Vårt turnéprogram är ganska digert och omväxlande. Ena dagen besöker vi missionskyrkan och nästa puben. Vi har roligt, träffar enormt många trevliga och intressanta människor och lägger naturligtvis upp varje framträdande så det ska passa aktuell målgrupp.
Kort sagt – vi gör så gott vi kan. Och jag tror att vi gör det ganska bra. Birgitta skrev ett inlägg på Facebook, i går kväll när vi kommit hem från Bishops Arms. Hon var lite rädd att eget beröm luktar illa. Men, kära kollega, det är klart man ge beröm till sig själv. Vi får så mycket feedback och våra åhörare är rörda, gripna, arga och engagerade efter våra respektive föreläsningar. Vi ska vara nöjda och glada över det, att vi har förmågan att entusiasmera och fånga. Trots våra olikheter har vi en hel del beröringspunkter: utsatta och utslagna människor, främst kvinnor och barn.
I går kväll var det då Bishops Arms tur att ta emot oss. Vi fick ett varmt välkomnande och blev visade till pubens bibliotek där vi dukade upp våra varor.
Bästa Käthie, som bossar på Bishops i Umeå, kom in med snacks och såg till att vi trivdes.
Trevliga gäster kan man aldrig få för många av!
Och tänka sig att ett helt gäng som studerar till socionomer kom in för att lyssna på oss. Deras arbetsområden kommer ju vara bland annat det Birgitta och jag är ute och berättar om. De var supertrevliga och genuint intresserade. De handlade böcker av oss båda, Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal och Blondie.
(Jag har medvetet suddat till och förvrängt fotona eftersom vi inte har frågat motiven om tillåtelse att publicera dem.)
Vi käkade en supergod entrecote, träffade så många urtrevliga människor (både Umebor och andra), drack gott vin och signerade böcker.
Tack Bishops Arms och Käthie, tack kollegan Birgitta, tack syrran Agnetha och tack alla övriga trevliga människor som kom och lyssnade på oss, tjötade och tjoade en stund.
Ajj La Vjoo!
Nu återstår endast ett framträdande: Kafé Station, tisdag 17 mars klockan 18.00. Välkomna!