Livet på Solbygården – Skratta & pausa

Ibland måste man (läs: jag) ta paus. Från livet, oron och kanske allra mest: från mig själv. Vila från den oerhörda tankeverksamhet som ständigt pågår. Jag är tacksam över min kreativa hjärna, tro inte annat, men – på dagtid. Detta ständiga ältande och funderande nattetid gör mig vansinnig ibland.

Då drar jag. Någon annanstans. För nya impulser. Få inputs. Söka inspiration.

Kommer tillbaka med ny energi och full av idéer och positivitet. Maken vet hur det fungerar och säger emellanåt ska du inte åka nånstans och hälsa på nån? Men – som vi alla vet har det varit dåligt med ”dragandet” de senaste månaderna.

Den här dagen tog jag i alla fall med mig maken för en gemensam utflykt söderöver.

Vi använde en outnyttjad frinatt på Scandic sedan min tid som resande på Seniorshop och checkade in på ett i stort sett folktomt hotell. Restaurangen var stängd, baren var stängd och vi köpte bentolåda på stan och käkade på hotellets veranda. Alldeles ensamma. Jag redigerade manus, maken läste en bok och vi pratade lite strunt innan det var dags att koja.

Morgonen därpå nyttjade vi hotellets tomma gym och svettades tillsammans en stund innan vi med god aptit sprättade upp frukostpåsarna. Återigen på hotellets soliga, men alldeles folktomma veranda.

På eftermiddagen fick jag naglar och hår fixade (självklart använde vi oss av ansiktsmask, visir och plexiglas) och sedan var det dags att åka hemöver.

Hem ljuva hem! Så skönt att komma hem igen efter ett avkopplande dygn på annan ort.

Tack Universum!

Förresten har jag köpt en så bra bok, ”Skratta & pausa” av Tanja Dyredand som är yogalärare och medium bland annat. Den är superbra och jag försöker lära mig att skratta falskt. Jo, det är sant. Hennes budskap är: skratta, skratta, skratta, även om det är fejkskratt, för så småningom bubblar även det äkta upp.

Jag har aldrig varit en skrattmänniska. Alltså – jag kan ha vansinnigt roligt, men skrattar invärtes och för mig själv. Sällan högt. Nu håller jag på att lära mig bli lite ljudligare i min glädje eftersom man tydligen mår bättre av det. Jag börjar med att öva mig med makens uttjatade ”roliga” skämt. Det är tufft nog, ska du veta.

(Förlåt maken!)

 

www.aynsley.se