#Blogg100 / 30 Goodbye and Welcome!

11081702_1041109002585331_1593569681_nHejdå Hiya. För den här gången och förmodligen för alltid. Nästa gång blir det ett annat ställe. Med bättre luft och hygien. Men några bra dagar har jag verkligen haft!

Tack Universum!

SAM_8048

SAM_8047

SAM_8026

SAM_8028

SAM_8029

SAM_8054

In i taxin och till hotellet för att lämna bagaget. Resan var lång men gick bra. Det finns hur mycket som helst att se på i den här staden.

SAM_8055

SAM_8069

SAM_8059

De redan dåliga vägarna blir inte bättre av det myckna regnandet de senaste dagarna.

SAM_8071

SAM_8085

Man kan köra åt precis vilket håll som helst, bara man tutar ordentligt 🙂

SAM_8090

Ansiktsmask på när vi åkte förbi sopstationen. Huvva …

Och så anlände vi till hotellet. Nästan. Det visade sig att vägen var borta, man bygger nytt vattenledningssystem.

SAM_8240

Jaha. Vad göra? Och med en taxichaffis som knappt pratar ett ord engelska och mest verkar halvsur? Jag, turisten, fick honom, infödd, att förstå att vi kunde åka en annan väg, och komma ner via Tinchulee Chowk och hoppas att det var öppet den vägen.

SAM_8241

Det var det inte. Den halvtjocke och till synes late grabben bakom ratten ryckte på axlarna och ansåg att han inte kunde göra mer. Jag tänkte – så fan heller att du lämnar mig här bland grävmaskiner och lera. Okey, we´ll walk. You help me, please.

Och det var ingen fråga.

Han insåg tydligen att han inte hade något alternativ, suckade och parkerade bilen. Sedan grabbade han tag i en av väskorna och bar iväg. A woman´s got to do what a woman´s got to do, you know. Så jag satte på mig ryggsäcken och slet tag i stora röda resväskan och påbörjade den cirka tvåhundra meter mödosamma färden.

Jag drog väskan där jag kunde och bar den resten. Över sten och lerhögar, över korrugerad plåt och kantsten. Jag vet att jag alltid brukar säga att nepaleserna är så hjälpsamma och vänliga, men jag tog tillbaka allt under den här promenaden. Människor kastade ett öga på mig och vände sedan uppmärksamheten mot de mer intressanta grävmaskinerna. Jag fick be folk flytta sig för att jag överhuvudtaget skulle komma fram. För allt i världen ville jag inte snava omkull i det äckliga lervattnet som med största sannolikhet härbärgerar allehanda odjur. Till slut kom där en kille till min räddning, han tog helt sonika tag i den nu helleriga underdelen på väskan och lyfte upp den och tillsammans bar vi väskan till hotellet. Tack du okände nepales – may God and Buddha bless you. 

SAM_8239

Hotellpersonalen skällde lite på mig för att jag inte ringt dem, men jag är ju svensk kvinna ju – klarar mig själv liksom. Tanken föll mig inte ens in, jag hade fullt upp med att ta mig dit.

Två timmar senare skulle jag iväg igen, för att hämta the husband på flygplatsen, då blev jag följd till en plats där taxin kunde hämta upp mig. Och när vi kom tillbaka nästan tre timmar senare stod där en kille från hotellet med paraplyn och hjälpte oss genom snåriga genvägar.

SAM_8088

Welcome, husband. I´ve missed you!

www.aynsley.se

4 reaktion på “#Blogg100 / 30 Goodbye and Welcome!

  1. Kan se dig framför mig!!! Du är ju inte Super-Carina för ingenting jö!

    F.ö. jädrar vilken snygg väska du har!!!! Vill ha!!!! pöss

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *