Very Important Person

Jag har flera vänner och bekanta som antingen är på, eller är på väg till, varmare breddgrader för några dagars välbehövlig sol, värme och rekreation. I vanliga fall är jag lätt avundsjuk, men inte nu.

Jag har ju vatt på en veckas skrivretreat på Öland –  och det  var precis vad jag behövde! Solbränna och kvällsdrink i ljumma vindar – visst, underbart, men för att ladda de för länge sedan utbrunna batterierna behövde jag ett annat slags vitamintillskott och det har jag sannerligen fått!

Har du någonsin sett ett så gräsligt foto?

Tätt tillsammans med tre andra personligheter, alla så olika min och varandras, har jag  fått vila, nytt syre och näring för både kropp och själ.

Och man har fått ta HUUR mycket sås man vill …

Jag har hittat tillbaka till pennan och orden. Visserligen har jag inte hunnit knåpa på mitt gamla romanmanus, men arbete med blogg, hemsida och framtida projekt med Stockholmsförfattarna har tagit sin tid. Det har gått väldigt lätt att hålla tankarna borta från flyttkartonger och varulagerinventering här  hemma.

kalltsomfanochhurmycketskitsnösomhelstpunktnu

Så – borta bra, men hemma bäst. Jag har de bästa intentioner att fortsätta goda vanor – yoga, promenader, strukturerat arbete etc.

Vilken tavla!

Men, som vi alla vet, när man lämnar den skyddade miljö där inspirationen flödar och alla goda idéer kommer till, kastar sig verkligheten obönhörligen över en. Oplanerade saker knackar på och inrutade dagar tar en annan struktur.

Okej, då får jag göra nya rutor, tänker jag. De blir kanske kantigare, antar en annan storlek och är inte fullt  lika roliga, men det handlar om förhållningssätt. Som en klok kvinna sade häromdagen, det är lättare att ta itu med saker och ting om man bestämmer sig för att det ska bli en intressant och lärorik upplevelse, i stället för att sucka och vara ledsen över det som är jobbigt.

– mina vänner, nu ska det bli morgonyoga trots att förmiddagen redan är långt liden. Jag ska andas in ljusa, lätta och hoppfulla tankar för att tränga bort det kalla och mörka. Tända lampor och ljus för att behålla den glädje jag har så lätt för att tappa.

Jag tar finmuggen till hjälp för att minnas att det är faktiskt bara jag som kan göra min egen dag. VIP, very important person, det är du och jag, vi är alla våra egna VIP-kunder, glöm inte det!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stockholmare? Jag?

Tror ni jag har det bra här på Öland bland författarkollegors glada sällskap?
Japp – rätt gissat, jag mår som en prinsessa!

Visserligen arbetar de andra med sina respektive bokmanus, vilket gör mig ganska avundsjuk, men jag jobbar hårt med de texter jag försummat så länge: mina bloggar och hemsidan. Flitens lampa lyser verkligen över oss alla!

Skrivretreat på Öland med kollegor från Stockholmsförfattarna

Dagarna på ett skrivretreat är långa och mödosamma. Vi ställer ingen väckarklocka, men vid halv åtta-tiden är de flesta redo för morgonkaffet. Var och en mornar sig i sin egen takt, själv behöver jag ett soffhörn, kaffe och tystnad innan jag kommer igång. Vid niotiden kör vi ett lätt yogapass tillsammans och sedan är det fri lek, det vill säga alla jobbar med sitt och käkar lunch när det passar. Klockan ett är det promenaddags. Du som känner mig vet hur jag avskyr just den aktiviteten, men jag erkänner mer än gärna att det är väldigt skönt en timme senare när kängorna åker av igen. Jag känner mig sådär jättenyttig och skönt tillfreds, du vet.

Eftermiddagen är återigen fri arbetstid och vid pass halv fem är det dags för kvällsskiftet. Då läggs manus, fotofiler och andra privata projekt åt sidan och vi jobbar några timmar med vårt gemensamma, det vill säga Stockholmsförfattarna Event.

