Äntligen – on the road again!

Som jag har längtat! Bokturné! Tjöta med folk och signera böcker för brinnande livet! Äntligen var det på dags. Kollegan roddade ihop tre dagar och i onsdags kväll drog vi till Östersund.

Bilen full, som vanligt. Vi kom upp ganska sent, packade upp och gick sedan och kojade.

Hur glad blir man när man packar upp matvarorna och hittar en liten kärlekshälsning från maken?

Äntligen här!! Fina Café Sommarhagen på Frösön. Willhelm Pettersson Bergers supervackra ställe. Så ser hans nacke ut.

Och här är framsidan.

Snart var tältet rest och böcker uppackade. Lite blåsigt, lite snett och vint här och där, men vad gör väl det när man har världens roligaste jobb?

Är detta vad som kallas bokstöd?

Här är vi!

Det är självaste Kingen som driver det fina, anrika caféet. Rockmusikern från Härjedalen som även spelat med i The Boppers.

Vi har tjötat med turister och bofasta i två dagar, signerat massvis med böcker samt även sålt en del hantverk från Nepal. Och ännu återstår en dag innan vi åker hemåt. Lördag står vi utanför ICA Kvantum, Lillänge, 11.30 – ca 15.00. Välkomna!

Tack, Universum för två underbara dagar!! Och Tack, Kingen!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Cowgirls

Vi bor ju på en hästgård och varje dag passerar våra fyrfota grannar vardagsrumsfönstret tillsammans med sina ägare eller tjejer som ska ta en ridtur.

Just nu står hästhagarna på gården tomma då våra vänner går på sommarbete på andra sidan vägen. Det är stora kontraster mot vårt förra boende där vårt enda sällskap var tågen som tjöt förbi. Här passerar som sagt människor och djur, grannar och annat löst folk med jämna mellanrum, för att inte tala om flugor och rådjur, älgar, spindlar, hund, katt, råttor och möss. Vi njuter av att bo på en levande gård!

Det händer förstås att en och annan besökare inte kommer levande härifrån, men det är en helt annan historia.

Just den här kvällen bjöd på dramatik på hög nivå. Godsägarfrun och dottern frågade om jag kunde hjälpa till att fånga in en av hästarna.

  • Eh … jag? Okej.

Första gången på en sisådär 45 år jag varit så nära en häst att jag kunde klappa den på nosen var tidigare i år när jag gjorde ett studiebesök i stallet. Och, jo, förresten, jag har tjuvklappat dem några gånger när de gått i hagen också.

På andra sidan staketet, förstås. Men vad gör man väl inte när en medsyster behöver assistans?

En av hästarna är känslig mot sol och insekter och behövde tas om hand i förebyggande syfte inför den soliga och varma helgen, men han trivs alldeles för bra i hagen för att vilja bli infångad, morötter och godsaker till trots.

Vårt jobb var att få honom att stanna så att grimman kunde tas på. Inte alltför svårt, kan tyckas och de har gjort det flera gånger förut. Men inte tillsammans med årets rookie, förrän just denna dag.

Oj, så magnifikt. Muskler spelar och huden blänker. Vilka vackra djur (hästarna, alltså, inte jag och godsägarfrun)!

Efter lite möda var kära Tummen grimmad och klar och vårt värv var slutfört.

Heja oss!

Man blir lite småhungrig av kvällsarbete, eller hur? Gofikat just denna kväll bestod av Levainbröd med rökt kalkon, lite Chevré, cornicons, tomat och en paprikaslice gratinerat med en skiva ost pudrad med paprikapulver. Till detta serverade jag en mjölkfri tzatziki, hemgjord förstås.

Imorgon är en annan dag.

 

www. aynsley.se

 

 

 

Livet på Solbygården – Borta bra, men hemma bäst

Hemma efter sex dagars landsflykt. Så här i efterhand inser jag hur underbart jag haft det, men även hur skönt det är att komma hem igen.

Jag är tacksam över att ha tillgång till de bästa av två världar. Tack Universum!

Den tropiska värmen har gett med sig. Kommer den tillbaka i sommar, månntro? Det regnar och är soligt om vartannat. Vi grillar när det är väder för det, käkar räkor med hemgjord örtmajonnäs på verandan när det inte är grillväder och så vidare.

Efter retreatveckan vill jag inget annat än att skriva, skriva och skriva, men samtidigt såsar jag på och njuter av tillvaron. Jag skriver minst ett par timmar per dag, men är också med på (tråkigt, eftersom jag föredrar live) webbinarer av olika slag. Ann Ljungbergs SkrivBio och Folkuniversitets utbildning: Marknadsföring i sociala medier. Och däremellan jobbar jag förstås. Så jag lovar – det är fullt upp, även om jag försöker att inte köra i etthundraåttio.

