Jag har haft en trevlig dag på jobbet. Trots strulet jag berättat om i de två föregående blogginläggen. Anledningen till trevligheterna är självklart kollegor/grannar. Idel tokiga gubbar och kärringar. Sådeså.
Vi skrattar, käftar lite och hjälps åt. Underlättar livet lite för varandra.
Och så har vi ju alla våra kära kunder och gäster. Förstås.
I paviljongen har jag pÃ¥hälsning av författarkollegor …
… Nepalkollegor …
… samt en del kunglighetr: King of Estonia. Inte dÃ¥ligt, hörni.
Den gÃ¥ngna helgen, fjärde advent, var den första helgen vi hade nÃ¥gorlunda inkomster. Tack Gud, Buddha och Universum. Maken var inte närvarande, han var hemma i Sundsvall och firade jul med fyra barn och en far. Jag skulle ocksÃ¥ ha velat vara med, men nÃ¥gon av oss mÃ¥ste vara i paviljongen. Klockan sex lördag kväll stängde jag paviljongen och tog tunnelbanan hem. När jag passerade de inbjudande restaurangerna pÃ¥ ”hemgatan” bestämde jag mig raskt för att gynna en av dem.
Jag beställde ett glas Cava,
grillspett med hälleflundra, räkor, lax och pilgrimsmusslor.
Och som avslutning: kaffe, två centiliter Grönstedts Monopole samt en chokladpralin som serverades med bär.
Hallelujah! Detta var jag värd. Definitivt. Amen.