Så glad jag är att få ingå i det här nätverket! Inte bara för att jag har tillgång till roliga aktiviteter jag knappast skulle kunna ta del av annars, nej, även för fina kollegor runt om i landet som vissa av dem även blivit mina vänner. Ja, det är faktiskt så att man behöver inte ha den minsta anknytning till huvudstaden för att vara medlem i eventnätverket!  Det räcker gott med författardrömmar och / eller en och annan utgiven text och det passar mig utmärkt.

För, nej, någon stockholmare blir det aldrig av mig, det är jag ganska säker på!

Stockholmsförfattarnas hemsida

Stockholmsförfattarnas Facebooksida

Kom med du också!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ölandstokar

Nu har jag tillbringat tre hela dagar på Öland. Snart halva veckan har gått, men det känns som en hel evighet. Jag måste erkänna att det är väldigt skönt att slippa det extrema snökaoset  hemma i Norrland, även stressen över flyttkartonger, administration och varulagerinventering. Här ägnar jag mig åt yoga, bokmanus och planering av författarframtiden tillsammans med kollegorna från Stockholmsförfattarna. 

Vi är noga med att vårda både kropp och själ, så förutom yoga och bra mat tar vi dagliga långpromenader i den vackra, lite karga (och framför allt snöfria …) omgivningen.

Och hemma väntar en riktigt smaskig middag på Ölandstokarna.

Scampi. Oj, så snabbt det tog slut …

 

 

 

 

 

 

56 år och 24 minuter

Så har min femtiosjätte föllsedag passerat. Jag vill inte säga det högt för det låter alldeles för nära sextio. Men – för att citera salig mormor:

”Ha, det är väl ingen ålder på en kvinna. Och gift har hon ju blivit också.”

I vanliga fall firar jag föllsedan hemma med champagne och smörgåstårta, men den här dagen drog jag iväg hemifrån.

Från drivor, kaos och snöskottande make till en dagslång bussresa tillsammans med sköna kollegor från Stockholmsförfattarna, ett nätverk som samarbetar i olika event runt om i landet. Vårt mål var skrivretreat på Öland.

Efter incheckning och en utsökt middag var det dags att jobba lite. Jag menar, vi är ju inte här för skojs skull. Enbart. Nej, vi har mycket att planera, strukturera och filosofera över.

Men det är klart, lite champagne hinns ju alltid med … det är ju faktiskt föllsedag hela dagen.

Jag tackar härmed för all uppvaktning, grattishälsningar via Facebook, sms och främst naturligtvis personliga samtal. 

Vän av ordning funderar nu över bloggens rubrik ”56 år och 24 minuter”.

Ja, 56 år syftar alltså på lilla mig. De 24 minutrarna avser den tid det tog att korka upp en motsträvig flaska bubbel i bussen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skrivkramp

Hej bloggen! Nu är jag här igen.

Det är länge sedan sist, men år 2017 har varit rörigt, kaotiskt, dyrt och energikrävande på flera vis. Orken och tiden har inte räckt till att skriva eller blogga. Tyvärr. Men det blir ändring på det nu, tänker jag!

Först: många har undrat varför vi redan flyttat från vårt hus i skogen. Jag vill inte gå in närmare på den trista och dyrköpta historien som slutade med att vi blev nekade tillträde till huset samtidigt som vi krävdes på hyra. Vi har satt punkt för det kapitlet i livets bok och förhoppningsvis lärt oss något av det.

Men – för några veckor sedan flyttade vi till ett sprillans nytt hus med högt i tak, mycket luft och en helt bedårande utsikt över sjö och skog. Här vill jag bo och leva i många år!

För övrigt har år 2017 mest bestått av jobb, jobb och mer jobb. Jag har hunnit köra två säsonger med min rullande klädbutik och det har varit intensivt, roligt, tufft och jobbigt.

Nu har jag jullov tills jag kör vår- och sommarkollektionen med början 28 februari. Sedan är det full rulle fram till någon gång i juni.

Apropå julen så var helgen lugn, skön och avkopplande. Precis som man hoppas den ska bli. Flyttkartongerna stängde vi dörren om och njöt av helgen, pyssel, god mat och vinterpromenader.