Den nyblivna naturkocken – det vill säga jag – vill även ta reda på alla fina örter och växter, någon per dag. Rabarbermarmelad med ingefära, pesto på persiljekvistar och mangold, pesto på maskrosblad, rabarberchutney och så vidare. Roligt är det och jag skulle vilja förkovra mig i hur man tar vara på det naturen ger. Det finns kurser, men Google fungerar också bra.

Riktigt finbesök har vi haft. Ett av barnbarnen (med föräldrar, förstås 🙂 ) var på besök häromdagen och fick en present som legat här och väntat. Bajspingis. Jo, det är sant. Ett riktigt skitspel …

Motion får man tydligen på kuppen när man slår bollen under stolar och bord.

Men nu vill jag ha sådant här väder igen. Åtminstone i några dagar!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Järvsös egen Barbro!

Tiden går fort när man har roligt. Klyscha, visst, men en sann sådan. Min skrivretreatvecka är över. Jag har sovit min sista natt på detta underbara ställe, käkat sista frukosten, packat och checkat ut. Till och med lyxat till det vid poolen en stund. De sista timmarna tillbringade jag i ett av de vackra sällskapsrummen och skrev på mitt manus innan maken kom för att hämta mig.

En av dagarna hade jag celebert besök här i Järvsö. Mor och far kom åkande för att se Lill-Babs nyöppnade museum. Det var en regnvädersdag så det passade utmärkt att vi kunde åka i deras bil till Stenegård, där apotekare Julius Brun en gång drev läkar- och apoteksmottagning vid sidan om jordbruksverksamheten. Idag inhyser den gamla apotekargården såväl fina hantverksbutiker som trevliga restauranger. Och som sagt, Lill-Babs Museum som återöppnade för bara ett par dagar sedan. Muséet var ett av mina mål denna vecka, särskilt de rum och den information som avser 1950- och 1960-talen eftersom det är av betydelse för det manus som är under uppbyggnad.

Mycket intressant och tidstypiskt finns där, allt autentiskt från Lill-Babs Barbro Svenssons fantastiska sextiofemåriga (!) karriär.

Större delen av veckan har jag tillbringat vid tangentbordet och trots att jag trott och hoppats att jag skulle ha kommit längre med mitt manus är jag supernöjd. Jag har skrivit om nästan hela första delen och det känns riktigt bra!

Jag måste få berätta hur imponerad jag är av restaurangköket på Järvsöbaden. I vanliga fall när jag ber om ett mjölkfritt alternativ erbjuds jag laktosfritt eller får en trist vattnig rätt. Men inte här! Den sista middagen bestod av blomkålssoppa och vinbräserad högrev med potatisgratäng. Jag antog att jag skulle få typ en klar grönsakssoppa och några potatisklyftor till huvudrätten, men döm om min förvåning då man lagat till en mjölkfri blomkålssoppa – underbart god! Än mer perplex blev jag när den rara servitrisen kom ut med en specialgjord, krämig och lyxig potatisgratäng till mig! Någon kanske inte tycker det verkar så märkvärdigt, men jag är verkligen ovan vid att få så fin service och slippa särbehandlas. Supertrevligt!

Lyxade till det med ett glas Chardonnay i biblioteket före middagen. Because I´m worth it.

Men tillbaka till Järvsös egen stinta, Lill-Babs. Jag har personliga minnen av henne eftersom jag jobbade på hennes Lill-Babs Wärdshus. Hon var alltid rar och omtänksam och jag har kvar det fina smycke jag fick när jag slutade för att starta min redovisningsbyrå. På något sätt ska jag peta in henne i mitt manus, få se hur jag lyckas

Hur som helst – tack Universum! Och tack Järvsöbaden för en fantastisk vecka!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Skrivretreat – en magisk vecka!

Jag tycker själv att detta är bland det bästa jag gjort under det gångna halvåret, skrivretreatet. Det är så otroligt givande att åka bort en kort stund i livet, insupa och låta sig (mig) inspireras. Jag antar att det blir extra tydligt eftersom det är så väldigt länge sedan – flera månader. Att jag valde just detta ställe för min retreatvecka var bland annat för att det finns fina träningsmöjligheter här, vilket sannerligen behövs när man sitter vid datorn större delen av tiden.

