Livet på Solbygården – Rödbetor och lingonsylt

I dag är det fredag. Februari är snart till ända och det står inte på förrän ett helt kvartal  av det nya året passerat. Jag funderade just vad jag/vi gjorde på nyårsaftonen, men minns faktiskt inte. Förmodligen sov vi gott vid tolvslaget.

Januari tillbringade jag mest sittande, framför manus eller deckarserier jag är så förtjust i, ivrigt gnölande att ”nu ska jag snart börja träna igen”, men nejdå. Till och med under vår härliga fjällvecka i hyrd stuga i Lofsdalen satt jag mest inomhus, njöt och hade det bra. Med en utetemperatur på 25-30 grader kändes det som det bästa alternativet.

Februari har jag tillbringat flera veckor upprättstående. Och gående, till och med småspringande. Inför bokrean på stans bokhandel, där jag är inhyrd för ett av mina uppdrag, har jag tillsammans med kollegor packat upp arton pallar böcker (motsvarar ungefär sex ton), klättrat upp och ner för stegar, packat flera hundra kassar till kunder som velat förbeställa sina reaböcker och sprungit upp och ner för en lååång källartrappa för att hämta nyss nämnda kassar. Och, till pudelns kärna, för en som mest suttit av de senaste månaderna: det känns! Jag lovar. Många av nätterna har jag tillbringat på spikmatta för att mjuka upp kroppen. Höfterna värker, naglarna har gått av och armarna är fulla av rivsår av pappkartonger. Men roligt har det varit! Jätteroligt. Bokrea är alltid kul, trots pandemitider.

I dag är det som sagt fredag. Jag är ledig och morronkaffade i strålande sol (redan klockan åtta, våren är på G!), sittande på en filt på träbänken utanför stallet. Vacker utsikt, kelsjuk katt och ljudbok i öronen. Resten av förmiddagen har jag kokat rödbetor och lingonsylt, kokat broccolisoppa och stekt rostbiff, jag har en lergryta med blivande pulled pork i ugnen och en oidentiferad bit fryst nötkött i stekgryta på spisen. En härlig förmiddag har det varit, men nu ska jag slå av ljudboken och ägna mig åt min egen kommande bok resten av dagen.

Tack Universum!