Att landa och ladda

I mitten av veckan behövde vi en ”vilodag”. Det är många intryck och mycket känslor, ibland är det tvunget att landa och ladda.

Sedan vi varit på KAT behövde vi definitivt rensa hjärna och kropp från intryck och ledsamheter. I samband med att vi åkte till Thamel och LocWom för ytterligare en donation av Sanitary Pads till unga kvinnor (tack våra generösa vänner!) besökte vi en av områdets oaser, Kathmandu Guest House, för att njuta en stund i solen och inta något läskande.

Vi har promenerat en hel del i Kathmanduhettan, ätit gott och upptäckt nya platser.

Man har smällt upp en Supermarket mitt i Tinchuleebacken!

Flera nya hotell, av den lyxigare sorten, har poppat upp här och där. Ett av dem hittade vi också i Tinchuleebacken och var självklart tvungen att kolla in.

Fantastiska vyer från rooftop.

Vi blev kungligt mottagna och den unga kvinnan i receptionen såg sin chans att ragga upp rika turister, det vill säga oss. Om hon bara visste … Hur som helst fick vi en visning av hotellet med dess lyxiga rum och sviter. Priserna ligger på 40USD och uppåt. Väldigt billigt med våra mått mätt, alltså. Som litet bevis på vår uppskattning fördrev vi en timme i deras takservering och hjälpte upp Nepals BNP genom att beställa varsin lokal öl.

Boudhanath, den heliga stupan. Ett av de bästa ställena att ladda batterierna på.

Tinchulee chowk

Byarna har i regel en/ett chowk, typ en vägkorsning, mötesplats, med ett pipelträd. Här sitter folk och umgås och det är en bra riktpunkt när man beskriver vägen för någon ”ta till vänster vid chowket” …  Vackert är det!

Så var det det där med elledningarna då. Man upphör aldrig att förundras och fascineras över hur man överhuvudtaget kan ha någon el i det här landet.

Daal Bath, en av Nepals nationalrätter.

Mat måste man ha. Vi har ätit så himla gott den här veckan och även blivit bjudna på lunch och middag på barnhem och av vänner.

Hur gott och härligt det än är påverkar det vår bakterieflora. Vi har alla känt av våra magar på olika vis och det har gått åt en del medikamenter.

Det är tur det finns bot och lindring när det är så mycket vi vill provsmaka och käka 🤣

 

 

 

 

 

 

 

 

Hjältarna på KAT!

Så var vi äntligen framme vid Kathmandu Animal Treatment Center. Puh, vilken dryg vandring.

Äntligen!

Jag har besökt KAT några gånger förut, men aldrig varit här. De fick så mycket klagomål från grannarna på förra stället så de köpte mark här, eftersom den var det billigaste de hittade. Och sedan har det byggts.

Kolla in handbromsen på djurambulansen, en sten under bakhjulet.

Förstärkning pågår. Det hade regnat så mycket kvällen innan att man var rädd slänten och huset skulle rasa.

Volontären Ben berättar om verksamheten på KAT

En engelsk volontär välkomnade oss och berättade om verksamheten. På KAT tar de emot djur som farit illa och de åker även runt i Kathmandu och steriliserar hundar. Det kryllar tyvärr av gatuhundar i den här staden.

De får in djur som barn tänt eld på. Jo, det är sant. De får in valpar någon hällt kokande vatten över. Jo, det är sant. Man får in hundar som fått yxhugg rakt över ryggen. Allt är sant. Allt och lite till. Människan är det grymmaste djuret på jorden. Det skriver nog de här volontärerna och veterinärerna under på. Just den här killen vi pratade med berättade att han åker snart hem till England. Han har svårt att vara kvar för det är väldigt jobbigt känslomässigt, han orkar inte.

Jag har gått rundvandring förut, fotat, hälsat på och filmat hundar. Idag orkade jag inte. Det var för hett och jag vill inte se det jag får mardrömmar av.

Vi träffade i alla fall några valpar man letar nya, snälla hem till.

Och några katter. Många i Nepal är lite smårädda för katter, eller birralo som det heter på nepali. Vissa anser dem till och med vara demoner.

Jag hade inte tänkt ge något bidrag till KAT den här gången utan ge allt till barnen. Men jag ändrade mig. Även KAT fick ett litet sponsorbidrag. En piss i Mississippi i sammanhanget, men många bäckar små, etc. Just idag är volontärerna på KAT mina hjältar. Vill även du, kära läsare, göra något litet för djuren och deras hjälpare går det alldeles utmårkt att göra en egen donation. Gå in på deras Facebooksida via denna länk och läs mer om den förnämliga, men slitsamma verksamhet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hiking in Himalaya

Vi skulle besöka KAT, Kathmandu Animal Treatment Center. Det fantastiska djursjukhuset som drivs enbart av sponsorer och djurvänner. Här jobbar volontärer från flera världsdelar.

Vägen hit var lång och mödosam. Vår taxichaffis vägrade köra hela vägen och det förstod vi mycket väl. Han har en relativt ny bil han är mycket rädd om. Så vi bestämde en mötesplats och klockslag och gav oss sedan av till fots. Det visade sig bli rena rama hikingen!

Med vackra vyer, förstås!

Längre än hit ville inte chaffisen köra 😁

Sedan bar det uppför.

Och nedför.

Och uppför.

Det var vindstilla och 30-35 grader. Faktiskt olidligt. Vi gick och drack, gick och drack.

Äntligen!

Äntligen framme!

Fortsättning följer.