En märklig böjelse

Det är fint och festligt att besöka en bokhandel. Att öppna dörren, förmodligen plingar det till, stanna upp i entrén en kort stund och insupa atmosfären, dofterna och de vackra, blanka omslagen i travar. Det tar en stund att gå runt i sakta mak och kika på intressanta titlar, läsa baksidestexter, kolla in best seller-hyllan ifall en av mina böcker skulle stå där (he he) och naturligtvis kika på allt annat vackert och färgglatt som ligger på hyllorna: kalendrar, pennor, block och notislappar i all oändlighet och så vidare. En bokhandel i dag är som ett helt varuhus.

Något jag altid tyckt är märkligt när det gäller bokhandeln är dess pluralform. Hur böjer man till en bokhandel? Det lustiga  är att det alltid hetat en bokhandel, men två boklådor. Ja, det är sant. Det sägs komma från tyska Buchladen, boklåda, som butiken kallade förr i tiden. Idag har man tack och lov ändrat pluralformen till bokhandlar. Jag menar – vem skulle överhuvudtaget begripa vad jag menar om jag till exempel berättar att i Gävle finns två boklådor. Eh … jaha?

Vän av ordning undrar nu naturligtvis varför jag kom på detta just idag?

Jo, det är nämligen så att jag öppnat ytterligare en bokhandel!

Så nu har jag två webbokhandlar, eller boklådor, what ever. Du som kund har ett större urval av bra litteratur och författarna får lite extra publicitet. Där finns även deras kontaktuppgifter så du kan köpa fler böcker direkt från författaren själv.

Just nu gästspelar tre av mina författarvänner: Birgitta Andersson, Lill Viljesten och Micael Lindberg. De skriver barnböcker, mappie lit, deckare, feelgod, verklighetsskildringar och släktkrönikor. Här hittar du några av deras verk..

Den fjärde gästartisten, Dorothea Liebel, översätter fantastisk litteratur från tyska. Bland annat har vi till exempel ett fint paket med två av Liebel Litteraturförlags verklighetsbaserade böcker från Tibet samt min Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal. 

För att fira invigningen av min nya bokhandel kommer de fem första kunderna att få  en liten goodie bag i sitt bokpaket (oavsett vilken/vilka böcker du beställer)!

Gå nu genast in på hemsidan och shoppa loss!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Karusellen snurrar vidare

Att turnera är ett hårt jobb. Före, under och efter turnen: det planeras, struktureras och transpireras. En lyckad bokturné är just till ända, bokstavligen under det klyschiga uttrycket blod, svett och tårar.

En del Heligt vatten har minsann gått åt för att hålla Härjedalsvampyrerna borta.

En hel del rök också, faktiskt. Och dansande sotflagor. Men vi  var priviligierade, kunde åka därifrån när vi ville. Faktum är att vi tänkte göra det också. När jag hörde att en del vägar söderut stängdes av på grund av bränderna fick vi ta en allvarlig funderare. Men efter att ha sovit på saken beslutade vi att stanna. Så länge arrangörerna och marknadsbesökarna höll ut skulle vi göra det också.

Fotot är från fredag den trettonde. En märklig dag som inleddes med kyla. Ja, faktiskt. Vi drog på oss jeans och tjock tröja. Men det dröjde inte mer än ett par timmar så återgick temperaturen till, för den här sommaren, det normala.

Visst är tapeten i vandrarhemsköket så perfekt den kan bli?

Monterbygge sista turnédagen, torget i Sveg, på kokande asfalt.

Försäljningsmässigt gick det kanske inte så jättebra den här dagen, men vi träffade nya och gamla bekanta samt skapade en del kontakter.

Kollegan bjuppade på köpegodis för att få fart på oss.

Turnékarusellen är avslutad för denna gång. Det har varit roligt, intensivt, fruktansvärt varmt och lärorikt. Jag gör gärna en liknande turné nästa sommar.

Och jag längtar redan!

