#Blogg100 / 40 Fabriksåterställning

Sakta med säkert börjar jag bli återställd. Avgrundshostan gav med sig över en natt och är nu ”endast” enerverande rethosta. Värken i käkar och bihålor gav upp ungefär samtidigt. När jag snyter mig ser det ut som gamla spyor och det är skönt att få skräpet ur kroppen. Jag har lättat ett kilo senaste dygnet, känns det som. Äckligt? Visst, men fullt naturligt. Min homepoat brukar säga att färg och konsistens på snor, slem och bajs säger mycket om ens hälsa. Nu är jag ju ingen homepoat så jag behöver inte prata om sådana saker. Alltså – slutsnackat.

Jag har en hel del jag behöver ta tag i. Men eftersom jag inte varit frisk senaste veckan har det inte fungerat. Jag borde fota varor, jobba med hemsidan, skicka beställda varor, skriva offerter, redigera en novell och skriva färdigt två andra, börja med min nya kurs, packa upp ordentligt etc etc. Men det mesta har jag lagt åt sidan och sovit i stället. A woman´s got to do what a woman´s got to do.

You know.

Ibland, när livet krånglar eller, som nu, hälsan sviktar, önskar jag mig en återställningsknapp. Ett tryck och veckan rullar tillbaka till måndag morgon och börjar om på nytt. Eller ett hopp tillbaka till den första i månaden. På det viset kan jag uppleva julmånaden eller en solig april hur många gånger som helst. Och undvika de misstag och/eller felaktiga beslut som kom att bli orsak till återställningen. Undvika basselusker också, förstås.

Kanske till och med något så drastiskt som en fabriksåterställning? Du vet, en sådan man kan göra med datorn eller mobiltelefonen. Välj funktionen fabriksåterställning och tjolahopp så hoppar alla funktioner tillbaka till de ursprungliga. Oavsett hur lång tid som gått. Oavsett vilka tilläggsfunktioner man valt under tiden/livet som gått. Utan just de ursprungliga inställningarna och funktionerna; färger, teman och motiv, datum och klockslag .

In- och utkommande meddelanden försvinner för gott och därmed hårda ord, meningsskiljaktligheter och diverse tjafs. Kontaktuppgifter till familjemedlemmar, vänner, bekanta, kollegor och diverse löst folk försvinner ut i cyberrymden och du kan tacka Gud och Buddha för att vissa av dem är borta (förhoppningsvis för gott). Så kan du lägga upp en ny telefonbok med trevliga, omtänksamma och positiva människor som berikar livet i stället för att stjäla din energi. Krämpor, rynkor och åkommor glider av dig som vatten på en gås. Huden som börjar förändras, kanske rentav hänga här och där, blir slät och mjuk som ett barns. Du har alla möjligheter i världen att göra allt det där du klandrat dig själv över att du inte hinner; äta nyttigare, sköta din hy, meditera mera, motionera … you name it.

Visst låter det fantastiskt?

Eller?

Ju mer jag funderar ju bättre låter det. Ända till jag tänkt klart och kommit på att det är nog en riktigt usel idé. Det är ju trots allt bara min egen återställning jag har tillgång till, inte andras. Mina medmänniskor kommer att bli sjuka, arga, ledsna och dö på samma sätt som före återställningen. De sviker, ljuger, pratar skit och är otrogna på samma vis som förut.

Nästa snilleblixt – jamen, då är det ju lysande med fabriksåterställningen. Snacka om att jag har möjlighet att leva om mitt liv, göra saker ogjorda, säga nej tack till svikarna, säga ja tack till sådant jag aldrig vågade då, förut. Före återställningen.

Hörni, nu är jag så där ambivalent eller inte. Ska jag trycka på återställningsknappen eller inte? Hm, det är nog inte så lätt gjort, jag får vänta till nästa liv.

Men ju mer jag tänker på det ju bättre romanidé tycker jag det är. Eller? Jag får nog ta mig en funderare till.

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *