Livet på Solbygården – Det nya livet

I Gävle med Jensan, 3/1

Livet före och livet efter. Före det stora utbrottet: ett aktivt och socialt liv med resor, middagar och restaurangbesök.

Med maken i Tallinn, 3/1

Jodå, jag har ett liv nu också. Och nog är det aktivt, det ser jag till. Passivitet är inte bra, varken för kropp eller själ. Men så särskilt socialt är det inte. Livet nu för tiden är väldigt lugnt. Ja, om man bortser från den inre stressen över situationen, ekonomin, brist på jobb och så vidare. Då är det lugnt och stilla. Det är bra.

Hälsar på Annica i Örby Slott, 3/1

Middagar och restaurangbesök har gått i stå och i vissa fall ersatts av digitala möten. Inget för mig, dock. Jag avskyr att ses via nätet. Förresten verkar jag inte ha den typen av bekantskapskrets heller. En del av arbetslivet sker via Zoom, så även yogakurser och föreläsningar. Till viss del bekvämt, jag erkänner. Jag slipper klä mig och ge mig ut i kalla vinterkvällen. Men …

Skrivretreat på Öland, 3/1

För att inte tala om resorna. För en gipsy soul som jag är det tragiskt att vara hänvisad till E4 mellan hemmet och jobbet. Eller, ja, det blir även en tripp till ICA då och då.

Ölandsmiddag, 3/1

De dagarna kommer väl tillbaka tids nog, då man får och vågar resa fritt och umgås med vänner.

I Stockholm med Birgitta, 3/1

Under tiden jag väntar på det ägnar jag mig åt att – med viss bävan – hälsa det nya året välkommet. Morgnar är vikta åt Yoga by Lina, jag skriver en hel del (målet är att ge ut två böcker i år), lagar gott käk till mig och maken, umgås på lite avstånd med bästa grannarna och försöker hålla kontakten med släkt och vänner via telefon och sociala medier.

3/1 2020, maken bjuppade på föllsedagsmiddag på lokal

Samtliga bilder i inlägget är tagna den tredje januari, dagen före min födelsedag. Senast för ett år sedan, 3/1 2020. Idag blir det förstås ingen middag på lokal, men i morgon är det såklart föllsedagskalas i vanlig ordning med det smörgåstårta á la Carina och bubbel (med största sannolikhet en glest befolkad tillställning …), en tradition sedan sisådär tjugo år tillbaka.

Men nu – yoga och några timmar med min kommande kioskvältare!

#2021bästaåret

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Dags för inventering

Ett nytt år är i annalkande. Ett nytt, oskrivet kapitel i min och resten av mänsklighetens historia. Jag kan inte annat än hoppas och tro att det bär med sig positiva nyheter vad gäller pandemin i världen, stabilitet och glädje.

För min egen del är jag förhoppningsfull och har en mängd goda intentioner, dock inte att förväxlas med nyårslöften som jag aldrig avger. Jag vet att jag inte kommer att hålla dem så varför svika mig själv innan året ens börjat? Intentioner är mildare och ingen är sämre än att man kan ändra sig, eller hur? Ändra intentioner, så att säga.

(Bild av S. Hermann & F. Richter från Pixabay)

En av mina goda intentioner är att redan imorgon, flera dagar innan det nya året startar, ska jag äntligen sätta fart på kroppen efter flera månader av lättja. Jag har mycket mer att planera och se fram emot, men just nu avslöjar jag inte mer än att jag måste göra en inventering, både av livet och mitt företag. Gör jag det på en gång slipper jag ligga och fundera över det en annan natt.

Jag vägrar att se fram emot framtiden och det nya året med annat än förhoppning och glädje!

 

www.aynsley.se

 

 

 

Livet på Solbygården – Det blir jul hur man än gör

Det är tidig morgon, himlen brinner röd och utomhusbelysningen avslöjar gröna gräsmattor och hästhagar. Lite svårt att ta in att om fyra dagar är det julafton. Men det blir jul, tro mig. Trots noll snö, att inte kunna träffa släkt och vänner och att känslorna är mer oro än förväntan inför årets finaste högtid.

Här på Solbygården gör vi vårt bästa för att leva i nuet och glädjas åt det vi har. Jag erkänner villigt att jag inte alltid lyckas, till och med att jag mer ofta misslyckas, men som sagt, en gör så gott en kan.

