser, låt det inte falla tillbaka på mig nu.

Här på Öland, under vårt skrivretreat, har jag blivit kungligt uppvaktad.

Självklart har det gått ett par flaskor skumpa, det brukar liksom göra det.

Vi turas om att fixa middagsmaten denna vecka och jag bjuppade på föllsedagsmiddag. I år blev det tyvärr ingen hummer, men vi blev mätta ändå.

Dock kan man inte tillbringa hela dygnen med att äta och sörpla skumpa. Nej, självklart arbetar vi. Hårt, mycket och intensivt. Det är till exempel hur mycket småpyssel som helst att fixa till den årliga Litteraturkryssningen på Birka Cruises. Vi brainstormar, planerar, slänger ur oss idéer, förkastar de flesta och anammar en del. Den kryssningen vill jag inte missa, för allt i världen.

Och det påminner mig om att jag har ett nytt, spännande och häftigt bokprojekt att jobba med. Så – på med skaparrocken nu, bästa femtiosjuåring, och sätt lite fart!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Tradition och tacksamhet

Jag har tillfrisknat efter den tuffa mellandagsveckan. Bihålorna krånglar fortfarande, men för övrigt är jag jättepigg. Jag tillskriver naturpreparatet Esberitox en stor del av piggheten och även min nya upptäckt Aloe Vera från Forever Living! Vi kom alltså iväg på nyårskryssningen, maken och jag. Och dagen därpå var det dags för det årliga skrivretreatet på Öland.

De andra deltagarna har hängt med några år, men förra året insåg de att de behövde en bebis. Here I am, liksom. Så detta är mitt andra retreat – ni vet, en gång är ingen gång, men två gånger är en tradition.

Jag har inte fått så mycket skrivet själv ännu, men kreativiteten flödar. Liksom maten, vinet och det så viktiga skrattet!

Vi skriver, bollar, spånar, fikar, spånar vidare, får idéer samt en och annan snilleblixt, läser varandras texter, redigerar och planerar gemensamma samt enskilda event. Kort sagt – det är fantastiskt roligt och inspirerande. Tyvärr vågar jag inte följa med på lunchpromenaderna, är väldigt rädd om luftrör och bihålor, men korta stunder utomhus blir det ändå.

Det är så vackert. Och jag är så oändligt tacksam. Varje dag utbrister någon av oss ”Så bra vi har det!”. Och det är sannerligen ingen underdrift.

Tack Universum. Och Sverigeförfattarna, förstås!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Kul i jul – JulKul

Jag gillar att dra igång saker. Man kan tycka att jag skulle kunna låta bli det med tanke på att jag redan jobbar betydligt mer än heltid: mitt Seniorshop, skrivtolkningen och författandet. Även min man och mitt hem kräver lite uppmärksamhet.

I slutet av den intensiva och tidskrävande Seniorshop-säsongen borde jag ha gjort som kollegorna: ta julledigt, fixa inför julen, vila i soffan och pilla mig i naveln. Kanske till och med läsa en god bok eller två? Men, nej då – världen är full av oupptäckta projekt, tänk om jag missar något? Jag bokade Färilafolkan i två dagar och drog igång nåt kul före jul. Ett JulKul. Såklart. Varför inte en modevisning med Seniorshop, tänkte jag. Och saftig julrea. Och jag kan bjuda in andra utställare när jag ändå betalar för lokalen? Kanske vi kan ha fler roliga aktiviteter: Lucia, musikunderhållning, berättarcafé, spännande föreläsningar? Sagt och gjort!

Den förste som fick frågan var min egen Sancho Panza. Författarkollegan Micke. Han är som jag, lite knäpp och hänger med på det mesta.

För att göra en några veckor lång historia lite kortare så fyllde jag Färilafolkan med fantastiska utställare från Hälsingland och Västernorrland.

Det var ett perfekt vinterlandskap när vi åkte ner till Färila. Cirka fem grader kallt, vintervitt och snöfrostiga träd med grenar som stolt sträckte sig och gnistrade i extraljusens sken. Tyvärr gör fotot inte vyn rättvisa, läsaren får blunda och föreställa sig.

Vojne – i den här lokalen har jag haft mycket roligt i min ungdom. Åtskilliga danser har det blivit.

Vi bor alltid förstklassigt. Här Bed and Breakfast med lyxfrulle hos mamsen.

Det är ett styvt jobb att tillverka en fungerande utställningslokal.

