Dags att skörda

Det man sår får man skörda. Det gamla talesättet som, även om det är flitigt nytjat, aldrig tappar sin innebörd.

Just i dag är de slitna orden av verklig relevans. Att, i den somriga och halvlediga tillvaro jag befinner mig i, kunna böja på ryggen för att dra upp ett par jordiga och perfekt röda rädisor, gå ner för altantrappan för att klippa ett knippe dill till den nykokta potatisen eller att plocka en solmogen jordgubbe för att  långsamt och njutningsfullt suga i mig den söta smaken –  det är lycka.

Vi har sått, alltså kan vi skörda. Rikedom. Och även om jag jobbar en del av den lediga dagen och gör nytta  så njuter jag oerhört av värmen, av att kunna springa ut och in i shorts och bikiniöverdel och låta kroppen suga i sig vitaminer och som extra bonus få lite fräsch färg.

Att, när det blir lite för varmt, ta de få stegen ner till vår lilla badvik för att ta ett svalkande dopp.

Och nu har någon förmodligen gått i taket. En av dem som just nu förbannar sol och sommar, en som förtvivlat undrar hur framtiden (läs: de närmaste veckorna) kommer se ut. Hur länge räcker fodret? Vad händer med vattnet? Hur lång är kön för att få djuren nödslaktade?

Vi befinner oss mitt i ett skrämmande scenario som inte gäller bara bonden utan oss alla. Otaliga är vi som delat inlägg i sociala medier om att hjälpa till och för sjutton köpa svenskt kött, att dela med sig av eventuella betesmarker och försöka snåla med vattnet. Tyvärr är det det enda jag kan göra: dela inlägg. Jag har varken betesmarker eller kontakt med Regnguden.

Som man sår får man skörda. Det är väl i dag en allmänt hållen uppfattning att det är vi själva som förstör vårt klimat, inte så sakta längre, men säkert. Nu börjar vi få ta en del  mycket allvarliga konsekvenser av våra tidigare handlingar och beslut. Jag vet att det finns de som har motsatt uppfattning, att vädret helt enkelt varierar från år till år, oavsett hur vi själva hanterar naturen. Själv är jag ingen klimatexpert, men en kännande och ganska skraj människa. Vad kan jag göra på kort sikt? Inget, annat än att på största allvar försöka tänka över mina egna handlingar i vardagen – vad kan jag tillföra eller dra ner på?

Under tiden jag, tillsammans med den övriga befolkningen, endast kan vänta och se vad som händer, har jag i alla fall för avsikt att suga i mig så mycket jag kan av solvärmen, ladda energi och kraft, att bada och njuta av varma kvällar, att plocka nyskördade grönsaker och örter för att använda i matlagning eller bara stoppa i munnen. Dock lite mer diskret i sociala medier och med en lätt förtvivlad bismak.

 

 

 

www.aynsley.se