Kalla mig Super-mormor …

Livet går vidare. Så är det alltid, vare sig man vill eller inte. I förra bloggen reflekterade jag över förgänglighet och död (jag får passa på att tacka för all fin respons jag fått). Endast några timmar efter att inlägget publicerades kom ett nytt liv till världen – min mans första barnbarn. Ett mirakel!

Jodå, jag vet, alla barn är små underverk. Visst. Men det är med livet som med döden – ju närmare det kommer ju mer påtagligt och berörande är det. Jag har ett antal syskonbarn som är det käraste jag har, men de är nästan alla vuxna nu och ett par av dem har egna barn. Vilket får mig att osökt undra – var i hela friden tar tiden vägen??

Tillbaka till ätteläggen, det blev en välskapt pojke, född vid halv fyra-tiden en morgon och mor, far och son mår bra. Självklart har vi fått ett flertal foton på underverket och han är riktigt vacker. Förstås. Han bär dessutom tydliga släktdrag, moderns och morfaderns mun samt faderns ögon.

stoltmorfarpunktse

Var placerar detta mig då? Jag menar – egentligen är jag för ung för att bli mormor hrmm … men det är väl helt enkelt så att jag är gift med en äldre man med vuxna barn? Så måste det vara! Trots min ungdom och oskuldsfullhet är jag nu med barnbarn, bonus sådant, visserligen, men i praktiken har det ingen betydelse. Vad jag vet finns ingen handbok som särskiljer mormödrar av olika slag. Kärleken och omsorgen till den lille är desamma. Så – är jag plastmormor? Nej, definitivt inte. Vilket fult ord! Bonusmormor har jag smakat på, men tycker att ordet sätter mig utanför familjen. Skulle jag degraderas till en bonus? Men den lille har en jättefin biologisk mormor så på något sätt måste vi skilja oss åt för att inte förvirra Lilleman. Så jag fastnade för Mormor Carina, inte alls tokigt, faktiskt.

Men – så satte jag mig vid datorn och började med detta inlägg. Det var då det kom.

Super-mormor.

Vad annars?
Från Super-moster till Super-Carina till Super-mormor. Det enda naturliga. Jag kommer tidigt att bearbeta den lille och lära honom säga supejmommo. 

Nu ska vi fylla snarrelådan med godis och annat att skämma bort den lille med. Välkommen till världen, Lilleman! Du är redan älskad.

Och naturligtvis världens största grattis till underverkets mamma Alexandra och pappa Tommie. Och grattis resten av familjen till nytillskottet.

Kram till er alla från morfar och super-mormor!