Livet på Solbygården – Vi som bor här

Vad är då Solbygården och vilka bor här, undrar någon.

Vi – maken och jag – flyttade hit första december.

”Vårt” hus ligger liksom nedslängt mitt på gården på hästgården i Nolby, mellan huvudbyggnad, stall och uthus. Nej, förresten, det är tvärtom. Det hus vi bor i är tydligen det äldsta på gården, sedan har allt övrigt tillkommit. Enligt uppgift är det byggt i mitten av 1800-talet, det är stort, slitet och nött och vi älskar det! Huset har en fin själ och vissa dagar är jag ganska övertygad om att vi inte bor helt ensamma här.

I och med att det är en hästgård finns alltid folk här.

Hyresvärd, grannar, hästtjejer och killar, föräldrar och andra besökare.

Så har vi förstås det övriga menageriet. Gårdvaren Siri som vaktar oss alla med den äran (hennes skall kan väcka döda) och den eminente råttfångaren Napoleon. Och, jodå, det är han som styr och ställer med oss alla på gården.

Häromdagen letade gårdsfolket efter honom då han inte varit hemma på länge. Vi hade inte heller sett honom, men när vi senare på dagen hade ärende på övervåningen – vem låg där i godan ro? Napoleon, förstås!

De har styvt jobb att hålla ordning på gården, de kära hyresvärdarna. Eller grannar, som vi föredrar att kalla oss.

Oj, jag höll på att glömma min trogne följeslagare sedan många år.

Uffe, en av mitt livs bästa investeringar, inhandlad på ByaBoa i Stocksbo, Färila, för många år sedan.

 

Fortsättning följer …

 

www.aynsley.se