Livet på Solbygården – Pilgrimage

De som känner mig vet att jag starkt ogillar att diska, dammsuga och promenera. Jag kan gå en stund om någon frågar mig, för då har jag sällskap, men att gå ut i spenaten för att söndagsflanera för mig själv finns inte på kartan.

Att göra en pilgrimsvandring däremot, det är okej (även om det fortfarande inte är direkt roligt). Jag har ett mål och ett syfte med promenaden, jag känner till punkt A och framför allt punkt B.

Jag skulle på skrivretreat dagen efter och tänkte att vad kan väl passa bättre som mental förberedelse än en fin pilgrimsfärd med gelikar? Sagt och gjort, jag anmälde mig till Selångers församling som för tjugonde sommaren anordnade vandring Selånger kyrka – Torkarlberget (hembygdsgården) i Matfors. Jag har gått sträckan för några år sedan, men nu planerar jag att även gå fortsättningssträckor kommande söndagar.

Dagen började med pilgrimsgudstjänst vid kyrkoruinen i Selånger. Mycket vackert och en härlig atmosfär.

Vandringen börjar på fyra kilometer asfalt och övergår sedan till trevligare underlag – grus- och skogsvägar.

Man blir hungrig av att vandra så länge och efter en tredjedel av sträckan stannade vi för gemensam lunch.

Hemgjord pizza, råkostsallad, avocado, vattenmelon och ett ägg – mums! Och litervis med vatten, förstås.

Allt har en ände och så även pilgrimsvandringar. Jag såg så många vackra motiv efter vägarna, men beslutade mig för att bevara dem i minnet enbart, inte i mitt fotoalbum.

De tre härliga vandringsledarna tackade oss med glass och varsitt diplom och nu kände jag mig redo för nästa äventyr – skrivretreatet!

Så ser en nöjd pilgrim ut efter att ha avverkat arton kilometer.

Tack Universum!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Kärlek och respekt!

Käre svärfar är just 94 fyllda. En aktningsvärd ålder och jag kan bara önska att jag får åldras med samma värdighet om jag nu får bli så gammal. Det lär dock knappast vara troligt.

Under rådande omständigheter är vi självklart extra rädda om honom och han har tagit till sig samhällsinformationen så pass att han har satt sig i självvald karantän. Maken handlar åt farfar, betalar räkningar och uträttar ärenden. Fikar med honom, klipper gräs och hjälper honom så gott han kan.

En av de första sommardagarna packade jag in mig och en fikakorg i bilen och följde med för att hälsa på honom för första gången på flera veckor. Farfar blev lite nervös när jag dök upp oanmäld, men vi intygade att sitter vi på avstånd utomhus och vi alla dessutom känner oss fullt friska så är det ingen fara. Vi hade en trevlig stund och jag vet att han uppskattade sällskapet, om det så var bara för en halv eftermiddag.

Jag tycker att storhelger som midsommar är en familjehelg och ville inte att han skulle sitta ensam hemma. Han trivs väldigt bra hos oss, har hälsat på flera gånger – förut, i det gamla livet, men nu har han inte vågat komma hit. Jag sade till maken att åka och hämta honom så skulle jag ordna varsin midsommartallrik och vi skulle sitta utomhus och äta. Självklart följde han med och han blev glad när jag dukat upp med hans och svärmors gamla porslin och finglas.

Han är liten i maten, käre svärfar, så vi åt några sillbitar med gräslök och potatis och efteråt glass med hallon och kaffe.

Fina kaffekoppar, eller hur? Dem köpte vi i Cypern till oss själva som bröllopspresent.

Det räcker så. Det är sällskapet som är det viktiga.

Det blåste lite nordan så till slut valde grabbarna att fortsätta tabberaset på den inglasade verandan.

Min fantastiske svärfar är även författare! Han debuterade vid 90 års ålder i den här fina barnboken, Med pirrande mage och stapplande steg. En superbra bok att läsa högt ur för barn och barnbarn, om att börja skolan, om utanförskap, spöken och tidsmaskiner. Och vad är en vän? Läs och diskutera sedan med kidsen.

Han var allt bra stolt när boken kom ut. Så även jag!

Är du nyfiken på boken så klicka här. Jag har fortfarande några ex kvar 🙂

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

Livet på Solbygården – Uteliggare!

Vilken hetta! Det kallas visst för Afrikavärme? Oavsett namn är det grymt varmt. Jag har jobbat hela veckan, tack och lov för luftkonditionering. Kvällstid har vi ätit något enkelt och lättlagat – korv med tomatsås, köttfärsbiff med pesto, matjesill med gräslök och färskpotatis osv.

