Fredagsmys på riktigt!

Vilken helg det blev! Fredag eftermiddag fick jag jobb på bokhandeln och självklart ville vi fira med ett glas champagne. Vi hade köpt biljetter till Sundsvalls Vin- och Smakmässa på kvällen och räknade med att de skulle ha skumpa.

Sådan himmelens fin lokal att ha fin mässa i! Det ser lite tomt ut på just den här bilden, men det var väldigt tidigt på eftermiddagen och jag tog kortet för att tak och lampor är så vackra.

Ost och kött och whisky och vin och choklad och öl och … och … det fanns hur många godsaker som helst. Naturligtvis hittade vi vår champagne och köpte varsin provsmak.

Vi handlade med oss en hel del gott hem, käkade smakbitar och charktallrik på plats samt provsmakade en fantastisk Chateauneuf du Pape, ett av mina absoluta favoritviner. Sedan gick vi till nattlogit för att göra kväll. Imorgon är ju alltid en annan dag och redan vid 7.30 skulle vi styra kosan tjugo mil söderut eftersom jag skulle jobba.

Men det gjorde inget. Det var så himla trevligt och njutbart att jag kommer att minnas den här kvällen länge.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Bokfén är permanentad!

Lite av en dröm har gått i uppfyllelse. En dröm jag kanske inte varit riktigt medveten om, men som när chansen uppenbarade sig var så uppenbar. Sundsvalls stolthet (ja, åtminstone en av dem) annonserade efter deltidspersonal. Vängåvans Bokhandel, den som är känd i vissa författarkretsar som ”den trevliga bokhandeln” som ordnar Bokens Afton, festivaler och boksigneringar.

”Ja! Det jobbet vill jag ha!” Jag skickade dit maken med en ansökan och ett foto ifall de skulle ha glömt hur jag ser ut. När jag blev kallad på anställningsintervju hade de mäkta roligt åt mitt foto i A4-format.

Fattar ni – ett foto i A4. Ett jättekort. Käre maken tyckte att det var väl bra, ju större ju bättre. I och för sig, jag fick jobbet så … Så nu har bokhandeln en bokfé på permanent basis. Kul, va?! Vill du träffa mig där så börjar jag 25 november.

Men först pilgrimsvandring i Himalaya.

 

 

 

www. aynsley.se

 

 

 

Svampigt värre!

Tjejen från Ramsele är på besök. Ni vet, hon som jag hälsade på förra veckan och yogade och mediterade med. Nu var hon på väg söderut för att hälsa på barn och barnbarn och hade tack och lov tid att även tillbringa ett dygn med mig

Första kvällen var det förstås ett väldans fjäsk. Det brukar vara det när det kommer gäster. Hasselbackspotatis, kyckling och trattkantarellsås.

Morgonen därpå ägnades åt morronkaffe, morronmeditation och morronyoga. Visst låter det härligt? Det var det! Efter morronfrullen knallade vi till morronskogen för att plocka trattkantareller.

Om vi hittade några trattisar? Jodå, tack!

 

Även några gulingar, faktiskt.

Oj! Är det månne en björn som vatt i farten??

Men? Hoppsan! Är grinden stängd och låst? Den var öppen när vi kom dit ett par timmar tidigare. Jag har blivit – nästan – inlåst förut, klicka här för att läsa just det blogginlägget. 

Det ordnade sig! Grinden var inte låst, det var bara att lyfta haspen, öppna och gå ut. Och sätta tillbaka haspen, förstås.

Snart var vi hemma och det tog ett par timmar att rensa svampen.

Och sedan var det dags för middag. Igen. Idag nepalesiskt käk: Dal Bath. Ris och linser med grönsaksröra. Plus lite kyckling. Mums. Vi måste ju förbereda oss inför resan …

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

I korsningen mellan fantasi och verklighet

Jag har blivit med iPhone. En röd. Lyxpryl, anser jag, men eftersom jag har kontoret på fickan när jag är ute och reser och jobbar behöver jag en bra dator och en bra telefon att hantera, även att ta foton med. Och nu har jag äntligen fått igång den samt fixat några appar och annat nödvändigt. Så tänkte jag – den där Siri alla pratar om och med kan vara roligt att ha, så jag aktiverade även henne. En söndag morgon lekte jag med min nya röda telefon:

”Hej Siri. Vad är klockan?”

”Hej Siri. Recept på sockerkaka.” Så skojade jag vidare:

”Hej Siri. Kommer jag att träffa den rätte innan jag dör?”