Hej från oss! Och tack för att du följt våra turnéäventyr på bloggen!

(fler foton här)

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Rök, aska och humlor

Bokturnén Härliga Härjedalen pågår ännu någon dag och vi roar oss kungligt. Vi träffar bekanta, gamla som nya (till och med släktingar emellanåt), tjötar med lokalbefolkning och turister, säljer och signerar hundratals böcker.

Självklart har vi en massa skoj också, frotterar oss på uteserveringar, spelar biljard, pratar strunt och fnissar hejdlöst åt poänglösa skämt. Eftersom vi jobbar utomhus hela dagen, i gassande sol, leende och ständigt kommunicerande är det liksom allt vi mäktar med efter arbetsdagens slut. Diverse intelligensbefriade samtal, alltså.

För att inte tala om alla knäppa och ganska meningslösa foton som tagits …

Vi har haft äran att medverka vid ett alldeles nyinstiftat evenemang, Härjedalens Litteraturfestival, vars invigning skedde på hembygdsgården i Sveg.

Det blev ett mycket trevligt arrangemang, välordnat och välbesökt. Förutom vårt gäng från Stockholmsförfattarna deltog ytterligare fem författare, från Malmö i söder till Sveg i norr.

Hela dagen hölls författarsamtal från scenen. Vår kollega Eva Ludvigsen var konferencier och vi fick alla våra femton minuter i rampljuset för att prata böcker och skrivande. Från Svegs bibliotek fick vi fina presenter: en björn i trä samt en bok om Café Cineast, filmcaféet, som vi för övrigt tänker besöka i eftermiddag.

Medan vi roar oss pågår tragedier ett stenkast härifrån. Skogsbränder rasar på flera håll, byar evakueras och skogar vattenbombas. Lågorna sägs hoppa mellan trädtopparna och hela tiden blossar nya eldar upp. Jag läser inlägg på sociala medier om vänner som hjälper hemvärnet med släckningsinsatser, fixar fika till brandkår, räddningstjänst och övriga som gör allt de kan – och förmodligen lite till – för att få de livshotande lågorna under kontroll.

Hjältar – Ajj La Vjoo!

Andra inlägg berättar om skålar fyllda med vatten och stenar på balkonger och altaner för att våra insekter inte ska törsta ihjäl i värmen.

Älskade humla

Under tiden allt detta pågår sitter jag i skuggan på hotellets altan och njuter av förmiddagsvärmen, av att kunna sitta ute utan vare sig filt, kofta eller jeans. Någon sade att det skulle bli värmerekord idag, vilket jag finner ganska otroligt. Det var det ju igår? Och i förrgår?

Det som händer omkring oss är djupt oroande och naturligtvis tragiskt för bybor och andra som drabbas. Men faktum är att inget blir bättre av att jag slutar leva, slutar njuta av varma sommarkvällar. Inget blir bättre för att jag ligger inne på ett stekhett rum och funderar i stället för att skratta med kollegorna. Den djupa oron finns där ändå, som en klump i magen som växer lite var dag solen gassar, marken blir allt brunare och insekterna dör.

Ett annat faktum är att medan jag skriver de här sista raderna börjar halsen sticka och små askflagor landar på datorns tangentbord. Plötsligt luktar det som i Nepal, där man bränner sopor, plast och allt annat vid trottoarkanten. Men där bär jag kolfibermask. Det  gör jag inte i Sveg. Jag njuter inte längre.

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Fredag den trettonde

Jag anser mig inte vara skrockfull. Dock hindrar det mig inte från att ägna livet och ödet ett par tankar extra en stund det här ödesmättade datumet. Så även denna fredag. Högt säger jag ”Åh, vår turdag, alltså!”, men tänker något med i stil med Oj, hoppas inget trist händer. 

Under sex sommarveckor alternerar några orter i Härjedalen att ha marknad, en dag i veckan. Den här fredagen, 13 juli, var det dags för Hede, cirka sju mil  norr om Sveg.