Igår kväll slog nog alla rekord. Maken tackade för sig och gick mot sovrummet vid 23-tiden. Jag tänkte att jag härdar ut så länge som möjligt så kan jag kanske somna i värmen sedan. Men när jag en timme senare kom upp på övervåningen vände jag igen, gick ut och till förrådet, hörde att gårdvaren reagerade och skällde gällt (bra med vakthund på gården 🙂 ) och hämtade en tältsäng.

Jag bäddade på verandan. För att vara riktigt säker på att ingen skulle komma upp på bron satte jag en korgstol som skydd … Jodå …

Madrass, lakan, kuddar och påslakan. Hela kitet.

Jag skickade ett meddelande till maken ifall jag mystiskt skulle försvinna under natten.

Jag somnade nästan omedelbart och vaknade när grannen – förmodligen mäkta förvånad – smög förbi på väg till jobbet. Det är väldigt längesedan jag sovit så gott. Och en hel natt!

Redan före klockan sju var jag tvungen att kliva upp, det blev alltför varmt att ligga kvar i morgonsolen.

Tiden går fort när man har roligt och snart var det dags att göra helg. Maken hämtade mig på jobbet och körde mig hem till dukat bord. Vi har gjort en liten deal – fredagar turas vi om att fixa middag och det ska vara en överraskning.

Oj, så smarrigt. Hemgjord pizza i tre avdelningar.

Sådärja. Nu börjar det likna något. Och nästa fredag är det min tur. Bäst att börja tänka till redan nu.

Senare på kvällen tog vi en inbrottstjuv på bar gärning.

Grannkatten har lärt sig hur han tar sig in genom vår inbrottssäkra magnetdörr.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Midsommarafton!

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i nyårs- och midsommarhelger. Dyrt och trist, fylla och tråkigheter är mina erfarenheter. Jag är hellre hemma och firar lugnt och stilla med någon när och kär eller till och med ensam. Men när godsägarfrun frågade om vi skulle ordna en gemensam gårdsfest på midsommarafton utbrast jag i ett stort JAAAA! Gårdsfest låter så trevligt och jag har drömt om en sådan sedan jag flyttade hemifrån första gången.

Vi började genast smida planer och göra listor. Självklart måste vi ta hänsyn till det rådande läget och antalet deltagare begränsades till max tio och vi måste vara utomhus. Vi kollade SMHI och som tur var skulle det råda VÄDER hela helgen. YIPPIE!

Marinerad fransyska från Stocksbo. Kiwi is da shit när det gäller att möra kött!

Kött skulle marineras och aktiviteter inhandlas.

Räcker två krocket-set månntro?

Midsommarbubbel är förstås ett måste, 

The King of Bubbel, Bobben.

gräslök till matjesillen likaså. 

The King of Gräslök, kompisen Micke.

Supernajs midsommarafton, med sill och tillbehör, olika sorter av grillat kött med tzatziki, grillsås och gopärer, slutligen kaffe med glass och chilihallon.

Vem som vann crocketmatchen? Ja, inte var det jag i alla fall …

Den långa ljusa natten fortsatte med kortspel och ett glas vin, men avslutades för vår del vid midnatt. En av de trevligaste midsommaraftnar jag upplevt.

Tack Universum!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Böcker, böcker, böcker!

Vi glassar inte enbart runt hemma på gården, som det kanske kan verka. Självklart har vi ett liv utanför, till exempel varsitt arbete.

Just den här dagen var det lite extra festligheter på mitt jobb, den finaste bokhandeln i landet, Akademibokhandeln Vängåvan. Nio författare var inbjudna att signera sina alster (naturligtvis på ett säkert sätt med behörigt avstånd). Tyvärr föll det vattendroppar från skyn så vi fick flytta in hela evenemanget.

Som vanligt arrangerades ett bokregn. Alla barn fick gratis böcker och för andra gången hade jag den stora äran att få agera bokfé. 

Förberedelserna är minituösa. Fé-tiara ska väljas och kjol provas och sedan kommer den stora dagen då det är skarpt läge.

En hel del böcker försvann trots duggregn och pandemi. Det är så roligt och ibland rörande att se vissa barns entusiasm och iver när de söker just DEN boken och sedan glädjen när den återfinns. En rosa prinsessbok, en bok om rymden med häftigt och färgglatt omslag eller kanske en Alfons Åberg som tidigare saknats i barnbokhyllan.

Och jag vet att andra bokhandlare tycker det här är en jätterolig idé som man gärna skulle vilja ta efter. Kanske jag har en ny framtida karriär, bokfé på stadig basis?

Ett par av de gästande författarnas nytryckta böcker. Sara Olsson från Sundsvall och Linda-Maria Grönkvist, bosatt i Vallsta och med en jättefin bok, Fadertabberaset. Läs den! Spännande, välskriven och med en ganska udda romanidé. Klicka här för att komma till Linda-Marias hemsida. Finns även på Storytel, för den som inte har tid att läsa.