Min Seniorshopbuss och kollegans bil var fullproppade och lite till. Jag är van att bygga monter och marknadsstånd, på en förmiddag var lokalen så gott som klar att ta emot utställare och besökare.

Golvet fylldes allteftersom med utställare. Ytterligare ett par anlände onsdag morgon.

Tillsammans hade vi ett fint sortiment och bredd på varorna — från hembakat och stickat till egengjorda vackra smycken, ekologisk  hudvård, sill och rökt fisk, bebiskläder, handgjorda tomtar, korv och hamburgare, signerade böcker från flera författare, fiskeflugor, kaffe och te, kvalitetskläder, glögg, väskor, pappersvaror, tovat och marmelader, fikaservering och så vidare.

Tisdag kväll var det dags för Berättarcafé. Medverkade gjorde – förstås – jag och Micke samt fem författarkollegor från Järvsö och Ljusdal.

Under ett par trevliga timmar fick vi njuta av mammas gofika samt sköna berättelser från författare och cafébesökare.

Birger Sjöberg läser ur sin sprillans nya bok Draken.

Både bekanta och obekanta dök upp på vårt JulKul.

Mats Sandström från Vi Två försåg oss med fin julmusik.

Miniföreläsningar hölls. Här Micael Lindberg som berättar hur han kom tillbaka efter sin stroke

Tomas Skogstjärn berättar om naturens apotek och skafferi.

Allt roligt har sitt slut och så även JulKul. Efter ett par timmas bubbande och bärande på onsdag kväll började Färilafolkan anta sin ursprungliga skepnad.

När allt var klart och anspänningen släppt landade jag på mitt lyxiga B&B ännu en natt. Efter kvällsfika och kortspel med föräldrarna var det läggdags.

Försöka få av strumpan som fastnat i min krossade och blodiga tånagel. Så går det när man sparkar på allt …

JulKul är ett av de projekt jag känt störst ansvar inför, med flest människor inblandade. Och även om besökarantalet inte blev vad vi önskat så var det ett mycket trevligt arrangemang med härliga utställare. Med största sannolikhet kommer det tillbaka i någon form, dock ej i Färila.

Mitt största projekt någonsin måste vara när mamsen och jag ordnade en Alternativ jul på Koppargården i Ljusdal 2009. Ljusdals kommun tog över arrangemanget efter två år och jag är stolt och glad över att det fortfarande lever. Från början var det enbart med ideella insatser – Ljusdalshem, Lions, musikgruppen Vi Två från Färila samt lokala företag som sponsrade. Fantastiskt roligt var det. Och lärorikt. Allra första året lagade mamsen dessutom hela julbordet själv! Andra året köpte vi all mat. Och tiggde en hel del, förstås. Jag hittade en del gamla bilder på nätet. Jättekul!

Länk till blogginlägg

Länk till Ljusdalsposten.

Länk till Lions.

Oj, nu blir jag sugen att dra igång något nytt!! Men nej – behärska sig nu och ta en pepparkaka till, Carina!

Önskar er alla supertrevliga helger!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Bokmässa i Krakow!

Eftersom jag inte hade möjlighet att bevista årets Bok- och Biblioteksmässa i Göteborg tidigare i höst fick jag åka till Polen för att gå på bokmässa! Skämt åsido – det föll sig så att samma dag vi anlände till Krakow startade den internationella bokmässan! Fantastiskt. Och självklart måste vi åka dit.

När jag sökte uppgifter på internet hur man löser biljett fick jag veta att Sverige är hedersgäst på bokmässan detta år samt att författare har fri entré. Så kul! Båda delarna, menar jag.

Taxi är billligt i Polen och bekvämare än spårvagn för gamlingar som vi. När vi kom fram frågade jag vilken kassa jag skulle passera eftersom jag är svensk författare. Då tyckte man att hela sällskapet skulle gå in gratis och vi var sååå välkomna.

Det märktes att mässan var svenskinfluerad.

Mycket Astrid Lindgren. Och Pippi. Vad annars?

Väldigt mycket folk och stor trängsel. Som det ska vara på en riktig bokmässa!

Där fanns varken Ceasarsallad eller Räkmacka de lux (med löjrom). Det är liksom standardförtäringen på Göteborgsmässan. Dyrt och överskattat. Däremot hittade vi ryska dumplings med kålsallad. Mums filibabba. Och vin fanns där förstås.