Morgonen skvallrade om det mindre oväder som dragit fram kvällen innan med regn, åska och blixtar. Till och med strömavbrott en stund. Det var så pass svalt att jeans och jacka åkte på medan vi lastade in vårt bagage och lämnade Klövsjö för Hede.

En del skoj måste man förstås hinna med

I backspegeln är mitt övergripande intryck att det var en mycket trevlig, givande och inspirerande dag. Försäljningen gick över förväntan, vi träffade många trevliga människor, vissa för andra eller till och tredje gången. Det finns de som besöker flera marknader under veckan. Vissa besökare minns man naturligtvis tydligare än andra; någon som gjort starkt intryck eller det visar sig – efter en stunds småprat – att man har gemensamma beröringspunkter. Eller så träffar man helt enkelt ett par kära släktingar!

Nu laddar vi inför helgens spännande signeringar. Lördag har vi förmånen att medverka vid invigningen av en Butik Nära i Linsell (gilla dem på Facebook här!) Det ska bli jättekul!

Söndagen kommer att ägnas åt en alldeles nyinstiftad Litteraturfestival i Sveg.

Där kommer vi att få träffa flera kollegor från olika delar av landet. Kul!

 

 

 

www. aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Nu är hon här!

Ännu en marknadsdag har gått till ända. Idag har vi lyckliggjort Vemdalen. Eller Vemdalen oss, en mycket trevlig marknad.

Två av kollegorna, Micael och Åsa.

Vi har sålt böcker, såklart, och tjötat med lokalbefolkning och turister. Eftersom vi är fem författare representerar vi de flesta genrer: barn- och ungdomslitteratur, rese- och verklighetsskildringar, feelgod och mappie lit, humor och deckare.

Efter jobbet gick vi på lokal. Jag käkade fish and chips, med  – hör och häpna – friterad fjällröding. Snacka om fisk!

Sedan spelade vi bowling ett par timmar … nej, jag menar förstås biljard. Gissa vem som vann den fjärde omgången, jo Lill och jag! Hm … men att vi förlorade de tre första kan vi kanske prata lite tyst om?

Men – något har ju saknats oss.

Rättare sagt, någon. Men nu är hon här, vår egen mappie lit-drottning, Birgitta.

Nu sitter vi här, allihop, i vår gemensamma lägenhet med denna fantastiska utsikt, med förfriskningar och givande prat om allt möjligt. Imorgon bitti lämnar vi dock Klövsjö för några dagars jobb i Sveg. Men innan dess hoppas jag vi ses på marknaden i Hede, fredag 13/7.

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Funäsdalen, tack och adjö!

Första turnédagen är avverkad. Vi har stått på marknad i Risnäset, Funäsdalen. Många trevliga människor har vi träffat, både svenskar och norrmän. Böcker har vi sålt också. Såklart.

Solen har gillat oss idag. Vi hann med lite regn och blåst också. Faktiskt blåste det så pass hårt att vi fick ta ner ett av våra tälttak i slutet av dagen.

Nu ser vi fram emot resten av turnén! Imorgon bitti, torsdag, åker vi till Vemdalen för att vara med på marknaden där.

Media har besökt oss. Vår egen deckarkung, Micael Lindberg, har varit flitigt fotograferad och intervjuad.

Micael är bördig från Härjedalen och man gillar uppenbarligen sina lokala kändisar. Dessutom utspelar sig hans senaste roman här.

Även vi ”flickor” har blivit vederbörligen fotograferad. Men det är bygdens son som varit dagens huvudperson. Kul!

Vad jag kan förstå kan man se de här inslagen på www.sveg.se och Tidningen Härjedalen.

På Svegs hemsida kan man också läsa mer om söndagens litteraturfestival – klicka här.

Nu: sov gott!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Härliga Härjedalen

Nu är vi här. Äntligen. I sisådär sex månader har det planerats, strukturerats och funderats. Kollats kartor, skalor och avstånd.