Att bo på Järvsöbaden har jag velat göra i många år. En gång i tiden serverade jag här, i den fina matsalen. Det är ett anrikt gammalt kurhotell (från 1905) med en fantastisk historia och stämningen sitter i väggarna. Rummen är relativt moderna, men sällskapsrummen är fyllda med vackra, gamla möbler och lampetter och matsalen ser ut som jag minns den från min ungdom. På den tiden hade varje gäst ett eget blått kuvertfodral med sitt namn där man lade linneservetten efter varje måltid. Idag är det pappersservetter som gäller, men bordsplacering har man fortfarande, så himla mysigt, tycker jag.

Självklart sker allt på tillbörlig distans, med tanke på omständigheter och smittorisk. Träningen sker utomhus och till måltiderna placerar man gästerna med stora avstånd mellan borden. Jag har känt mig helt trygg här (om än en smula ensam emellanåt), förutom vid frukostbuffén då alla tydligen måste trängas. Då är det bara att gå åt sidan tills det lugnar ner sig. Även när jag varit ute på research tar jag eget ansvar även om många andra inte gör det. Jag tänker helt enkelt inte bli sjuk.

Större delen av min skrivtid har jag tillbringat på rummet, men ibland behövs stol- och miljöombyte.

Trädgården är stor och vacker och där behöver man sannerligen inte trängas.

Och jag måste bekänna – jag har unnat mig (eller kanske snarare tvingat mig) att ta en ledig kväll. Jag kände huvudvärken komma och insåg att jag läst och fokuserat för mycket, så efter middagen parkerade jag på den vackra punschverandan och såg på en Beckfilm.

Tack Universum!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka igen, hem till lilla Jarse …

Skrivretreat var det. Jag passade på när jag oförhappandes blev långledig. Googlade, valde och vrakade. Fastnade för Järvsö och Järvsöbaden eftersom här arrangerar man träning och yoga vid poolen och det såg så himla trevligt ut.

Så första morgonen intog jag en lätt frukost för att inte bli för tung till träningstimmen och bredde ett par mackor att käka efteråt istället.

Solen sken och det var en underbar morgon. Svetten lackade under träningspasset och grammen bokstavligen rann bort så nu kan jag åter skönja var min midja en gång suttit.

Några längder i den sköna poolen efteråt och så var jag redo för veckans hårdkörning – skrivretreat.

Det är stenhård disciplin som gäller. Förmiddagen var vikt åt förberedelse och research så jag tog på mig cykelhjälmen och trampade ner mot byn.

Min syndiga kropp närde en tanke på bikini, bad och sola ett par timmar, men min förståndiga hjärna sa ”Icke, sa Nicke, det är inte därför du är här”.

Mitt första stopp var Järvsö kyrka, där huvudpersonen i min blivande roman gifter sig. Jag har förresten gift mig här själv en gång i tiden och vet att det är landets största landortskyrka.

Gången är låååång. Tro mig, jag vet.

Att tända ett ljus är ett måste när jag besöker en kyrka. Denna gång inget undantag.

En stunds kontemplation och viktiga noteringar innan jag trampade vidare mot Stene och Kyrkbyn. Mer research!

Och lunch förstås. En plats i skuggan på Järvsö Creperie där jag beställde en vegansk galett med sidfläsk, potatis och rårörda lingon. Till det en lättöl från Orbaden.

Riktigt, riktigt gott var det! Jag uppskattar så mycket att man anammat att så många är känsliga mot gluten och mjölk nu för tiden och ser till att alla kan äta av alla galetter och crepes. Jag är så himla trött på att när jag ber om mjölkfritt och man istället fixar laktosfritt och att jämt och ständigt få höra ”men lite kan du väl äta”.

Jag passade på att bläddra i den fina boken jag köpte i kyrkan. Dagens ord var för övrigt Tacksamhet, vilket är lätt att ta till sig en så här underbar och inspirerande dag. Tack Universum!

Efter lunch – ingen pardon. Trampa tillbaka till mitt rum och skriv, skriv, skriv! Klockan 14-17 stod det på schemat och jisses så mycket man hinner på tre timmar när man struntar i Facebook och annat roligt.

En timme kvar till middag, den ägnade jag åt att noggrannt läsa ett par nummer av tidskriften ”Skriva”. Där finns mycket matnyttigt och även en del jag kunde ta till mig just nu, den här retreatveckan. Jag passade även på att byta arbetsmiljö och intog ett bord på den vackra punschverandan.

Efter middag och en stunds relax var det dags för kvällspasset på min altan. Författarinnan Frida Skybäck hade bjudit in till kvällswebbinarium där hon delade med sig av sina bästa tips för hur man ökar chansen att bli utgiven författare.