Jag träffade en trevllig översättare. Från svenska till polski.

Och det är inte varje dag man får pitcha sina böcker för polska förläggare!

Tiden går fort när man har roligt och alltför snart var det dags att lämna mässan. Det finns ju så oändligt mycket mer vi ska hinna upptäcka under veckan!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är livet som pågår

Våffeloset ligger som en doftridå över hotellets foajé och frukostmatsal. Grabbarna Grus är på väg till Auschwitz för heldagsbesök, väninnan är däckad i förkylning på hotellrummet och jag tar mig en Carina-dag för eftertanke och tacksamhet. Kanske ska jag till och med skriva en text eller två? Det var länge sedan. En rejäl frukost är aväten och jag har laddat upp med dator, vattenflaska och banan, för säkerhets skull köpte jag även en chokladbit i receptionen. Utanför de heltäckande, men tunna nylonliknande gardinerna lyser solen och jag vet att det är ungefär 20 grader i dag. Skönt att det är varmt, tänker jag, utan längtan ut. Inte ännu i alla fall.

Jag har börjat på en ny text. Vet ännu inte om det blir novell eller roman – eller möjligen ingenting alls? Det är lite skräckundertoner och det är inte min ordinarie genre, men det kan väl bli. Ingenting är omöjligt. Hittintills har jag skrivit sex meningar och påbörjat den sjunde. Vattnet är urdrucket och chokladen slut.

Det tar emot. Jag är inte van, försöker tvinga fram inspirationen och formuleringarna, men störs ideligen av andra tankar.

Det har varit en omtumlande vecka. Vi befinner oss mitt i världshistorien. Hela tiden påminns vi om det som varit och tyvärr fortfarande är.

Krakow, Polen. Med en av de största skamfläckade europeiska stadsdelar någonsin – Podgorze, judegettot. Med en och en halv timmes bilresa till Auschwitch och Birkenau – lämningarna av de koncentrationsläger många idag påstår aldrig funnits, bara är ett påhitt för att svärta ner vissa politiska partier.

Vi har besökt Kazimierz som varit stadens judiska kvarter sedan 1300-talet. Vi har även varit på guidad tur i Podgorze, judegettot, den stadsdel där man stängde in drygt 20.000 människor under två års tid innan de slutligen fördes till koncentrationsläger för att slaktas eller gasas.

Denna mur omgärdade gettot och det sägs att den var det sista man såg när man transporterades till dödslägret, Auschwitz.

Minnessten över de 65.000 judar som dödades av nazisterna. Monumentet står mitt i Kazimierz. Faktum är att många scener ur Schindlers list spelades in här, trots att handlingen utspelar sig i gettot Podgorze, på södra sidan av floden Wisla.

Självkart har vi gjort och upplevt mycket annat under veckan. Vi har ätit gott, besökt en mängd vackra kyrkor, besökt den internationella bokmässan med mera, men med besöken på Schindlers museum och judegettot så nära inpå är det dessa tankar som tar upp tiden just nu.

Men – det kommer mera!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Jag skulle vilja …

Jag skulle vilja ha fred på jorden. Hela jorden. För all framtid.

Jag skulle vilja att alla nära och kära vore friska, rika och lyckliga. För  all framtid.

Jag skulle vilja jobba deltid och få ägna mig åt sådant jag verkligen tycker om den övriga tiden.

Jag skulle vilja skriva en riktig bestseller som gör mig ekonomiskt oberoende resten av mitt liv.

Jag skulle vilja att alla barn (särskilt i Nepal) fick en kärleksfull familj och trygg tillvaro.

Jag skulle vilja så mycket.

Men just nu skulle jag brinnande gärna vilja skriva ett riktigt kanontoppeninlägg som får Sveriges smygnazister att haja till och äntligen förstå vad de håller på att rösta fram för monster.

Och där vaknade jag … allt var bara önskedrömmar. Utom möjligen det där med att jobba deltid. Då får jag jobba mot det då.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

En ödesmättad söndag

Ett tag sedan jag bloggade nu. Igen. Men vi – maken och jag – har packat upp, prickat av, prismärkt och hängt cirka tusen plagg till kundbeskådande. Ett mycket tidsödande och drygt jobb, jag lovar.