Och apropå vinter – vi har investerat i en snöslunga för att inte slita ut den drygt 60-årige maken i förtid. Vi har nämligen varit tvungna att skotta tre – fyra gånger om dagen i stort sett hela december och även nu i januari. Nederbörden verkar aldrig ta slut.

Men idag är det trettondag jul och jag befinner mig på ett helt snöfritt Öland.

Jag är här på skrivretreat och planeringskonferens tillsammans med tre kollegor från Stockholmsförfattarna. Förutom ett kommande gemensamt bokprojekt har vi en massa arbete att utföra inför mässor och marknader, Litteraturkryssning på Birka Princess och annat skoj. Mer information kommer – jag lovar!

Jag lovar också att återkomma med en ny blogg, snart. Kanske min skrivkramp släpper under veckan med dessa kreativa författarkvinnor?!

 

 

 

 

 

 

 

 

Elvis has left the building …

Det har vatt ett jobbigt halvår. Mycket drygt, med nytt jobb som Seniorshopsäljare, flytt och annat. Jag bloggar om det en annan gång.

I går gjorde jag min sista arbetsdag för säsongen och nu ska jag – försöka – ha semester några veckor.

Men nu är det midsommar. Midsommarafton.

Det har varit en bra dag. Jag vaknade tidigt, klev upp och fixade bokföringen för juni. Skönt att ha det gjort.

Maken och jag åkte till byn och postade alla papiren, handlade lite och sedan tog vi en sen frukost. Eller tidig lunch, om man så vill.

Sill, lax och snaps. Och en massa annat gott.

Det är ju midsommarafton.

Vi har haft solsken i stort sett hela dagen, även om det varit lite svala vindar emellanåt. Inte sol- och badväder direkt, men helt okej ändå.

Jag har hunnit inventera en del av varulagret samt städa lite. Skönt att få sådant gjort. Och jag känner mig ledig när jag får göra det jag verkligen vill och har längtat efter att hinna med. Så det har vatt en bra dag, tycker jag.

Visserligen har den kunnat slutat illa.

Vi hjälptes åt att rulla in klädvagnarna i bussen och jag bad maken parkera intill garaget. Jag stod och tittade på och kände grilldoft från en granngård. Och kom på – fan … spisen … stekpannan med smör …

Oj, så jag sprang. Skorna sinkade mig så jag sparkade av mig dem och sprang på grusgången utan att känna hur ont det gjorde. Jag bad till universum att det inte skulle ha hunnit börja brinna ännu. Och det hade det inte. Maken kom inspringande strax efter mig (han förstod vad som hänt) och vi slängde ut stekpannan på gården och ställde till korsdrag i huset. Det tog en stund att få bort rökoset, men allt gick bra och jag är tacksam för det.

Så – nu har vi käkat midsommarmiddag och tittar på en Wallander på play. Det är helt okej att sitta på altanen när ljusen är tända och alstrar lite värme.

Från och med i morgon tänker jag ha semester på allvar. Jag har beslutat att skippa allt vad sociala medier heter och bara tagga ner. Sova, när och hur mycket jag vill. Äta när jag vill och överhuvudtaget göra vad jag har lust med. Och skita i det jag inte har lust med.

Så härmed säger jag Auf Wiedersehen, kära vänner, följare och bekanta. På återseende en annan dag.

En annan månad.

 

 

 

 

 

Tack Carl-Einar!

Mitt i middagsbestyren ringde mobilen. Jag svarade medan jag vände den råstekta potatisen i pannan och hörde en okänd mansröst.

”Hej, jag heter Carl-Einar (fingerat namn) och ringer från Angered (fingerad ort). Är det du som skrivit En doft av Emser?”

”Eh, ja? Det stämmer … ” svarade jag och överlät stekspaden till maken, nyfiken på fortsättningen.

”Jag har anmält mig till en kurs i att skriva noveller på Folkuniversitetet i Angered och ville få lite inspiration. Så jag lånade den här Älskanoveller på biblioteket.”

”Ja, men så roligt.”

Vi pratade ditten och datten en stund – skrivande i största allmänhet och novellskrivande i synnerhet. Till slut kunde jag inte hålla inne längre.

”Men vad tyckte du om min novell då?”