Vi – fem författare från olika delar av landet: Micael Lindberg, Birgitta Andersson-Backlund, jag, Lill Eljana Viljesten och Åsa Ringdahl.

Kollegan Lill anlände redan på måndagen och vi hade en skön eftermiddag där vi varvade packning av böcker med bad i Armsjön. Till min förvåning har någon förevigat badnymferna när vi vattnade fötter och ben – kan de månne vara maken som lånat min iPad?

 

Tisdag morgon var det då dags att bege oss mot första etappen – Funäsdalen. Resan var lång, det tog drygt fyra timmar att nå vårt första boende.

Härlig lunchrast någonstans runt Offerdal

Så småningom sammanstrålade vi på Funäs Ski Lodge. Vi grillade korv och haloumi och lärde känna varandra en aning. Det var en hel del intressanta diskussioner om allt från kungligt apanage, kvinnlig mens genom århundrandena till bokbloggare och förlag.

Nu har vi vaknat upp till turnédag nummer ett, marknad i Funäsdalen. Vi morronkaffar i den hyrda lägenheten och åtminstone ett par av oss ör rörande överens om att det borde vara förbjudet att kliva upp så här tidigt på morgonen.

Det blir några spännande och intressanta dagar, med marknader och andra arrangemang och inte minst härliga kollegor. Och hörni – ses vi inte förr så ses vi väl på söndag?

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad maken sår får jag skörda

Idag har jag vatt på hemligt uppdrag. Vaddå vaddå? Om jag berättar är det ju inte hemligt, eller hur? Hur som helst – jag köpte med mig vaniljhjärtan hem för jag visste att bästa Sundsvallskompisen skulle komma på besök under eftermiddagen.

Vi fikade och hade det mysigt nere vid sjön. Jag fick inflyttningspresenter: en änglakudde, parfym och ett helcoolt rött läppstift. Tack! Självklart fick hon några nyskördade rädisor med sig hem.

Det börjar ta sig i våra pallkragar. Naturligtvis är det maken som stått för merarbetet. Det spirar sockerärtor, mangold, polkarödbetor, morötter, dill, rädisor och jordgubbar. Dillen har vi redan nyttjat, den första mogna jordgubben ska vi dela på ikväll, minsann och rädisorna är ätbara (och mycket goda). Maken sår. Jag skördar. Typ.

Jag har BADAT idag. Det var premiär. I vår egen sjö. Lite kallt var det allt, men helt okej.

Det har visst varit fotboll i kväll? Någon som hört nåt  om det? Faktum är jag väldigt aktivt har deltagit i matchen. Det har varit sånt röj och så mycket snack om det VM:et att jag tänkte att jag ska väl kanske se en match också.

Och fy, så bra ”vi” var. Mini-Foppa från Sundsvall gjorde det enda målet. Såklart.

Nu blir det grillad korv och mys utomhus resten av kvällen. Den sista boot camp-chatten får jag inte missa.

Vi ”ses” i morgon!

 

 

 

Solbränna och träningsvärk

Här vid sjön i skogen fixar vi egna uterum och miljöer. Maken håller till exempel på att bygga sig en liten badstrand, tar bort vass och grejar på. Trevligt, tycker jag. Själv har jag upprättat en mobil arbetsplats. Även om man måste jobba lite kan man göra det samtidigt som man njuter av sommaren, eller hur?

Här satt jag och jobbade igår. Så ljuvligt att njuta av sol och vy medan jag funderar och planerar. Det är bokturné i Härjedalen, skrivarkurs och gammalt kontra nytt manus. I dag är jag bränd. Solbränd. Jag blir snabbt brun nu för tiden och trodde inte att jag skulle bränna mig så lätt. Johodå. Nu är det t-shirt on som gäller.

Det har känts lite motigt ett tag. Livet. Då är det väldigt bra med fysisk aktivitet. Det vet jag sedan gammalt.

Min personliga tränare i Gävle har gjort ett program som jag kan köra vart som helst: hemma och till och med på vandrarhem under jobbsäsong. Underbart, det har jag längtat efter!