Igår hade maken och jag lite julstök. Vi bakade och kokade och pyntade. I lagoma mängder. Oj, så tokigt det såg ut, det är nog dialektalt. I lagom mängd, ska det nog heta.

Man kan väl säga att vi julpyntat selektivt. Jag kände att jag inte har lust att gå flera varv runt huset om ett par veckor för att leta kvarglömda tomtar, glitter och annat. Nej, vi gjorde helt enkelt ett tomtebord, med massor av tomtar, juldukar, tomteljus och luvor. Där är det verkligen julstämning. Och jo, i köket har vi jul. Mitt älskade kök med den högt värderade vedspisen. Nu har jag inte bara kokat morronkaffe på den, nu har vi även bakat på den. Helt underbart!

Stompa enligt mamsens recept

Oj, så snabbt tiden går när man har roligt, i mitt fall när jag skriver. Till exempel ett blogginlägg. Nu är det dusch och frukost för sedan kommer granntanten och vi ska fortsätta jullagandet och -bakandet idag. Så roligt det ska bli!

Glad fjärde advent på er! 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Det nya livet

Det har uppkommit en del nya ord detta märkliga nådens år 2020. De allra flesta har med den rådande situationen att göra. Ett ord jag själv starkt förknippar med detta år är ‘normalisering‘.

Denna dag för (bara) ett år sedan hade jag nyligen kommit hem från en underbar pilgrimsresa i Nepal.

Oj, så tacksam jag är idag att jag unnade mig de två veckorna!

Denna dag för (bara) ett år sedan hade jag nyligen börjat på ett nytt uppdrag och flyttat till något som måste betecknas som vår drömbostad. Fler roliga saker som bådade gott för framtiden inträffade, men de är mer privata.

Idag finns inte på kartan att åka till Nepal på förmodligen flera år och när jag utför mina uppdrag är det på armslängd avstånd och med visir på. Vår bostad är jag (och maken) så glada över, det är vår fristad och den plats vi hela tiden vill återvända till.

Till viss del lever jag som i Nepal – går inte utanför dörren utan munskydd och handsprit i handväskan, undviker att komma medmänniskor alltför nära då jag inte vet vad de bär på (löss och parasiter kontra virus). Spritar händer, bestick och föremål och tar mig aldrig i ansiktet.

Jag har så oerhört svårt att ta in det, att detta numer är ett normaliserat tillstånd här hemma, i Sverige. Och så snabbt det har gått!

Det sociala livet skjuts hela tiden på. Jag ser många som roar sig med AW, fikadejt med vännerna etc via nätet, men jag har väl kanske inte den typen av vänner. Däremot har jag – motvilligt, men nödd och tvungen – börjat en yogakurs online, Yoga by Lina. Varje lektion jag bokar och betalar för får jag även en länk till, så jag kan ”kursa” i ytterligare sju dagar. Jag har deltagit i flera möten och styrelsemöten via Zoom och igår var jag och maken på snabbvisit i Svalbard, med Hurtigruten.

Härliga exempel på företagsamma människor som ställer om livet, inte ställer in.

Jag är också med online. Vängåvans Bokhandel har lagt ut en video med julbokstips.

Och – jag måste erkänna. Detta ‘Zoomande’ och ‘online-ande’ är inte bara av ondo. Det är faktiskt ganska skönt att slippa gå ut i grårusket och köra bil i halkan. Nej, jag rullar bara ut yogamattan i vardagsrumsvärmen eller plockar fram lite snacks till Svalbard-bion och njuter.

Nu, mina vänner, ska jag njuta av eld i vedspisen, tända ljus och nykokat kaffe en stund. Sedan ska jag förbereda mig för ett nytt och spännande uppdrag jag ska göra idag. Självklart med munskydd och handsprit i handväskan och visir på.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Tacksamhet!

Tacksamhet är ett ofta återkommande ämne i mitt liv, mina tankar och blogginlägg. Det är ett så viktigt ord. Förresten, inte bara ord, även i tanke och handling. Någon klok lär ha sagt ‘Att känna tacksamhet och inte uttrycka den, är som att slå in ett paket och inte ge det’.

