Så heter min första föreläsning i montern, A02:54.
Jag kom hem tredje april, tre veckor före den första jordbävningen. Så jag har inte sett hur Mitt Nepal ser ut. Men jag har sett andras bilder och hört deras berättelser. Jag har fått mail från nepalesiska vänner mitt i natten, när de stått i timtal, rädda och frusna, ute på gatan efter ytterligare ett efterskalv. De har inte vågat gå inomhus och har i stället delat med sig av sin rädsla.
Jag vet att många, både barn och vuxna, har sovit i tält i månader efter jordbävningarna. Det finns tydligen fortfarande tältstäder lite här och där. Om man nu är så lyckligt lottad att man har ett tält, förstås.
Människor i allmänhet och barn i synnerhet har farit väldigt illa i jordbävningens spår. Jag berättar som sagt mer, samt visar bilder, i min monter A02:54, torsdag 24/9 klockan 12.30 – 12.50.
Jag kommer att ha ett mässerbjudande där en del av intäkterna går till Föreningen av Gatubarn i Nepals barnhem i Gokarna, samt ha en insamlingsbössa till förmån för barnen i det enorma slumområdet Shantinagar i Kathmandu.
Varmt välkomna!