Siri: ”Hej! Ett alternativ är sjukhuset på Bergslagsgatan 32 …

Och vad sägs om dessa:

Tack Siri! Den tjejen kommer jag att ha mycket kul med.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Du gamla, du fria …

Dagen för hemresa. Men först frukost: massor av kaffe, förstås, och hembakta grahamsfrallor med goskinka, leverpastej och lokal gurka. Med mera. Gissa om vi haft det bra och ätit gott!?

Innan vi åkte hem skulle vi även hinna med Dybecksgården. Du vet, han Rickard Dybeck.

Jasså inte? Men nationalsången har du hört någon gång?

Du gamla du fria du fjällhöga nord,
du tysta du glädjerika sköna,
jag hälsar dig värnaste land uppå jord,
din sol din himmel dina ängder gröna
din sol din himmel dina ängder gröna.

Den har han skrivit, Rickard Dybeck. Prästsonen från Odensvi, jurist och fornforskare som plötsligt fick idén till Sveriges nationalsång.

Men – nu måste vi faktiskt åka hem till Norrland.

Från oss till er, kära värdpar – tack!

 

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Kommer efter som Arbogaölet …

Någon mer än jag som minns det gamla uttrycket ”Det kommer efter som Arbogaöl”?

Nehej, inte det. Wikipedia säger: ” Det kommer efter som Arboga Öl”. Dessa bevingade ord ska enligt sägnen ha yppats år 1365 av en krigshär som kommit för sent till ett slag. Soldaterna hade nämligen rastat i Arboga och provat det lokala ölet, som redan under medeltiden var känt för sin styrka och smak. Oavsett om denna historia är sann eller inte följs traditionen med att brygga mustiga och fylliga öl.”

Visserligen var det söndag och ölaffären var stängd, men vi skulle ändå ta en tripp till just Arboga för att se mer av omgivningarna.

Vi började på Kanalbron, den lilla stadens äldsta bro. Vackert är det och vi hade tur med vädret, ganska kyligt, men solen gjorde sitt bästa för att värma upp oss.

En mycket vacker stad med en hel del att vila ögonen på!

Engelbrekt vaktar utanför Heliga Trefaldighetskyrkan från 1200-talet. Lite anonym på utsidan, men med mycket vacker interiör. Där stannade vi även på högmässa, lyssnade på skönsång och kloka ord. 

Slutligen besökte vi stadens äldsta kyrka, S:t Nicolai.

Så var det dags att lämna Arboga för denna gång. Något Arbogaöl blev det inte, men vi tackade vår eminenta guide, en kompis till värdparet, och åkte vidare.

To be continued.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

I en annan del av Köping

Maken och jag skulle äntligen åka till Kolsva som vi pratat om så länge. Vi skulle hälsa på kompisarna som bor i det lilla samhället strax utanför Köping. Det hade snöat under natten, men nu var vägarna bara och det var plusgrader igen. Efter fyra timmars bilfärd var vi framme och fick avnjuta den väntande middagen.

Gulasch! Vi har ju nyligen rest i Europa tillsammans och ätit gulasch i olika former och varianter, så det var supergott och trevligt att återuppliva (inte så gamla) minnen.

Efter den delikata middagen var det dags för sällskapsspel. Vi hade tagit med oss Tripoley som vi för övrigt köpte i USA när vi hälsade på kompisarna där för några år sedan.

Allt roligt har ett slut, så även lördagkvällar i Västmanland.

På söndagsmorgonen väntade en trevlig överraskning.

Amerikanska pannkakor med lönnsirap och bacon. Wow och mums! Minnen från Cracker Barrel, den fantastiska frukostrestaurangen vi besökte flera gånger under vår treveckors tripp till USA det året vi vann pengar på ”Lingo” på teve.

Efter frukost var det dags för sightseeing i en annan del av Köping.

Fortsättning följer.

 

 

 

www. aynsley.se

 

 

 

 

 

Klimatsmart! Igen …

Det är mycket nu. Klimatsmart och klimatkompensation och man ska göra så och resa si. Visst, självklart ska vi värna vår miljö. Men att resa i glesbygd utan bil är sannerligen inte lätt. Det märker jag inte minst när jag ska hälsa på mamma utanför Färila. Jag tar mig till Ljusdal utan problem, men norrut – nää, nästan omöjligt. Åtminstone om man är yrkesarbetande och inte har möjlighet att ta semester för att åka på visit. På helgerna till exempel går det en buss. Söndag kväll. Okej. Nej, det får allt bli bil om jag ska kunna träffa mamsen.