Men det är snygga grejor! Och det finns något för de flesta, anser jag, oavsett ålder och storlek. Här har jag ett par kritstrecksrandiga, smala byxor samt en urläcker knytblus. (Kuriosa: Sara Danius har gillat detta foto  på Facebook)

Nu är jag redo! Nu jäklar kör vi! Pelle i botten, klackarna i taket eller vad du vill, fram till andra advent ungefär.

Vad mer då? Ja, jag har hittat ett nytt guldkorn i hotellväg. En enklare variant, bra pris men en bra bit utanför Gävle centrum. Nyrenoverat, tyst och lugnt med störtskön säng. Rekommenderas. Dessutom byter de namn på sina gäster.

Underbart  jag har ett nytt alias!

Jag har varit på mitt livs första torgmöte. Egentligen skulle jag vilja vara politiker, men jag har för lite tid, alltför dålig verbala argument och bristande tålamod. Dock anser jag detta val så oerhört viktigt, men ack så sorgligt. Jag kan helt enkelt inte förstå hur så många i vårt land väljer eller funderar på att välja fram ett enfrågeparti som står för rasism och nazism. Jag kan för mitt liv inte förstå. Jag har hört argument som:

Men du tror väl ändå inte att de kommer att starta koncentrationsläger här i Sverige?

Det är Jimmie Åkesson jag röstar på, inte nazisterna. 

Det finns bara ett parti, ut med invandrarna. 

Bland mycket annat. No comments. Vi har yttrande- och valfrihet i Sverige (åtminstone ett tag till), och jag älskar såklart vår demokrati. Jag har läst deras partiprogram (och andras, förstås) och anser det vara blaj-blaj, en önskelista nio miljoner svenskar kan skriva under på. Populistpolitik.

Vad jag tycker SD-väljare ska tänka på är hur de vill utarma kvinnors rättigheter, genom t ex att sänka gränsen för fri abort, minska pappaveckor med mera. Såg ett bra inslag på sociala medier häromdagen där någon ifrågasatte hur så många kvinnor kan rösta bort sina egna rättigheter.

Jag har vänner och bekanta som är och har varit politiker runt om i landet, de har skrämmande saker att berätta, någon har blivit hotad av SD i samband med förra valet när man uttryckt en negativ åsikt om partiet. En annan berättar hur partiets representanter verkar ha satt i system att gå emot i stort sett varje fråga som skall beslutas om i fullmäktige, bara för att man kan.

Hur som helst – jag är lika förvånad över att Trumph valdes som president i USA, men han är ju folkvald även han. Jag har i alla fall gjort vad jag kan, tagit ställning genom att för första gången gå med i ett parti som betalande medlem. Och varit på torgmöte, som sagt.

Med det parti jag anser vara humanistiskt och småföretagarvänligt. De vill flytta skolorna från kommunen tillbaka till staten, de vill införa enklare jobb så arbetslösa svenskar och nytillkomna svenskar snabbt kommer ut i arbetslivet. Bland annat.

Det blir en ödesmättad söndag. Men livet  kommer att gå vidare, som vanligt, oavsett valresultatet. Och Pamela Astley fortsätter köra sin Seniorshop.

 

 

 

 

 

Världens längsta bokbord

Från Gävle till Stockholm och nya äventyr. Den här dagen skulle ägnas åt kollegor och vänner vid Världens längsta bokbord på Drottninggatan.

Jag anlände huvudstaden redan strax efter nio och startade dagen med en lätt frulle på Espresso House med Stockholmsbästisen. Vi hade ett par trevliga timmar, tjötade om allt och inget tills vi skulle gå vidare och upptäckte att väninnans telefon var stulen. Vi vet när och av vem – men det var en god stund sedan så vi kunde inget göra annat än att svära ve och fan. En ur denna mångfald – och enfald – som terroriserar med skrivna lappar och skyltar, ger sken av att tigga en slant medan han lägger sitt ark på bordet och påpassligt lyfter upp telefonen som ligger där under.

Självklart lade händelsen sordin på stämningen och väninnan hade fullt upp ett par timmar med att spärra abonnemang, göra polisanmälan etc. Så småningom var det praktiska avklarat och vi kunde njuta av det vi kommit dit för – bokbordet. Sägs vara världens längsta, men de som varit med förut säger  att det blir kortare och kortare.

Jon Kahn och Louise Björnlind, båda medlem i Stockholmsförfattarna Nätverk.

Susan Casserfelt

Kjell E Genberg, den Hudiksvallsbördige författaren med förmodligen den största utgivningen i landet.