Och apropå att läsa. Jag hoppas ingen missar Delia Owens debutroman Där kräftorna sjunger.

Läsaren får följa träskflickan Kaja, från barn till kvinna. Det speciella med den här boken är kanske inte själva handlingen, tycker jag, utan det otroligt målande och beskrivande bildspråket, särskilt av natur och träskmiljö. Owens lär ha svårt att överträffa denna otroliga succébok. Frågar någon mig ligger den absolut i tre-i-topp över bästa böcker jag läst. (Finns självklart att köpa på Vängåvans bokhandel, vi kan till och med erbjuda hemleverans!)

Just den här fina dagen avslutades med örtproppade köttbullar med Oatley-gräddsås, kokt potatis och hemkokad lingonsylt. Mums. Och jag har redan berättat att vi är altan-människor. Den här kvällen tog maken på vinterjackan när han gick ut på verandan.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Efter sol kommer regn

Jag vaknade av oväsen. Dunder och brak. Skyfall på plåttaket utanför mitt öppna sovrumsfönster. En kopp kaffe senare mindes jag – tältet! På med gummistövlar och ut för att rädda lilla partytältet som mycket riktigt bågnade under vattenmassorna. Jag fick loss första hörnet av taket och blev fullkomligt dränkt. Grannen kom utspringande, halvnaken, för att hjälpa mig. ”Jag är redan blöt”, sade hon, ”kom just ut från duschen”.

Det var bra synd att ingen fotograf fanns på plats när vi gapskrattande fick loss pinnar och tak och vattnet vräkte över oss!

En stund senare har taket förmodligen spruckit.

Så ser en halvdränkt gammkatta ut 🙂

Det värsta är absolut inte regnet. Våra pallkragsodlingar och potatislandet mår så bra efteråt. Det är den förbaskade åskan. Och blixtarna. Jag avskyr det. Ringde maken, IFALL han möjligen var på väg hemåt. Nej, det är klart han inte var, måste jobba hela dagen ju. Okej, jag får kämpa på själv.

Drog ner persiennerna, hittade Sofias softyoga på SVTPlay, tände ljus och rökelse medan maskrosteet drog sina femton minuter. Sedan var det bara att mysa på och låtsas som om jag inte hörde Tors trummor.

Tack och lov har allt en ände, även skitväder.

Nu skiner solen igen och jag tar mig en gofika i trädgården, kaffe i favvokoppen och kex med maskros- och morotsmarmelad. Mums!

Tack Universum!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Sol ute, sol inne!

Så vackra dagar vi har! Livet känns så mycket lättare denna kaotiska tid när solen skiner och temperaturen ligger runt tjugo. Plus, alltså …

För det mesta dricker jag morronkaffe på verandan. Sedan kan det hända att jag plockar maskrosor jag torkar till vinterns sommarorgier. Te, marmelad med mera.

Maskrosorna får jag passa på att plocka innan grannen klipper ner dem. Men de växer fort och överallt, så det är inget problem. Klipp på, bara!

Har jag hemmadag blir det kanske en lunchmacka i trädgårdsmöbeln med utsikt över Nolbykullen.

Eller – om jag jobbar – kanske en lunchburgare med utsikt över Vängåvans fontän.

 

Ett parti Monopol på verandan före middagen,

som just denna dag bestod av gratäng med potatis, schalottenlök, paprika, morötter, vitlök, örter och havregrädde. Toppad med färsk persilja och gräslök och serverad till (köpt) rostbiff med rostad lök. Mums!

 

www.aynsley.se

 

 

 

Livet på Solbygården – Skratta & pausa

Ibland måste man (läs: jag) ta paus. Från livet, oron och kanske allra mest: från mig själv. Vila från den oerhörda tankeverksamhet som ständigt pågår. Jag är tacksam över min kreativa hjärna, tro inte annat, men – på dagtid. Detta ständiga ältande och funderande nattetid gör mig vansinnig ibland.

Då drar jag. Någon annanstans. För nya impulser. Få inputs. Söka inspiration.

Kommer tillbaka med ny energi och full av idéer och positivitet. Maken vet hur det fungerar och säger emellanåt ska du inte åka nånstans och hälsa på nån? Men – som vi alla vet har det varit dåligt med ”dragandet” de senaste månaderna.

Den här dagen tog jag i alla fall med mig maken för en gemensam utflykt söderöver.

Vi använde en outnyttjad frinatt på Scandic sedan min tid som resande på Seniorshop och checkade in på ett i stort sett folktomt hotell. Restaurangen var stängd, baren var stängd och vi köpte bentolåda på stan och käkade på hotellets veranda. Alldeles ensamma. Jag redigerade manus, maken läste en bok och vi pratade lite strunt innan det var dags att koja.