Förresten är det inte bara i norrländsk glesbygd det är tufft att ta sig. Jag bor drygt två mil söder om Sundsvall, fem minuters promenad från E4 där buss 29 Hudiksvall-Sundsvall går sju gånger om dagen i vardera riktning. Wow, tänkte jag när vi flyttade dit för 2,5 år sedan – vi behöver bara en bil, jag kan åka buss in till stan när jag behöver. Tji fick jag. Man har dragit in hållplatsen och ska jag överhuvudtaget kunna åka kommunalt får jag först gå en dryg halvmil eller så. Lite ogörligt, lär väl de flesta medge. Och det är inte ens glesbygd. Som sagt.

Den här veckan har jag dock blivit vederbörligen imponerad över hur väl kollektivtrafiken fungerar i vissa regioner. Ännu så länge, ska väl tilläggas. Jag skulle på meditationsläger till väninnan i Ramsele och tänkte att det går väl något tåg jag kan åka och byta några gånger och så vidare. Bättre upp. Buss från Sundsvall, byte i Österforse eller Långsele och buss därifrån raka vägen till Ramsele. Enkel resa tre timmar! Inklusive stopp på diverse hållplatser, vad sägs till exempel om Ärtrik?

Vår svenska natur är oslagbar. Man kan sittande timmar och bara njuta av vyerna, eller hur?

Jodå, bussen går dagligen flera mil längs dessa smala grusvägar.

Och vilka busschaffisar! Inga nonsenskommentarer man är så van vid nu för tiden, typ ”fråga inte mig var bussen stannar, jag är bara chaufför”. Nej, minsann, riktigt fin service fick jag ”kliver du av vid den hållplatsen istället behöver du inte vänta så länge på nästa buss”, ”ha en fortsatt fin resa nu” och liknande.

Tack Din Tur för en angenäm resa i norrlandskogarna!

Jag kom till Sundsvall vid lunchtid och gick till fina Pallas Konditori där jag tog en fika och redigerade manus tills maken hämtade mig efter jobbet.

 

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

Morgontidig

Klockan sex startar morgonmeditationen kom vi överens om. Nåja, det krävdes lite övertalning av min kära värdinna, ni som känner mig vet att morgnar är verkligen inte min bästa tid på dygnet. Men, jag tänkte som så – även om jag definitivt inte är morgonpigg så kan jag vara morgontidig, eller hur? Och i stället för att tänka att jag måste gå upp i ottan tänker jag att jag VILL. Självbedrägeri, visst, men alla sätt är bra brukar det sägas.

Inspiration finns det gott om i Ramsele.

Efter Chagate, morgonmeditation och försök till yoga (ryggen, ni vet) fick jag äntligen mitt kaffe. En frukost och fyra timmars telefonjobb senare serverades golunch med efterföljande höstpromenad.

Se så njutbart, med Faxälven och den norrländska naturen när den är som vackrast.

Självklart blev det även kvällsmeditation. Är man på träningsläger så är man. Faktum är att jag även fixade enklare yogaövningar. Underbart!

Kortspel och köksmingel är ju ett måste, eller hur? Oliver och bubbel (i glas och med värdinnan) var en skön avslutning på en lång dag.

Sov gott! Vi hörs i morgon!

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Yoga, here I come!

Jag skulle åka till fina vännen i Ramsele för ett par dagars yoga- och meditationsläger. Det är bestämt sedan länge och en halvtaskig rygg motiverar mig bara ännu mer. Träna för sjutton, Tant Halvfet och Slapp. Förhindra ytterligare utbrott från en grinig rygg!

Resan bestod av buss 331 halva vägen och sedan bli upphämtad av vännen. Men en halvtimme innan avfärd fick jag ett telefonsamtal. ”Nej, jag hämtar dig inte, du får åka buss hela vägen.”

Är vännen lite kinkig, undrar någon säkert. Nejdå, inte alls.

Detta var orsaken. Första snöovädret. Så det blir buss, med byte i Sollefteå. Nu sitter jag och beundrar det svenska höstlandskapet och reflekterar över kontrasterna i Nepal.

Vi har åkt genom snöblandat, solsken och hällregn. Inte alls att likna vid monsunen i Nepal som inte verkar ge upp i år, men ändå.

(Bilden lånad från internet)

Män nu läll har eländet startat. Hej, busschauffören, nu jobbar jag med tillit, tillit, tillit.

Och, nej, vi är inte fler än så här, fyra passagerare sträckan Sundsvall-Sollefteå. Lönsamt? Visst.

Och, jo tack, resan gick bra.

 

 

 

www.aynsley.se