”Den är lysande! Bland det bästa jag läst! Vilket flyt och vilket språk. Handlingen går så lätt framåt och du har en röd tråd genom hela berättelsen. Den är så bra och jag tänkte att jag måste bara prata med den som skrivit den här novellen.”

Och där kan vi sluta berättelsen. Glad? Jag?

Jajamen. Tack, kära Carl-Einar och lycka till med ditt novellskrivande!

(Har några ex kvar: 95 kronor inklusive postens frakt och författarsignering)

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Det händer i mars!

I mars månad händer det mycket. Visst, jag börjar nytt jobb och flyttar, men det var inte det jag närmast tänkte på.

Nej, det är allt roligt som har med författande, böcker och skrivarlust att göra! Här är kalendern:

Lördag 11 mars: Bokmässa i Dalarna för tredje året.

”Lördagen den 11 mars kl. 10.00 slår vi upp portarna till Dalarnas bokmässa på Dalarnas Museum i centrala Falun. Här kommer du kunna mingla runt bland förlag och författare, lyssna på författaruppläsningar och föreläsare samt ta en paus på café Kopparhatten. Mässan har öppet till 16.30 och det är gratis inträde.”

Torsdag-lördag 16-18 mars: Littfest i Umeå, Norrlands egen bokmässa. Det är fjärde gången jag är där (tredje som utställare). Programmet publiceras på deras hemsida den 9 februari.

Slutligen, den 26-27 mars: Litteraturkryssning med Stockholmsförfattarna i samarbete med Birka Paradise.

”Välkommen till en kryssning för dig som älskar böcker eller har författardrömmar.
Kryssningen går av stapeln mellan den 26-27 mars. Vi rekommenderar buffé kl. 18.00 så att alla deltagare kan umgås.

Boka på www.litteraturkryssning.se eller ring 08-702 72 00.
Stadsgårdsterminalen T-bana Slussen
Avgångstid 18.00 Ankomsttid 15.45
Föreläsningar och workshops”

Jag är jätteledsen över att jag inte har möjlighet att åka med, men är du intresserad av böcker och skrivande, eller för den delen läsande, så häng med! Flera intressanta föreläsare och (tro mig) givande och skojigt mingel i dagarna två.

 

Håll med om att mars är ett eldorado för oss bokstavsfantaster!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Dancing Queens

Tjejerna på  barnhemmet i Gokarna är ena riktiga dansfantomer. En av de äldre till och med tävlar i dans. De flesta av dem är jätteduktiga och fattas bara, de får danslektioner en gång i veckan sedan flera år tillbaka. Det är mest indiska danser, åtminstone var det så på den tiden jag bodde här. Typ sexton turer på en minut  och sedan andra moves och turer. Vojne. De försökte lära mig och jag tyckte jag var riktigt duktig, men av skratten att döma var jag nog ganska ensam om att anse det …

Häromdagen återupplivade vi projekt ”Lära Super-Carina Mam Att Dansa”. Jag bjuder gärna på en liten bildkavalkad som bevis på hur oduktig jag är på just indiska danser 🙂

Så där, Mam, gör som vi säger nu bara …

Okej, så här menar ni?

Eller så här?

Nej, Mam, du förstår visst inte. Du ska göra som vi.

Äh, vi kör lite kick-dance i stället. Come on, Mam.

Hej, vad det går.

Nää, tyvärr, Mam. Du är för kass på det här. Vi vill dansa med Bobby-Sir i stället.

Bobby-Sir, först gör du så här och sen så där …

Åh, jag förstår. Så här menar ni?

Äh, ni är så värdelösa på att dansa, båda två. Jag går ut och rensar ogräs istället.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

Bäst jag sticker!

Hm, undrar om jag ska passa på  nu medan alla verkar upptagna av bygget och sånt?

Jag såg ju att de slängde in käk till gudarna här. Om jag skyndar mig hinner jag nog utan att någon ser mig … I och för sig är jag ju en helig apa, men folk brukar bli arga ändå.

Mums filibabba! Men oj, där tror jag det kommer någon.

Bäst jag sticker. Lite mat i magen hann jag i alla fall få!

 

 

www.aynsley.se