Heja Frida! Bra gjort! Och efter den superlånga, superunderbara och mycket givande dagen somnade jag gott i mitt fina pensionatrum.

Tack Universum!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Timeout!

Jag älskar min Solbygård, men är ju gubevars av gypsie-släkt. Resandefolk. Blir rastlös, modfälld och deprimerad av monotoni och/eller om jag måste sitta still för länge på ett och samma ställe. Och alla vet ju hur de senaste månaderna gestaltat sig?! Så – nu är det dags för timeout! Ut i världen!

Jag blev hipp hopp arbetsbefriad i nio hela dagar. Vad göra? Maken arbetar om dagarna – vi ska ju ha semester senare i sommar. Frysen är full av granskott, maskrosor och örter och efter att ha pysslat i hemmet i månader har jag fått nog av det. Inte ens pussel lockar längre.

Jag behöver influenser. Stimulans och inspiration. Jag längtar efter att resa, att få spåna ihop mig med författarkollegorna i Stockholm, men hittade ett trevligt och bra ställe inte alltför långt hemifrån där jag kan förkovra mig i vacker och avkopplande miljö. Dessutom – tänka sig, i just den by där min roman i vardande utspelar sig. Levande research, alltså!

Maken skjutsade mig, min cykel och gypsie-packning på sin pensionistdag. Jag checkade in på retreathotellet och sedan åkte vi till Järvzoo för att trampa tre kilometer trätrottoar. Dagen var solig och lagom vindig – perfekt för vandringen bland djuren. Välbehövlig också, efter gårdagens pilgrimsvandring behövde musklerna mjukas upp.

Jag har faktiskt jobbat här en gång i tiden. Hade ansvaret för bokföringen under några år.

Redan efter ett par meter hittade vi spår efter djuren. Kott-rester överallt. Vi mötte en ekorre också. Den kom springande på räcket, men tvärvände när vi fick ögonkontakt. Fegis.

Så vackert! Tänk om det fanns spindelhotell också, så de slapp bo hos mig?!

Ett av våra farligaste rovdjur. Man har ett varghotell här, helt inglasat, så när man ligger i sängen kan vargen och jag titta på varandra. Häftigt, men jag skulle nog kissa på mig om jag mötte de ögonen i nattmörkret.

Järvzoo härbärgerar många barn just nu – kalvar, ungar, kid och allt vad de heter. De flesta djur vi såg tog det lugnt i värmen.

Så gjorde även vi tidvis. I Skogskojan köpte vi varsin varm tunnbrödrulle – vojne, så gott!

Den fina björnhonan vilar med sina tre ungar.

Så – efter att bjudit maken på middag på Järvsbaden, det anrika gamla kurhotellet, åkte han hemåt för den kommande arbetsveckan och jag installerade mitt kvällskontor.

 

Se bara vilken utsikt. Här kommer jag att göra stordåd under veckan!

Tack, Universum!!

 

Fortsättning följer.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Pilgrimage

De som känner mig vet att jag starkt ogillar att diska, dammsuga och promenera. Jag kan gå en stund om någon frågar mig, för då har jag sällskap, men att gå ut i spenaten för att söndagsflanera för mig själv finns inte på kartan.

Att göra en pilgrimsvandring däremot, det är okej (även om det fortfarande inte är direkt roligt). Jag har ett mål och ett syfte med promenaden, jag känner till punkt A och framför allt punkt B.

Jag skulle på skrivretreat dagen efter och tänkte att vad kan väl passa bättre som mental förberedelse än en fin pilgrimsfärd med gelikar? Sagt och gjort, jag anmälde mig till Selångers församling som för tjugonde sommaren anordnade vandring Selånger kyrka – Torkarlberget (hembygdsgården) i Matfors. Jag har gått sträckan för några år sedan, men nu planerar jag att även gå fortsättningssträckor kommande söndagar.

Dagen började med pilgrimsgudstjänst vid kyrkoruinen i Selånger. Mycket vackert och en härlig atmosfär.

Vandringen börjar på fyra kilometer asfalt och övergår sedan till trevligare underlag – grus- och skogsvägar.

Man blir hungrig av att vandra så länge och efter en tredjedel av sträckan stannade vi för gemensam lunch.

Hemgjord pizza, råkostsallad, avocado, vattenmelon och ett ägg – mums! Och litervis med vatten, förstås.

Allt har en ände och så även pilgrimsvandringar. Jag såg så många vackra motiv efter vägarna, men beslutade mig för att bevara dem i minnet enbart, inte i mitt fotoalbum.

De tre härliga vandringsledarna tackade oss med glass och varsitt diplom och nu kände jag mig redo för nästa äventyr – skrivretreatet!