Morgonen därpå nyttjade vi hotellets tomma gym och svettades tillsammans en stund innan vi med god aptit sprättade upp frukostpåsarna. Återigen på hotellets soliga, men alldeles folktomma veranda.

På eftermiddagen fick jag naglar och hår fixade (självklart använde vi oss av ansiktsmask, visir och plexiglas) och sedan var det dags att åka hemöver.

Hem ljuva hem! Så skönt att komma hem igen efter ett avkopplande dygn på annan ort.

Tack Universum!

Förresten har jag köpt en så bra bok, ”Skratta & pausa” av Tanja Dyredand som är yogalärare och medium bland annat. Den är superbra och jag försöker lära mig att skratta falskt. Jo, det är sant. Hennes budskap är: skratta, skratta, skratta, även om det är fejkskratt, för så småningom bubblar även det äkta upp.

Jag har aldrig varit en skrattmänniska. Alltså – jag kan ha vansinnigt roligt, men skrattar invärtes och för mig själv. Sällan högt. Nu håller jag på att lära mig bli lite ljudligare i min glädje eftersom man tydligen mår bättre av det. Jag börjar med att öva mig med makens uttjatade ”roliga” skämt. Det är tufft nog, ska du veta.

(Förlåt maken!)

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Naturen levererar

Jag är så otroligt fascinerad över vad den givmilda naturen ger mig. Och tacksam över att jag har tid, förstånd och lust att ta vara på det. Ju mer jag läser och googlar ju mer intresserad blir jag. Att ogräs som maskrosor och brännässlor är så värdefulla kosttillskott och bra för vår hälsa!? Det senaste rönet är för min del granskott.

Så fantastiskt goda att äta naturella, eller tillagade på ett eller annat vis. Personligen tycker jag de är lite väl syrliga att bara tugga på så jag har letat fina granskottsrecept istället. Det börjar bli lite väl sent att plocka dem nu, jag läste att de ska vara som en tumnagel ungefär 2-3 cm, inte större.

Jag har gjort granskottssirap (vegansk) och picklade granskott. Sirapen är klar om ytterligare sisådär två veckor. Jag har även fryst in granskott i små förpackning att ta fram som vitaminbomb i vinter i en fräsch sallad eller gryta av något slag. (Det vita i burken är hemgjord tzatziki – hemligheten med krämig och fin sådan är att röra i lite olivolja.)

Det är en rikedom för mig att ha köksfönstren fyllda av blivande sirap, tomat-, chili- och paprikaplantor samt makens nya experiment – ingefära.

Denna dags middag bestod av helstekt kyckling fylld med färska örter (körvel, persilja, nässlor), citron och smör, serverad med ”gräddsås” (Oatleys havregrädde, lite soja, färsk gräslök, torkad oregano) plus en fantastiskt god och enkel sallad av grovt rivna moröter, smulad fetaost och några picklade granskott som pricken över I:et. Mums!

Så här gott tyckte maken det var!

(OBS – fråga alltid markägaren om lov innan du plockar granskott! Innefattas ej av Allemansrätten!)

Fortsättning följer …

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Vi som bor här

Vad är då Solbygården och vilka bor här, undrar någon.

Vi – maken och jag – flyttade hit första december.

”Vårt” hus ligger liksom nedslängt mitt på gården på hästgården i Nolby, mellan huvudbyggnad, stall och uthus. Nej, förresten, det är tvärtom. Det hus vi bor i är tydligen det äldsta på gården, sedan har allt övrigt tillkommit. Enligt uppgift är det byggt i mitten av 1800-talet, det är stort, slitet och nött och vi älskar det! Huset har en fin själ och vissa dagar är jag ganska övertygad om att vi inte bor helt ensamma här.

I och med att det är en hästgård finns alltid folk här.

Hyresvärd, grannar, hästtjejer och killar, föräldrar och andra besökare.

Så har vi förstås det övriga menageriet. Gårdvaren Siri som vaktar oss alla med den äran (hennes skall kan väcka döda) och den eminente råttfångaren Napoleon. Och, jodå, det är han som styr och ställer med oss alla på gården.

Häromdagen letade gårdsfolket efter honom då han inte varit hemma på länge. Vi hade inte heller sett honom, men när vi senare på dagen hade ärende på övervåningen – vem låg där i godan ro? Napoleon, förstås!

De har styvt jobb att hålla ordning på gården, de kära hyresvärdarna. Eller grannar, som vi föredrar att kalla oss.

Oj, jag höll på att glömma min trogne följeslagare sedan många år.

Uffe, en av mitt livs bästa investeringar, inhandlad på ByaBoa i Stocksbo, Färila, för många år sedan.

 

Fortsättning följer …

 

www.aynsley.se