Vi har hittat ett bra svampställe, maken och jag. Det är på gångavstånd hemifrån, men den här gången ville vi komma ännu lite högre upp på skogsvägen och beslutade oss för att ta bilen. Sagt och gjort. Visserligen är svampskogen inhägnad av viltstängsel, men grinden har stått öppen sedan förra sommaren, så det var inga problem att köra in.

”Men tänk om någon får för sig att låsa grinden just ikväll?” sade alltid lite oroliga jag till maken.

”Det går inte, den är trasig”, han pekade och visade och vi for, med trygg förvissning om säker hemgång, in på skogsvägen en bra bit längre än vi varit förut.

Jag kunde ändå inte sluta älta det med grinden. Gick i mina tankar om vad vi skulle göra IFALL vi blev inlåsta. Till slut tröttnade jag på mig själv och förmanade min jobbiga tankeverksamhet att byta fokus och försöka med TILLIT, TILLIT, TILLIT. Det är klart det ordnar sig, det gör det alltid.

Vi strosade omkring i svampskogen i kanske en timmes tid innan jag hörde ett väldigt skrapande och skrammel från E4-hållet. Ja, ja, en långtradare som parkerar, förmodligen. Men något sade mig att, nej, detta är inte från motortrafikleden, det här är något annat. Jag tog mig så pass småspringande det går genom buskar, ris och ormbunkssnår tilbaka mot skogsvägen medan jag ropade på maken och bad, nej, kommenderade även honom ut mot vägen. Han ville inte riktigt, stod tydligen mitt i ett kantarellskov, men kom så småningom. Han var den som först såg vad som var på gång nere vid grinden.

Vad i h-e …?…

Klockan 18.20 gick tydligen Vägverkets kvällsskift på. De var där för att parkera en grävare eftersom de skulle laga grinden någon dag. Killarna skrattade gott när de hörde att vi hade bilen inne i området, men makade sig åt sidan så vi kunde komma ut och fick sova hemma även den natten.

Och jag fick mig en läxa. Att ha tillit innebär inte alltid automatiskt att byta fokus och vara så jäkla positiv. Att ha tillit kan även betyda att tro på och lita till sin egen oro.

www.aynsley.se

Jodå. Jag har fått en hel del meddelande under sensommaren, sms, mail och telefonsamtal.

– Är det sant? Har du gjort det?

Japp, det är sant. Jag har avyttrat mitt Seniorshop. I och med att maken från i höstas gick ner en dag i veckan i arbetstid har det varit ett drygt år när jag legat borta på jobb medan han har varit hemma och ledig. Så beslutet har inte varit alltför svårt, även om det var en hel del tankemöda och vånda innan jag tog det definitiva beslutet. Att sälja.

Nu är det gjort. Den 22/7 hämtade den nya ägaren av Seniorshop distrikt 17 min (före detta) buss full med vagnar, kläder, extragalgar, kundpärmar och allt möjligt jox. Hela rörelsen, hela verksamhetsgrenen. Nu återstår för mig att hitta en annan försörjningsmöjlighet. Faktum är att den redan anlänt. Från och med nästa vecka är jag en av medarbetarna i Mässkonsult Nord där min uppgift är att sälja in monterplats till hugade mässdeltagare. Kul och spännande! Jag är ju själv erfaren mäss- och marknadsräv och tror att det här kan bli riktigt bra.

Är du intresserad av att hyra mässmonter i mellansverige så hör av dig till mig!

Under tiden ägnar jag mig åt att njuta av varje dag (jag njuter, jag lovar!). Jag plockar svamp, kokar sylt och lagar mat. Jag sover, läser, hälsar på kompisar runt om i Sverige och fixar all administration som varit eftersatt i ett par år. Bästa författarkollegan och jag planerar en turné runt om i mellansverige och det är fantastiskt att faktiskt ha TIDEN till allt detta. Jag är ödmjukt och ärligt tacksam!