Så ser en nöjd pilgrim ut efter att ha avverkat arton kilometer.

Tack Universum!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Kärlek och respekt!

Käre svärfar är just 94 fyllda. En aktningsvärd ålder och jag kan bara önska att jag får åldras med samma värdighet om jag nu får bli så gammal. Det lär dock knappast vara troligt.

Under rådande omständigheter är vi självklart extra rädda om honom och han har tagit till sig samhällsinformationen så pass att han har satt sig i självvald karantän. Maken handlar åt farfar, betalar räkningar och uträttar ärenden. Fikar med honom, klipper gräs och hjälper honom så gott han kan.

En av de första sommardagarna packade jag in mig och en fikakorg i bilen och följde med för att hälsa på honom för första gången på flera veckor. Farfar blev lite nervös när jag dök upp oanmäld, men vi intygade att sitter vi på avstånd utomhus och vi alla dessutom känner oss fullt friska så är det ingen fara. Vi hade en trevlig stund och jag vet att han uppskattade sällskapet, om det så var bara för en halv eftermiddag.

Jag tycker att storhelger som midsommar är en familjehelg och ville inte att han skulle sitta ensam hemma. Han trivs väldigt bra hos oss, har hälsat på flera gånger – förut, i det gamla livet, men nu har han inte vågat komma hit. Jag sade till maken att åka och hämta honom så skulle jag ordna varsin midsommartallrik och vi skulle sitta utomhus och äta. Självklart följde han med och han blev glad när jag dukat upp med hans och svärmors gamla porslin och finglas.

Han är liten i maten, käre svärfar, så vi åt några sillbitar med gräslök och potatis och efteråt glass med hallon och kaffe.

Fina kaffekoppar, eller hur? Dem köpte vi i Cypern till oss själva som bröllopspresent.

Det räcker så. Det är sällskapet som är det viktiga.

Det blåste lite nordan så till slut valde grabbarna att fortsätta tabberaset på den inglasade verandan.

Min fantastiske svärfar är även författare! Han debuterade vid 90 års ålder i den här fina barnboken, Med pirrande mage och stapplande steg. En superbra bok att läsa högt ur för barn och barnbarn, om att börja skolan, om utanförskap, spöken och tidsmaskiner. Och vad är en vän? Läs och diskutera sedan med kidsen.

Han var allt bra stolt när boken kom ut. Så även jag!

Är du nyfiken på boken så klicka här. Jag har fortfarande några ex kvar 🙂

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

Livet på Solbygården – Uteliggare!

Vilken hetta! Det kallas visst för Afrikavärme? Oavsett namn är det grymt varmt. Jag har jobbat hela veckan, tack och lov för luftkonditionering. Kvällstid har vi ätit något enkelt och lättlagat – korv med tomatsås, köttfärsbiff med pesto, matjesill med gräslök och färskpotatis osv.

Igår kväll slog nog alla rekord. Maken tackade för sig och gick mot sovrummet vid 23-tiden. Jag tänkte att jag härdar ut så länge som möjligt så kan jag kanske somna i värmen sedan. Men när jag en timme senare kom upp på övervåningen vände jag igen, gick ut och till förrådet, hörde att gårdvaren reagerade och skällde gällt (bra med vakthund på gården 🙂 ) och hämtade en tältsäng.

Jag bäddade på verandan. För att vara riktigt säker på att ingen skulle komma upp på bron satte jag en korgstol som skydd … Jodå …

Madrass, lakan, kuddar och påslakan. Hela kitet.

Jag skickade ett meddelande till maken ifall jag mystiskt skulle försvinna under natten.

Jag somnade nästan omedelbart och vaknade när grannen – förmodligen mäkta förvånad – smög förbi på väg till jobbet. Det är väldigt längesedan jag sovit så gott. Och en hel natt!

Redan före klockan sju var jag tvungen att kliva upp, det blev alltför varmt att ligga kvar i morgonsolen.

Tiden går fort när man har roligt och snart var det dags att göra helg. Maken hämtade mig på jobbet och körde mig hem till dukat bord. Vi har gjort en liten deal – fredagar turas vi om att fixa middag och det ska vara en överraskning.

Oj, så smarrigt. Hemgjord pizza i tre avdelningar.

Sådärja. Nu börjar det likna något. Och nästa fredag är det min tur. Bäst att börja tänka till redan nu.

Senare på kvällen tog vi en inbrottstjuv på bar gärning.

Grannkatten har lärt sig hur han tar sig in genom vår inbrottssäkra magnetdörr.

 

www.aynsley.se