Om jag var riktigt jäkla arg i går så var jag lika rädd i dag. Eller rättare sagt i morse.

Jag var inne på SJ:s hemsida för att köpa tågbiljetter. När beställningen var klar och jag skulle skriva ut dem fick jag ett meddelande om att sidan kanske inte var privat och att jag borde lämna den.

Vad i all världen? Usch och fy, det såg inte så roligt ut, klart som korvspad jag knallar tillbaka till ursprungssidan. Men det var värst så segt internet var.

Jag använder mitt mobila bredband mycket, eftersom jag ofta sitter på tåg och buss. Mitt månadsabonnemang är på tjugo GB och det brukar räcka alldeles utmärkt. En enda gång har jag fått ringa Telia och öka på min pott. Det var under semestern och vi var tre som utnyttjade bredbandet, fyra dagar före månadsskiftet hade vi festat upp hela potten och jag köpte tio färska gigabyte för den facila summan av 175 kronor plus moms.

Tillbaka till i morse – ni vet hur det kan vara med datorer och internet. Ibland är det segt och det kan vara bra att stänga av och slÃ¥ pÃ¥ igen. Jag provade. Det hjälpte inte. Däremot fick jag, när jag gick in pÃ¥ Hotmail, Ã¥terigen ett meddelande om att sidan kanske inte var privat och att jag kunde bli utsatt för hackers och jag hann se att det stod nÃ¥got om Telia. Snabbare än nÃ¥gon kan säga datorhackare stängde jag av bÃ¥de dator och bredband.

Lätt kissnödig, kan jag lova. Vad sjutton händer?

Mot bättre vetande ringde jag min man. Är det något han absolut är så är det tekniskt okunnig när det gäller datorer, men jag behövde mentalt stöd. Han tyckte jag skulle prova en annan dator så jag slog på min iPad. Och kan ni tänka er, trots att mitt modem sade att jag var ansluten till 4G-nätet så sade min platta att jag inte hade någon internetanslutning.

Det var det.

Mitt nät är kapat, någon illvillig varelse håller just nu på att skapa sig tillgång till mina konton.

Mycket hinner röra sig genom en oftast effektiv men just då lätt panikslagen hjärna. Var hade jag varit inne någonstans?

Mitt konto pÃ¥ SJ: skitsamma. Internetbanken: katastrof, där har jag även mitt företagskonto. Hotmail: mitt liv är sorterat i prydliga mappar i inkorgen. Facebook: ja, ja, tar Bajsmannen över min identitet sÃ¥ vet Ã¥tminstone de som känner mig att det är bluff. Alla förnuftiga människor blockar mig och sÃ¥ är det inte mer med det. Men allt det andra – hemsida, blogg etc.

Hjäääälp!! 

Det är just vid sÃ¥dana här tillfällen jag bestämmer mig att omskola mig, till nÃ¥got vettigt. Tolk, importör och författare till all ära – men till vilken nytta, liksom? Nej, datortekniker är det som gäller. Var finns närmsta kursprogram? Just ja, jag kommer ju inte in pÃ¥ mitt internet …

Jag mÃ¥ste ringa Cari … Telia … FÃ¥r inte glömma det.

Telia, 90 400. Tjugo minuter senare var jag äntligen framme i kundsupport för företag och berättade att min dator och mitt internet var kapat och … och … En förstÃ¥ende och vänlig Victoria intygade att det inte var nÃ¥gon fara och ingen kan kapa mitt modem. Och sÃ¥ vidare. NÃ¥got i den stilen.

Jag trodde henne inte. Och det sade jag, naturligtvis. Hon hjälpte den uppskärrade tanten sÃ¥ gott hon kunde. Ibland suckade hon – jodÃ¥, jag hörde allt – men sÃ¥dana här gÃ¥nger fÃ¥r ungdomarna sucka ihjäl sig om de har lust, bara de hjälper  mig.

Till slut kom vi fram till att min surfpott var slut. Va? Jag har ingen surfpott utan sÃ¥nt där som försvinner successivt, du vet och förresten har det bara gÃ¥tt nio dagar och en morgon pÃ¥ ny kalendermÃ¥nad och surfen kan omöjligt vara slut. Hon suckade igen och berättade att det nya är att man inte stryper internet utan det slÃ¥s av, pang, bom. Och att jag frÃ¥n det jag klev upp klockan sex (jodÃ¥, kunde inte sova) och halv nio hade förbrukat 2,9 gigabyte … ?! Inte möjligt – jag har inte ens spelat Wordfeud, det mÃ¥ste vara hackaren.

Men vi fyllde i alla fall på min surfpott med tio gigabyte och några minuter senare var det full fart igen. Av hackare inget spår. Varifrån de där fula, hemska sidorna kom vet jag inte, om det var av en slump just precis där och då, eller om det hade något samband med att nätet var på väg att försvinna.

Hur som helst skiter jag i det, just nu. Och i dag har jag ytterligare en anledning att tacka Universum!

Däremot är det fortfarande ett mysterium varför mina gigabyte har gått åt på nio sketna dagar och en morgon. Jag misstänker att det måste ha blivit något fel, att det kanske var det som var över från förra månaden. Men just nu bryr jag mig inte om det, får hålla koll på det i framtiden .

SÃ¥ här glad är jag i dag – jag lovar! 

Tack Universum, Gud och Buddha!

Ajj La Vjoo alla!

www.aynsley.se