Nej, kära läsare. Jag har inte slutat blogga och heller inte gått under jorden. Men tack för er oro och omsorg! Det är helt enkelt så att jorden snurrar så fort och jag med den så jag måste hårdprioritera mina sysslor. Och inte vad jag vill göra, utan vad jag måste göra.
Den gÃ¥ngna veckan har varit en helt vanlig vecka i mitt liv, men väldigt ovanlig. De tenderar att bli sÃ¥ ibland, mina veckor – lite speciella, sÃ¥där.
Se bara så fint vi fått det.
Julrushen har inte kommit igång ännu, men vi är redo! Storsäljaren hittills har varit våra fina tovade hattar och stickade halvvantar.
Men tro föralldel inte att jag bara jobbat. Näädå. Jag har vatt på skrivkurs, jag har käkat middag med kompisar och med Ume-syrran som är på kurs i stan.
Och så har jag demonstrerat lite grand. Jag fick besök i paviljongen av en tvättäkta nepales. Så glad jag blev. Och han tycker att jag har jättefina saker till försäjning, sådeså. Hur som helst ville han låna min stora flagga, eftersom ett gäng nepaleser skulle demonstrera mot Indiens blockad mot Nepals södra gräns. Klart han fick! Och jag fick följa med.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen – Back off India! LÃ¥t mina polare vara ifred nu. De behöver bensin, gas, mediciner och mat. Tolv veckors blockad räcker. De är tillräckligt straffade. Efter tvÃ¥ jordbävningar i vÃ¥ras, tre mÃ¥naders monsunregn med efterföljande blockad har de inte en chans i helvetet att hinna bygga upp en bostad inför vintern som närmar sig med stormsteg. Det dröjer bara ett par veckor nu sÃ¥ är det frost om nätterna.
Jag har frusit en hel del den här veckan. Det väcker minnen och jag blir lite ledsen. Jag minns mina tre månader i Kathmandu för snart fyra år sedan. Temperaturen ute var ungefär som i Stockholm nu, pendlade mellan ett par minusgrader och fem plus. Det är inte så kallt, kan tyckas, men betänk att det inte finns några värmekällor inomhus. När du kommer hem, frusen och trött, fortsätter du frysa häcken av dig. Du får lägga dig i en kall och rå säng och när du vaknar ryker det om andedräkten. Inget myskaffe i soffhörnan där, inte.
Nog om det.
Jag har fått ett par fina recensioner den här veckan. Av min debutroman Grannen from hell.
Vad sägs:
”Jag läste Grannen from Hell av Carina Aynsley. Rekommenderas. Äkta känsla, bra sprÃ¥k, humoristisk och med oväntade förvecklingar. Det är bara en sak: Den skulle ha varit tjockare!”
”UnderhÃ¥llande, fängslande & lättläst!!!”
Och därmed avslutar jag denna blogg, käre läsare. Det är dags att öppna dagens julmarknad.
