#Blogg100 / 2 Struktur

En tanke slog mig. En bra, tror jag.

Nu ska jag ju blogga varje dag i etthundra dagar, förhoppningsvis ha något hyfsat vettigt att delge. Min erfarenhet från förra årets #Blogg100 är att det gäller att ha lite struktur. Att ha översikt över kommande vecka och åtminstone några planer och idéer om ämne och / eller tema.

En viss form av struktur, alltså.

hämta (3)

Och med magen full av blinier med rom och rödlök samt ett glas mousserade (jodå, jag är på kryssning och har ägnat ett par förmiddagstimmar åt lyxfrukost … ) kom jag på det. Vad jag möjligen måste jobba med, inte bara i blogghänseende utan även i verkliga livet.

Struktur.

Kan det vara så?

Är det därför jag vaknar om nätterna? För att jag har taskig struktur på livet i allmänhet och mitt liv i synnerhet? Jag vaknar orolig och vissa gånger med panik i magen, jag funderar och ältar. Vissa gånger orkar jag inte, kliver upp och kokar kaffe i stället för att grotta ner mig själv i potentiella katastrofer. Andra gånger lyckas jag somna om, med hjälp av avslappningsband eller på egen hand.

Jag vet att när jag kom hem från Nepal för ganska precis tre år sedan kunde jag inte längre stressa. Under tre månader hade jag lärt mig att släppa kontrollen, att det var ingen idé att hetsa upp mig över något jag ändå inte kunde påverka. Livet på planeten Nepal är så annorlunda mot livet i hemlandet Sverige. I ett helt år efter hemkomsten från min tremånadersvistelse i främmande landet hade jag – av olika anledningar – förmånen att kunna ta det lugnt, göra saker i min egen takt och för det mesta utan jäkt och stress.

I dag ter sig tillvaron annorlunda. Igen. Jag jobbar ganska mycket, vilket jag egentligen tycker är roligt, jag bygger tillsammans med maken upp en helt ny verksamhet (Ajj La Vjoovilket ju är jätteroligt men tar mycket energi. Jag lever inte tillnärmelsevis lika hektiskt som l.f.n (livet före Nepal) men, tror jag, alldeles för stressigt för den jag är. Till och med denna natt, trots att jag är på minisemester, vaknade jag och oroade mig för framtiden och potentiella faror. Nej, nu är det sannerligen dags att bestämma mig.

Struktur. Struktur. Struktur.

Först av allt ska jag avsluta mina påbörjade åtaganden och måsten; en skrivarkurs, ett tiotal noveller om dödssynder och annat, en Nepalresa, en bokmässa i Umeå och något liknande i Falun, en kurs i journalistiskt skrivande, översättning av min bloggbok Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal, redigering av min egen novellsamling, romanskrivande … puh.

Ja. Nej. Det här går ju inte. Det ser jag när jag gjort den här listan. Förutom detta har jag också, som alla andra människor, åtaganden man inte kan säga ifrån sig, det vill säga min försörjning och familj: inbokade tolkuppdrag, ett antal bildvisningar Mitt Nepal och naturligtvis min man.

Nej – min vår kommer att bli ganska hektiskt, rolig och intensiv. Men stressig. Och stressande. Nu ska jag göra en egen, privat, lista över mitt livspussel och under de närmaste månaderna ska bit för bit läggas på plats.

images

Förmodligen blir det ett oändlighetspussel, som inte tar slut förrän livet självt gör det. Men ett strukturerat pussel, måhända?

Det, mina vänner, kommer jag att jobba för!

Med vänlig hälsning,

en blivande strukturfascist.

Kanske.

112362

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

4 reaktion på “#Blogg100 / 2 Struktur

  1. Jag vill glutta in i ditt stukturbyggande och heja på dig!

    Ju äldre jag blivit desto mindre vill jag stressa. Har förmånen att kunna styra mitt liv på ett bra sätt. Vilar upp mig periodvis sedan 2011 då jag lämnade fast anställning, varvar ledighet med intensivt arbete. Det är min melodi

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *