Livet på Solbygården – Rödbetor och lingonsylt

I dag är det fredag. Februari är snart till ända och det står inte på förrän ett helt kvartal  av det nya året passerat. Jag funderade just vad jag/vi gjorde på nyårsaftonen, men minns faktiskt inte. Förmodligen sov vi gott vid tolvslaget.

Januari tillbringade jag mest sittande, framför manus eller deckarserier jag är så förtjust i, ivrigt gnölande att ”nu ska jag snart börja träna igen”, men nejdå. Till och med under vår härliga fjällvecka i hyrd stuga i Lofsdalen satt jag mest inomhus, njöt och hade det bra. Med en utetemperatur på 25-30 grader kändes det som det bästa alternativet.

Februari har jag tillbringat flera veckor upprättstående. Och gående, till och med småspringande. Inför bokrean på stans bokhandel, där jag är inhyrd för ett av mina uppdrag, har jag tillsammans med kollegor packat upp arton pallar böcker (motsvarar ungefär sex ton), klättrat upp och ner för stegar, packat flera hundra kassar till kunder som velat förbeställa sina reaböcker och sprungit upp och ner för en lååång källartrappa för att hämta nyss nämnda kassar. Och, till pudelns kärna, för en som mest suttit av de senaste månaderna: det känns! Jag lovar. Många av nätterna har jag tillbringat på spikmatta för att mjuka upp kroppen. Höfterna värker, naglarna har gått av och armarna är fulla av rivsår av pappkartonger. Men roligt har det varit! Jätteroligt. Bokrea är alltid kul, trots pandemitider.

I dag är det som sagt fredag. Jag är ledig och morronkaffade i strålande sol (redan klockan åtta, våren är på G!), sittande på en filt på träbänken utanför stallet. Vacker utsikt, kelsjuk katt och ljudbok i öronen. Resten av förmiddagen har jag kokat rödbetor och lingonsylt, kokat broccolisoppa och stekt rostbiff, jag har en lergryta med blivande pulled pork i ugnen och en oidentiferad bit fryst nötkött i stekgryta på spisen. En härlig förmiddag har det varit, men nu ska jag slå av ljudboken och ägna mig åt min egen kommande bok resten av dagen.

Tack Universum!

 

 

 

Livet på Solbygården – Sista kapitlet

Ännu ett kapitel i livets bok har nått sista sidan. Ett väldigt långt kapitel som sträckt sig över mer än halva mitt liv. Det har varit spännande och oförutsägbart, ibland enormt roligt och ibland så kämpigt att jag nästan gett upp. Men bara nästan. Alltid bara nästan.

Jag lånade en smärre förmögenhet – då – för att starta en redovisningsbyrå. Under årens lopp har jag även drivit städfirma, hyrt ut personal inom bygg- och tolkbranschen, drivit solsalong, jobbat som hudvårdskonsult, varit ambulerande klädförsäljare, importerat hantverk, utbildat, arrangerat mässor och marknader, skrivit och gett ut böcker, hållit hundratals föreläsningar, jobbat som säljare och i butik. Jag har startat upp flera verksamheter på olika orter, försörjt en hel del människor och servat tusentals kunder, jag har arrangerat firmafester som till och med varit omnämnda i lokalpressen.

Kort sagt – det har varit trettioen otroliga, fantastiska år, men nu är det dags att starta ett nytt kapitel i livets bok. Den som lever får se vad det innehåller.

I kväll har vi varit på galamiddag. Mitt företag har avtackat mig och jag har avtackat mitt företag. Maken och jag blev bjudna på en helkväll, med casino, middag, champagne och biobesök.

Nolby Casino, ”Ticket to ride”

Hemmabio, shoes off

Vi har skålat för företaget, vi har skålat för mig. Min man har hållit tal, jag har hållit tal. Jag har självklart skålat för min man som stöttat mig i åtta av de trettioett åren. Vi har ätit gott, sippat champagne. Jag har fällt en del tårar över det avslutade kapitlet, över att åren obönhörligt går. En riktig nostalgitripp.

Champagnen är slut, filmen likaså. Klockan är strax före midnatt och det är dags att sova. I morgon startar det nya kapitlet i livets bok.

 

 

www.aynsley.se