Jag måste vara försiktig så jag inte trampar ner Maria Nyckelpiga!

Jag måste ha världens vackraste gym-utsikt, eller hur? Nu sitter jag, nöjd och belåten, med ett glas vatten och vetskapen om att jag med största sannolikhet kommer känna av mag- och armmuskler i morgon.

Solbränna och träningsvärk – härligt, då vet jag att jag lever …

Och vi har fått tillökning! Nej då, inte fler barnbarn, men Armsjö Zoo har expanderat. .

Min första reakton var ”Ta bort skiten”, men min man pratade förstånd med mig så boet får vara kvar så länge inte någon av dess invånare använder sin gadd mot mig.

Nu är det dags för en lätt brunch, en dusch och sedan boot camp hela eftermiddagen. Och blåser det inte för mycket ikväll kanske det blir korvgrillning till middag?

Livet är inte så pjåkigt ändå … Tack Universum!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Vad är egentligen meningen med livet?

Senast i natt ställde jag mig den frågan, men fick – som vanligt – inget bra svar.

Eftersom jag varit uppe sedan ottan somnade jag jättetidigt, (till och med innan chatten på skrivarkursen). Men, somnar man tidigt vaknar man tidigt, så redan vid midnatt var jag pigg och klev upp en stund. Jag gjorde som jag brukar när jag vaknar om natten, drack vatten och såg ut över sjön, via köksfönstret. Så sagolikt vackert, till och med vindstilla. Jag öppnade altandörren, stod där en stund och njöt av utsikten över altanen med dess röd-lila blomprakt, björkarna som vaktar sjön och den friska, svala luften. Så småningom gick jag tillbaka till sängen och somnade jag om, men innan dess hann min (överaktiva) hjärna jobba. Bland annat kände jag mig lätt deprimerad när jag ställde mig frågan: vad är egentligen meningen med livet? Det finns liksom inget generellt svar på det. Snarare är det väl så att det beror på vilken livsfas och dagsform man befinner sig i?

Jag minns en seriestrip. Du minns väl katten Gustaf? Jon, hans husse, satt en gång och filosoferade och undrade just över den existensiella frågan – vad är egentligen meningen med livet? Men Gustaf hade det självklara svaret: ”Att mata katten”. Jag tyckte det var oerhört roande då och tycker det även nu.

Fina Simba i Gävle håller nog  med!

Men, jag tror en hel del av mina läsare förstår när jag använder en känd Skifs-dänga ”det blir alltid värre framåt natten”. För det är ju då de kommer, de jobbiga tankarna, demonerna och de gamla oförrätterna. För att inte tala om besvikelserna och oro för nutid, framtid och gudvetvad. När morgonen lyser in genom sommarfönstret är det mesta glömt och morgonkaffet smakar ljuvligt vare sig det är sol ute och/eller inne. Eller hur det nu var.

Jag är tillräckligt klarsynt för att förstå att en del av grubblerierna kommer sig – omedvetet – från min skrivarkurs. Att jag har börjat öppna upp igen, skriver och publicerar och känner någonstans att det inte riktigt räcker till, inte är bra nog. Men – då tänker jag, okej, jag har två val: bli bättre eller lägg av.

Hur svårt ska de va?

Jag tycker nog ändå det finns en hel del som piffar upp livet rejält, vad sägs till exempel om:

nyplockade smultron?

att lyssna på svalornas underbara sång?

att snusa bebbe?

att njuta av bästa arbetsplatsen?

att njuta av livets goda med bästa väninnan?

eller maken?

Jag kan fortfarande inte svara på vad meningen med livet är, men inser att det finns tillräckligt mycket för att ha en del kvar att göra under ytterligare några solvarv. Och nu ska det bli ett par kapitel i en oerhört spännande och givande bok:

Dakinipower! Jo, du får googla själv på Dakini 🙂 Sedan har jag några skrivövningar att göra, går ju en boot camp gubevars. Lyllo mig!