Det vackra fotot lånat från ‘Populär Astronomi’

Jag tackar ofta Universum för braiga saker och företeelser. Även när något emellanåt går snett kan jag säga ett ödmjukt tack för att det ändå gick så pass bra. Det kunde ha varit värre. Ja, du kanske förstår hur jag menar. Och jo, jag vet att det finns de som tycker jag kan vara lite larvig med mina ‘tack Universum’, men det är verkligen äkta menat, ingen klyscha.

Min övertygelse är att världen skulle se ganska mycket bättre ut om vi alla hängav oss åt tacksamhet då och då. Inget är så bra att det inte kan bli bättre, men allt skulle kunna vara sämre. Idag är jag tacksam över den otroligt vackra amaryllis jag köpte för några veckor sedan av min favvo-torghandlare i Gävle (har handlat av honom sedan jag flyttade dit -98, men nu hotar han att gå i pension). Den blommar så vackert och gör sig så fint tillsammans med de enorma och tunga ljusstakar jag köpte på Korså Bruk i höstas och som blir ännu snyggare med de röda ljus bästa grannen köpte till mig på IKEA igår. Tack Universum!

I morse tände jag i vedspisen. Eld är så vacker, så mystisk och ger värme på många vis. Har jag sagt hur tacksam jag är över att vi har en fungerande vedspis i vårt kök? Jaså, ja, då behöver jag inte säga det igen.

Just idag behövde jag tröst och styrka, livet har visat hur blixtsnabbt det kan ändras. Jag var ledsen och orolig, men minuterna efteråt fick jag ett glädjande besked och mina tankar kunde ännu en gång byta riktning. Ett innerligt tack, Universum! 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Skallebank

Det har vatt en jobbig natt, varm och rik på konstiga drömmar. När jag vaknade för tredje gången hade jag huvudvärk, fjärde och femte likaså. Jag lyckades somna om och vaknade strax efter åtta, gick upp och fixade dagens matlåda och tände i vedspisen för att koka kaffe.

Det är fullkomligt underbart att ha en vedspis i köket.

När jag satte mig i soffhörnet för att inta morronkaffet kände jag att det här kommer inte att fungera. Man kan inte jobba när man har skallebank så man mår illa. Innan någon blir orolig vill jag meddela att jag starkt gissar på syrebrist. Jag har känt av nacken ett tag och har lyft ett par ganska tunga kartonger. Förmodligen något som låg lite i kläm. Jag meddelade kollegorna att idag måste bli en arbetsfri dag för mig och började med att stretcha lite lätt. Det kändes som om det bästa skulle vara att röra mig.

En lång promenad satte i gång syreförbrukningen ordentligt och när jag kom hem käkade jag frukost med smoothie, macka med maskrosmarmelad och mer kaffe. Visst är det gott med fika när man varit ute i grårugget?!

Jag fortsatte att hålla igång även inomhus, tog reda på kryddväxter jag haft på tork och äpplen som hotade att förfaras. En stund senare låg tre ollor med äppelringar i torkmaskinen för att förvandlas till framtida chips eller ämne till kräm, kanske. 

Ikväll ska jag på yinyoga och ska be läraren om bra övningar för att stärka nackmusklerna. Jag har kapitulerat och anmält mig till yogakurs online, via Zoom, hos Yoga by Lina. Jag har köpt klippkort och i tjugo veckor framöver är det tänkt jag ska stärka kropp och själ.

Förresten passade jag på att städa de två nedersta hyllorna i vårt stora skafferi, där vi placerar allt sådant man inte vet vad man ska göra av. Jag gjorde en del fynd, vill jag lova.

Bubbel och glögg – ikväll blir det party! Nejdå, skämtar bara. Det har varit nog med skallebank det här dygnet 🙂

Nu börjar det gå till sig, lite ”döven” bara, jag ska passa på att skriva en timme innan gubben kommer hem från jobbet. Tack Universum!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Varde ljus!

Mörkt ute, mörkt inne. Det är tur det finns ljus. Värmeljus, stearinljus och för den delen elektriskt ljus. Nu har det varit svarta natta i flera dagar, en snabb beräkning säger fem. Mörkt ute, mörkt i sinne.