Jorun Modén, snart aktuell med sin nya roman ”Embla”.

Paus på parkbänk med Leffe.

Fina tjejerna Ulla M Nissen, Monica Rocca Ahlgren och Birgitta Backlund.

Lill Eliana Viljesten, Stockhomsförfattarna Nätverk och polaren Annica

Dags för lunch!

Det var en vacker och lagom varm dag. Vi hade liksom ingen lust att åka hem och sätta oss på balkongen riktigt ännu, så vi tillbringade ett par timmar på Scandics takterrass tillsammans med lite kallt bubbel.

Till slut hamnade vi ändock på balkongen i sällskap med några turkiska gentlemän.

Och några norrmän, tror jag. Plus franska ostar och gott i glasen.

En fabulös dag är strax slut!

 

 

 

www aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Pride

Ytterligare något att stryka ur ”99 saker att göra innan jag dör”-listan:

Prideparad.

Jag har aldrig varit på en förut. Det var färgglatt, folkligt och fantastiskt trevligt!

Glada människor och en hel del uppfinningsrikedom.

Självklart är inte alt bara glatt. Tankarna går till de av oss som måste tänka till både en och två gånger innan man deltar i en sådan här manifestation. De som bor i länder där homosexualitet är förbjudet och/eller tabu. Jag tänker bland annat på Nepal. Landet och dess regim hyllas för att man bland några få länder infört ”det tredje könet”: ”other”. Det är dock relativt få som öppet kan gå ut med sin avvikande sexuella läggning och vi är många som anser att man kanske skulle lära sig ta hand och ta hänsyn till sina två ordinarie kön (man och kvinna) innan man inför ett tredje?

Vi har åtminstone visat vårt stöd och dessutom träffat vänner och bekanta. Nu går vi och käkar, hörni!

 

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Tom, Jan-Åke och de andra

Jag fick förfrågan om ett annorlunda, men roligt uppdrag. Gefle Katthem i Gävle firar 15-årsjubileum och skulle ha öppet hus.

Bildvisning ”Att vara katt i Kathmandu”, en spännade utmaning.

Vacker väggmålning

Jag har inte besökt ett katthem förut. Inte i Sverige. Mitt intryck är att man är mycket mån om sina skyddslingar. Till exempel måste man ha plasttossor utanpå skorna alternativ låna skor på plats (för att inte sprida bakterier). Vi fick Inte fotografera katterna. Ganska självklart, egentligen. Många missar är omhändertagna och det vi fick oss berättat om vissa katters skador och men gör ont i magen och får mig att vilja döda dårar

Man bjöd på ett härligt fikabord!

Man hade bullat upp med hembakat, gluten- och laktosfritt fikabröd samg, gurka och äpplen att plocka fritt av. Mot valfri donation till katthemmet, förstås. Bra initiativ.

Utsmyckning på toa

Vi fick förstås en rundvandring på det fina, men bidragsberoende katthemmet. Som vanligt när det gäller sådana här inrättningar går man på knäna. Man klarar sig inte utan sina fantastiska volontärer. I en del av lokalerna driver man kattpensionat.

Alla katter är olika individer och har egen personlighet. Det vet jag sedan förut eftersom jag haft flera stycken. Bland annat träffade vi Tom, en mycket  gullig och gosig lite större katt, men Tom har en del samarbetsproblem med andra av sin ras.  En annan kille som fastnade i minnet är Jan-Åke, kattfarbrorn som trivs bäst i köket, men som fick ta sin tillflykt till sin stora bur just den här dagen. Jan-Åke är femton år och det är ganska mycket i kattålder räknat.

Dagen till ära bar jag förstås den fina (och knallröda!) toppen jag köpt på marknad under Härjedalsturné. Se ett så fint missemotiv!  Mina matchande sandaler finns där någonstans under tossorna.

Bildvisning pågår

Katthem i Kathmandu

Jag hade med en del  hantverk, även om det sinar i lagren nu, och även några böcker.

Ett par av de fina medarbetarna på Gefle Katthem och Pensionat

Jag hoppas katthemmet fick in en slant på entrén och fikat (valfri donation, som sagt). Även vi lämnade förstås några kronor efter oss i form av sponsring.

Vill du lämna ett litet (eller stort) bidrag så går det bra att swisha direkt till katthemmet: 

123 085 01 49

Gör det!

 

 

www.aynsley.se