Kanske inte att undra på att ältandet börjar anta enorma proportioner och att självömkan och Jante sitter tungt på vardera axeln? Inte mycket blir gjort, mat förstås, men i övrigt. Inte ens skrivandet känns särskilt produktivt. Denna hellediga helg skulle bli en stor Skrivarhelg, men sedan i onsdags har jag knåpat ihop 1682 ord. Boken blir klar år 2038 på det här viset.

Jag gör vad jag kan för att bekämpa mörkrets makter: Jag har varit på den världskända möbel- och inredningsaffären och köpt stearin- och värmeljus för hundratals kronor som jag eldar både dag och kväll. Jag trotsar – för närvarande – alla miljö- och klimathot och har lampor eller julstjärnor i varje fönster. Dygnet runt.

För upplysning och för att återfå gnistan.

Maken säger att man kan förstå varför man under hedendomen offrade människor (och djur) denna mörka årstid, man var helt enkelt livrädd att solen hade gått i stå för alltid. Så långt vill jag väl inte gå, men tänker att vi kan hjälpas åt att be till Universum eller Gud eller vem vi vill – ge oss ljus! Ge oss solen tillbaka! Ge oss hopp och sol i sinnet. Varde ljus!

Carl Larsson: Midvinterblot.NM 6971

” … Gud sade: ”Varde ljus”; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.” 1 Moseboken 1:3

 

www.aynsley.se

 

 

 

Livet på Solbygården – ‘durredurregnuttgnöl’

Jag är periodare. Det är mycket allt eller inget i mitt liv och när det blir för rörigt tenderar det mesta att bli inget. Men nu har jag hittat tillbaka till bloggen och ska försöka vara den trogen, dela tankar, funderingar och våndor med mina härliga följare som ger mig så mycket. ‘Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket’ – Arjas underbara text far ofta genom mitt röriga huvud.

Rörigt, sade jag. Det är ganska lugnt i själva livet, dagarna lunkar på, det är tankarna som är jobbiga. Värst är det om natten, sisådär mellan midnatt och klockan fem. ‘Det blir alltid värre framåt natten durredurreduttgnöl” – du minns väl Mellon där Björn Skifs tappade texten?! Hur som helst, då är det väldigt mycket av allt – oro, ältande, funderingar, missnöje och rädslor.

Ibland tänker jag, ‘skit i det, jag kan sova hela förmiddagen’. Men se, nej det går inte. Då går jag miste om min heliga morgonstund: En mugg kaffe i bästa soffan med meditation eller affirmationer i lurarna, i fåtöljen medan jag målar i min mindfulnessbok eller framför datorn med en text. Det är då jag laddar. Inför dagen, inför veckan och framtiden. Och detta är anledningen till att jag sedan flera år försöker undvika jobb och tider att passa före klockan 10. Lyxigt kan tyckas, men det är upp till mig att ta igen timmarna senare, när andra är lediga för dagen.

Det är inte bara på nätterna det är mycket, även dagtid florerar ett oändligt antal tankar och funderingar. Skillnaden är att i dagsljus är det så mycket lättare att styra tankar och känslor. Och svärtan om natten försvinner ju oftast när solen går upp, vad var egentligen problemet? Dagtid gör jag mitt bästa för att hylla tacksamheten. Ibland fallerar jag, visst, blir irriterad eller ledsen på dumheter och dumskallar, men jag gör så gott jag kan.

Idag är jag tacksam över tända ljus till morronkaffet, att jag har förmånen att fylla frysboxen med bra mat, att kalendern för första gången i år är fulltecknad kommande månad, att min bok blivit så väldigt omtyckt och att beställningarna fortsätter trilla in, att jag unnat mig en yogakurs (via Zoom, MEN jag slipper faktiskt gå ut i vintermörkret), att det snart är jul och att få använda min ‘spisskrok’. Varje morgon eldar jag i vedspisen och en ‘spisskrok’ är oumbärlig.

Jag tror jag struntar i ‘durredurregnuttgnöl’ och kör en Arja istället. Det är fantastiskt fin text och låten står sig . Allt gott tills vi hörs igen, kära ni.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pandemi-release …

Jag älskar fest, lite lyx och flärd. Under årens lopp har jag haft några härliga boksläpparfester med (beroende på vilken slags bok) ris och linser, snittar, smörgåstårta, snacks eller frukt och tårta á la Nepal, men ALLTID champagne. Alltid.

Av lättförklarliga skäl bidde det inte någon officiell bokrelease denna gång. Men skumpa fungerar även vid en enmans-release.

Glad och nöjd. Ingen storslagen bokrelease, men lite skumpa blev det allt!

Till min stora överraskning och glädje kom i alla fall ett par firarsugna. Bästa grannarna kom in med release-present och fick självklart sörpla champagne med mig. Och marken förstås. Dagen till ära bjöd han på gratinerad hummer.

Det blev några release-signeringar i stället. Tre dagar på hemmaplan, en dag i Gävle samt ett par dagar i Ljusdal och Färila.

Releasesignering på Vängåvans Bokhandel i Sundsvall.

Även några kvällar med boksignering, paketering och adress-skrivande till alla som beställt boken via sociala medier, mail, sms och så vidare. SÅ HIMLA ROLIGT! Jag är ödmjukt tacksam över den fina respons jag fått på så kort tid; ”berättelser som berör och stannar kvar”, ”en bladvändare”, ”i den här boken finns det något för alla”, ”ett strålande vackert språk” med mera.

Den eminente fotografen, Micael Lindberg, har självklart fått ett eget ex av boken!

Vad är då detta? Jo, geten Teodor och Anders Andersson, Emser samt Piggen och Piggy som bökar runt i gyttjan. Jag säger inte mer, läs själv 🙂  Lite salt, lite surt och resten sött. 

Förresten har jag ett särskilt releaseerbjudande till den intresserade: 1 ex av Lite salt, lite surt och resten sött + 1 ex av min fina foto- och bloggbok Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal INKLUSIVE frakt för 250 kronor, självklart signerade! Finfint julklappstips, eller hur?

Klicka här för beställning.

På hemsidan finns även min webbutik Ajj La Vjoo med fina varor. Kika in!

 

 

www. aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har du skrivit en kokbok?

Jag får frågan ibland: ”Har du skrivit en kokbok?”. Men nej, Lite salt, lite surt och resten sött – det är ingen kokbok. Det är min egen karamellpåse. En påse blandgodis innehållande feelgood och feelbad, spänning och drama, lite skräck och en aning erotik samt MÄNGDER av humor.

Min roman kommer ut under första halvåret 2021 har jag bestämt, men så länge ville jag inte vänta på en ny utgivning. Nej, jag samlade ihop alla texter jag skapat under årens lopp. Inte helt lätt, jag fick igång en och annan gammal dator med ”bortglömda” noveller och gick igenom två externa hårddiskar. Så småningom hade jag en tegelstensbok med texter, noveller, haikus och dikter, tidigare publicerade och opublicerade, nyskrivna, nyredigerade och fräscha. Jag anlitade fyra testläsare i olika ålder och kön, med olika intressen och läsvanor. Var och en läste några noveller (fem – femton, beroende på tid och lust) och lämnade kommentarer och betyg på en enkel blankett jag snickrat ihop.

Så himla spännande det var! Och lärorikt. Ett par av mina favorittexter, som jag ”visste” skulle få högsta betyg fick det, men inte av alla. Någon ansåg den mer medioker. Och en novell jag själv helt och hållet dömt ut fick högsta betyg av ett par testläsare samt omdömet ”Du måste skriva en historisk roman”! Hoppsan.

Lärdom: skriv aldrig läsaren på näsan vad denne ska tycka eller tänka!

Jag var på vippen att plocka in några dikter och haikus, men där svek mig självförtroendet. Dock slängde jag i sista sekund (så jag inte skulle hinna ångra mig) in en erotisk novelldikt som avslutning och skickade sedan hela bibban till ett av mina favoritförlag, Bokförlaget K&R AB. Efter en tid fick jag svar att man älskade mina texter och ville ge ut min bok. Hurra!!

Sedan gick det snabbt. På två veckor var inlagan satt och boken tryckt.

Min bok! Foto från tryckeriet. Så häftigt att se!

Jag köpte ut ett par hundra böcker från förlaget för att sälja själv och här anländer mina bebisar.

Glad och nöjd. Ingen storslagen bokrelease, men lite skumpa blev det allt!

Eftersom jag inte kunde ”bubbla” fysiskt med fina Alwa på Bokförlaget K&R AB skickade jag en blomma

Omslag. Fotograf: Micael Lindberg

Baksida (!) Fotograf: Micael Lindberg

 

www.aynsley.se